Den här sidan har korrekturlästs
- Skiffersten (317, 335, 344), som på östra sidan håller alun (151, 159), på västra stenkol (340), finnes vid de mesta dälder av slätten, även upp i landet, till ett tecken, att densamma, som ligger på sandflisa, även går under mesta slätten.
- Kalkberg, av idel hopgyttrade, främmande havskräkskal petrificerade, finnas till höga strata under högre berg, nästan mest där slätten stöter till skogslanden (115, 415, 416).
- Flintor finnas överallt på slätten, mest på lerslätten, klädde med sin kritbark och gå sällan på höjden (134).
- Märgelkalk (S.N. 151, n. 1) finnes strödd på slätten och genomborrad med sin vena hæmatica.
- Klappur av sand, skiffer, kalk, flinta, märgelsten finns strödd på alven och den övriga jorden.
- Petrifikater funnos av mig mest på lerslätten uti sand, flinta, dock aldra mest i kalk, att förtiga kalkbergen, som endast av petrificatis bestodo. Desse voro conchiter, cochliter, nautilier, echiniter, entrochi, asterier, belemniter, coralliter, glossopetræ &c.
- Krita finns mycket litet i Skåne (178), helst kring Malmö (236), och den i runda bollar, men ofta blandad med kalk och sand (225). Där det dock finnes hela bergen av den renaste krita på danska Möen gentemot Falsterbo.
- Sanden vid slätten är mest en klar, fin flygsand, vilken efter långa tider upp i landet blivit till mo eller hopgyttrad till grus, klappur, kullersten, flisor, berg.
- Bärnsten finnes sällan i stora stycken, dock ofta uppkastad med flygsanden, så vid östra som södra havssidan, besynnerligen vid Åhus, Ravlunda, Trälleborg och Falsterbo.
- Leran, som finnes på de öppna trakter av Skåne, är ordinär blålera, någon vesa, ofta blandad med märgellera.
- Torv finnes i alla dälder. På slätten uppskäres hon till brand. Upp i skoglanden är hon mer blandad med mo.
Växterne ställa sig mycket efter jordens art och lynne.
- Skogarne hålla sig helst på det höglänta landet, alltså närmast Småland och mitt åt Skåne, besynnerligen i Gyine och Norra härad.
21
