| Salomos Ordspråk. | Cap. 27, 28. | 271 |
25. Gräset är uppgånget och hö är förhanden; och på bergen warda örter församlade.
Likasom Gud sjelf genom wälsignelse på marken gifwer föda på jorden, v. 23 och 26, så skall menniskan wara flitig att samla och förwara hwad Herren skänker. Men framför allt skola dessa bildliga underwisningar lära Guds folk att troget följa den gode Herden. Ps. 23: 1, 2.
26. Lammen kläda* dig, och bockarna gifwa dig åkerhyran. *1 Tim. 6: 8.
27. Du hafwer getamjölk nog till ditt hus spis och dina tjenarinnors föda.
Troget arbete gifwer alltid tillräckligt uppehälle för det timliga lifwet; men lättja och tanklöshet medföra brist och elände. I det andeliga är det på samma sätt. De, som i Guds ord samla manna för själen och förnuftets (ordets) mjölk, som af intet swek wet, de lida ingen brist, de uppwäxa deraf och hafwa äfwen andelig näring att gifwa sina barn och sitt husfolk.
28. Capitel.
Den ogudaktige flyr och ingen jagar honom;* men den rättfärdige är frimodig såsom ett ungt lejon. *3 Mos. 26: 36, 37. Ords. 10: 24.
”Eget samwete är mer än tusende tungor.” L. Rättfärdigheten, som förtröstar på Herran, uppfyller det ödmjuka hjertat med lejonmod.
2. För landets synders skull warda många förwandlingar* i förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifwa de länge. *Ords. 29: 8. Es. 24: 4, 5, 20.
Blifwa de länge, grt.: blifwer han länge, nemligen den ene rättmätige herrskaren. Då i ett land fromhet aftager, men sedeslöshet och laster, missnöje och oro tilltaga, så tillstunda omstörtningar, stormar och straffdomar för folkets synders skull. Sådane omhwälfningar äro icke blott en dom öfwer de mäktige, som icke på det rätta sättet till Herrans ära sköta sina embeten, utan ännu mera blifwa derigenom folkets synder bestraffade; ty genom hwarje sådan omstörtning lider alltid landet mer, än den fursten, som måste nedstiga från thronen. Genom alla wåldsamma förändringar åstadkommas alltid många och stora lidanden. Och då de ogudaktiga få öfwerhand, warda tyrannerna många. För den, som regerar, skola de trogna bedja, ty han behöfwer wishet och kraft; men isynnerhet skola de bedja, att den himmelske konungens rike icke måtte upphöra i landet, utan att han, den ende, må regera alltid.
3. En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom wäta, den frukten förderfwar.
Då en fattig och ringa man kommer till makt och myndighet, så blifwer han wanligtwis en förtryckare. Många, som ingenting betyda och hwarken hafwa makt eller bröd eller ära, kalla sig folkets wänner och wilja gerna winna makt; men då den är wunnen, blifwer den missbrukad med tyrannisk hårdhet och egennytta, och då förderfwas frukten af folkets arbete, såsom för mycken wäta eller störtregn förderfwar frukten på jorden.
4. De, som lagen öfwergifwa, lofwa den ogudaktiga; men de, som bewara lagen, äro dem ogunstige.
Den, som berömmer eller gillar den ogudaktige, uppenbarar derigenom sitt hjertas arghet. Af en menniskas omdömen om andra lärer man känna den menniskan sjelf.
5. Onda menniskor akta icke uppå rätt; men de som efter HERren fråga, de akta uppå all ting.
För att förstå Herrans ord behöfwer menniskan, att förståndets ögon blifwa öppnade af Herrans ande. Se Uppb. 3: 18. I Ditt ljus se wi ljus! Ondskan förblindar förståndet; Gudsfruktan gör själen klarsynt.
6. Bättre är en fattig, den i sin fromhet wandrar, än en rik man, den i wrånga wägar går.* *Ords. 19: 1.
7. Den der lagen bewarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8. Den sitt gods förmerar med ocker och winning, han församlar det de fattiga till nytta.* *Pred. 2: 26.
Grt.: Han församlar åt den fattiges wälgörare; ty Gud kan wända egodelarne ifrån den ene till den andre, såsom det Honom behagar, såsom en husbonde afsätter en otrogen förwaltare och tillsätter en annan.
9. Den sitt öra afwänder från att höra lagen, hans bön är en styggelse.* *Job 27: 9. Ps. 18: 42. Ps. 66: 18. Joh. 9: 31.
Då menniskan icke med tro och lydnad omfattar Herrans ord, så är sjelfwa hennes bön en styggelse. Utan att detta ord utgör grundwalen, äro äfwen de bästa gerningar, som en menniska kan göra, idel synd.
10. Den som de fromma förförer in uppå en ond wäg, han warder i sin grop fallande:* men de fromme skola det goda ärfwa. *Ords. 26: 27. Matth. 15: 14.
På en ond wäg, d. ä.: antingen i synd eller olycka, hwarigenom förföraren sjelf hoppas winna någon fördel. I stället för att winna någon fördel, skall han sjelf falla i gropen, och de fromma blifwa frälsta från faran.
11. En rik* man tycker, att han är wis; men en fattig förståndig märker honom. *Ps. 49: 7, [et]c.
_275.jpg&oldid=345336){kind=link}