förnekade de dödas uppståndelse, Matth. 22: 23. Marc. 12: 18. Luc. 20: 27. Ap.G. 4: 1, 2; cap. 23: 8.
Sadok, Zadok, rättfärdig; Jerusa fader, som war Jothams moder, 2 Kon. 15: 33. 2 Chrön. 27: 1. En prest som förde Herrans ark efter David, när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 24. Se Zadok.
Sadrach, Hanania, Daniels stallbroders tillnamn, Dan. 1: 7; cap. 2: 49. Wardt satt öfwer ett landskap i Babel, cap. 2: 49. Blef anklagad, cap. 3: 12. Kastad i brinnande ugnen, v. 21. Men blir befriad, och får stor makt i Babel, v. 24, 30.
Sage, Jonathans, Davids hjeltes, fader, 1 Chrön. 11: 34.
Saharaim, Gera son af Benjamin, 1 Chr. 8: 8.
Sahazima, en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 22.
Sala, Salah, Arphahans son, 1 Mos. 10: 24; cap. 11: 12. 1 Chrön. 1: 18. Luc. 3: 35.
Salamis, en stad på ön Cypren uti Medelhafwet. Äfwen en ö uti Eubeiska hafwet, Ap.G. 13: 5.
Salcha, konung Ogs stad i Basan, 5 Mos. 3: 10. Jos. 12: 5: cap. 13: 11. 1 Chrön. 5: 11.
Salem, frid; Jerusalems namn, Ps. 76: 3. Melchisedek war konung i Salem, 1 Mos. 14: 18. Ebr. 7: 2. Jacob reser till Salem, 1 Mos. 33: 18, som war de Sichemiters stad.
Saleph, Jaketans son af Japhet, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.
Salim; se Saalim.
Salisa (trefaldig), en ort i Juda, 1 Sam. 9: 4.
Sallai, en Israelit efter Babyloniska fängelset, af Benjamins slägte, Neh. 11: 8; cap. 12: 20.
Sallu, en Benjamit, 1 Chrön. 9: 7; Mesullams son, Neh. 11: 7.
Sallum, Jabes son, ihjälslog konung Sacharia och wardt konung i Israel, och blef jemwäl ihjälslagen, 2 Kon. 15: 10, 14. Sismai son, Elasas sons, 1 Chrön. 2: 40. Sauls son af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 25. En af Naphthali, 1 Chrön. 7: 13. Som i 1 Mos. 46: 24 och 4 Mos. 26: 49, kallas Sillem. Öfwerstepresten Zadoks son, 1 Chrön. 6: 12. Esra 7: 2. Jehiskia fader, 2 Chrön. 28: 12. Prophetissan Huldas man, 2 Kon. 22: 14. 2 Chrön. 34: 22. Konung Josias Son, 1 Chrön. 3: 15. Jer. 22: 11, 12. Jeremias farfader, Jer. 32: 7. En sångare och dörrwaktare, Esra 10: 24. Neh. 7: 45. Jer. 35: 4. Kore barn, 1 Chrön. 10: 17, 19.
Salma, Salmon, Nahessons son, Amminadabs son, födde Boas af Rahab, Ruth 4: 20, 21. 1 Chrön. 2: 11. Matth. 1: 5. Luc. 3: 32. En af Calebs söner, 1 Chrön. 2: 51.
Solmai, Samlai, en af Nethinim, Esra 2: 46. Neh. 7: 48.
Salman, Os. 10: 14.
Salmanassar, konung i Assyrien, drager emot Samarien, och förer Israel med deras konung till Assyrien, 2 Kon. 17: 4. Winner åter Samarien, cap. 18: 9.
Salmone, en stad på Creta, Ap.G. 27: 7.
Salmuna, Dom. 8: 5. Ps. 83: 12.
Salome, Zebedei hustru, Jacobi och Johannis moder: hennes begäran för sina söner, Matth. 20: 20. Marc. 15: 40; cap. 16: 1.
Salomo, fridsam; Davids son af BathSeba, war honom tillförene lofwad, 2 Sam. 7: 12. 1 Chrön. 17: 11; cap. 23: 9. Blifwer född och antwardad under Nathans hand, 2 Sam. 12: 24, 25. Blef efter konung Davids befallning smord till konung öfwer Israel, 1 Kon. 1: 33, 39. Gud uppenbarar sig för honom i Gibeon, uti en dröm, och han beder Gud, icke om rikedomar, utan om wishet, cap. 3: 5, 9, [et]c. 2 Chr. 1: 7, 10. Han dömer emellan twå qwinnor, 1 Kon. 3: 16, 24. Om hans befallningsmän, härlighet, regemente och wisdom, 2 Chrön. 9: 3, [et]c. Han gör förbund med Hiram, 1 Kon. 5: 12. Om Salomos tempel; se Tempel. Salomo gifwer konung Hiram 20 städer, 1 Kon. 9: 11. Drottningen af rika Arabien kommer till honom, 1 Kon. 10: 11. 2 Chrön. 9: 1. Matth. 12: 42. Luc. 11: 31. Hon skänkte honom 120 centner guld, 2 Chr. 9: 9. Salomos årliga drätsel war 666 centner guld; men silfwer war icke till att räkna, ty i Jerusalem war i Salomos tid så mycket silfwer som stenar, 1 Kon. 10: 4, 27. Salomo lät göra 200 spetsar och 300 sköldar af guld, 2 Chrön. 9: 15, 16. Gjorde de Cananeer skattskyldiga, 2 Chrön. 8: 7. Sände skepp till Ophir efter guld, 2 Chrön. 8: 18. Blef andra resan smord till konung, 1 Chrön. 29: 22. Älskar utländska qwinnor, och bygger tempel för Chemos och Molech, 1 Kon. 11: 7, 8. Gud uppwäcker honom en fiende, och låter förkunna att hans rike skall warda deladt, 1 Kon. 11: 14, 30. Salomo blifwer död, 1 Kon. 11: 43. Hans son Rehabeam blifwer konung efter honom, cap. 12: 1; cap. 14: 21. Salomos ordspråk woro 3,000, och wisorna 1,005, 1 Kon. 4: 32.
Salu, Simri fader, som Pinehas drap, 4 Mos. 25: 14.
Samai, Onams son, 1 Chrön. 2: 28. Rechems son, v. 44. Se Sammai.
Samaria, hafwer sitt namn af Semer, som Amri köpte Samarie berg utaf för twå centner silfwer, och byggde staden deruppå, 1 Kon. 16: 24. I Samarien hade konungarna i Israel sitt säte, och blefwo der begrafne, v. 28, 29. Achab byggde Baal ett altare i Samarien, v. 32. Dyr tid derstädes, cap. 18: 2. Blef belägrad af de Syrer första gången, cap. 20: 1. Åter belägrad af de Syrer, och huru mycket grufligt der skedde, 2 Kon. 6: 24, [et]c. Blef i tre år belägrad af de Assyrier och öfwerwunnen, och Israel bortförd, cap. 17: 5, 23, 24. Emot Samarien propheteras, Es. 7: 18–20; cap. 9: 9; cap. 10: 9, 11; cap. 36: 19. 2 Kon. 18: 34. Hes. 23: 4, 5. Os. 8: 2, 3; cap. 13. Amos 3: 12. Micha 1: 5. De Samariter tjente Gud och sina afgudar, 2 Kon. 17: 28, 29. Konung Salmanassar drager upp emot Samarien, cap. 18: 9. Och winner det, v. 10. Asnappar bringar folk att bo i Samarien igen, Esra 4: 10. De hindra Jerusalems byggnad, v. 11, [et]c. Neh. 4: 2. Samarie synder, Hes. 16: 46, 51; cap. 23: 4. Os. 7: 1. Dess straff, v. 13; cap. 10: 5, 7; cap. 14: 1. Amos 4: 1; cap. 6: 1; cap. 8: 14. Samarien wille icke anamma Guds ord, Luc. 9: 53. Christus förbjuder sina lärjungar att gå till de Samariters städer. Matth. 10: 5. De anammade Guds ord, Ap.G. 8: 5, 12, 14. En Samaritisk qwinna talar med Christus wid
_941.jpg&oldid=344515){kind=link}