←  V
Samling af Sveriges Gamla LagarBand XIII
av C. J. Schlyter

Y
Þ  →


[ 740 ] [ 741 ]...

Yrt (ört), f. ört. VG.* (där dock örter troligen är skriffel för ærter, jfr. U. M. 49: 1.); ME.* St. Thj. 6; Chr. Tj. 27: pr. Jfr. R-t IV. 89 not; St. Föret. s. C, CI.

Yrta garþer (örta garþer), m. örtagård, trägård. ME.* Chr.*

Yrtugh land, se Örtogha land.

Ysalde (ysildi, uselde), f. ? (af usal; Isl. vesald, vesæld, vesöld) uselhet, fattigdom. y. gar börnum a hænder, Sk.*

Yta, v. n. (af ut) komma ut. ytir hvarghin, om spetsen af svärdet, hvarmed någon blir sårad, ej någonstädes kommer ut på andra sidan af den sårade delen af kroppen, VG.*

Ytarmer, se Ytermer.

Ytarster (ytærster, ytirster; utarster, VG.* öytarster, ÖG.), adj. superl. 1) ytterst. Bj.* -ta iæþer, ÖG.* hvarstaþ mællin þe -stu (n. stæþi) sum &c. Bj.* 2) sist. y. fardagher, afraþsdagher', VG. II. A. 25; IV. 3; VM. II. J. 15: pr. i (sin) -ta tima, se Timi. a -ta þinge, ɔ: det sjette, ME.* þætta -ta vitsorþ, ɔ: sistnämnda, VM.*

Ytermer, ytarmer, adv. compar. 1) längre ut l. bort, ytterligare. æi y. mæþ hærfærd, ɔ: ej längre än till rikets gräns, SM.* ME. Kg. 3: 1. systkanen ok æi y., [ 742 ]ɔ: aflägsnare slägtingar, VM.* Jfr. Utmer, Ytærst. 2) ytterligare, längre (efter en viss tid). hær efter y., St. Add. A.

Ydermere, adj. compar. ytlerligare. noger y. skat, Sk.*

Ytighia manaþer, m. ytterligare l. senare månaden; så kallas åttonde månaden efter fadrens död, när barn då af enkan framfödes. U.*

Ytirster, se Ytarster.

Ytærst, adv. superl. (n. af ytarster) ytterst, längst borta l. bort. ÖG.* H.*

Yvi, Yvir, se Ivir.

Yver hörogher, se Overhörig.

Övermer, adj. = yvri 2. U.*

Yværmer, adv. längre upp, ofvanför. ÖG.*

Yvri (yfri, öfri), adj. 1) öfre. G.* ME.* yvra hul, se Hul 2. yfirster, öværster, superl. Bj.* G.* 2) senare. Se Mariu mæssa, Varafru dagher. yværster, superl. sist. -ta fæmt, ÖG.*

Yxi, se Öxe.

Yxna, se Oxi.

Yxna kaup, n. (af oxi) köp af oxar. G.*

Yxna oyker, m. ett par oxar. Se Öker.