| 340 | Prophetia om Christo. | Propheten Esaia. | Cap. 7. |
och bor. Namnet Immanuel skulle också wisa Ahas och hans hus, att Gud wille wara med Davids slägt och beskydda den för undergång midt under de häftigaste anfallen af mäktiga fiender. I samma syftning uppräknas Messiæ egenskaper. Es. 9: 6. Jer. 23: 6. Zach. 6: 12. Es. 62: 4.
15. Smör och honung skall han äta, att han skall weta förkasta det onda, och utwälja det goda.
Grt.: Smör och honung skall han äta, till dess han wet förkasta det onda och utwälja det goda. Barnet Immanuel skall uppfödas med wanlig landtlig näring. Mjölk och honung omtalas såsom landets hufwudsakliga näringsmedel. 5 Mos. 32: 13, 14. Så uppwäxte Immanuel och förstärktes i andanom. Luc. 2: 40.
16. Ty förrän pilten lärer förkasta det ondt är, och utwälja det godt är, skall det land, der du grufwar dig före, öfwergifwet warda af sina twå konungar.
Grt.: Dock, snarare än, (på kortare tid än han lärer förkasta det ondt är och utwälja det godt är, skall det land o. s. w.): på kortare tid än Immanuel i sin barndom kommer till urskiljning emellan ondt och godt, äfwen hwad näringsmedlen beträffar, skall nu det land, som du fruktar för, blifwa öfwergifwet af både Rezin och Pekah, d. ä. inom ett par år. Här fick Ahas en bestämd prophetia om Messiæ födelse till tecken, att Davids hus skulle widmakthållas och fiendens anslag omintetgöras. Men då dessa fiender så snart blefwo omintetgjorda, så blef också denna prophetia om Messiæ födelse af en jungfru bekräftad för Ahas och hans folk. Se 2 Kon. 15: 30 och cap. 16: 9.
17. Men öfwer dig, öfwer ditt folk, och öfwer din faders hus, skall HERren genom konungen af Assyrien komma låta dagar, de icke komne äro, sedan Ephraim ifrån Juda skiljdes.* *1 Kon. 12: 16, 17.
Här får prophetian en ny wändning. Herren har lofwat, att Davids hus skall beskyddas för Messiæ skull; men emedan Ahas och hans folk icke aktade Herran och Hans löften, utan wände sig till konungen af Assyrien, så förkunnar propheten nu, att just ifrån Assyrien skulle komma de största lidanden och sådana jemrens dagar, som de icke upplefwat alltifrån den tid, då Israels stammar öfwergåfwo Davids rike, och att detta skulle ske mycket förr än de tänkte.
18. Ty på den tiden skall HERren hwissla till stugorna wid ändan på Egypti elfwer, och till bin i Assurs land;
19. Att de skola komma och allesammans lägga sig wid bäckar och stenklyftor, och alla hålträd, och uti alla hål.
Hwissla, v. 18, betyder, att Herren skulle gifwa Egyptens och Assyriens folk i sinnet att öfwerfalla Israel, och att det skulle kosta Honom mindre möda att samla dessa härar, än då en härförare med ljudet af en pipa samlar sin här omkring sig. Dessa fiendtliga härar liknas wid flugor för deras talrikhets och snabbhets skull, och häruti ligger en påminnelse om de getingar, hwarmed Herren fordom fördref Israels fiender. 2 Mos. 23: 28. Jos. 24: 12. I stället för att nu hjelpa sitt folk emot fienderna, wille Herren sammankalla fiendens härar emot dem såsom getingswärmar, som skulle betäcka landet.
20. På densamma tiden skall HERren raka hufwudet, och håret af fötterna, och taga bort skägget genom en legd rakknif: nemligen genom dem, som på hinsidan elfwen äro, det är: genom konungen af Assyrien.
Detta rakande är en liknelse, som betyder, att folket skulle blifwa alldeles utblottadt och blottstäldt för den aldrastörsta skymf. Att afraka håret och skägget på någon war ett tecken, att den rakade ansågs såsom en slaf, och skymfen war större, då rakandet sträckte sig ännu widare. Se 2 Sam. 10: 4. Så wille Herren nu förnedra både de höga och de ringa i landet. 2 Kon. 16: 9. Just de Assyrier, som konung Ahas nu legde till sin undsättning, dem wille Herren sedan begagna till att straffa det affälliga folket, och betalte dem med det byte, som de fingo röfwa i Canaans land.
21. På densamma tiden skall en man föda en hop kor, och twå hjordar:
22. Och skall hafwa så mycket till att mjölka, att han smör äta skall: ty den som i landet igenlefwes, han skall äta smör och honung.
Från v. 21 till v. 25 beskrifwes landets tillstånd efter den förödelse, som Assyrierne skulle åstadkomma. En hop kor och twå hjordar, v. 21, grt.: en ung ko och ett par får: fastän de, som qwarblifwa i landet, icke kunna rädda af sina hjordar mer än en ung ko och ett par får, så skola de dock kunna nära sig; ty bete skall finnas tillräckligt, emedan ingen odlar landet; utan de skola lefwa af boskapsskötsel och icke wåga så eller skörda af fruktan för nya fiendtliga anfall.
23. Ty det skall ske på den tiden, att der nu tusen winträd stå, tusen silfwerpenningar wärda, der skall wara törne och tistel:
24. Så att man måste gå dit med pil och båge: ty uti hela landet skall törne och tistel wara,
25. Så att man icke komma kan till alla de berg, som man plägar uppgrafwa med hackor, för tistlars och törnes styggelses skull; utan man skall låta oxar gå deruppå, och får deröfwer trampa.
Landet skall få ödeläggas, att på de fruktbara fälten skall wäxa törne och tistel; det skall blott
_344.jpg&oldid=345524){kind=link}