←  ·—
Flickans avsked
av Karl Fredrik Forsman
?  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


Daggens tårar gråta
träden, hvar jag går;
deras blad de falla
hvart min blick än når.

Fallen blad, ja fallen,
döljen mig med hast!
Mig min älskling söker
utan ro och rast.

Men jag utan afsked
tyst från honom går,
ty han skall ej skönja
smärtans bittra tår.

Torra blad nedfallen
hvar min fot än trår,
att min älskling icke
hittar mina spår!
Alltorp 25/11 92.