Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 420.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
410 Jericho winnes. Josua Bok. Cap. 6, 7.

hit ut med allt, det hon hafwer, såsom I hafwen swurit henne.* *Jos. 2: 14.

23. Då gingo de unge män spejarena dit in, och hade Rahab ut med hennes fader och moder och bröder och allt det hon hade, och all hennes slägt, och läto dem blifwa utanför Israels läger.

För att renas från allt hedniskt och förberedas till upptagning i Israels församling, lemnades Rahab och hennes anhöriga utanför lägret. 3 Mos. 13: 46. Så måste rening, nemligen i Jesu blod, 1 Joh. 1: 7, föregå själens upptagning i de heligas samfund.

24. Men staden brände de upp med eld och allt, det deruti war: allenast silfwer och guld och koppars och jerns tyg lade de för en skatt in uti HERrans hus.* *4 Mos. 31: 20.

25. Men den skökan Rahab med hennes faders hus och allt, det hon hade, lät Josua lefwa: och hon bodde i Israel intill denna dag; derföre att hon hade fördolt de budskap, som Josua till att bespeja utsändt hade till Jericho.

26. På den tiden swor Josua och sade: Förbannad ware den man för HERranom, som upprättar och bygger denna staden Jericho: när han lägger hans grund, det koste honom hans första son; och när han uppsätter hans port, det koste honom hans yngsta son.* *1 Kon. 16: 34.

Denna hotelse gick i fullbordan (1 Kon. 16: 34), då Hiel åter uppbyggde Jericho. Så länge staden låg öde, wittnade stenhoporne om Herrans straffdom, och sedan wittnade Hiels döda söner derom, likasom Döda hafwet om Sodoms och Gomorras synder och undergång. I det ena wittnesbördet, såwäl som i det andra, är den sanningen uttalad, att syndens lön är döden. Rom. 6: 23.

27. Och war HERren med Josua, så att han wardt namnkunnig i all land.

7. Capitel.

Achan stjäl, röjes, straffas.

Men Israels barn förtogo sig på det, som till spillo gifwet war: ty Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serah sons, af Juda slägte, tog något af det, som till spillo gifwet war:* då förgrymmade sig HERrans wrede öfwer Israels barn. *Jos. 22: 20. 1 Chrön. 2: 7.

Israels barn hade så tillwida del i Achans synd, att samma sinnelag i mer eller mindre mån war förhanden folket i allmänhet, fastän det utbröt blott i denna särskilda familj, som war af Israels folk. Denna synd drog derföre straffdom och olycka öfwer hela folket. Så är äfwen i Christi kyrka och församling hwarje enskild medlems synd en skuld, som hwilar på hela församlingen och minskar Guds nåd och wälsignelse för församlingen samt bidrager att draga Herrans aga eller straffdomar öfwer den. Ingen synd sker i församlingen, utan att ganska många, utan att weta det, hafwa del deruti; ty det onda sinnelaget, hwaraf synden uppstår, är en frukt af dålig uppfostran, onda exempel och oräkneliga inflytelser af andra menniskor, så att man troligtwis kan säga om hwarje brott, att det icke hade skett, om förbrytaren alltid hade warit omgifwen af fromma menniskor.

2. Och Josua utsände af Jericho några män in mot Aj, som ligger wid Beth-Aven öster ut ifrån BethEl, och sade till dem: Går upp, och bespejer landet. Och då de hade uppgångit och bespejat Aj,

Aj kallas Aija Neh. 11: 31 och Ajath Es. 10: 28.

3. Kommo de igen till Josua, och sade till honom: Låt icke allt folket draga dit upp; utan wid tu eller tre tusen män, att de draga dit upp och slå Aj, att icke allt folket gör sig der möda om, förty de äro få.

4. Så drogo dit upp af folket wid tre tusen män, och de flydde för de män af Aj.

5. Och de af Aj slogo af dem wid sex och trettio män; och jagade dem allt ifrån porten till Sebarim, och slogo dem den wägen neder åt: då wardt folkets hjerta förtwifladt, och wardt såsom watten.

6. Och Josua ref sina kläder sönder, och föll uppå sitt ansigte till jorden för HERrans ark allt intill aftonen samt med de äldsta af Israel, och de strödde stoft på sina hufwuden.* *1 Mos. 37: 34. 1 Sam. 4: 12. Esth. 4: 1. Job 1: 20; cap. 2: 12.

Med sorg och bäfwan förödmjuka sig härföraren och de äldsta i Israel inför Herran, och utgjuta sina hjertan i allwarlig bön.

7. Och Josua sade: Ack! HErre, HERre: hwi hafwer du fört detta folket öfwer Jordan, att du skulle gifwa oss uti de Amoreers händer, till att förgöra oss? Ack! det wi dock hade blifwit på hinsidan Jordan, såsom wi begynt hade.

8. Ack! min HERre, hwad skall jag säga, medan israel wänder ryggen till sina fiender?

9. När de Cananeer och alla landets