←  Den vise schejkhen
· —
av Karl Fredrik Forsman
Flickans afsked  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


Ett öga man
umbära kan,
förmår att höra
med blott ett öra,
kan godt bestå
förutan fötter två;
men rifves bort
utur ens hjärta
dess halfva del,
då inom kort
man dör af smärta,
blir aldrig hel.
Santiago 29/7 91.