| 56 | Elihu om Guds rättfärdighet. | Jobs Bok. | Cap. 35, 36. |
hans tal denna slutsats. Cap. 9: 20, 22; cap. 10: 15.
3. Ty du säger: Ho blifwer något räknad för dig? Hwad hjelper det, om jag håller mig ifrån synd? *Job 9: 22; cap. 10: 15.
Grt.: Ty du säger: hwad gagnar det mig? hwad hjelper det mig mer, än om jag syndade? d. ä. Du har således sagt: hwad nytta har man af fromheten mer än af synden? Äfwen detta war en slutsats, som Elihu drog af Jobs tal, och en sådan tanke ligger djupt rotad, ja, liksom fastwext i många menniskors hjertan, och fastän de icke uttala den eller ens tänka klart derpå, så lefwa de dock så, som om fromheten wore onyttig, och synden oskadlig.
4. Jag will swara dig med orden, och dina wänner med dig.
5. Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.
6. Om du syndar, hwad kan du skaffa emot Honom? Och om din ondska är stor, hwad kan du göra Honom?
7. Och om du är rättfärdig, hwad kan du gifwa Honom; eller hwad kan Han taga af dina händer?* *Job 22: 3.
Med din synd kan du icke skada och med din rättfärdighet kan du icke gagna den Allsmäktige, som är öfwer alla himlar. Redan den synliga himlen och äfwen skyarne äro wida högre, än att du kan räcka dit.
8. En menniska, såsom du är, må din ondska något göra; och en menniskas barn din rättfärdighet.
Dina medmenniskor kan du skada eller gagna, men till Guds skada eller nytta kan du intet uträtta.
9. De samme måga ropa, när dem mycket öfwerwåld sker; och ropa öfwer de wäldigas arm;
Grt.: De förtryckta ropa öfwer wåldet och klaga öfwer de wäldigas arm.
10. De der intet säga: Hwar är Gud min skapare, som sånger gör om natten?
Grt.: Men de säga icke: Hwar är Gud min skapare m. m. Då de klaga, wända de sig likwäl icke till Herran med bön om nåd och hjelp. Sångerna om natten antyda de stora förwandlingar från sorg till glädje, som Herren kan åstadkomma. Han förwandlar sorgen i glädje, klagoljuden i fröjdesång och låter sitt ljus uppgå i mörkret öfwer dem, som åkalla Honom.
11. Den oss gör lärdare än djuren* på jorden; och wisare än fåglarna under himmelen. *Ps. 32: 9.
Fåglarne under himmelen sjunga med mångahanda ljud till sin Skapares ära, redan innan nattens dunkelhet är förswunnen, och djuren på marken prisa sin Skapare, hwart och ett på sitt sätt; men menniskan, som är skapad till Guds beläte, bör i högre mening prisa sin Skapare och tänka på det ewiga härliga mål, hwartill hon är skapad. I dessa Elihus ord ligger tillika en wink till Job, att han under sin klagan icke tänkt derpå eller besinnat, hwilka fördolda men härliga afsigter Gud kunde hafwa med den swåra pröfningen.
12. Men de skola der ock ropa öfwer de ondas högmod; och Han skall icke höra dem:* *Job 27: 9. Ordspr. 1: 28; cap. 15: 29. Es. 1: 15.
De som icke fråga efter Gud, v. 10, ropa förgäfwes, v. 9. (Likwäl blifwa de hårda och obarmhertiga straffade för sina synder, fastän de fattiga, som lida, icke äro fromma.)
13. Ty Gud hörer icke fåfängligheten; och den Allsmäktige ser der icke till.
Fåfänglighet är en menniskas klagan alltid då, när hon klagar öfwer andra, men icke öfwer sig sjelf och sina egna synder. Fåfänglighet är äfwen bönen, då den sker utan tanke och andakt, då menniskan beder blott om timlig hjelp och will icke hafwa för själen. Den är fåfänglig, då menniskan beder i sitt eget namn och således icke i Jesu namn, se Joh. 14: 13, 14. Men Gud hörer ofta menniskans bön, då den är allwarlig, fastän hon ännu icke kommit till trons bön i Jesu namn, och detta gör Han för att med makten af sin barmhertighet draga henne till Sonen, att hon måtte tro på Honom. Will menniskan likwäl icke omwända sig, så blifwa sådane bönhörelser wittnesbörd emot henne i domen. 1 Kon. 21: 29.
14. Nu säger du: Du ser Honom icke; men en dom* är för Honom, allenast förbida Honom. *Rom. 14: 10.
Fastän du ännu icke kan se Guds afsigt med ditt lidande, och fastän Han icke efter din önskan, uppenbarar sig och swarar dig (cap. 30: 20; cap. 23: 3, 9), så will Han dock utföra din sak rätt. Han har en rättwis dom i beredskap, förbida Honom med tålamod!
15. Om Hans wrede icke så hastigt hemsöker, och icke sköter, att der så många laster äro:
16. Derföre hafwer Job fåfängt öppnat sin mun; och gifwer onyttiga ord före med oförnuft.* *Job 34: 35.
Nu, emedan Hans wrede icke straffar, utan dröjer, såsom om Han icke märkte den stora mängden (af synder), derföre hafwer Job fåfängt (d. ä. utan rätt insigt) öppnat sin mun m. m.
36. Capitel.
Guds rättwisa, styrelse, makt.Elihu talade ytterligare, och sade:
2. Töfwa ännu litet; jag will wisa
_060.jpg&oldid=344720){kind=link}