Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 259.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Salomos Ordspråk. Cap. 17, 18. 255

orätt, men ännu större synd är det, då församlingens lärare göra salighetens wäg bred för de rika och mäktiga, lemna dem i obotfärdigheten utan warning och understödja deras säkerhet med falska tröstegrunder. Sådane lärare böja rättens wäg i ordens farligaste mening.

24. En förståndig man bär sig wisligen åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25. En galen son är sin faders grämelse, och sin moders bedröfwelse, den honom födt hafwer.* *Ords. 19: 13.

26. Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdige; eller att man slår försten, som rätt regerar.

Ordet slår förstås äfwen om hårda och orättwisa omdömen, såsom det i wår tid blifwit en ganska allmän sed, att på öfwerheten och på regeringssättet kasta skulden till de onda följder och till det elände, som aldramest kommer af otro och sedeslöshet.

27. En förnumstig man hafwer hof med sitt tal; och en förståndig man håller sin ande.* *Ords. 20: 15.

28. Om en dåre teg, worde han ock wis räknad; och förståndig, om han munnen tillhölle.* *Jac. 1: 19.

Starka förmaningar till eftertanke i tal och swar. Se Jac. 3.

18. Capitel.

Den som lust hafwer till att komma twedrägt åstad, han söker efter träta, ehwar han kan.

2. En dåre hafwer icke lust till förstånd; utan till hwad han hafwer i hjertat.

3. Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.* *Ords. 11: 2.

4. Orden uti ens mun äro såsom djupt watten, och wishetens källa är en full ström.* *Ords. 13: 14.

Då wishetens källa är öppnad i en menniskas hjerta, så äro munnens ord denna wishets yttringar, såsom från en springkälla flödar friskt watten, kommande från jordens djup. Se Joh. 7: 38, 39. En sådan wishets ord äro för andra goda och uppbyggliga, underwisande, warnande och tröstande.

5. Det är icke godt att se till den ogudaktiges person; till att nedtrycka den rättfärdige i domen.* *3 Mos. 19: 15. 5 Mos. 1: 17; cap. 16: 19. Ords. 24: 23.

6. En dåres läppar komma med kif;* och hans mun far efter hugg. *Ords. 16: 28.

7. En dåres mun skämmer sig sjelf; och hans läppar fånga hans egen själ.* *Ords. 16: 26.

8. En lackares ord äro hugg; och de gå en genom hjertat.* *Ps. 55: 22. Ords. 26: 22. Jer. 9: 8.

9. Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder, som skada gör.

Lättja skadar på samma sätt som slöseri, och kan till och med werka skadligare på menniskan sjelf. I yttre hänseende kunna slösaren och lättingen wara lika rike, ty den sednare förtjenar intet, och den förre behåller intet, men om lättingen gäller mera det ordet: fåfäng gå lärer mycket ondt.

10. HERrans namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och warder beskärmad.* *Ps. 20: 2. Ps. 31: 4. Ps. 61: 4.

Herrans namn är såsom ett fast slott för den, som med tro och förtröstan åkallar Hans namn.

11. Den rikes gods är honom en fast stad,* och såsom en hög mur allt omkring. *Ords. 10: 15.

Se cap. 10: 15. Allt omkring, grt: i hans tanke eller inbillning. En sådan fästning störtar ned, då slagregnet kommer, då olyckor, lidanden och döden infinna sig, men det fasta slott, som den rättfärdige eger i Herrans namn, står fast i alla stormar, i lifwet och i döden.

12. Då en skall ett nederfall få, så warder hans hjerta tillförene stolt;* och förr än man till ära kommer, måste man lida.† *Ords. 16: 18; cap. 29: 23. †Ords. 15: 33. 1 Pet. 1: 6.

13. Den som swarar, förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

14. Den som ett gladt hjerta hafwer, han wet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfwad, hwad kan en lida?* *Ords. 15: 13; cap. 17: 22.

Grt.: Men en bedröfwad ande — ho skall upprätta den? I timlig nöd kunna stundom menniskor hjelpa, men en sårad ande kan blott Herren hjelpa.

15. Ett förståndigt hjerta wet hålla sig förnuftigt; och de wise höra gerna, att man förnuftigt handlar.

16. Menniskans skänker göra honom rum, och hafwa honom fram för de stora herrar.* *Ords. 17: 8; cap. 21: 14.

Se cap. 17: 8.

17. Hwar och en är i förstone i sin sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

18. Lotten* stillat träta, och skiljer emellan de mäktiga. *Ords. 16: 33.