Wikisource

Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 30

< Svenska flottans historia: åren 1635-1680
←  Riga varf
Svenska flottans historia: åren 1635-1680
av Axel Zettersten
 Beklädnad  →



[ 210 ]

30.

AFLÖNING.


Kontant lön. Under riksskattmästarens ledning uppgjordes hvarje år af “kammaren“ (kammarkollegium) förslag till riksstat för nästföljande eller löpande året, hvilket sedan faststäldes af k. maj:t. Dessa stater innehöllo äfven personalstater, der lönen utfördes för hvarje embete eller tjenst.

Lönen, som äfven kallades “gage“, beräknades per månad. Med undantag af riksamiralen, riksamiralitetsråden, prester och bardberare, hvilkas månadslön var lika vinter och sommar, var månadslönen under de sju sommarmånaderna april—oktober något högre, än under de fem vintermånaderna november—mars. I allmänhet var vintermånadslönen två tredjedelar af sommarmånadslönen, så att då t. ex. en amirallöjtnant hade under sommaren enligt 1635 års stat 75 daler [ 211 ]och enligt 1640 års 80 daler i månaden, så hade han under vintern respektive 45 och 50 daler. På detta sätt uppfördes lönerna i riksstaterna ända till och med år 1660, men derefter med årsbelopp och således utan någon skilnad mellan sommar och vinter. Härifrån undantagas dock de gemene, för hvilka lönen fortfarande beräknades efter sju sommar- och fem vintermånader.[1]

År 1662 beslöts, att när en officer eller underofficer befordrades, skulle han under det löpande och hela det näst följande året njuta sin gamla lön och först derefter tillträda den nya.[2] Majorer och kaptener, som befordrades öfver stat, fingo ej sin nya lön, förr än vakans uppstått.[3]

I allmänhet innehölls lönen under permission. Undantag härifrån skedde dock. De holländska officerare, som hade permission under vintrarne 1644 och 1645 för att besöka sina hem, fingo derunder behålla halfva lön.[4] Under permission för utbildning i tjensten på främmande farvatten fingo officerarne behålla hela lönen.[5]

I corps de gardet på Skeppsholmen fördes befälet af en kapten, som skulle alltid vara tillstädes och ombyttes i tur och ordning hvarje vecka. Då någon kapten gjorde en vecka tjenst för en annan, afdrogs å den senares lön 12 daler, hvilket utbetalades till den förre.[6]

“Qvästa“ (sårade) hade half lön under tiden deras sår läktes.[7] Krigsfångar behöllo lönen under fångenskapen.[8]

För handtverksfolkets aflöning gälde särskilda stadganden. Till kontroll å timmermännen hade byggningsskrifvaren brickor af bly, hvilka han i corps de gardet tillstälde dem på morgonen, när de gingo till arbetet. När de gingo derifrån på middagen, skulle de återställa brickorna till skrifvaren. På samma sätt förfors på eftermiddagen.[9] När någon af handtverksfolket var borta en dag från sitt arbete, utan anmäldt laga förfall, förlorade han sin lön för den dagen och äfven för den nästa, ehuru han då arbetade. Men den, som blef borta andra och tredje resan, straffades “arbitraliter“ med gatlopp efter amiralitetskollegiets bepröfvande.[10] [ 212 ]Deremot “när någon af arbetsfolket står fadder, låter slå sig åder eller följer lik, då bestås honom ett skoft[11] fritt, dock så förståendes, att der han försummar det skoftet, som följer näst derefter, då njuter han intet skoft till godo.“[12] Den, som skadades i kronans arbete, fick uppbära en fjerdedel af sin daglön, till dess han blef frisk igen.[12]

Alla bestämmelser huru lönerna skulle utgå, blefvo emellertid ganska betydelselösa, emedan penningetillgången icke medgaf deras ordentliga utbetalande. Aflöningen skulle utbetalas hvarje månad, men detta skedde icke regelbundet något år. Fast hellre blef det regel att utbetala aflöningen blott ett par tre gånger om året, då penningar erhållits från landsorten eller af räkningekammaren. Och snart försköto sig dessa utbetalningar, så att hvad som var intjent, erhölls först året, ibland flera år, derefter. Deraf uppkom den stående rubriken “resterande löner“ i hufvudböckerna, som städse in- och utbalanseras med betydliga belopp. Denna börda på amiralitetets budget hade år 1649 blifvit så stor, att hon ej längre kunde uthärdas, utan något måste göras. Härom meddelar amiralitetskollegiets protokoll d. 16 nov. nämnda år: “Samma dag hade Hennes kungl. maj:t uti herr Åke Hanssons (Ulfsparre) och herr Herman Flemings närvaro resolverat, att hvad de betjentes gamla rest vid amiralitetet anbelangar, skulle härefter således dermed förhållas: samtliga officerares (och underofficerares) fordran skulle efter handen och som medlen falla kunna fullkomligen varda betaldt, men de gemenes rest utstrykas alldeles, så att derpå ingen betalning gifves, dock med det förord, att de härefter och för de följande åren bättre och riktigare betalas.“ Tillfölje häraf erhöll amiralitetsbokhållaren befallning att afföra ur räkenskapen det gemena sjöfolkets, så båtsmän som bösseskyttars, lönefordringar från äldre tider ända till nyåret 1650, “så att ingen härefter skall hafva att derför kräfva.“[13]

Denna afskrifning verkade dock ej någon bättring. Ännu sämre blef det efter det dyra kriget med Danmark 1657—1660. Amiral Klas Bjelkenstjerna skref till regeringen i maj 1660 från flottan i Landskrona, att officerarne och [ 213 ]underofficerarne icke fått någon lön på hela året och att de måst sälja sina kläder för att få penningar till föda.[14] Året derpå, när fråga var i rådet om officerare och underofficerare på Skeppsholmen, klagade Bjelkenstjerna, att “löjtnanter och andra officerare vid amiralitetet måste gå och draga jern till att föda sig.“[15] Man gjorde, hvad man kunde för att hjelpa. Så anmodades öfverståthållaren att icke “stringera“ amiralitetets officerare och underofficerare med lagsökningar för hvad de voro skyldiga andra, utan “hafva tålamod till dess något verkligt af deras innestående löner för dem utfalla kan.“[16] Major Tering Henriksson fick såsom godtgörelse för innestående lön nyttja skeppet Rekompens (3) till en fraktresa för egen räkning till Portugal.[17] Kapten Hans Bengtsson Menig, som fått afsked 1660 och sedan gått i kofferditjenst, fick år 1666, då han kom till Stockholm med en salt-last, tullfrihet för lasten till så stort belopp, som hans ännu resterande lön utgjorde.[18]

Tillståndet blef ej bättre, sedan konung Karl sjelf tillträdt regeringen. I oktober 1674 meddelade amiralitetskollegium, att officerarne icke fått någon lön på hela året och underofficerarne ej heller något sedan påsk, då de fingo lön för blott en månad.[19] I februari 1676 ingåfvo samtliga kaptener och löjtnanter till amiralitetskollegium begäran att blifva hulpne med något på lönen, enär de då på sjette månaden icke bekommit något. Härpå resolverades, att de skulle hjelpas med assignationer till landsorten på mantalspenningarne, den första ränta, som utföll på året.[20]

De enda officerare och underofficerare, som fingo sin lön ordentligt, voro de från Holland och England förhyrda. Det var en allmän regel, att ej utfärda afskedspass för främmande, utan att på samma gång gifva dem full liqvid.[21]

Den stora medellösheten inverkade äfven på utbetalningen af handtverksfolkets lön, så att detta fick arbeta långa tider för ingenting. Så hade folket i april 1660 “på hela detta år ej fått en enda penning.“[22] Den 5 aug. 1669 rapporterade amiralitetskollegium till regeringen, att timmermän [ 214 ]och handtverkare “icke kunde infinna sig ordentligt till arbetet på Skeppsholmen, utan måste söka få sitt uppehälle ute i staden och har man för sådan bortvaro från kronans arbete icke ansett sig kunna straffa dem, då man icke har några penningar att aflöna dem med.“[23] Samma var förhållandet i oktober 1674, då folket på sjunde månaden ej fått någon lön.[24] I november 1675 hade de ej fått sådan på sex månader.[25] Holmamiralen meddelade i amiralitetskollegium d. 7 jan. 1678, att handtverkarne, i synnerhet timmermän och smeder, “gå i staden och tigga sin föda och vilja ej komma till arbete på Skeppsholmen, förr än de få någon lön.“ Med anledning häraf beslöts samma dag skrifvelse till kammarkollegium med begäran om penningar och att man skulle trumma på gatorna efter folket.[26] Men detta hjelpte ej. Ännu i juni månad hade folket under året ej fått mera än en och en half vintermånads lön och folket gick fortfarande i staden och sökte skaffa sig föda.[27] Ändtligen efter upprepade bref och muntliga beskickningar lemnade kammarkollegium d. 18 juni 1678 10,000 daler, hälften i proviant och hälften i penningar, till handtverkarnes aflönande.[28] Dessa medel förslogo dock ej mycket. Kort derefter eller d. 2 augusti samma år beslöts, att smederna skulle få lön för halfva april månad i proviant och för åtta dagar i penningar, “efter man för tiden dem med icke mera kan hjelpa.“[26]

Det bör erkännas, att amiralitetskollegium sökte åstadkomma att denna ständiga brist på penningar skulle kännas mindre bitter för de löntagande, när någon särskild utgift kräfdes. När således någon nära anhörig, såsom barn, hustru, föräldrar eller svärföräldrar till underofficer eller gemen dog, så nekade kollegiet aldrig att anvisa ett mindre belopp, vanligen tre daler, på kassan till begrafningen, hvilket afräknades å innestående lön.[23] Men som denna sällan erhölls helt och hållet, så blef detta i sjelfva verket en extra hjelp. Vid liknande tillfällen erhöllo officerarne vanligen en månads lön af hvad de hade till godo.[29] Ett annat beslut lyder så: “Resolverades att underlöjtnanten salig Johan Appelroth skulle [ 215 ]åtnjuta så mycket svart kläde på sin löns afräkning, som hans likkista kan beklädas med.“[30]

Ett ganska vanligt sätt att få ut en månads resterande lön, var att ett antal officerare eller ock underofficerare förklarade sig vilja skänka en månadslön till en kamrat för att dermed betala köpet af en gård i Stockholm. En sådan utbetalning nekades icke, oaktadt detta syntes hafva öfvats i tur mellan officerarne för att få ut litet lön.[31]

I allmänhet kan sägas, att det enda tillfälle, då de resterande lönerna åtminstone blefvo till någon del godtgjorda, var vid sjökommendering. Det synes varit en allmän föreställning, att en officer eller underofficer icke var skyldig att stiga ombord, utan att hafva fått sin i land intjenta lön, dels för att ekipera sig och dels för att kunna lemna något till familjens underhåll under sin frånvaro.[32]

Rörande aflöningen innehåller 17:e punkten i 1644 års sjöartiklar den föreskriften, att när någon officer, underofficer eller gemen finnes hafva genom sin flit vunnit goda insigter om sjöfarten och seglatsen, om tackling, bestyckning och annat hvad till ett skepp hörer, då skall hans lön ökas och förbättras. “Denna ökning skall tagas af dens gage, som sällan kommer på Holmen tillstädes och ej befliter sig om att blifva i sin tjenst capablare.“ Denna föreskrift, som lemnar ett ganska rymligt fält för godtycket, synes dock icke hafva blifvit tillämpad.

Med ledning af riksstaterna, riksregistraturet och amiralitetskollegiets registratur meddelas följande aflöningstablå.

 Amiralitetskollegium.          År          Årsbelopp i daler s. m.
Riksamiralens och de militära amiralitetsrådens löner uppföras här nedan bland officerarne.    
Civila amiralitetsrådet Gudmund Ehrencrantz 1675—1679 1,500
Assessor ⎧
⎨
⎩ 		1648 700
1649—1650 600
Öfverkommissarien Erik Ehrensköld 1676—1680 1,200 [ 216 ]

Kommissarien Reinhold Leuhusen 1636—1650 600 à 800
Kommissarie 1668—1679 900
Sekreterare ⎧
⎨
⎩ 		1642—1655 600 à 800
1656—1680 900
Bokhållare ⎧
⎨
⎩ 		1635—1638 432
1639—1661 600 à 800
Bokhållare eller kamrerare 1662—1680 900
Kassör ⎧
⎨
⎩ 		1635—1638 432
1639—1680 500 à 600
Notarier ⎧
⎨
⎩ 		1647—1650 500
1655—1680 400
Kanslist, kopist, kammarskrifvare 1635—1680 200 à 300
Penningräknare 1638—1679 150 à 200
Amiralitetsinköpare 1647—1650 250
Amiralitetsvaktmästare 1646—1680 75 à 100

 Officerare. 		   
Riksamiral, inberäknadt s. k. veckopenningar, 100 daler i veckan, såsom en af “riksförmyndarne” ⎧
⎪
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎪
⎩ 		1635—1638 6,000
1639—1644 11,200
1645—1653 6,000
1654—1660 7,500
1661—1672 12,700
1673—1679 7,500
Riksviceamiralen Karl Gust. Wrangel 1653—1657 4,000
Amiralgeneralen Henrik Horn 1677 3,300
Amiral-generallöjtnant Hans Wachtmeister 1680 1,800
Amiral af rikets råd ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1653 1,800
1654—1663 3,000
1664—1675 3,600
1676—1678 3,300
D:o d:o Erik Ryning, personligt lönetillägg 1647—1650 1,800
D:o d:o Lorents Creutz 1676 3,000
Amiral utom rådet ⎧
⎨
⎩ 		1654—1678 1,240
1679—1680 1,600
D:o d:o, tillökn. såsom amiralitetsråd 1675—1679 600 [ 217 ]

Amiral Mårten Thijssen Ankarhjelm 1644—1657 3,900
 ″ George Ayscue 1658—1660 6,000
 ″ Erik Sjöblad, personligt lönetillägg 1679—1680 1,200
Riksamiralens adjutant ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1640 1,200
1641—1643 1,500
1644—1647 1,930
Viceamiral, amirallöjtnant ⎧
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎩ 		1635—1639 750
1640—1643 810
1644—1660 1,240
1661—1680 1,000
Amirallöjtnant, tillökning såsom amiralitetsråd 1675—1679 500
Amirallöjtnant Henrik Gerdtsson Sjöhjelm 1645—1668 1,800

Hans befordran till amiral 1654 verkade ingen ändring i hans aflöning.

   
Viceamiral Owen Coxe Sjölöw 1659—1660 2,430
Major ⎧
⎪
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎪
⎩ 		1635—1639 465
1640—1643 620
1644—1648 930
1649—1660 800
1661—1680 750
Schoutbynacht 1680 750
Kommendör ⎧
⎨
⎩ 		1674—1678 442
1679—1680 392
Kapten (skeppskapten) ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1639 300
1640—1660 430
1661—1680 392
Fyrverkarkapten hade samma lön.    
Artillerikapten hade 100 à 200 daler mera.    
Kaptenen för brandskepp Pierre Banneau 1644—1647 625
Kapten, engelsk 1658—1660 1,620 [ 218 ]

Löjtnant, artillerilöjtnant, fyrverkerilöjtnant ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1638 138
1639—1660 310
1661—1680 300
Fänrik ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1638 138
1639—1648 243
1649—1650 201
Adelsbuss ⎧
⎨
⎩ 		1644—1648 243
1649—1650 201
Underlöjtnant ⎧
⎨
⎩ 		1650—1660 260
1661—1680 250
 Underofficerare.    
Öfverskeppare, öfverstyrman, konstapel ⎧
⎨
⎩ 		1635—1639 150
1640—1680 200
Medelskeppare 1645—1680 150
Underskeppare 1635—1680 121 ½
Högbåtsman 1635—1680 114
Ålderstyrman ⎧
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎩ 		1644—1654 243
1645—1662 310
1663—1667 400
1668—1680 300
Medelstyrman ⎧
⎨
⎩ 		1635—1639 121 ½
1640—1680 150
Lärstyrman 1635—1680 93
Styrman, främmande ⎧
⎨
⎩ 		1640 200
1655—1666 324
Konstapels mått- eller arklimästare ⎧
⎨
⎩ 		1635—1648 121 ½
1649—1680 112
 ″ engelsk 1658—1660 144
 Hemkallsfolket.    
Båtsmän och bösseskyttar
  1. under arbete på Skeppsholmen: 6 daler pr sommarmånad och 4½ daler pr vintermånad, men skulle hålla sig sjelfva med kost
  2. under sjökommendering: 3 daler pr månad jemte fri förtäring
 1635—1680 64 ½ [ 219 ]

 Förhyrda gemene.    
Enskild båtsman i vintervakten (årstjenare) hade lika med hemkallsfolket på Skeppsholmen 1635—1673 64 ½
men erhöll från och med 1674 sex daler äfven pr vintermånad 1674—1680 72
Förhyrd kofferdibåtsman hade under tjenstgöring ombord 6 daler i månaden jemte fri förtäring — 72
Profoss, skaffare, kock, högbåtsmansmått och skeppsman hade vanligen en eller en half daler mer i månaden än förhyrd kofferdibåtsman — c:a 80
Skeppspojke: 3 daler i mån, jemte kost 1655—1680 36

 Spel. 		   
Pukslagare och trumpetare ⎧
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎩ 		1635—1639 100
1640—1648 364 à 516
1655—1660 180
1661—1680 150
 Prester.    
Superintendent, predikant ⎧
⎪
⎪
⎨
⎪
⎪
⎩ 		1635—1637 150
1638—1653 180
1654—1660 200
1661—1680 180
 Läkare m. fl.    
Amiralitetsmedikus ⎧
⎨
⎩ 		1654—1676 600
1677—1680 900
Bardbermästare med skyldighet att till sitt biträde hålla och löna två mästersvenner ⎫
⎪
⎬
⎪
⎭
⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1635—1640 480
1641—1680 600
Bardbergesäll ombord, 18 daler pr månad — 216
Bråcksnidare ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1652—1660 150
1661—1675 100
1676—1680 200
Apotekare ⎧
⎨
⎩ 		1655—1660 216
1661—1680 200 [ 220 ]

 Amiralitetsrätten.    
Assessor 1675—1679 1,200
Fiskal, tillika gevaldiger ⎧
⎨
⎩ 		1635—1640 330
1641—1646 430
Fiskal ⎧
⎨
⎩ 		1647—1653 430
1654—1680 400
 samt ½ af sakörena i am:ts koll.    
Gevaldiger ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1647—1648 300
1649—1660 150 à 200
1661—1679 160
 Varfsbefälet på Skeppsholmen.    
Holmamiral 1635—1679 1,240
Holmmajor 1638—1680 750
 " Hans Hansson Clerck, personligt tillägg 1674—1676 300
Tygmästare ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1650—1658 645
1659—1668 1,000
1669—1680 750
Ekipagemästare, tillika tackelskrifvare 1655—1659 500
 " schoutbynachten Frans Lauw 1680 750
 Skrifvare på Skeppsholmen.    
Regementsskrifvare ⎧
⎨
⎩ 		1635—1650 200 à 250
1651—1680 450
Regementsskrifvarens adjutant 1651—1680 250
Kompaniskrifvare 1651—1680 100 à 150
Byggningsskrifvare ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1636—1641 200
1642—1678 360
1679—1680 300
Tackelskrifvare ⎧
⎨
⎩ 		1636—1641 200
1642—1680 250 à 300
Smedjeskrifvare ⎧
⎨
⎩ 		1636—1641 200
1642—1680 250
Tygvaktare 1643—1650 310
Artilleriskrifvare ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1643—1650 150
1651—1653 200
1654—1680 260 à 280
Inventarieskrifvare 1680 400 [ 221 ]

 Handtverksfolket på Skeppsholmen.    
Byggmästare ⎧
⎨
⎩ 		1635—1641 600
1642—1665 720
 „ Francis Sheldon 1666—1672 1,500
 „ Robert Terner ⎧
⎨
⎩ 		1673—1675 1,000
1676—1680 1,500
Mästerknekt — c:a 200
Bildsnidare arbetade på beting enligt kontrakt:
  år 1640
daler 		år 1668
daler
för stora vapnet m. 2 lejon 21 11¼
„ lilla  „  „ d:o 15 10½
„ understa „  „ 2 gripar 9 5⅞
o. s. v.
Blockmakare arbetade äfven enligt faststäld taxa:
för ett stort taljeblock 12½ öre
„ „  15 tums block 11 „
„ en  flaggknapp 1 „
   
Borrare — 80 à 90
Buldansväfvarmästare från Holland 1665—1667 432
 „ svensk 1668—1678 200
Bultslagare — 84
Espingsbyggare — 65 à 90
Flaggmakare — 100 à 150
Glasmästare — 75 à 80
Kompassmakare arbetade för betalning styckevis.    
Lådmakare arbetade på beting enligt kontrakt:
för ½ kartow-låda 1⅞ daler
„ sexpundig „ 1 „
„ en skottkärra 18 öre
o. s. v.
   
Mastmakare — 75 à 80
Murmästare — 75 à 150 [ 222 ]

Målarmästare från Tyskland 1654 310
Målare — 55
Märsmakare — 70 à 90
Nagelskärare — 70 à 85
Reparbansfolket: banmästare — 360
 repslagare — 58
 häcklare — 70 à 80
 klenverkare — 80
Segelsömmarmästare — 216
Segelsömmare — 80 à 90
Smeder: ankarsmeden arbetade med sitt folk enligt taxa och fick för
ankaren 20 dal. pr skeppund
för dörrjern o. d. 22  „ „ „
„ yxor 12 ½ öre stycket
o. s. v.
   
Artillerismed — 112
Grofsmed — 70
Klensmeden arbetade efter taxa och fick t. ex.
för dörrlås 20 à 24 öre st.
„ dörrbeslag 20 „ „
„ fönsterbeslag 10 „ „
„ nycklar 6 „ „
Spiksmed — 144
Snickare — 80
Svarfvare — 90
Sågare — 70
Timmermän, svenska, hade 10 à 16 öre för sommardag och ¼ mindre för vinterdag, eller pr år — 85 à 135
 " främmande, hade 1 daler för sommardag och 22 öre för vinterdag, utgör pr år — 262 [ 223 ]

 Magasinspersonalen.    
Proviantmästare ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1642—1648 300
1649—1660 400
1661—1680 450
Proviantskrifvare ⎧
⎨
⎩ 		1636—1641 250
1642—1679 150
Källarsven, lika med manskap 1654—1679 64½
Proviantdräng, d:o  1635—1679 64½
Väderqvarnsmjölnaren å Ladugårdslandet 1651—1671 75
 D:o  å Skeppsholmen 1667—1680 200
Grynqvarnsmjölnaren i Kungsgården 1651—1680 76½
Bagaren i Kungsgården, se sid. 156 1636—1680 —
Bryggaren i d:o  se sid. 157 1636—1679 —
Tunnbindare — 64½



Häraf torde framgå att lönerna icke voro mycket vexlande. De förbättrades något år 1640, men nedsattes delvis år 1661, då riksskattmästaren Gustaf Bonde upprättade sin första riksstat.

Lönerna torde varit tillräckliga för uppehället, blott de hade utfallit ordentligt. Men nu gäckades alla ekonomiska beräkningar. En jemförelse med nutidens löner utfaller ganska förmånligt för 1600-talets, i synnerhet då man tager i betraktande de ringare anspråk, som den tiden stälde på lifvet. Om en daler s. m. anses motsvara omkring sex kronor i nutidens mynt, så hade en amirallöjtnant omkring 6,000 kr. i årlig lön, en major 4,500, kapten 2,400, löjtnant 1,800, underlöjtnant 1,500, underofficer 900 kr. o. s. v.

Förläningar.Till den kontanta lönens förbättrande och såsom belöning för särskilda tjenster meddelades förläningar. Som dessa, särdeles under drottning Kristinas tid, utdelades ganska rikligt, så utgjorde de för många en ganska beaktansvärd del af löneförmånerna. De hade dessutom den fördelen framför den kontanta lönen, att utgöra en säker inkomst.

[ 224 ]De flesta förläningar bestodo i kronans gods, hvilka bortgåfvos till evärdlig egendom. Finge detta hejdlöst fortgå, skulle statsverket förr eller senare blifva alldeles utblottadt. Till förebyggande häraf beslöts vid Norrköpings riksdag år 1604:
 att å alla donationer i jordagods skulle vid inträffande regentombyte sökas stadfästelse hos den nye konungen;
 att löntagare ej egde rätt att sälja eller förpanta godset, utan efter föregången hembjudan till konungen; och
 att om löntagare afled utan manliga bröstarfvingar, förläningen skulle återgå till kronan.[33]

Donationsbrefven utfärdades icke efter något visst formulär, utan vilkoren, under hvilka förlänandet skedde, voro mycket vexlande. De förläningar, hvarom här är fråga, utgjordes af krono- och skattehemman, kyrko- och klosterhemman, “gårdar“, ödeshemman, kronoqvarnar, tomter i hufvudstaden, kronogods och domäner i Livland och Pommern, hemmansräntor samt vissa natura prestationer. De bortgåfvos dels med skyldighet att utgöra skatterna, dels med skattefrihet, dels ock med frälsemannarätt åt både frälse- och ofrälsemän. Beträffande tiden, för hvilken de bortgåfvos, kunna de indelas i tre hufvudgrupper:
 a) för evärdlig tid med full eganderätt;
 b) på viss tid:
 så länge löntagaren innehade sin tjenst,
 så länge han tjenade kronan,
 för hans lifstid,
 för hans och hustruns lifstid,
 för hans och hustruns lifstid, så länge hon var enka;
 c) på obestämd tid att efter löntagarens död fortfarande njutas af:
 hustru och arfvingar,
 hustru och bröstarfvingar,
 hustru och manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut,
 hustru och äkta d:o enligt d:o.

Utom dessa verkliga förläningar, så erhöllo äfven enskilda skattefrihet för sina gårdar och skattehemman, hvarvid dock vanligen undantogos krigsgärder, kyrkotionde samt [ 225 ]byggnings- och salpeterhjelpen. Sådan frihet beviljades än för egarens, än för hans och hustruns lifstid. Äfven förlänades säterifrihet för skattehemman under egarens lifstid eller ock för egaren och hans arfvingar.

Här nedan meddelas en uppgift å alla förläningar, som under i fråga varande period meddelats amiralitetsstaten, så vidt sådant kunnat utrönas af riksregistraturet. Men detta är mycket ofullständigt och förläningarne voro antagligen betydligt flera.

Riksamiralen Gabriel Bengtsson Oxenstjerna: Fyratio skattehemman i Storkyro socken i Österbotten under grefskaps rätt och vilkor.[34]
 Sex och ett halft skattehemman i Uppland och Vestergötland; hustru och arfvingar.[34]

Riksamiralen Karl Gustaf Wrangel: Amt Satzig i Hinterpommern; arfvingar.[35]

Riksamiralen Gustaf Otto Stenbock: Ön Runö, så länge han är riksamiral.[36]
 Ladugården Biskopstorp vid Halmstad; hustru och manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[37]
 Ettusenfemhundra daler årlig ränta af Norrköpings besluts gods; arfvingar.[38]

Riksrådet och amiralen Erik Ryning: Fem och en half gårdar i Hölö socken i Södermanland fritt för utlagor i hans lifstid, utom för krigshjelpen.[39]
 Fyratio hakar land i Livland.[40]
 Fem och en half gårdar i Hölö; bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[41]
 Godset Nitau i Rigiska Stiff; d:o d:o.[42]
 Två och ett halft hemman Granberga i Bondkyrka socken i Uppland; arfvingar.[43]
 Ett hemman Österby i d:o; d:o.[44]
 Tre och ett halft skattehemman på Vermdö; arfvingar enligt Norrköpings beslut.[45]
 Fyra hemman på d:o; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt d:o.[46]
[ 226 ] Ett hundra vinterlass hö af Gripsholms län, “så länge han förestår riksens amiralitet.“[47]

Majoren, sedermera riksrådet och amiralen Klas Bjelkenstjerna: Två och ett halft skattehemman Öfverbete och Nederbete byar; äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[48]
 Två hemman i Österhanninge socken i Södertörn; d:o d:o.[49]
 Sjutton hemman i Hackva socken i Örebro län; d:o d:o.[50]

Amiralen Mårten Thijssen Ankarhjelm: Elfva och ett halft skattehemman i Vestra Frölunda socken i Göteborgs och Bohus län; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[51]

Amirallöjtnanten, sedermera amiralen Henrik Gerdtsson Sjöhjelm: Tretton skattehemman i Söderala socken i Helsingland under adlig frihet; äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[52]
 Godsen Hjularöd och Björstorp i Skåne; enka och äkta manliga bröstarfvingar eller, om han ej efterlemnar sådana, hans dotters manliga bröstarfvingar.[53]
 Två hemman på Hisingen vid Göteborg.[54]

Amiralen Klas Uggla: Häradsräntorna i Finspongs, Memmings och Bråbo härader i Östergötland samt Tuhundra härad i Vestmanland i egenskap af dessa härads häradshöfding.[55]
 Två skattehemman i Ölseruds socken i Vermland; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[56]

Löjtnanten, sedermera amiralen Johan Bär: Sex kronohemman i Algutsboda socken i Kronobergs län under adlig frihet; d:o d:o.[57]

Kaptenen, sedermera amiralen Johan Olofsson Berg (Bergenstjerna): Två och ett tredjedels hemman i Lemmelanda socken på Åland under frälserätt i hans och hustruns lifstid.[58]
 Två skattehemman i Fogds socken på Åland under d:o d:o.[59]

Viceamiralen Simon Stewart: Två hemman Olunda i Lagga socken i Uppland enligt Norrköpings beslut.[60]
 Några gårdar i Danmarks socken i Uppland i hans och [ 227 ]hustruns lifstid fria från utlagor, utom krigsgärd, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelp.[61]

Viceamiralen Peter Blume: Två gårdar Eneby i Borgs socken i Östergötland under adlig frihet för honom och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[62]
 Byn Wüsterhusen i Wolgasts amt i Pommern.[63]

Majoren, sedermera viceamiralen Lars Bubb Roderskjöld: Skattefrihet för sina två skattehemman Elfvinge på Vermdö, utom för krigsgärden.[64]
 Samma hemman under frälserätt.[65]
 En tomt på Ladugårdslandet intill Kungsgårdens vestra sida; arfvingar.[66]

Majoren, sedermera amirallöjtnanten Lars Mattsson Strusshjelm: Skattefrihet under lifstiden för hans två skattegårdar på Vermdö.[67]
 Ett hemman i Qvillinge och ett halft dylikt i Östra Eneby socknar i Östergötland under frälserätt; hustru och äkta bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[68]

Majoren, sedermera amirallöjtnanten Daniel Jönsson Strussflycht: Två och ett halft hemman Wäsby på Vermdö och åtta skattehemman i Brunskogs socken i Vermland; äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[69]
 Två hemman på Hisingen vid Göteborg, “så länge han förestår skeppsbyggningen derstädes.“[70]

Amirallöjtnanten Didrik Wrangel: Tre ödeshemman i Lemala socken af Raseborgs län i Finland; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[71]

Major Måns Assarsson Mannerfelt: Frälsefrihet för sina hemman i Hossmo socken i Södra Möre härad.[72]

Major Krister Boije: Tre skattehemman i Mäla socken af Viborgs län under adlig frihet för honom, hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[73]

Major Henrik Hansson (Lindorm): En tomt på Blasieholmen med full eganderätt.[74]

Kommendör Vilhelm Hansson Gyllenskepp: Skattefrihet för sitt [ 228 ]skattehemman Krogsta i Tuna socken i Uppsala län under sin och hustruns lifstid.[75]

Kapten Hans Kinnaird: Ett kronohemman i Fässbergs socken i Göteborgs och Bohus län fritt från utlagor, utom krigshjelpen, i hans och hustruns lifstid.[76]
 Tre skattehemman i Kållereds och Fässbergs socknar i Göteborgs och Bohus län under adlig frihet för honom, hustru och äkta manliga bröstarfvingar.[77]

Kapten Peter Holländer Ridder: Några hemman i Viborgs socken i Finland; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[78]
 Kronoqvarnen Alo Sämja i d:o; d:o d:o.[79]

Kapten Frans Holländer Bertilsson: Skattefrihet, utom för krigsgärder, för sin skattegård Sund på Vermdö under hans och hustruns lifstid.[80]

Kapten Börje Mattsson: Gården Segerby i Kållereds socken i Göteborgs och Bohus län fri för utlagor, utom krigshjelpen, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelpen, under hans lifstid.[81]

Kapten Johan Holm: Ett hemman i Norra Möckleby socken på Öland fritt från utlagor, utom d:o d:o, under hans och hustruns lifstid, så länge hon är enka.[82]

Kapten Anders Ragvaldsson: En gård i Högsrums socken på Öland fri från utlagor, utom krigsgärden, så länge han tjenar kronan.[83]

Kapten Krister Zelow: Sex skattehemman i Vimmerby socken af Kalmar län under adlig frihet för honom, hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[84]

Löjtnanten, sedermera kaptenen Johan Simonsson Bilesköld: Ödesgården Nibble i Hammarby socken i Uppland fri för utlagor, utom krigshjelpen, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelpen, under hans och hustruns lifstid, så länge hon är enka.[85]
 Två hemman i Borgå socken i Finland under adlig frihet; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[86]

Kapten Esbjörn Bengtsson: Skattefrihet, utom för [ 229 ]krigshjelpen, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelpen, för två skattehemman i Skillingemarks socken i Vermland under hans och hustruns lifstid.[87]
 Samma skattefrihet för fyra skattehemman i Gunnarskogs socken i d:o under d:o.[88]

Kapten Jesper Svensson (Strussköld): Ett halft kronohemman i Hillersjö socken på Svartsjölandet i hans och hustruns lifstid.[89]

Kapten Isak Johansson Struts: Tre skattehemman i Åmåls socken på Dalsland; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[90]

Löjtnant Pål Krabbe: Skattefrihet, utom för krigshjelpen, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelpen, för fyra hemman i Esbo socken i Raseborgs län i Finland under hans och hustruns lifstid.[91]

Löjtnant Olof Torbjörnsson: Ett skatte- och ett fjerdedels krono-hemman i Redvägs härad i Elfsborgs län under adlig frihet; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[92]

Löjtnant Richard Larsson: Ett kronohemman i Åkers socken i Nerike fritt från utlagor, utom krigshjelpen, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjelpen, i hans, hustruns och hans barns lifstid.[93]

Löjtnant Jöns Storm: Kyrkohemmanet Falla i Tjusts härad fritt från utlagor, utom d:o d:o, så länge han brukas vid ekhygget i Småland.[94] Han fick sedan behålla hemmanet i sin och hustruns lifstid.[95]

Löjtnant Börje Mattsson: Skattefrihet, utom för nämnde gärder, för två hemman i Förlösa socken af Norra Möre härad under hans och hustruns lifstid, så länge hon är enka.[96]

Löjtnant Peter Merss: Skattefrihet, utom för d:o, för ett kronohemman i Örby socken i Vestergötland under d:o d:o, d:o.[97]

Sekreteraren, sedermera amiralitetsrådet Gudmund Spak Ehrencrantz: Hemmanet Jung i Vårfrukyrka socken af Uppsala län; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[98]
[ 230 ] Ett kyrkohemman och ett klosterhemman i Elfvestads socken i Östergötland.[99]

Sekreteraren Tyres Anondsson: En tomt på Blasieholmen med full eganderätt.[100] Tillökning i samma tomt.[101]
 Fyra och ett halft skattehemman i Vestra Frölunda socken af Göteborgs och Bohus län; hustru och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[101]

Fiskalen Åke Wrång: En tomt på Blasieholmen med full eganderätt.[102] Tillökning i samma tomt.[103]

Amiralitetsmedikus doktor Peter Schallerus (Gripenflycht): Säterifrihet för sitt skatthemman Bisslinge i Eds socken i Stockholms län under sin lifstid.[104]

Holmamiralen Johan Clerck: Gården Krisslinge i Danmarks socken i Uppland; äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[105]

Holmamiralen Herman Fleming: En tomt på Blasieholmen i evärdlig ego.[106]

Artillerikaptenen, sedermera tygmästaren och holmamiralen Hans Vilhelmsson Clerck: En tomt på Blasieholmen med full eganderätt.[107]
 Några gårdar i Vårfrukyrka socken i Åbo län.[108]
 Fyra hemman i d:o d:o enligt Norrköpings beslut.[109]
 Två och ett halft hemman i Urshults socken i Kronobergs län enligt d:o d:o.[110]
 Hans skattehemman Nibble i Hammarby socken i Uppland under säterifrihet för honom och arfvingar.[111]

Holmmajor Richard Clerck: Ett hemman Krisslinge i Danmarks socken i Uppland; hustrun och äkta manliga bröstarfvingar enligt Norrköpings beslut.[112]

Tygmästaren, amirallöjtnant Anders Gyllenspak: Uppälla by i Hille socken i Gestrikland under frälserätt i hans och hustruns lifstid.[113]
 Sex hemman i Malax socken i Österbotten i d:o d:o.[114]

Skeppsbyggmästaren Francis Sheldon: Ett hemman på Hisingen vid Göteborg, så länge han är i svensk tjenst.[115]

[ 231 ]Amiralitetsbagaren Tomas Mårtensson: En tomt på Ladugårdslandet vid norra sidan af Kungsgårdsgatan i evärdlig ego.[116]

Inspektoren vid Bodekulls varf Ebbe Simonsson: Räntan af två gårdar i Asarums by af Asarums socken i Blekinge under hans lifstid.[117]



Såsom ett slags förläningar torde ock kunna anses de i riksstaterna uppförda ordinarie räntor till några löntagare i afräkning å deras lön. Detta gälde hufvudsakligen riksråden, för hvilkas aflönande vissa räntor af ålder anvisats. Riksstaterna anvisa således:

           År          Årsbelopp i daler s. m.
Riksamiralen ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1638—1662 3,500
1663—1664 5,000
1665—1673 764
Riksrådet o. amiralen Klas Fleming 1638—1643 800 à 1,200
 „ „ Erik Ryning 1638—1650 800 à 1,100
 „ „ Klas Bjelkenstjerna 1661—1662 1,391
 „ „ Nils Brahe ⎧
⎨
⎩ 		1661—1662 1,500
1663—1673 700
 „ „ Klas Stjernsköld ⎧
⎨
⎩ 		1661—1662 1,500
1663—1673 570
Viceamiralen Simon Stewart 1638—1643 96
Kaptenerna Börje Mattsson, Johan Holm och Maurits Kock, hvardera — 20 à 30
Löjtnant Olof Torbjörnsson 1642—1648 17
Sekreteraren Tyres Anondsson 1643—1650 24
 „ Gudmund Ehrencrantz 1669—1673 20


Traktaments-penningar.Ombord i skeppen hade alla kost af kronan, utom flaggmännen. I stället erhöllo dessa en kontant ersättning, som kallades traktamentspenningar. Enligt riksstaterna och amiralitetskollegiets registratur hafva dessa penningar utgått med följande belopp:

[ 232 ]

           År          Per månad i daler
Riksamiral eller amiral af rikets råd, som i hans ställe drager ut med flottan ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1640—1648 500
1649—1651 400
1656—1680 500
Amiral af rikets råd 1644—1679 500
Amiral utom rådet ⎧
⎨
⎩ 		1674 150
1675—1680 200
Viceamiral eller amirallöjtnant ⎧
⎪
⎨
⎪
⎩ 		1640—1651 200
1656—1679 100
1680 200
Amirallöjtnant, som är amiralitetsråd 1675—1679 150
Major ⎧
⎨
⎩ 		1642 40
1675—1680 60
Schoutbynacht 1680 60


Undantagsvis meddelades traktamentspenningar till högre än ofvan anförda belopp, såsom 750 daler i månaden till amiral Erik Ryning på 1645 års flotta.[118] Anledningen var antagligen den, att han då hade under sitt befäl generalmajoren Karl Gust. Wrangel, som hade 500 daler i månadstraktamente.[119] Den engelska amiralen George Ayscue uppbar i svensk tjenst 400 daler i månaden i traktamente.[120]

Kommendörer hade icke några traktamentspenningar.[121]

Passevolanter. Uti 1638 års hufvudbok för amiralitetet[122] finnes under rubrik “officerarnes mönsterdrängar“ affördt ett belopp af 2,700 daler för trettiosex drängar à 75 daler. Af dessa hade amiral Jöran Gyllenstjerna fyra, en hvar af fyra viceamiraler två, samt holmmajoren, tre majorer och tjugu kaptener hvardera en dräng.

Denna löneförmån synes dock snart hafva upphört och i stället öfvergått till ett slags medgifvande för vederbörande att utan ersättning begagna kronans folk till egen nytta. År 1646 utgjordes 12,211 sådana dagsverken, nemligen:

för riksamiralen Karl Gyllenhjelm 1,658
„ amiral Erik Ryning 1,976 [ 233 ]

För amiral Åke Ulfsparre 1,221
„ holmamiral Herman Fleming 1,347
„ tre amirallöjtnanter, tillhopa 1,906
„ holmmajor Richard Clerck 814
„ två majorer, tillhopa 324
„ sex kaptener, d:o 579
„ fem löjtnanter, d:o 524
„ kommissarien R. Leuhusen 1,011
„ sekreteraren, bokhållaren, fiskalen och regementsskrifvaren, tillhopa 851
  S:a 12,211

Efter 8 öre eller 1⁄4 daler stycket värderades dessa dagsverken till 3,0523⁄4 daler. Riksamiralen inlemnade denna uppgift till drottning Kristina ock begärde resolution om dagsverkena skulle afräknas å vederbörandes löner. Dervid tillägger han: “Det var fuller sagdt, när riksdagen var i Nyköping, att riksamiralen skulle hafva tio eller tolf passevolanter eller uppvaktare, en amiral af riksråd fem, en amirallöjtnant tre, major två, capitain en, efter soldatmanér, på det att icke någon må sedan fördrista sig att bruka H. K. maj:ts och kronans sjöfolk till privat nytta.“[123]

Någon resolution torde ej hafva erhållits. Folket användes fortfarande till privat arbete. Endast kaptener och löjtnanter, som hade kompani, fingo räkna sig till godo en båtsmans gage, 641⁄2 daler årligen, för en mönsterdräng eller passevolant.[124] Men ombord fick hvarje kapten, som hade dräng eller pojke med sig, njuta för honom en gemen båtsmans lön och fri förtäring.[125]

Missbruket med användandet af båtsmäns dagsverken till enskild nytta hade tilltagit i sådan grad under Karl XI:s förmyndarregering, att det väckte uppmärksamhet. Den myndig blifne konungen utfärdade år 1675 ett skarpt förbud häremot. I stället bestods passevolanter för de högre officerarne, nemligen riksamiralen tolf stycken, hvarje amiral och holmamiralen sex samt öfriga amiralitetsråd, tygmästaren och holmmajoren hvardera fyra.[126] Med anledning häraf beslöt [ 234 ]amiralitetskollegium, att för hvarje passevolant skulle från kassan betalas sex daler i månaden eller 72 daler årligen, efter afdrag af det, som kan för dem blifva levereradt från proviantmagasinet.[127] Enligt stater och liqvider blef dock den årliga godtgörelsen för en passevolant ej mera än 60 daler.

Öfverkommissarien erhöll två passevolanter från och med år 1677.[128] Enligt löneliqvider för åren 1676—1680 hade derjemte amirallöjtnant fyra och major två passevolanter.[129] I 1681 års riksstat uppföras 42 passevolanter à 60 daler till sjöofficerare, “hvilka vid k. maj:ts onåd icke få bruka kronans folk till privat arbete.“[130]

Föräringar.Såsom en slags löneförmån kunna äfven anses de föräringar, som ibland utdelades vid sjöstaten. De flesta erhöllos för visad tapperhet till sjös.

Med anledning af sjösegern vid Femern d. 13 okt. 1644 förärades:
 Kapten Gustaf Wrangel en guldkedja om tvåhundra “chronor“ med konterfej uti och 600 daler i penningar;[131]
 kapten Thijs Corneliusson på skeppet Göteborg (2), som eröfrade skeppet Patientia, en guldkedja om etthundra “chronor“ med konterfej och 150 daler;
 kapten Cornelius Lucifer, löjtnant Erik Eriksson Söfring och holländska löjtnanten på skeppet Regina (2), hvardera ett konterfej och 150 daler;
 holländska konstapeln, som stack skeppet Lindormen i brand, ett konterfej och 75 daler.[132]

Med anledning af visade tjenster under sjökriget med Danmark åren 1657—1660 förärades:
 major Gustaf Sperling krejaren S:t Jakob med full last, som han jemte andra farkoster eröfrat;[133]
 amiral Klas Bjelkenstjerna holländska bojorten Fortuna;[134]
 amirallöjtnant Gustaf Wrangel det uppbringade skeppet Paradis;[135]
 amiral George Ayscue en eröfrad flöjt;[136]
 kapten Karl Körning en uppbringad skuta;[137]
[ 235 ] kapten Erik Olofsson Helsings enka 150 daler, utgörande återstoden af den föräring “salig konungen“ tillagt honom för det han vid Nyborg år 1658 eröfrat danska örlogsskeppet Falken[138] och
 kapten Arvid Björnram 500 daler “såsom ett gratial och skänk för sitt tappra förhållande under sista danska kriget.“[139]

Till uppmuntran för befäl och besättning på 1675 års flotta utlofvade konungen:
 att den, som vid äntring af fiendtligt skepp stryker ned någon “kommenderande“ flagga, skulle erhålla en särskild äreskänk från 30 till 150 daler efter flaggans qvalitet och värde;
 att officerare och gemene, som lyckas anbringa en brännare på fiendtligt skepp, skulle erhålla tillsammans 300 daler för fiendtligt amiralsskepp, 210 för viceamiralsskepp, 120 för schoutbynachtskepp och 60 à 90 daler för mindre skepp; samt
 att de, som afvärja eller förstöra en fiendtlig brännare, som är i begrepp att göra skada, skulle erhålla: officer och underofficer 90 daler och gemen 371⁄2 daler.[140]

Utan uppgifven anledning förärades riksviceamiralen Karl Gust. Wrangel ett hundra skeppund koppar till tak på sitt hus i Stockholm[141] och riksamiralen Gust. Otto Stenbock trettio skeppund bly af det parti, som inkommit till amiralitetet från England.[142]

Det fans en klass tjenstemän vid amiralitetet, som man framför andra var angelägen att “hålla vid godt humör“ och hvilka derför understundom erhöllo föräringar, nemligen skeppsbyggmästarne. Af sådana föräringar anföras följande:
 byggmästaren Jakob Voss beviljades år 1660 etthundrafemtio daler “till föräring och hedersskänk“;[143]
 byggmästaren Francis Sheldon förärades år 1671 en guldkedja;[144]
 byggmästaren Robert Terner beviljades år 1678 tvåhundra dukater (omkring 625 daler) vid skeppet Carolus XI:s (1) löpande af stapeln,[145] året derpå femtio dukater för nybyggda skeppet Stenbock (2)[146] och år 1680 etthundra dukater för skeppet Hedvig Eleonora (1).[147]

[ 236 ]Prispenningar.Ännu en löneförmån voro prispenningarne.

Härom förordnades i 51:a punkten af 1644 års sjöartiklar. Bestämmelserna hemtades hufvudsakligen från 1535 års skeppsrätt med derefter utfärdade tillägg.[148] Nämnde punkt lyder: “Om Gud Allsmäktig gifver lyckan, att något af fiendens skepp kan blifva af Vårt folk öfvervunnet, då skall ingen fördrista sig att plundra eller söka något byte, förr än stycken och krutkammaren samt skeppet är välförvaradt och af Vårt folk besatt; sedan plundre hvar den del honom förordnadt blifver: den ene öfverofficern den andre öfverofficerns, som vunnen blifver, kistor, kläder, klenodier och hvad helst han mera hafva kan, sedan hvart officium efter annat och gemene man mellan öfverloppet af dem andra gemenes gods, och det delas mellan sjöfolket; men skepp, stycken, ammunition och proviant höra Oss och kronan särskildt till.“[149]

Här undantages visserligen det eröfrade skeppet från lott och byte, men vid tillämpningen torde äfven sjöfolket tillerkänts någon del deri. Detta framgår af konungens “försäkring“ den 1 sept. 1675 för officerare och gemene på sjögående flottan: “De, som kunna bemägtiga sig något fiendens skepp, skola efter förriga bruk och vana få proportionaliter och till delning sig emellan åtnjuta en fjerdepart eller dess värde i det eröfrade skeppet, om det är flagga, men en femte­ part, om det är annat örlogsskepp.“[150]

Påskpenningar.Amiralitetspredikanternas ordinarie lön, 180 daler om året, var skäligen klen. Den upphjelptes något af s. k. sportler för presterliga förrättningar, men predikanterna voro många, så att på en hvar af dem kunde icke komma så mycket af denna förtjenst. Ett icke ovigtigt bidrag till deras inkomster utgjorde derför de s. k. påskpenningarne. Dessa utgjordes af belopp, som löntagarne frivilligt afstodo å sina löner och hvilka innehöllos i kassan vid påsktiden för att tillställas predikanterna. En sådan innehållning omtalas första gången år 1652,[151] men förekom derefter hvarje år.

Då det led till påsk, utfärdade amiralitetskollegium en “zedel“ till kassören om innehållningen. Å kaptenernas, löjtnanternas, skepparnes, styrmännens och konstaplarnes löner [ 237 ]skulle innehållas, hvad de enligt en särskild längd sjelfva förklarat sig vilja afstå i påskpenningar, men af hvar högbåtsmans och arklimästares lön skulle innehållas 1⁄2 daler och af hvar gemen 1⁄4 daler.[152] Handtverksfolket erlade en dagspenning.[153] År 1666 befriades det uppfordrade hemkallsfolket från dessa penningars erläggande, emedan de betalade sådana till sitt presterskap i landsorten.[154]

År 1678 upphörde rätten för underofficerarne att sjelfva hestämma hvad de ville gifva i påskpenningar, ty då förordnade amiralitetskollegium att kassören skulle innehålla 1 daler af öfverskeppare, öfverstyrman och konstapel, 3⁄4 daler af medelskeppare och medelstyrman samt 1⁄2 daler af underskeppare, understyrman, arklimästare och högbåtsman.[155]

“Krogh“.Det var brukligt, att när ett skepp löpte af stapeln, visa folket, som arbetat derpå, någon uppmuntran. Denna bestod vanligen i en gåfva af öl eller penningar och kallades för “krogh“. Bruket finnes ännu qvar, hvad husbyggnader beträffar, och är kändt under namnet “taklagsöl“.

Antagligen utdelades “krogh“ vid hvarje stapelaflöpning vid amiralitetet, ehuru blott några få omnämnas i den tidens handlingar. Af dessa meddelas följande:
 år 1688 utbetalades 24 daler för sex tunnor öl till timmermännen, då skeppet Oxen (3) löpte af stapeln;[156]
 år 1662 påminde amiral Nils Brahe i rådet, att amiralitetsbetjente borde, såsom vanligt, få något till “krogh“, när skeppet Svärdet (1) går i vattnet, till följe hvaraf kammarkollegium anmodades att sända något öl till timmermännen samt något vin till holmamiralen och byggmästaren;[157]
 år 1674 beviljades folket vid Medelpads varf 24 daler till “krogh“ vid skeppen Utterns (3) och Elgens (3) löpande af stapeln;[158]
 år 1679 beslöts att handtverkarne skulle få 36 tunnor öl, när skeppet Stenbock (2) löpte i sjön[159] och
 år 1680 tilldelades folket, som arbetat på skeppet Hedvig Eleonora (1) 48 tunnor “krogh-öl“, när skeppet gick af stapeln.[160]

  1. ↑ R. A. riksstater.
  2. ↑ A. K. prot. 28⁄4 1662 o. rådsprot. 1⁄4 1663.
  3. ↑ Rådsprot. 24⁄11 1665 o. A. K. prot. 1⁄9 1666.
  4. ↑ A. K. reg. 1⁄10 1643.
  5. ↑ R. R. 23⁄6 1673 o. 25⁄2 1680.
  6. ↑ A. K. reg. 30⁄8 1653.
  7. ↑ A. K. prot. 15⁄7 1656.
  8. ↑ A. K. reg. 18⁄5 1644.
  9. ↑ A. K. prot. 11⁄7 1661.
  10. ↑ A. K. prot. 1⁄2 1666.
  11. ↑ Lika med två timmars arbete enligt S. W. Gynther: förf. saml. för flottan VII sid. 481.
  12. ↑ 12,0 12,1 A. K. reg. 20⁄6 1673.
  13. ↑ A. K. reg. 21⁄7 1651.
  14. ↑ A. K. reg. 19⁄5 1660.
  15. ↑ Rådsprot. 7⁄9 1661.
  16. ↑ A. K. prot. 14⁄6 1661.
  17. ↑ A. K. prot. 6⁄9 1661.
  18. ↑ R. R. 16⁄5 1666.
  19. ↑ A. K. reg. 13⁄10 1674.
  20. ↑ A. K. prot. 21⁄2 1676.
  21. ↑ R. R. 5⁄5 1653.
  22. ↑ A. K. reg. 14⁄4 1660.
  23. ↑ 23,0 23,1 A. K. reg.
  24. ↑ A. K. reg. 13⁄10 1674.
  25. ↑ A. K. reg. 17⁄11 1675.
  26. ↑ 26,0 26,1 A. K. prot.
  27. ↑ A. K. prot. 5⁄6 1678.
  28. ↑ A. K. prot. 18⁄6 1678.
  29. ↑ A. K. prot. 25⁄2 1657 m. fl.
  30. ↑ A. K. prot. 16⁄7 1679.
  31. ↑ A. K. reg.
  32. ↑ Se t. ex. R. R. 22⁄8 1675 (till kam. koll.)
  33. ↑ A. von Stjernman: riksdagars beslut I: 559.
  34. ↑ 34,0 34,1 R. R. 17⁄4 1652.
  35. ↑ R. R. 3⁄9 1659.
  36. ↑ R. R. 20⁄12 1664.
  37. ↑ R. R. 20⁄2 1665.
  38. ↑ R. R. 27⁄8 1675.
  39. ↑ R. R. 10⁄4 1635.
  40. ↑ R. R. 25⁄5 1638.
  41. ↑ R. R. 30⁄6 1641.
  42. ↑ R. R. 1⁄12 1643.
  43. ↑ R. R. 24⁄3 1645.
  44. ↑ R. R. 18⁄10 1645.
  45. ↑ R. R. 7⁄1 1646.
  46. ↑ R. R. 19⁄12 1646.
  47. ↑ R. R. 1⁄6 1647.
  48. ↑ R. R. 11⁄8 1641.
  49. ↑ R. R. 8⁄7 1647.
  50. ↑ R. R. 27⁄7 1650.
  51. ↑ R. R. 22⁄12 1647.
  52. ↑ R. R. 20⁄7 1649.
  53. ↑ R. R. 31⁄12 1658.
  54. ↑ R. R. 2⁄6 1659.
  55. ↑ R. R. 4⁄5 1674.
  56. ↑ R. R. 4⁄11 1674.
  57. ↑ R. R. 9⁄5 1649.
  58. ↑ A. K. ank. handl. år 1679: K. bref 4⁄10 1665.
  59. ↑ R. R. 24⁄10 1671.
  60. ↑ R. R. 4⁄7 1640.
  61. ↑ R. R. 17⁄7 1641.
  62. ↑ R. R. 12⁄11 1642.
  63. ↑ R. R. 12⁄11 1645.
  64. ↑ R. R. 19⁄2 1636.
  65. ↑ R. R. 6⁄10 1642.
  66. ↑ R. R. 9⁄3 1637.
  67. ↑ R. R. 29⁄11 1636.
  68. ↑ R. R. 7⁄8 1646.
  69. ↑ R. R. 20⁄12 1649.
  70. ↑ R. R. 13⁄12 1660.
  71. ↑ R. R. 26⁄9 1672.
  72. ↑ R. R. 9⁄10 1665.
  73. ↑ R. R. 14⁄10 1665.
  74. ↑ R. R. 16⁄4 1646.
  75. ↑ R. R. 28⁄12 1678.
  76. ↑ R. R. 22⁄9 1646.
  77. ↑ R. R. 5⁄9 1648.
  78. ↑ R. R. 12⁄6 1651.
  79. ↑ R. R. 16⁄8 1653.
  80. ↑ R. R. 7⁄11 1636.
  81. ↑ R. R. 10⁄8 1641.
  82. ↑ R. R. 31⁄7 1645.
  83. ↑ R. R. 26⁄6 1636.
  84. ↑ R. R. 23⁄10 1649.
  85. ↑ R. R. 20⁄10 1643.
  86. ↑ R. R. 23⁄10 1649.
  87. ↑ R. R. 26⁄6 1649.
  88. ↑ R. R. 30⁄5 1650.
  89. ↑ R. R. 16⁄6 1651.
  90. ↑ R. R. 20⁄7 1651.
  91. ↑ R. R. 20⁄8 1649.
  92. ↑ R. R. 27⁄8 1651.
  93. ↑ R. R. 30⁄9 1652.
  94. ↑ R. R. 23⁄1 1646.
  95. ↑ R. R. 20⁄9 1650.
  96. ↑ R. R. 13⁄3 1650.
  97. ↑ R. R. 21⁄6 1650.
  98. ↑ R. R. 13⁄12 1661 o. 10⁄12 1674.
  99. ↑ R. R. 27⁄6 1670.
  100. ↑ R. R. 16⁄4 1646.
  101. ↑ 101,0 101,1 R. R. 23⁄12 1651.
  102. ↑ R. R. 20⁄8 1650.
  103. ↑ R. R. 10⁄10 1651.
  104. ↑ R. R. 3⁄9 1664.
  105. ↑ R. R. 23⁄2 1643.
  106. ↑ R. R. 22⁄6 1647.
  107. ↑ R. R. 16⁄4 1646.
  108. ↑ R. R. 31⁄10 1647.
  109. ↑ R. R. 30⁄4 1651.
  110. ↑ R. R. 24⁄7 1673.
  111. ↑ R. R. 8⁄4 1676.
  112. ↑ R. R. 20⁄11 1647.
  113. ↑ R. R. 4⁄5 1678.
  114. ↑ R. R. 25⁄6 1679.
  115. ↑ R. R. 19⁄4 1659.
  116. ↑ R. R. 4⁄8 1646.
  117. ↑ R. R. 20⁄5 1659.
  118. ↑ R. R. 18⁄5 1645.
  119. ↑ Rådsprot. 31⁄8 1644.
  120. ↑ R. R. 10⁄9 1658.
  121. ↑ A. K. prot. 2⁄10 1675 o. 14⁄4 1676.
  122. ↑ S. K. A. afd. A.
  123. ↑ R. A. afd. rikskollegierna I Amt:s coll. Gyllenhjelms bref 10⁄1 1647.
  124. ↑ A. K. reg. 30⁄1 1651 o. A. K. prot. 2⁄11 1666.
  125. ↑ A. K. prot. 16⁄5 1655.
  126. ↑ R. R. 19⁄5 1675.
  127. ↑ A. K. reg. 31⁄5 1675.
  128. ↑ R. R. 1⁄1 1677.
  129. ↑ S. K. A. afd. D 11.
  130. ↑ R. A.
  131. ↑ Han hade af sin frände generalmajoren och “öfverkommendanten“ på flottan K. G. Wrangel blifvit skickad till drottning Kristina med budskap om segern.
  132. ↑ R. R. 10⁄1 1645.
  133. ↑ R. R. 16⁄8 1658.
  134. ↑ R. R. 30⁄11 1658.
  135. ↑ R. R. 29⁄1 1659.
  136. ↑ R. R. 20⁄10 1659.
  137. ↑ R. R. 29⁄10 1659.
  138. ↑ R. R. 6⁄9 1661.
  139. ↑ R. R. 9⁄8 1662.
  140. ↑ R. R. 1⁄9 1675.
  141. ↑ R. R. 13⁄12 1653.
  142. ↑ R. R. 28⁄4 1670.
  143. ↑ A. K. reg. 15⁄12 1660.
  144. ↑ R. R. 8⁄6 1671.
  145. ↑ R. R. 5⁄6 1678.
  146. ↑ R. R. 29⁄3 1679.
  147. ↑ A. K. prot. 28⁄8 1680.
  148. ↑ A. Z. flottans hist. sid. 164—166.
  149. ↑ S. K. A. afd. C.
  150. ↑ R. R.
  151. ↑ A. K. reg. 5⁄3 1652.
  152. ↑ A. K. reg. 5⁄3 1652, 18⁄3 1669 m. fl.
  153. ↑ A. K. prot. 14⁄3 1678.
  154. ↑ A. K. reg. 5⁄3 1666.
  155. ↑ A. K. prot. 1⁄3 1678.
  156. ↑ S. K. A. afd. A 1638 års hufvudbok.
  157. ↑ Rådsprot. 8⁄9 1662.
  158. ↑ A. K. reg. 10⁄4 1674.
  159. ↑ A. K. prot. 15⁄3 1679.
  160. ↑ A. K. prot. 13⁄7 1680.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Svenska_flottans_historia:_åren_1635-1680/kapitel_30&oldid=561545”