son, Salomos höfwitsmans i Isaschars slägte, 1 Kon. 4: 17.
Josavja, Elnaams son, en af Davids krigshjeltar, 1 Chrön. 11: 46.
Josbekasa, Hemans Son, 1 Chrön. 25: 4, 24.
Jose, en af Messie förfäder, Luc. 3: 29.
Joseba, konung Jorams dotter, och öfwerstepresten Jojadas hustru, som undangömde Joas, 2 Kon. 11: 2.
Joseph, den som tillägger; Jacobs son af Rachel, 1 Mos. 30: 23, 24. Han träder med sin fader fram för Esau, cap. 33: 3. Han war 17 år gammal, då han war en fåraherde, cap. 37: 2. Hans fader hade honom kärare än de andra barnen, v. 3. Han hade drömmar, v. 5, 9. Sändes till Sichem till sina bröder, v. 12. Hwilka sälja honom till de Ismaeliter, v. 28. Ps. 105: 17. Han blifwer förd in uti Egypten och försäljes till Potiphar. 1 Mos. 37: 36. Finner nåd för sin herre, 1 Mos. 39: 2, 4. Blifwer af Potiphars hustru lockad till otukt, v. 7, men undflyr henne, v. 12. Warder falskeligen anklagad och fängslad, v. 17. Blifwer kallad ur fängelset, cap. 41: 14. Och satt till en herre öfwer Egypti land, v. 40. Hans wishet att uttyda drömmar, v. 15, 25. Honom warder gifwen Potipheras dotter till hustru, v. 45. Han pröfwar sina bröder, 1 Mos. 42: 8, [et]c. Han uppenbarar sig för sina bröder, och försörjer dem, cap. 45: 1. Han köper hela Egypti land under Pharao, cap. 47: 20. Blifwer död, cap. 50: 24—26. Hans ben blifwa förde utur Egypten in i Canaans land, 2 Mos. 13: 19. De blifwa begrafne i Sichem, Jos. 24: 32. Joseph warder beprisad, Ebr. 11: 22. Josephs efterkommande och deras wälsignelse, 1 Mos. 48: 3, [et]c. Deras arfwedel, Jos. 16: 1. Dom. 1: 22, 23. 1 Chrön. 5: 1. Ps. 77: 16. Ps. 78: 67. Ps. 80: 2. Ps. 105: 17. Gud hotar dem, Amos 5: 6; cap. 6: 6. ObadJa v. 8. Lofwar att upprätta dem, Zach. 10: 6.
Joseph, jungfru Marie trolofwade man, Matth. 1: 16. Luc. 1: 27. Han får uppenbarelse i sömnen, att han icke skulle öfwergifwa jungfru Maria, som war hafwande, Matth. 1: 18–20, 24. Han går till BethLehem att låta beskatta sig, Luc. 2: 4, 5. Han flyr till Egypten undan Herodis tyranni, Matth. 2: 14. War en timmerman, Matth. 13: 55. Marc. 6: 3. Chistus kallas hans son, Luc. 3: 23; cap. 4: 22. Joh. 1: 45; cap. 6: 42.
Joseph af Arimathia, en rådsherre och gudfruktig man, en af Christi lärjungar, Matth. 27: 57. Han begär af Pilatus att taga ned Christi lekamen, och lägger den i sin graf, Matth. 27: 58. Marc. 15: 43. Luc. 23: 51, 52. Joh. 19: 38.
Joseph, som kallas Barsabas, med wedernamnet Justus, blifwer ställd i walet, jemte Matthias, att utkoras till apostel i jude ställe, Ap.G. 1: 23.
Joses, en af Christi blodsförwandter, Matth. 13: 55. Den Judarna höllo för Christi broder, Marc. 6: 3. Efter han war Josephs, Christi fosterfaders, brorson, Matth. 27: 56.
Joses, som ock kallas Barnabas, han säljer sin åker, och bär wärdet fram för apostlarnas fötter, Ap.G. 4: 36, 37.
Josia, Amos son, en gudfruktig konung i Juda, 2 Kon. 21: 24; cap. 22: 1. Om hans födelse war propheteradt, 1 Kon. 13: 2. Han war 8 år gammal, då han wardt konung, och regerade i 30 år, 2 Kon. 22: 1. I hans tid blef Herrans lagbok återfunnen i templet, v. 8. Han låter läsa Herrans lagbok, 2 Kon. 23: 2 Förstör den afgudiska gudstjensten, v. 4, 8, 10, 12, 13, 15, [et]c. Han håller Påska, v. 21. Han blef skjuten i striden emot Pharao Necho, och blef död i Megiddo, cap. 23: 29. 2 Chrön. 35: 23, 24. Han blifwer hjertligen begråten af hela Juda, synnerligen af propheten Jeremia, 2 Chrön. 35: 25. Han berömmes, Jer. 22: 15, 16. Efter honom blef hans son Joahas konung, 2 Kon. 23: 30. Josia kallas ock Zephanias son, som war ifrån Babel, Zach. 6: 10.
Josibia, konung Jehu fader, 1 Chrön. 4: 35.
Josiphia, Selomits son, efter det Babyloniska fängelset, Esra 8: 10.
Josua, Nuns son, af Ephraims slägte, Mose tjenare, strider emot Amalek, 2 Mos. 17: 9, 13. Är nitisk inför Mose emot dem som prophetera, 4 Mos. 11: 28, 29. Blifwer utsänd att bespeja Canaans land, 4 Mos. 13: 9, 17. Han beprisar Canaans land för folket, cap. 14: 6. Han får löfte att komma derin, cap. 14: 30; cap. 26: 65. Blifwer satt till en regent i Mose ställe, medan Mose lefde, 4 Mos. 27: 17, 18. 5 Mos. 3: 21, 28; cap. 31: 3, 7, 14. Jos. 1: 1, 6. Han utsänder spejare, cap. 2: 1. Han ledsagar Israels barn genom Jordan, cap. 3: 16. Befaller taga 12 stenar utur Jordan, och uppreser dem i Gilgal, cap. 4: 3, 8, 10. Han omskär folket med stenknifwar, cap. 5: 2, 3. Ser Guds engel stå för sig i en mans liknelse, v. 13—15. Han förer omkring Jericho Herrans ark, Jos. 6: 6. Han ransakar om Achans tjufweri, cap. 7: 16. Drager emot konungen i Ai, cap. 8: 3. Bygger Herranom ett altare, och låter utropa lagens ord om förbannelsen och wälsignelsen, v. 30, 34. Han drager till Gilgal, att frälsa de Gibeoniter, med hwilka han gjort förbund, Jos. 9: 14; cap. 10: 7. Sol och måne stå stilla efter Josue befallning, v. 12. Han kommer igen till Gilgal, v. 43. Han slår 31 konungar, cap. 12: 24. Han tager in landet, cap. 11: 16. Han delar landet, cap. 14: 2. Han bekommer sin arfwedel ThimnathSerah, cap. 19: 49. Utwäljer fristäder, cap. 20: 2. Levitstäder, cap. 21: 1. Han blifwer åldrig, och förmanar folket till beständighet, cap. 23: 1; cap. 24: 1. Han blifwer död, v. 29. Dom. 2: 8. Om honom talas, Ap.G. 7: 45. Ebr. 4: 8.
Josua, en stadsfogde i konung Josie tid, 2 Kon. 23: 8. Äfwen Jozadaks son; se Jesua. Äfwen en BethSemit; på hans åker står arken stilla, 1 Sam. 6: 14.
Jotham, Azarie son, konung i Juda, regerar i sin spitelska faders ställe öfwer Juda, 2 Kon. 15: 5, 7. Han war 25 år, då han wardt konung, v. 33. Gjorde det Herranom behagade, v. 34. Undantagandes att han lät folket röka på höjderna, v. 35. Byggde porten i Guds hus, v. 35. Och muren Ophel, 2 Chrön. 27: 3. Och städer i Juda, v. 4. Strider med Ammons konung, v. 5, 6. Han dör och blifwer begrafwen i Davids stad, 2 Kon. 15: 38. Esaia propheterar
_920.jpg&oldid=344452){kind=link}