Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 103

←  Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om Stadens bebyggande i sednare tider.

Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allm. Brunnarne inne i Staden  →

III. CAPITLET.
Om Stadens bebyggande i senare tider.

§. 1.

Stockholms Stad, som af de gamla blifvit kallad Rikets Hjerta, hade stådt 270 år, då Gustaf Vasa, sönderbröt det svåra ok, utländske Konungar påbördat Svea Folk, under hela Unionstiden; och intågade segerkrönd, efter en lång belägring, i Hufvudstaden d. 23 Junii 1523.

Hvad han således med mod och vapen intagit, fordrade hans första omsorg och klokhet, att genom vidtagne försvarsanstalter, bevara. I sådant ändamål, lät han ytterligare befästa, både Slott och Stad; samt afrödja och nederrifva de byggnader, på Malmarne, som vid ett fienteligt anfall kunde vara Staden till mehn och hinder i dess defension; men en belägrande fiende, till värn och nytta.

Ifrån honom börjar Svenska Historien en ny epoque. Hans delade omsorger, till de vigtigaste värf och ärender, gjorde hans personliga närvaro, innom Riket, nästan på alla ställen nödvändig; men intet hindrade honom, att tillika tänka på Hufvudstadens åter upphjelpande, utur ett nära liknande ödesmål, och att med omsorg bereda dess framtida tillväxt och upprätthållande^[1].

Vid första anträdet till Rikets styrelse, hade han fattat ett fast beslut, att afskudda sig Roms vidsträckte envälde. Biskopar, Präster och Munkar, hade tillvällat sig en magt, som icke kunde förenas, hvarken med allmänt bästa eller Regentens säkerhet. Rikets och Konungars öden, hade i framfarne tider, ofta berodt, på myndiga Prelaters godtycko, som voro sjelfrådande både i Staten och Kyrkan. Då han således för sanningens skull, med nit och alfvar, med öfvertygelse och varsamhet, befrämjade Reformationen, ville han tillika grundlägga, ett lagligt och odelt Konunga-välde; befria Folket från förtryck och heliga bedrägerier; stadga frihet och lugn, och återtaga de rof, som vore med minskning i Statens tillständiga rätt, afhände ifrån ett i fattigdom och villfarelser, nedsänkt och plundrat Folk.

De Egendomar som enligt Wästerås Recess och Örebro Riksdags-beslut 1531, reducerades ifrån Kloster, Gillen och Prebenden, med flere Catholske stiftelser; blefvo nyttigare och till allmänt gagn, af honom använde. I Stockholm blef Gråmunkarnes Kloster, ett Helgeands-Hus eller Hospital; i Själagården blef ett Boktryckeri inrättadt; nio särskildte Hus och Trägårdar efter upphäfne Kloster och indragne Prebender, lades under Skolan och till Lärares underhåll; att återställa de fattige, de allmosor dem rätteligen tillhörde, och att nyttja aftrugade Egendomar, under allmän förblindelse, till utspridande af sanning och upplysning.

Men ordningen fordrar att här öfverlämna dessa ämnen, till sina särskildte ställen, och att återtaga den allmänne beskrifning, om Stockholms Stads bebyggande, ifrån K. Gustafs regemente, till våra tider.

§. 2.

Till Stadens och Borgerskapets förmån innom broarne, förordnades 1544, att å Norremalm skulle allenast Fiskare och andre så kallade Ämbetsmän, Staden till nytto blifva boende; men alt köpslagande, der vara förbudit; och till Stadens anseende och bättre bebyggande, stadgades 1552, att alla då än qvarstående Trähus skulle nederrifvas och Stenhus i deras ställe uppsättas.

Om Stadens byggnad, förordnade än vidare, K. Gustaf, Gripsholm d. 6 Maji 1557; att Magistraten skulle förbättra Stadens ränta med Hus och Byggnader; icke tillåta Bryggare-hus inne uti Staden; utan skulle de alle sättas på vattnet, som orden lyda, och byggas långt ifrån hvarannan; hvarjämte befalltes låta tillreda Hus, vid Danviken, för de Fattige, och utse Begrafnings-platser, på Norr- och Söder-malm, hvilka borde kringstängas. K. Erich XIV. förordnade 1563, att Brygghus skulle uppbyggas; men icke i egne Hus, på det ingen dermedelst måtte undandraga sig accisen. (Privileg. 1563).

Ofvannämde påbud, om Trähusens nedrifvande i Staden, förnyades af K. Johan, den 1 Jan. 1581. Han hade ock förut 1572 befalt, att Husen vid de stora gatorne, skulle i ståndsättas och hvitmenas. Att Stenhus-byggnaden långsamt verkstältes, intygar de på så olika tider, utfärdade författningar derom. Uti Julii månad 1576 befalte K. Johan bortrifva de olagliga Träbyggningar i Stockholm, som både Östan och Västan till, innom och utom Stads-muren byggde voro.

Då K. Johan förnamm, att Staden icke hade så mycken tillförsell af kalk, som behöfdes, dels till stenhus-byggnaden; dels till Stadens befästning; förläntes Staden med en Kalkugn på Vermdön, som några år legat öde; att den låta upprätta, och bruka det Kalkberg, som der näst under beläget var, till behagelig tid. (öp. B. d. 23 Aug. 1574). De Hus, som Präster och Bönder i Staden köpte, och icke vidmagthöllo, eller uppbyggde innom viss tid, skulle vara förvärkade under Kronan. (K. Br. d. 16 Nov. 1577). De Borgare som i Staden egne Hus hade och dem bebygga ville, skulle njuta tullfrihet på det gods, de införde (öp. B. d. 12 Maji 1585). Ständels och Korssverks-hus, skulle beklädas med sten, att trädet icke syntes. (K. Br. d. 19 Oct. 1587). Till befrämjande af stenhus-byggnader, confirmerade Konung Sigismund; icke allenast Stadens ägande-rätt, till Horns Tegelbruk; utan tillät ock Staden, att anlägga sådane, på några platser, som Kronan kunde umbära. (Privileg. d. 15 Julii 1594).

Uti Konung Gustaf Adolphs öp. B. daterat på Skepps-Flottan vid Elfsnabben d. 8 Junii 1630 förmäles: att såsom K. förnummit, att de förnämste och lägligaste platserne, särdeles Östan till, som borde vara bäst bebyggde; hafva dels korssverkshus och bodar, somlige små och snöplige stenhus, och en del alldeles öde; så befalltes, att de som icke ville bebygga dem, till Stadens prydnad och ära, till viss föresagd dag; då skulle Borgmästare och Råd, låta värdera dem, om de sjelfägande äro; och de som bygga vilja, gifva lösen derföre; hvilket Ståthållaren hade att exeqvera. För de tomter som hörde Staden till, skulle gifvas andre ledige platser, om sådane funnes.

Uti bref till Magistraten d. 20 Mart. 1638, påmintes om de förre mandater, angående Stadens byggnader; och alldenstund långsamt tillgick, med verkställigheten deraf; fördenskull befaltes alfvarligen, att sådant exeqvera, både i Staden och på Malmarne, efter den afritning och dessein, som salig Konungen, derpå hade låtit göra; tillhållandes dem som hade öde- instängde- eller afbrände tomter, att innom viss förelagd tid, antingen bygga eller lösen taga; brukandes alfvar i saken, efter sist undfängne Privilegiers 19 §. (1636).

Enligt Placatet i Drottn. Christinas tid, d. 28 Apr. 1649, skulle Staden regleras, och till den ändan skulle för de korssverk och fasta Hus, som kommo i sådan afsigt, att nederrifvas, betalning gifvas efter den värdering och på sätt och vis, som i Öfver-Ståthållaren Flemmings tid skedt var. Om några tomter Östan eller Västan till, voro så små, att de, till Ägarens nytta och Stadens prydnad ej kunde bebyggas; skulle de säljas och förläggas, till en större tomt, för 16 öre Sm:t, för hvar quadrat-aln, Västan till, och 24 öre, Östan till; och skulle ingen hafva magt sådant vägra; besvär deröfver skulle Hofrätten icke eller få upptaga.

Om en så alfvarsam gård- och gaturefning, till följe häraf blifvit verkstäld, till Stadens reglerande, som i Öfver-Ståthållaren Flemmings tid, på Norre-malm, 1634—1640, derom lämnar Staden innom gamla murarne, inga vedermälen; lärer ock icke varit meningen, såsom nästan omöjelig, utan att helt och hållit, förändra hela anläggningen af inre qvarteret.

En utlänning yttrar sig om Stockholm 1654, att Staden liknade Venedig, som äfven är byggd på flere Holmar i Hafvet; att den var omgifven af flere Berg, emellan hvilka, på ena sidan, Hafvet, och på den andra var en Sjö, Mälaren kallad; att några gator voro breda, andra trängre; större delen räta och tätt bebyggde; att innuti sjelfva Staden, voro de fläste Hus af sten, samt 4 till 5 våningar höga, samt att från Norra Förstaden voro tvänne smala Träbryggor till Staden. Öster derom var en vacker Djurgård, och utgjorde altsammans, då det lägges tillhopa, en ganska snygg och vacker Stad^[2].

Konung Carl XI. lät d. 31 Jan. 1663 bref afgå till Öfver-Ståthållaren, om en ny och viss dessein öfver Stadens storlek och bebyggande, hvilken skulle, ju förr dess häldre, affattas och i verket sättas: Projectet skulle sedan Konungen underställas och hans mening afvagtas. Vid samma tillfälle kunde bäst utses, hvilka gator, platser och lastadier, än vidare borde upphöjas; dit orenligheten kunde bortföras, och hamnarne derifrån således befrias.

Flere Författningar och allmänne Byggnings-Ordningar, finnes så väl uti Stockholms Stads styrelse, som ibland samlingar af tryckte allmänna handlingar; hvilkas innehåll, till undvikande af onödig vidlöftighet, här kunna förbigås. De ådagalägga Konungarnes vårdnad om Hufvud-Stadens prydnad och anseende, till både Rikets heder, och den värdighet, ordning och skick som Konunga-sätet fordrade. De i senare tider uppförde kostsamme publike byggnader, vittna tillika om en mera odlad smak, och om de fria konsters uppmuntran och skydd, under en K:s spira, som sedt byggnadskonstens gyllende tidehvarf, i Roms ruiner. Stenhusbyggnader på Malmarne, blef under K. Gustaf III:s regering mera allmän. Alla så väl nybyggde som reparerade Hus, blefvo nu anstrukne med ljus, merendels ljusgul färg; så att den före 1730 så mycket brukelige mörka färgen, aldeles aflades. Sedan 1780, började man ock i de större och nya Husen, att insätta fönster, med så stora rutor, att 6 rutor intogo en hel fönsterluft, i stället för de på 1730-talet införde större kittrutorne; som åter utträngde de fordom så allmänt brukade små blyrutorne. Storkyrkan blef 1783, och Catharinæ Kyrka 1784, reparerade och med ljusgul färg anstrukne. Staden har således genom en odlad smak, vunnit ett mera lysande utseende, än under någon, af de föregående Regeringar. Hufvudstadens lustre öktes ifrån 1650 till 1680, då enskilte Herrars Byggnader, uppfördes merendels genom medel, som de vunnit under Sveriges lyckeligare krig^[3].

§. 3.

Stadens grund, med dess område och tillhörigheter, äro enligt Privilegierne, Kungeliga förläningar, till Stadens förmån och inkomst. För tomter, som till bebyggande, af Staden upplåtes eller af ålder upplåtne blifvit, betales således en viss afgift, under namn af tomt-ören; så framt samma tomt, eller lägenhet, icke blifvit friköpt, med en viss erlagd summa i ett för alt, efter dess innehåll och värde.

Uti förenämde 1550 års ränte-bok, upptages tomtören för samma år, till 428 mark 3 ½ öre, och hus och boda-lön, hvaribland nämnes, Stadshuset vid S. Nicolai port, Gillestugor, Stadens Byssehus vid Själagårdsgatan, Stadens Klädeshus vid Svartmunkagatan, Predikarehusen, Bodar Nordan och Sunnan Vågen, Nordan och Sunnan Kartusergränden, af Vågen och Sudra Qvarnar, m. m. till 1054 m. 5 öre. Uti Stadens räkenskaper för år 1553 upptages tomtören för Staden och Sudra Malm, till 317 m. 7 öre och 6 p:gar. Skottpgr. till 4000 m. och hela Stadens uppbörd, till 6323 m. 3 öre 12 pgr. För år 1557, besteg tomtören, innom muren, till 213 m. 7 öre; för år 1558, Stadens tomtören till 359 och hela Stadens uppbörd i pgr. till 19182 m. 6 öre. För dessa åren påföres Norra Malmen icke några tomtören eller annan afgift, förmodeligen af den grund, att Malmen låg under Slottet.

Enligt Stadens Tänkebok 1596 d. 27 Oct. (fol. 338) skulle tomtören läggas på de nya tomter, Östan och Västan till. Att tomter blifvit frie för tomtören, utan ärlagd friskilling, har skedt, på Magistratens tillstyrkande, såsom en uppmuntran till stenhus-byggnadens befrämjande, efter timade eldsvådor.

Sedan K. M:t d. 3 Aug. 1686 resolverat, att de, som genom samma års vådeld på Norremalm, hade lidit skada, och sine på Stadens grund liggande afbrände tomter ville bebygga, med Stenhus; skulle på samma tomter åtnjuta den förmån, att de dem till egen grund skulle upplåtas, och således frikallas, för Stadens tomtörens årliga ärläggande; hvaraf den nytta härflöt, att många vackra Stenhus blefvo uppbyggde; så behagade K. M:t på Magistratens än ytterligare insinuerade Memorial; genom Resolution d. 5 Jan. 1697 förklara: att en slik frihet äfven borde sträcka sig, till alla andra, som den olyckan hände, eller derefter kunde komma att lida af vådeld; samt ville bebygga, sådane afbrände tomter, med Stenhus på Stadens grund; hvilket ock uti K. M:ts d. 13 Julii 1736 utfärdade, förnyade Byggnings-Ordning för Stockholms Stad, på det sättet är infördt: att i fall åbyggnaden genom vådeld skulle afbrinna på ofria tomter, och Ägaren innom 3 år derefter, uppsätter en sådan stenhus-byggnad i stället, som svarar emot tomtens värde och belägenhet, borde han få tomten fri.

Men som den tiden, då en sådan förmån bevilljades, hus-byggnader af trä, på Malmarne öfver allt vore tillätne; Byggn. Ordn. 1736 i 5 Artik. 1 §. åter förbjuder all hus-byggnad af trä; ett Brandförsäkrings-Contoir, äfven sedan var inrättadt, och Staden icke kunde sakna inkomsten af tomtören; i anseende till den kostbare Sluss-byggnaden och den förestående Bro-byggnaden, Öster om Järnvågen, med flere anförde skäl; så hemställte Öfver Ståthållaren 1749, om icke K. M. skulle täckas, på det sättet ändra och förklara 1736 års Byggn. Ordn. att innehafvaren af en ofri tomt, hvars åbyggnad genom vådeld afbrunnit, borde i fall han innom 3 år derefter, åter bebygger tomten med Stenhus, åtnjuta den i 1697 års Resolution beviljade frihet, för 5 års tomtören; men deräst någon ej genast instänger, eller längre än 3 år dröjer, med tomtens bebyggande; då kunde dermed komma att förhållas efter 1736 års Byggn. Ord. sista Artikel och §: hvartill K. M:t då lämnade dess nådiga bifall och samtycke, d. 30 Maji 1749.

Stenhusbyggnaden i Stockholm har ifrån längre tider, på flerehanda sätt, blifvit uppmuntrad och understödd. Att Staden redan 1419 ägdt Tegelbruk och dervid tillförordnadt Föreståndare och Tegelmästare, inhämtas af Stadens älldre handlingar; och vidare har Staden i samma ändamål blifvit begåfvad, med redan anlagde Horns och Grinds Tegelbruk, jämte rättighet, till flere sådane verks inrättande som förbemält är.

Då donationen af hela Munklägret bekräftades och tillägnades Staden 1647, undantogs de dervarande 2:ne Tegelbruken; det ena belägit emot Rörstrand, förbehölls Kronan, och det andra gent öfver Långholmen, skänktes till inkomst åt Barnhuset. Det förstnämnde donerades sedan åt Staden; men båda blefvo omsider, förmodeligen i anseende till vedbehofvet och prisets uppdyrkande, nedlagde.

§. 4.

Genom upplandningar, hamnars och stränders utfyllningar, samt byggnaders anläggande på pålar; utvidgades omsider den gamla Staden, som förberört är. Således hafver en del af Munkbro- och Kornhamns-torgen, med Gråmunke och Kungsgatan, samt hvad nedanföre ligger, intill Mälarens strand, tilkommit. Västra delen i synnerhet med dess räta gator och ordenteliga qvarter, utmärka på nyare Chartor, en ny och senare tiders anläggning. Att dömma af 1547 års Plan-Charta, var väl Staden Västan mur mycket bebyggd; men så utan ordning och skick, att den fordradt, en bättre tomt- och gatu-indelning, innan Kungsgatan, nu stora Nygatan, kunnat erhålla, sitt nu varande räta läge, ifrån Kornhamns- till Riddarhus-torget; och tracten der nedanföre, hunnit att behörigen blifva indelt och reglerad, hvilket förmodeligen skedt efter 1625 års vådeld, och till följe af Drottning Christinas förenämde ytterligare författning derom, blifvit fullföljd.

Uti den tryckte Relationen om Drottn. Ulrica Eleonoras Lik-process 1693, och hvad deruti förordnades om Trouppernes marche, som vid det tillfället skulle paradera, läses: att Stadens Borgerskap hörande under Stads-Compagnierne, skulle marchera gränden emellan Stadskällaren och Breants Hus, stora Kyrkobrinken och Scholstugu-gränden utföre till Kungsgatan; marcherandes sedan samma gata ända fram till Schultens Bagares gränd, der de togo af på högra handen och marcherade samma gränd utföre, till Assessor Francs Hus på Nygatan, hvarest de åter togo af och marcherade samma gata ända fram; sättandes sig på den obebyggde platsen, framför Herr Landshöfdingen Gyllenborgs Hus, samt vändandes fronten åt sjön, m. m.

Uti en lika berättelse om K. Carl XI:s begrafning, d. 24 Novemb. 1697, läges att Lif-Regementet och Borgerskapet till häst, kommande från Norr, skulle marchera öfver Norrebro, till inemot stora Kyrkobrinken, gatan utföre till Riddarholms-torget, och så vidare Kungsgatan, fram till Kornhamn, och tädan höger om hörnet, till Nygatan och den samma sedan fram till Riddarholms gatan eller bron; ställandes sig med fronten åt Riddarholmen^[4]. Häraf intages, att en del gator och gränder, då hade de namn de alt sedan behållit; utom Scholstugu-gränden, som nu är en fortsättning af Stora Kyrkobrinken, ned till Riddarhus-torget; att Kungsgatan den tiden, ännu icke blifvit kallad Stora Nygatan; ehuru gatan nedanföre, hette Nygatan; som förmodeligen, till en skillnad, fådt namn af den lilla, sedan Kungsgatans namn förändrades; att Munkbro-torget nämnes, än den obyggde platsen, framför Gyllenborgs Hus; än för Riddarholms-gatan; hvarjämte om belägenheten af åtskillige Hus, och deras då varande Ägare, någon underrättelse häraf med säkerhet kan inhämtas.

Kring de å Västra sidan utfylde stränder, har i senare tider, en strand och hamn-bro blifvit anlagd, ifrån Munkbro- till Kornhamns-torget; så väl för ankommande Jakter och Farkoster, från de kring Mälaren belägne Städer, som för Skutor och Båtar, med Landtmanna-varor. Denna Västra, eller så kallade Inrikes Hamn, är icke på Tillæi Charta; men utförligen på Brolins grundritning öfver Stockholm 1771 utmärkt; icke allenast med de än vidare tillärnade utfyllningar, för regulariteten; utan ock, jämte Tvätt-bryggan; Hamn-indelningen, för Upsala, Örebro, Köping och Wästerås fartygen, hvilka sistnämde hafva sin station vid Kornhamns-torget och den der anlagde bro.

Den af Rikstens Ständer, tillstyrkte Tackjärns-våg, inrättades vid denna Hamn 1749^[5].

Vidkommande Östra delen af Staden; så visar 1547 års Charta, att den väl haft mycken åbyggnad; men varit i små och sneda qvarter indelt; åtföljande den gamla muren. Närmast Slottet, ifrån K. M:ts Skeppsgård, var den i synnerhet länge, utan all ordning och regularitet, som ock af K. Gustaf Adolphs ofvan berörde författning nogsamt bestyrkes; samt huru han ansedt denna Östra del af Staden, böra vara bäst bebyggd; förmodeligen, så i anseende till handeln och rörelsen derstädes, som läget vid sjön, der alla utländske Skepp skulle hamna; och hvaraf man vid inloppet till Staden hade första utsigten.

§. 5.

Ett ord är redan nämt om Bryggan vid Slottet, der afgående Skepp legat 1315. Skeppsbron har sedan den tiden flere gångor blifvit ombygd och utflyttad; äfven i det ändamål, att rätta strandlinien. Önskeligt vore, att vidare utfyllningar icke måtte ske, till försämrande af denna nästan oförlikneliga hamn.

Efter 1547 års Charta, var allmänna Vågen i Södra ändan af Skeppsbron, der nu Bankohuset är, å gamla Våghus-tomten uppförd. Den delen af bron har fordom blifvit kallad Järnbron, af samma skäl som Järntorget; att derstädes i älldre tider, varit både lastnings och upplagsplats, för det oförsålde järnet. Uti Stockholms Stads ofta åberopade ränte-bok, för 1550, uppföres boda-lön, för bodar, Nordan och Sunnan Vågen, som förbemält är; och ibland utgifterne, 12 mark, till Brynolf Dödegräfvare, för timme-klockan han ställde, på Våghuset; hvaraf den följd tyckes kunna dragas, att det varit en mera utmärckt byggnad. Järnvågen och Tolags-kammaren, som skall blifvit byggd i K. Johans tid, finnes afritad med sitt torn, på stora Chartan, öfver K. Carl Gustafs Lik-process.

Stockholms Stads Norre Förstad med egen Stads-rätt, fick 1624 uti de då projecterade Privilegier, än vidare rättighet, att för sin handel, nyttja Stockholms Stads Brygga, till dess Norra Förstadens Invånare, blefvo så mägtige, att de kunde anlägga sin egen Lastbro, vid Lilla Stockholmen. (Se Norremalm).

Ibland Stadens byggnader som 1695 ansåges högst nödvändige, och hvartill K. M. på Öfverståthållarens anmälan lämnade sitt bifall; var Skepps- och Järnbron, i synnerhet under Kgl. Slottet, och den tracten bort åt, der nästan ingen kunde komma fram torrskodd (som orden lyda). Kostnaden dertill uppfördes till 2000 Dal. S:mt.

Bron der de första Handels-fartyg kunna lägga till, åtföljer stranden och är ifrån Södra Strömmens utlopp, till Slottet, med ett brott vid Mellan-trappan, nära 1000 alnar lång; 3:ne Bryggor eller landningsställen för Båtar, med sina trappor, äro ifrån stora Bron, inrättade, under namn af Räntmästare-trappan, Mellan-trappan och Borgmästare-trappan eller stora Roddare-trappan, som den på Chartorne olika nämnes. Vid Bryggan under Slottet, midt för Logården, äga endast Kronans Fartyg, att anlägga och hamna.

År 1733 byggdes Skeppsbron af sten, och det påföljande året planterades der ofvanföre en allée, som dock ingen trefnad hade, och blef således omsider borttagen. Desseinen till skeppsbro-tracten och strandlinien faststältes, af K. Fredrich I. år 1734.

Vid Södra delen af Bron hamna de större Handels-skeppen, och Norr åt, Finska och Norrländska Flottan; med victualie-varor, laggkärl, ved, m. m.

Det stora Packhuset till utrikes varors besigtigande, anteknande, och tull-clarering, är midt för Bron der de större Skeppen ligga. Det gamla nederrefs 1785, och öfver porten på det nya, som i stället uppfördes, läses:

Gustaf III:s Sextonde Regerings-år.
MDCCLXXXVIII.

Detta årtal är efter som Konungen då sjelf behagade räkna sin verkeliga regeringstid, ifrån Revolutionen 1772. Detta Hus tillika inredt till boställe för Öfver-Directeuren vid Stora Sjötullen; är väl stort och ansenligt; men skall dock som Packhus till dess egenteliga ändamål icke vara nog beqvämt och rymligt.

Stora Sjötulls och Packhuset, var Staden ålagdt att ensamt bygga, såsom en medföljande skyldighet, af en ökad tolag och i anseende till Stadens förbättrade inkomster; men Öfver-Ståthållaren förestälte, huru tolags förhöjningen, åter blifvit indragen, och att de inkomster Staden vunnit, genom beräkningssättet, af dess intrader, icke kunde medgifva så ovanliga byggnader, endast af Stadens Cassa, som redan var besvärad med stora lån, och dessutan hade andra stora byggnader att bestyra. K. M. faststälde i anledning deraf d. 18 Feb. 1788, att Kronan dertill skulle bestå ¾ och Staden ¼. Förslaget upptog till denna byggnad 50,000 R:dr. och kostnaden besteg sig, till 52,925 R:dr. 2 sk. hvar uti Kronan deltog för ¾ med R:dr. 39,693. 37. 6.

Staden för ¼ med   13,231. 12. 6.

R:dr. 52,925. 2. —

Professor Palmstedt hade författadt desseinerne och Öfverståthållare-Ämbetet, besörjt verkställandet^[6]. Den först faststälte desseinen 1783, blef sedermera utvidgad d. 29 Aug. 1784 och d. 30 Jan. 1787. Flyglarne nederrifne 1789 och åter färdige uppförde 1790.

Stadens Victualie-våg, är vid Norra ändan af Bron belägen. Denna inrättning till Köpares och Säljares säkerhet, samt till förökande af Stadens inkomster, tog från älldste tider, med handel och rörelse sin början.

K. Gustaf I. befalte d. 6 Maji 1557, angående Stadens byggnader; att Magistraten skulle till mera utrymme, låta bygga Stadens Våg, samt tillpynta en stark kramvind, till tunga varors inskeppping. Med handelns tilltagande öktes behofvet af våg-inrättningar, hvarföre ock flere sådane, tid efter annan blifvit byggde; som här icke torde fordra någon omständeligare beskrifning. Man vill dock anmärka, att Östra Vågen, hvilken förnämligast, af ållder, efter hamn-indelningen, för de Norrländske Städernes Fartyg, varit utsedd och förordnad, blef 1735, med nytt Våghus tillökt, med sina ballancer, vigter och tillbehör, samt med mera Betjening försedd; förutan det, att när så omtränger, en ballance, äfven blef inrättad, som utanför Våghuset, till de Handlandes stora beqvämlighet kunde brukas^[7].

Om tvänne Victualie-vågars anläggande, förordnades 1760. (Modées Pub. Handling. p. 5307).

Södra Slagtare-huset uppbyggdes å nyo lika med det Norra, och öppnades i slutet af Octob. 1787.

År 1754 d. 13 Aug. biföll K. M:t en föreslagen afgift af ankommande Skepp, för nyttjande af de Kokhus och eldstäder, som redan voro och vidare skulle inrättas vid Skeppsbron, till kök och matredning för Skeppsfolket. Uti Stadens älldre räkenskaper för 1552 och 1553, upptages redan kokhus penningar, ibland Stadens inkomster; så att denna inrättning, förmodeligen då redan varit till, och till äfventyrs i en särskildt gränd vid Skeppsbron, som 1557 hade namn af Kokhus-gränden.

De vid Norra ändan af Skeppsbron, för längre tid tillbaka, uppslagne Stenhuggare-bodar, för K. Slotts-byggnaden; samt den der uppbyggde Mastkran, borttoges och flyttades, då grunden 1792, derstädes, midt för Slotts backen började läggas, till K. Gustaf III:s statuë pedestre, som Stockholms Borgerskap, utbedt sig få uppresa, då Konungen efter Verele freden 1790, emottogs af dess trogne och tillgifne Borgerskap i Hufvudstaden. Detta ställe utsåg K. sjelf dertill, af den anledning, att Skärgårds-Flottan, den han sjelf anförde; der fälde ankar, vid återkomsten efter slutat krig. Till platsens inredande och utvidgande i sjön, fortsattes arbetet 1797 och 1798.

Om denna bro och redd, kan ock tillägggas några timade händelser; som lämpeligast här, synes intaga sit rum.

Ett nytt Engelskt Skepp, sprang här i luften, vid K. Fredrichs Kröning, d. 2 Maji 1720, under högtidlighetens firande, af ett ovarsamt umgående med krutet, under skjutningen.

År 1739 i Junii månad, ankrade här på redden fem Franska Örlogs-skepp, under Duc d'Antins befäl, som efter en månad åter afseglade. Denna Flottans ankomst, var helt oförmodad. Amiral-skeppet hette Grand Bourbon. Den 14 Julii var K. Fredrich der om bord. Följande strophe skrefs om denna händelse:

Vidimus Holmiacas mediasqve natare per undas
Gallorum Classem, nobile Martis opus;
Holmia vide tibi, qvando hæc spectacula cernis,
Ne tibi sit præsto Trojus alter eqvus!

---

1. Om Stockholm kunde då sägas, med Cicero: Oppida posse mori; Städer kunna ock dö.
2. Whitelocks Dagbok öfver dess Ambassade till Sverige. Öfvers. af Erke-Bisk. Doct. Uno von Troil. Upsala 1777. 8:o.
3. Upfost. S. Tidn. 1784, p. 571.
4. Uti berörde relationer nämnes ock: Byggmäst Bucheggers Hus i hörnet af Schultens Bagares gränd; platsen framför Rynningens Hus; platsen emellan Stads-Smedjan, (som i Handlingarne omtalas redan 1428) och hörnet af Tottens Hus; platsen emellan Stadens Material-Hus och Stads-Smedjan, vid Munkbro-tor. get och deromkring förmodeligen liggande, samt Adele schölds Hus vid Kornhamns-torget.
5. Kundgörelden derom d. 6 Feb. 1749.
6. K. Br. d. 16 Sept. 1783.
7. Magistr:s förklaring öfver anförde besvär, öfver trängsel i Vågan. Riks-Archivi Handl.