| 42 | Skrymtares hopp. | Jobs Bok. | Cap. 26, 27. |
(Es. 14: 29). Då menniskan är bortwänd ifrån den sanne Guden, så är hon alltid mer eller mindre underkastad djefwulens makt och inflytelse, hon har då på wisst sätt satan bland stjernorna, såsom en ljusets engel. Apostelen kallar honom denna werldens gud, 2 Cor. 4: 4, och säger oss, att hwad hedningarne offra, det offra de åt djeflarne och icke åt Gud. 1 Cor. 10: 20. Ibland hedningarne är det också mycket wanligt att tillbedja djefwulen under hans eget namn, och ett allmänt bruk är att tillbedja ormar. Allt detta är en dyrkan åt den gamla ormen. Rikswapnet i China och andra stora riken är en drake. De gamle Perserne kallade satan Ahriman och trodde, att han war ett sjelfständigt wäsende, som icke war skapadt af ljusets Gud, utan ewig och lika mäktig som den gode Guden. Då Job säger till sina wänner, att Gud skapat den stjernebild, som kallades ormen, så antyder han dermed äfwen, att satan är ett af Gud skapadt, fastän från Honom affallet wäsende hwaröfwer Gud är oändeligt upphöjd i makt, så att allting, både i himlarymderna och afgrunden står under Hans wälde.
14. Si, alltså går det till med Hans gerningar; men hwad besynnerligt hafwa wi derutinnan hört? Ho kan förstå Hans makts dunder?
Grt.: Si, dessa äro yttre drag af wägar, och hwilket ringa ljud hafwa wi om Honom förnummit, och ho kan förstå Hans starkhets dunder? Såsom ett hwiskande ljud i jemförelse med åskans dunder, så ringa är wår kunskap om Gud i jemförelse med Hans outransakliga wägar och Hans oändliga makt.
27. Capitel.
Jobs samwete. Skrymtares hopp.Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Efter en tystnad och wäntan på hwad hans wänner skulle swara, börjar Job åter att tala. Hans wänner hade hwarken kunnat trösta honom eller förklara Guds hemlighetsfulla skickelse i de olyckor och lidanden, som öfwergingo Job. De hade slutat (cap. 25) med en förmaning till ödmjukhet och framhållit Guds höghet och makt, men detta hade ingenting att göra med den hufwudfråga, hwarom nu talades. Derföre har Job swarat med en högre beskrifning om Guds härliga makt, men tillika wisat, att Han i sin allmakt, såwäl som i sin styrelse, är för menniskor outransaklig. Cap. 26: 14. Hans wänner kunna nu icke swara honom, och Job håller derföre ett tal, hwaruti han framlägger både sin oskuld i afseende på wännernas beskyllning, sin wisshet att han icke skall blifwa af det onda öfwerwunnen, att synden alltid förer till straff och elände och att han will eftersträfwa den sanna wisheten, som han bekänner sig ännu icke fullt hafwa funnit.
2. Så sannt som Gud lefwer,* den mig min rätt förwägrar, och den Allsmäktige, som min själ bedröfwar: *Es. 45: 23.
Den mig min rätt förwägrar, d. ä. som dröjer att i min sak gifwa det utslag, hwarom jag beder.
3. Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i min näsa är:
4. Mina läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafwa.
Se 1 Mos. 2: 7.
5. Bort det ifrån mig, att jag skulle gifwa eder rätt; intill dess min ände kommer, skall jag icke wika ifrån min fromhet:* *Job 33: 9.
Skulle det blifwa sanning, som Jobs wänner hade talat, så måste Job förneka sin fromhet, och medgifwa, att han wore en skrymtare; men detta will han för ingen del göra.
6. Ifrån min rättfärdighet, som jag håller, will jag icke gå: mitt samwete gnager mig icke för alla mina lifsdagar.
7. Men min fiende warder funnen ogudaktig; och min motståndare orättwis.
Job will ingalunda förneka sin syndfullhet, som han flera gånger bekänt, men bekräftar, att han icke hade på sitt samwete sådan ogudaktighet, som hans wänner beskyllde honom för.
De hade deruti gjort sig sjelfwa skyldige till skrymteri och orättwisa, Matth. 7: 4, 5.
8. Ty hwad är en skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?* *Matth. 16: 26. Luc. 12: 20.
Nu framställer också Job syndens alltid bedröfliga följder, fastän de icke alltid komma i denna werlden. ”Skrymtare kallas i denna bok allestädes falska menniskor, såsom alle äro för Gud, hwilka ingen tro hafwa.” L.
9. Menar du, att Gud skall höra hans röst,* när ångest kommer honom uppå? *Ps. 18: 42. Ords. 28: 9. Es. 1: 15. Jer. 14: 12. Hes. 8: 18. Mich. 3: 4. Joh. 9: 31.
Om jag wore en sådan ogudaktig, som I hafwen kallat mig, tron I, att min bön då så lätt skulle blifwa hörd, som I hafwen sagt? Cap. 22: 21, 27.
10. Huru kan han hafwa lust till den Allsmäktige, och något åkalla honom.
Skall skrymtaren så lätt kunna wända sig med bön till Herran? Huru skulle den ogudaktige af sig sjelf hafwa lust och kraft att åkalla Gud? Job wisar här, att han wäl kände menniskohjertat, och huru omöjligt det är för syndaren att af egen kraft omwända sig till Herran.
11. Jag will lära eder om Guds hand; och hwad for den Allsmäktige gäller, will jag icke dölja.
_046.jpg&oldid=322983){kind=link}