Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs
Skiffersten (317, 335, 344), som på östra sidan håller alun (151, 159), på västra stenkol (340), finnes vid de mesta dälder av slätten, även upp i landet, till ett tecken, att densamma, som ligger på sandflisa, även går under mesta slätten.
Kalkberg, av idel hopgyttrade, främmande havskräkskal petrificerade, finnas till höga strata under högre berg, nästan mest där slätten stöter till skogslanden (115, 415, 416).
Flintor finnas överallt på slätten, mest på lerslätten, klädde med sin kritbark och gå sällan på höjden (134).
Märgelkalk (S.N. 151, n. 1) finnes strödd på slätten och genomborrad med sin vena hæmatica.
Klappur av sand, skiffer, kalk, flinta, märgelsten finns strödd på alven och den övriga jorden.
Petrifikater funnos av mig mest på lerslätten uti sand, flinta, dock aldra mest i kalk, att förtiga kalkbergen, som endast av petrificatis bestodo. Desse voro conchiter, cochliter, nautilier, echiniter, entrochi, asterier, belemniter, coralliter, glossopetræ &c.
Krita finns mycket litet i Skåne (178), helst kring Malmö (236), och den i runda bollar, men ofta blandad med kalk och sand (225). Där det dock finnes hela bergen av den renaste krita på danska Möen gentemot Falsterbo.
Sanden vid slätten är mest en klar, fin flygsand, vilken efter långa tider upp i landet blivit till mo eller hopgyttrad till grus, klappur, kullersten, flisor, berg.
Bärnsten finnes sällan i stora stycken, dock ofta uppkastad med flygsanden, så vid östra som södra havssidan, besynnerligen vid Åhus, Ravlunda, Trälleborg och Falsterbo.
Leran, som finnes på de öppna trakter av Skåne, är ordinär blålera, någon vesa, ofta blandad med märgellera.
Torv finnes i alla dälder. På slätten uppskäres hon till brand. Upp i skoglanden är hon mer blandad med mo.

Växterne ställa sig mycket efter jordens art och lynne.

Skogarne hålla sig helst på det höglänta landet, alltså närmast Småland och mitt åt Skåne, besynnerligen i Gyine och Norra härad.
21