Bibeln (Karl XII, 1828)/Matthei Evangelium

←  Malachi

Bibelen eller Then Heliga Skrift Matthei Evangelium

Marci Evangelium  →

Matthei Evangelium.

1. Capitel.

Thetta är boken af JEsu Christi börd, hwilken är Davids son, Abrahams sons.

2. Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda och hans bröder;

3. Juda födde Pharez och Zara af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram;

4. Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon;

5. Salmon födde Boas af Rahab; Boas födde Obed af Ruth; Obed födde Jesse;

6. Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon af henne som war Urie hustru;

7. Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa;

8. Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia;

9. Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia;

10. Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia;

11. Josia födde Jechonia och hans bröder, wid thet Babyloniska fängelset.

12. Men efter thet Babyloniska fängelset, födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel;

13. Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor;

14. Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud;

15. Eliud födde Eleazar; Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob;

16. Jacob födde Joseph, Marie man, af hwilken är född JEsus, som kallas Christus.

17. Så äro alla lederne, ifrån Abraham til David, fjorton leder; ifrå David til thet Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå thet Babyloniska fängelset til Christum, ock fjorton leder.

18. JEsu Christi födelse gick så til: När Maria, hans moder, war trolofwad Joseph, förr än the kommo samman, fans hon wara hafwande af then Heliga Anda.

19. Men efter Joseph war en from man, och wille icke röja henne, tänkte han hemligen öfwergifwa henne.

20. När han thetta tänkte, si, tå uppenbarades honom i sömnen HERrans Ängel, och sade: Joseph Davids son, räds icke taga Maria, tin hustru, til tig; ty thet som är afladt i henne, thet är af then Heliga Anda.

21. Och hon skal föda en son; och tu skal kalla hans namn JESUS; ty han skal frälsa sitt folk ifrå theras synder.

22. Thetta är alt skedt, på thet fullbordas skulle thet af HERranom sagdt är genom Propheten, som sade:

23. Si, en Jungfru skal warda hafwande, och föda en son; och the skola kalla hans namn Emmanuel; thet är så mycket sagdt: Gud med oss.

24. När Joseph waknade up af sömnen, gjorde han som HERrans Ängel hade honom befallt, och tog sin hustru til sig;

25. Och kände henne icke, til thes hon födde sin första son, och kallade hans namn JESUS.

2. Capitel.

När JEsus war född i BethLehem, i Judiska landet, i Konung Herodis tid; si, tå kommo wise män af österlanden til Jerusalem,

2. Och sade: Hwar är then nyfödde Juda Konungen? ty wi hafwe sett hans stjerna i österlanden, och äre komne at tilbedja honom.

3. När Konung Herodes thet hörde, wardt han bedröfwad, och hela Jerusalems stad med honom:

4. Och lät församla alla the öfwersta Presterne och Skriftlärde ibland folket, och frågade them hwar Christus skulle födas.

5. Och the sade honom: I BethLehem, i Judiska landet; ty thet är så skrifwit genom Propheten:

6. Och tu, BethLehem, i Judiska landet, äst ingalunda then minsta ibland Juda Förstar; ty utaf tig skal mig komma then Försten, som öfwer mitt folk Israel en Herre wara skal.

7. Tå kallade Herodes lönligen the wisa männerne til sig, och besporde granneligen af them hwad tid stjernan syntes;

8. Och sände them så til BethLehem, och sade: Farer tit, och bespörjer granneligen efter barnet; och när I thet finnen, så säger mig thet igen, at jag kan ock komma och tilbedja honom.

9. När the hade hört Konungen, foro the åstad; och si, stjernan, som the sett hade i österlanden, gick för them, så länge hon kom och blef ståndande öfwer ther barnet war.

10. När the sågo stjernan, wordo the ganska glade;

11. Och gingo in i huset, och funno barnet, med Maria thes moder, och föllo ned, och tilbådo honom, och upläto sina håfwor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

12. Sedan fingo the uppenbarelse i sömnen, at the skulle icke komma igen til Herodes; och foro så en annan wäg hem i sitt land igen.

13. När the woro bortfarne, si, tå uppenbarades HERrans Ängel Joseph i sömnen, sägande: Statt up, och tag barnet och thes moder til tig, och fly in uti Egypti land, och blif ther så länge jag säger tig til; ty thet kommer ther til, at Herodes skal söka efter barnet, til at förgöra thet.

14. Han stod up, och tog barnet och thes moder om natten til sig, och flydde in uti Egypti land;

15. Och blef ther in til Herodis död; på thet at fullbordas skulle thet som sagdt war af HERranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafwer jag kallat min son.

16. När Herodes nu såg, at han war beswiken af the wisa män, blef han ganska wred, och sände ut och lät slå ihjäl alla swenbarn i BethLehem, och i alla thes gränser, the som twägga åra, och ther förnedan woro, efter then tiden, som han hade granneligen besport af the wisa män.

17. Tå blef fullkomnadt thet som af Jeremia Propheten sagdt war, när han sade:

18. I höjden wardt hörd en röst, stora klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sina barn, och wil icke låta hugswala sig; ty thet war ute med them.

19. Men när Herodes war död, si, tå uppenbarades HERrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land,

20. Och sade: Statt up, och tag barnet och thes moder til tig, och far in i Israels land; ty the äro döde, som foro efter barnets lif.

21. Han stod up, och tog barnet och thes moder til sig, och for in uti Israels land.

22. Men när han hörde, at Archelaus war rådande i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara tit, och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar,

23. Och kom och bodde i then staden, som heter Nazaret; at thet skulle fullkommas, som war sagdt genom Propheterna: Han skal kallas Nazareus.

3. Capitel.

I then tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknen, i Judiska landet,

2. Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommit hardt när.

3. Och han är then, som Esaias Propheten talade om och sade: En ropandes röst är i öknen: Bereder HERrans wäg; görer Hans stigar rätta.

4. Men Johannes hade kläder af camelhår, och en lädergjording om sina länder; hans mat war gräshoppor och wild honing.

5. Tå gick Jerusalems stad ut til honom, och hela Judiska landet, och alla land som ligga ut med Jordan,

6. Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

7. Tå han såg många utaf the Phariseer och Sadduceer komma til sin döpelse, sade han til them: I huggormars afföda, ho hafwer eder föregifwit, at I skolen undfly den tilkommande wreden?

8. Görer förthenskul sådan frukt, som bättring tilhörer.

9. Och tänker icke, at I wiljen säga wid eder sjelfwa: Wi hafwe Abraham til fader; ty jag säger eder, at Gud är mägtig upwäcka af thessa stenar Abrahe barn.

10. Nu är ock yxen satt til roten på trän: therföre hwart och ett trä, som icke gör god frukt, blifwer afhuggit, och kastadt i elden.

11. Jag döper eder i watn, til bättring; men then efter mig kommer är starkare än jag, hwilkens skor jag icke är wärdig at bära: han skal döpa eder med then Heliga Anda och med eld.

12. Och han hafwer sin kastoskofwel i sin hand; och han skal rensa sin loga, och han skal församla sitt hwete i ladan; men agnarna skal han upbränna i ewinnerlig eld.

13. Tå kom JEsus af Galileen til Jordan, til Johannes, at han skulle låta döpa sig af honom.

14. Men Johannes förwägrade honom, och sade: Mig behöfwes, at jag worde döpt af tig; och tu kommer til mig!

15. Tå swarade JEsus, och sade til honom: Låt thet nu så ske; så bör thet sig wara med oss, att wi upfylle all rättfärdighet. Tå tilstadde han honom thet.

16. Och när Jesus war döpt, steg han strax up af watnet; och si, tå wardt honom himmelen öpnad, och han såg Guds Anda nederfara, som en dufwa, och komma öfwer honom.

17. Och si, en röst af himmelen sade: Thenne är min käre Son, i hwilken jag hafwer et godt behag.

4. Capitel.

Tå wardt JEsus förd af Andan i öknen, på thet han skulle försökas af djefwulen.

2. Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

3. Och frestaren gick fram til honom, och sade: Äst tu Guds Son, så säg, at thessa stenar warda bröd.

4. Tå swarade han, och sade: Thet är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af hwart och et ord som går af Guds mun.

5. Tå tog djefwulen honom med sig til then heliga staden, och satte honom öfwerst på tinnarna af templet,

6. Och sade til honom: Äst tu Guds Son, så gif tig här utföre; ty thet är skrifwit: Han skal gifwa sina Änglar befallning om tig; och the skola bära tig på sina händer, at tu icke skal stöta tin fot emot stenen.

7. Tå sade JEsus til honom: Thet är ock skrifwit: HERran tin Gud skal tu icke fresta.

8. Tå tog åter djefwulen honom med sig uppå et ganska högt berg, och wiste honom alla riken i werlden och theras härlighet,

9. Och sade til honom: Alt thetta wil jag gifwa dig, om tu faller ned, och tilbeder mig.

10. Tå sade JEsus til honom: Gack bort, Satan; ty thet är skrifwit: HERran tin Gud skal tu tilbedja, och honom allena skal tu tjena.

11. Tå öfwergaf djefwulen honom; och si, Änglarne gingo fram, och tjente honom.

12. Tå nu JEsus hörde, at Johannes war fången, drog han in i Galileen;

13. Och öfwergaf Nazaret, och kom och bodde i Capernaum, som ligger wid hafwet, på gränsen wid Zabulon och Nephthalim;

14. På thet at fullkomnas skulle thet som sagdt war genom Esaia Propheten, som sade:

15. Thet landet Zabulon, och thet landet Nephthalim, wid hafwets wäg, på thenna sidan Jordan, och then hedniska Galileen:

16. Folket, som satt i mörkret, hafwer sett et stort ljus; och them, som bodde i dödsens engd och skugga, är et ljus upgångit.

17. Ifrå then tiden begynte JEsus til at predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommit hardt när.

18. När JEsus gick ut med thet Galileiska hafwet, såg han twå bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder: the kastade sina nät i hafwet; ty the woro fiskare.

19. Och han sade til them: Följer mig; jag wil göra eder til menniskors fiskare.

20. The öfwergåfwo strax näten, och följde honom.

21. Och när han gick fram bättre, såg han twå andra bröder, Jacob Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med theras fader Zebedeus, botande sina nät; och han kallade them.

22. Strax öfwergåfwo the båten och sin fader, och följde honom.

23. Och JEsus gick omkring alt Galileiska landet, och lärde i theras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.

24. Och hans rykte gick öfwer hela Syrien; och the hade til honom alla the ther kranke woro af mångahanda sjukdom, och wärkbrutna och besatta och månadsrasande och borttagna; och han gjorde them alla helbregda.

25. Och honom följde mycket folk utaf Galileen och utaf the tio städer och utaf Jerusalem och utaf Judeen och utaf the land på thenna sidan wid Jordan.

5. Capitel.

När han såg folket, steg han uppå et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.

2. Tå öpnade han sin mun, lärde them, och sade:

3. Salige äro the, som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer them til.

4. Salige äro the bedröfwade; ty the skola få hugswalelse.

5. Salige äro the saktmodige; ty the skola besitta jorden.

6. Salige äro the, som hungra och törsta efter rättfärdigheten; ty the skola blifwa mättade.

7. Salige äro the barmhertige; ty them skal ske barmhertighet.

8. Salige äro the renhjertade; ty the skola se Gud.

9. Salige äro the fridsamme; ty the skola kallas Guds barn.

10. Salige äro the, som lida förföljelse för rättwisans skul; ty them hörer himmelriket til.

11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder och säga alt ondt emot eder, ljugande, för min skull.

12. Glädjens och fröjder eder; ty eder lön är stor i himmelen; förty the hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.

13. I ären jordens salt. Är thet så, at saltet mister sin sälta, hwarmed skal man tå salta? Til intet mer är thet nyttigt, utan at man kastar thet ut, och låter thet trampas af menniskorna.

14. I ären werldens ljus: icke kan then staden döljas, som ligger på et berg.

15. Icke tänder man heller ljus, och sätter thet under en skäppa, utan på en ljusastaka, at thet lyser alla them som i huset äro.

16. Så låter edert ljus lysa för menniskorna, at the måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17. I skolen icke mena, at jag är kommen til at uplossa lagen eller Propheterna: jag är icke kommen til at uplossa, utan til at fullborda.

18. Ty jag säger eder för sant, til thes at himmel och jord förgås, warder ej förgången then minsta bokstafwen, icke heller en prick af lagen, förr än thet är alt skedt.

19. Therföre, hwilken som uplossar et af thessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skal kallas then minste i himmelriket; men hwilken som thet gör, och lärer, han skal kallas stor i himmelriket.

20. Ty jag säger eder, at utan eder rättfärdighet öfwergår the Skriftlärdes och the Phariseers, tå skolen I icke komma i himmelriket.

21. I hafwen hört, at them gamlom sagdt är: Tu skal icke dräpa; men hwilken som dräper, han skal wara skyldig under domen.

22. Men jag säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skal wara skyldig under domen; men hwilken som säger Racha til sin broder, han är skyldig under Rådet; men hwilken som säger, tu dåre, han är skyldig til helwetes eld.

23. Therföre, om tu offrar tin gåfwa på altaret, och kommer så ihog, at tin broder hafwer något emot tig;

24. Så lägg ther tin gåfwa ned för altaret, och gack först bort och förlika tig med tin broder, och kom sedan och offra tin gåfwa.

25. Tu skal wara tin trätobroder benägen til wänskap snart, medan tu ännu äst med honom på wägen; at tin trätobroder antwardar tig icke domarenom, och domaren antwardar tig tjenarenom, och tu kastas så i häktelse.

26. Sannerligen säger jag tig: Tu warder ther icke utkommande, til thes tu hafwer betalat then yttersta skärfwen.

27. I hafwen hört, at thet war sagdt them gamlom: Tu skal icke göra hor.

28. Men jag säger eder: Hwilken som ser på en qwinna, til at begära henne, han hafwer allaredan gjort hor med henne i sitt hjerta.

29. Om så är, at titt högra öga är tig til förargelse, så rif thet ut, och kastat ifrå tig; thet är tig bättre, at en tin ledamot förderfwas, än at tin hela kropp skulle kastas til helfwetes.

30. Är thet ock så, at tin högra hand är tig til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå tig: thet är tig bättre, at en tin ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helfwetes.

31. Thet är ock sagdt: Hwilken som öfwergifwer sin hustru, han skal gifwa henne et skiljobref.

32. Men jag säger eder: Hwilken som helst öfwergifwer sin hustru, utan för hors skul, han kommer henne til at göra hor; och hwilken en öfwergifwen tager til hustru, han gör hor.

33. Åter hafwen I hört, at thet war sagdt them gamlom: Tu skal icke swärja tig mehn; utan skal hålla HERranom tin ed.

34. Men jag säger eder, at I skolen als intet swärja, hwarken wid himmelen; ty han är Guds stol:

35. Eller wid jorden; ty hon är hans fotapall: ej heller wid Jerusalem; ty thet är en mägtig Konungs stad.

36. Ej heller skal tu swärja wid titt hufwud; ty tu förmår icke göra et hår hwitt eller swart.

37. Men edert tal skal wara: Ja, ja; nej, nej; hwad ther öfwer är, thet är af ondo.

38. I hafwen hört, at thet är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

39. Men jag säger eder, at I skolen icke stå thet onda emot; utan är thet så, at någon slår tig wid thet högra kindbenet, så wänd honom ock thet andra til.

40. Och om någon wil gå til rätta med tig, och taga tin kjortel ifrå tig, låt honom ock hafwa kåpan med;

41. Och om någon nödgar tig en mil, så gack twå med honom.

42. Gif honom, som af tig bedes, och wänd tig icke ifrå honom, som något wil låna af tig.

43. I hafwen hört, at thet är sagdt: Tu skal älska tin nästa, och hata tin fiende.

44. Men jag säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner them som eder banna; görer wäl emot them som eder hata; bedjer för them som göra eder skada och förfölja eder;

45. På thet I skolen wara eder Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sin sol upgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättfärdiga och orättfärdiga.

46. Förty, om I älsken them, som eder älska, hwad fån I för lön? Göra ock icke the Publicaner thet samma?

47. Om I hafwen eder wänligt mot edra bröder allenast, hwad besynnerligt gören I? Göra icke ock så the Publicaner?

48. Warer förthenskul fullkomlige, såsom eder himmelske Fader fullkomlig är.

6. Capitel.

Hafwer akt uppå eder almosa, at I icke gifwen henne för menniskorna, på thet I skolen warda sedde af them: annars hafwen I ingen lön när eder Fader, som är i himmelen.

2. När tu nu gifwer almosa, låt icke stöta i basun för tig, som the skrymtare göra i Synagogorna och uppå gatorna, at the skola warda prisade af menniskorna. Sannerligen säger jag eder, the hafwa fått sin lön.

3. Men när tu will gifwa almosa, så låt tin wänstra hand icke weta hwad then högra gör;

4. På thet tin almosa blifwer lönlig, och tin Fader, som i löndom ser, wedergäller tig thet uppenbarligen.

5. Och när tu beder, skal tu icke wara som the skrymtare; förty the stå gerna i Synagogorna och i gatuhörnen och bedja, at the skola blifwa sedde af menniskor. Sannerligen säger jag eder, the hafwa fått sin lön.

6. Men när tu beder, så gack in i tin kammare, och slå dören til, och bed tin Fader hemligen; och tin Fader, som i löndom ser, skal tig thet werdergälla uppenbarligen.

7. Och när I bedjen, skolen I icke wara mångtalige, såsom hedningarne; ty the mena, at the skola warda hörde för sina många ords skul.

8. Warer förthenskul them icke like: eder Fader wet wäl hwad eder görs behof förr än I bedjen honom.

9. Therföre skolen I bedja alltså: Fader wår, som äst i himlom! Helgadt warde titt namn.

10. Tilkomme titt rike. Ske tin wilje, såsom i himmelen, så ock på jorden.

11. Gif oss i dag wårt dagliga bröd.

12. Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte them oss skyldige äro.

13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är titt och magten och härligheten, i ewighet. Amen.

14. Ty om I förlåten menniskorna theras brott, så förlåten ock eder himmelske Fader eder.

15. Men om I icke förlåten menniskorna theras brott, så skal eder Fader icke heller förlåta eder edra brott.

16. När som I fasten, skolen I icke wara som I woren bedröfwade, såsom the skrymtare; ty the förwandla sitt ansigte, at the skola synas för menniskor med sin fasta. Sannerligen säger jag eder, the hafwa redan sin lön.

17. Men när tu fastar, så smörj titt hufwud, och twå titt ansigte,

18. At tu icke synes för menniskor med tin fasta, utan för tin Fader, som lönligen är, och tin Fader, som ser i löndom, wedergäller tig thet uppenbarligen.

19. I skolen icke församla eder ägodelar på jorden, ther mal och rost förderfwa them, och ther som tjufwar grafwa eller stjäla;

20. Utan församler eder ägodelar i himmelen, ther hwarken rost eller mal förderfwar them, och ther tjufwar icke grafwa eller stjäla.

21. Ty ther edra ägodelar äro, ther är ock edert hjerta.

22. Kroppens ljus är ögat: är titt öga enfaldigt, så warder tin hela kropp ljus.

23. Men är titt öga argt, så warder tin hela kropp mörk. Är thet nu så, at ljuset, som är i tig, är mörker, huru stort blifwer tå mörkret sjelft?

24. Ingen kan tjena twå herrar; ty at han antingen skal hata then ena, och then andra älska, eller han håller sig in til then ena, och then andra föraktar han. I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

25. Therföre säger jag eder: Sörjer icke för edert lif, hwad I skolen äta och dricka, och icke för eder kropp, hwad I skolen kläda eder med. Är icke lifwet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

26. Ser uppå foglarna under himmelen: the så intet, och intet skära the heller up, och församla intet i ladorna; och eder himmelske Fader föder them. Ären I icke mycket mer än the?

27. Hwilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln til sin längd?

28. Och för hwars skul sörjen I för kläder? Skåder liljorna på marken huru the wäxa: the arbeta intet, ej heller spinna;

29. Dock säger jag eder, at icke Salomo, i all sin härlighet, war så klädd som en af them.

30. Kläder nu Gud så gräset på marken, hwilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mera göra thet eder, o I klentrogne?

31. Så skolen I nu icke hafwa omsorg, sägande: Hwad skole wi äta? Eller hwad skole wi dricka? Eller hwad skole wi kläda oss med?

32. Ty alt sådant söka hedningarne: eder himmelske Fader wet wäl, at alt thetta göres eder behof.

33. Söker först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så faller eder alt thetta til.

34. Sörjer icke förthenskul för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sin omsorg med sig: thet är nog, at hwar dag hafwer sin egen plåga.

7. Capitel.

Dömer icke, på thet I icke skolen warda dömde.

2. Ty med then dom som I dömen, skolen I dömde warda, och med thet mått som I mäten, skal eder mätit warda.

3. Huru ser tu et grand i tin broders öga, och warder icke warse en bjelke i titt öga?

4. Eller huru säger tu tinom broder: Hålt, jag wil taga ut grandet af titt öga? Och si, en bjelke är i titt öga.

5. Tu skrymtare, kasta först ut bjelken af titt öga; se sedan til, huru tu kan uttaga grandet af tin broders öga.

6. I skolen icke gifwa hundarna thet heligt är, och edra pärlor skolen I icke kasta för swin, at the icke trampa them med sina fötter, och wända sig om emot eder och rifwa eder.

7. Beder, och eder skal warda gifwit; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skal uplåtas:

8. Ty then som beder, han får; och then som söker, han finner; och honom som klappar warder uplåtit.

9. Eller hwilken är then menniska ibland eder, at om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

10. Eller om han bedes fisk, mån han tå räcka honom en orm?

11. Är thet nu så, at I, som onde ären, kunnen likwäl gifwa edra barn goda gåfwor; huru mycket mer warder eder Fader, som är i himmelen, gifwandes them godt, som bedja af honom?

12. Alt thet I nu wiljen menniskorna skola göra eder, thet görer I ock them; ty thetta är lagen och Propheterne.

13. Går in igenom then trånga porten; ty then porten är wid, och then wägen är bred, som drager til fördömelse; och the äro många, som gå på honom.

14. Och then porten är trång, och then wägen är smal, som drager til lifwet; och få äro the, som finna honom.

15. Wakter eder för the falska Propheter, som komma til eder i fårakläder, men inwärtes äro the glupande ulfwar.

16. Utaf theras frukt skolen I känna them: icke hemtar man windrufwor af törne, ej heller fikon af tistel.

17. Så bär hwart och et godt trä god frukt; men et ondt trä bär ond frukt.

18. Et godt trä kan icke bära ond frukt; icke kan heller et ondt trä bära god frukt.

19. Hwart och et trä, som icke bär god frukt, skal afhuggas, och kastas i elden.

20. Therföre skolen I känna them på theras frukt.

21. Icke warder hwar och en kommande in i himmelriket, som säger til mig: HERre, HERre, utan then, som gör min Faders wilja, som är i himmelen.

22. På then dagen warda många sägande til mig: HERre, HERre, hafwe wi icke propheterat uti titt namn, och i titt namn utdrifwit djeflar, och i titt namn många kraftiga gerningar gjort?

23. Tå skal jag bekänna them: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

24. Therföre, hwar och en som hörer thessa mina ord, och gör ther efter, honom liknar jag wid en wis man, som sitt hus byggde på et hälleberg.

25. Så föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset, och thet föll dock icke omkull; ty thet war grundadt på hälleberget.

26. Och hwar och en som hörer af mig thessa ord, och gör icke ther efter, han liknas wid en fåwitsk man, som byggde sitt hus på sanden:

27. Och föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset; och thet föll omkull, och thes fall war stort.

28. Och thet begaf sig, när JEsus lyktade thetta talet, wardt folket förskräckt öfwer hans lärdom;

29. Ty han predikade wäldeligen, och icke som the Skriftlärde.

8. Capitel.

När han nu gick ned af berget, följde honom mycket folk.

2. Och si, ther kom en spitelsk man, och tilbad honom, och sade: HERre, wil tu, så kan tu göra mig ren.

3. Tå räckte JEsus ut sin hand, och tog på honom, sägande: Jag wil; war ren. Och strax wardt han ren utaf sin spitelska.

4. Och JEsus sade til honom: Se til, at tu säger thet för ingen; utan gack bort, och låt Presten se tig, och offra then gåfwa, som Mose budit hafwer, til et witnesbörd öfwer them.

5. Men när JEsus gick in uti Capernaum, kom en Höfwitsman til honom, och bad honom,

6. Sägande: HERre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafwer stor wedermöda.

7. Tå sade JEsus til honom: Jag wil komma och bota honom.

8. Tå swarade Höfwitsmannen och sade: HERre, jag är icke wärdig, at tu skal gå in under mitt tak; utan säg allenast et ord, så blifwer min tjenare helbregda.

9. Ty jag är ock en menniska under annars mans wåld, och hafwer krigsknektar under mig; och jag säger til then ena: Gack, och han går; och til then andra: Kom, och han kommer; och til min dräng: Gör thet, och han gör så.

10. När JEsus thetta hörde, förundrade han sig, och sade til them som honom följde: Sannerligen säger jag eder, jag hafwer icke funnit sådana tro i Israel.

11. Men jag säger eder, at många warda kommande af östan och wästan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket;

12. Men riksens barn skola warda utkastade i thet yttersta mörkret: ther skal wara gråt och tandagnisslan.

13. Och JEsus sade til Höfwitsmannen: Gack; och som tu tror, så ske tig. Och i samma stunden blef hans tjenare helbregda.

14. Och när JEsus kom i Petri hus, och såg, at hans swära låg och hade skälfwosot,

15. Tå tog han på hennes hand; och skälfwosoten öfwergaf henne. Och hon stod up, och tjente them.

16. Och när aftonen kom, hade the til honom många som woro besatte; och han dref ut andarna med ord; och alla them, som ondt hade botade han;

17. På thet fullbordas skulle thet som sagdt war genom Esaia Propheten, som säger: Han hafwer tagit på sig wår skröplighet, och wåra sjukdomar hafwer han burit.

18. Och när JEsus såg mycket folk omkring sig, böd han, at man skulle fara utöfwer på hinsidan hafwet.

19. Och kom en Skriftlärd til honom, och sade til honom: Mästar, jag wil följa tig, ehwart tu går.

20. Tå sade JEsus til honom: Räfwarne hafwa kulor, och foglarne under himmelen nästen; men Menniskones Son hafwer intet, ther han må luta sitt hufwud til.

21. Och en annan af hans Lärjungar sade til honom: HERre, gif mig lof, at jag går först bort och begrafwer min fader.

22. Tå sade JEsus til honom: Följ tu mig, och låt the döda begrafwa sina döda.

23. Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.

24. Och si, en stor storm wäxte up i hafwet, så at wågen slog utöfwer skeppet; och han sof.

25. Tå gingo Lärjungarne til och wäckte honom up, sägande: HERre, fräls oss; wi förgås.

26. Tå sade han til them: I klentrogne, hwi rädens I? Och stod up, och näpste wädret och hafwet; och thet wardt stilla lugnet.

27. Men menniskorna förundrade sig, och sade: Hwad är thenne för en, at wädret och hafwet äro honom lydige?

28. Och när han kom på hinsidan hafwet, uti the Gergeseners landsändar, kommo twå besatte med djefwulen emot honom löpande, utgångne af grifter, och woro ganska gräselige, så at ingen kunde resa then wägen fram.

29. Och si, the ropade och sade: Ack! JEsu, Guds Son, hwad hafwe wi med tig göra? Äst tu kommen til at plåga oss, förr än tid är?

30. Så gick ther långt ifrån en stor swinahjord i bet.

31. Tå bådo honom djeflarne och sade: Är thet så, at tu drifwer oss ut, så lofwa oss, at wi fare uti then swinahjorden.

32. Tå sade han til them: Farer. Tå foro the ut, och foro in i swinahjorden; och si, hela swinahjorden lopp och brådstörte sig i hafwet, och drunknade i watnet.

33. Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade altsammans och huru thet war tilgångit med them som besatte woro.

34. Och si, tå gick hela staden ut emot JEsum; och tå the sågo honom, bådo the, at han wille gå bort utu theras landsändar.

9. Capitel.

Tå steg han i skeppet, och for utöfwer igen, och kom uti sin stad.

2. Och si, the hade in för honom en borttagen, som låg uti en säng. När nu JEsus såg theras tro, sade han til then borttagne: War wid et godt mod, min son; thina synder förlåtas tig.

3. Och si, somlige utaf the Skriftlärde sade wid sig sjelfwa: Thenne hädar Gud.

4. Men när JEsus såg theras tankar, sade han: Hwi tänken I ondt i edra hjertan?

5. Hwilket är lättare, säga: Tina synder förlåtas tig? eller säga: Statt up och gack?

6. Men på thet I skolen weta, at Menniskones Son hafwer magt på jorden til at förlåta synder, sade han til then borttagne: Statt up, tag tin säng, och gack i titt hus.

7. Och han stod up, och gick hem.

8. När folket thet såg, förundrade the sig, och prisade Gud, som sådan magt hade gifwit menniskor.

9. Och när JEsus gick tädan, såg han en man sittande wid tullen, som het Mattheus; och han sade til honom: Följ mig. Tå stod han up, och följde honom.

10. Och thet begaf sig, at när han satt wid bord i hans hus, si, ther kommo många Publicaner och syndare, och sutto til bords med JEsu och hans Lärjungar.

11. När the Phariseer thet sågo, sade the til hans Lärjungar: Hwi äter eder mästare med Publicaner och syndare?

12. När JEsus thet hörde, sade han til them: The helbregda behöfwa icke läkare, utan the kranke.

13. Men går och lärer hwad thet är: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer. Jag är icke kommen, til at kalla the rättfärdiga, utan syndare, til bättring.

14. Tå kommo til honom Johannis Lärjungar, och sade: Hwi faste wi och Phariseerne så mycket, och tina Lärjungar fasta intet?

15. Tå sade JEsus til them: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när them? Men the dagar skola komma, at brudgummen skal tagas ifrå them, och tå skola the fasta.

16. Ingen lappar et gammalt kläde med en ny klut; ty han rifwer likwäl kluten af klädet igen, och hålet blifwer wärre.

17. Ej heller låter man nytt win i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan man låter nytt win i nya flaskor, så blifwer båda förwarade.

18. Wid han thetta talade til them, si, tå kom en Öfwerste och tilbad honom, och sade: HERre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom och lägg tin hand på henne, så blifwer hon lefwande.

19. JEsus stod up, och följde honom, och hans Lärjungar.

20. Och si, en qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bak efter honom, och kom wid hans klädefåll;

21. Ty hon sade wid sig sjelf: Måtte jag allenast komma wid hans kläder, så blefwe jag helbregda.

22. Tå wände JEsus sig om; och som han såg henne, sade han: War wid god tröst, dotter; tin tro hafwer hulpit tig. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.

23. Och när JEsus kom i Öfwerstens hus, och såg piparena och folket sorlande,

24. Sade han til them: Går edra färde: pigan är icke död; men hon sofwer. Och the gjorde spe af honom.

25. När nu folket war utdrifwit, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod up.

26. Och thetta ryktet gick öfwer thet hela landet.

27. Och när JEsus gick tädan, följde honom twå blinde; the ropade och sade: O, Davids Son, förbarma tig öfwer oss.

28. Och när han kom i huset, stego the blinde fram til honom; och JEsus sade til them: Tron I, at jag kan thetta göra eder? Tå sade the til honom: Ja, HERre.

29. Tå tog han på theras ögon, och sade: Ske eder efter eder tro.

30. Och theras ögon wordo öpnade. Och JEsus hotade them, sägande: Ser til, at ingen får thetta weta.

31. Men the gingo ut och beryktade honom i thet hela landet.

32. När thesse woro utgångne, si, tå hade the en menniska fram för honom, som war en dumme och besatt.

33. Och när djefwulen war utdrifwen, talade dummen; och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Israel.

34. Men the Phariseer sade: Med then öfwersta djefwulen drifwer han djeflar ut.

35. Och JEsus gick omkring i alla städer och byar, lärde i theras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjukdom och allahanda krankhet ibland folket.

36. Och när han såg folket, ömkade han sig öfwer them, at the woro förlåtne och förskingrade, som the får som ingen herde hade.

37. Tå sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få:

38. Beder förthenskul sädens HERre, at han sänder arbetare i sin säd.

10. Capitel.

Och han kallade sina tolf Lärjungar til sig, och gaf them magt öfwer the orena andar, at the skulle drifwa them ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.

2. Men thessa äro the tolf Apostlars namn: Then förste Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder: Jacobus Zebedei son och Johannes, hans broder;

3. Philippus och Bartholomeus; Thomas och Mattheus, som hade warit en Publican; Jacobus Alphei son och Lebbeus, med thet wedernamnet Thaddeus;

4. Simon af Cana och Judas Ischarioth, then ock förrådde honom.

5. Thessa tolf sände JEsus ut, och böd them och sade: Går icke på hedningarnas wäg, och går icke i the Samariters städer;

6. Utan går hellre til the borttappade får af Israels hus.

7. Men går och prediker, och säger: Himmelriket är kommit hardt när.

8. Görer the sjuka helbregda, the spitelska rena, reser up the döda, utdrifwer djeflar. I hafwen fått förgäfwes, så skolen I ock gifwa förgäfwes.

9. Hafwer icke guld, icke heller silfwer, icke heller penningar i edra pungar,

10. Och ingen wägskräppa, och icke twå kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är wärd sin mat.

11. Men hwar I gån in uti en stad eller by, så bespörjer om ther någor inne är, som thess wärdig är; och blifwer ther, til thess I dragen tädan.

12. Men när I gån in i et hus, så helser thet.

13. Och är thet så, at thet huset är wärdigt, så kommer eder frid öfwer thet: är thet ock icke wärdigt, så kommer eder frid til eder igen.

14. Och ther som ingen anammar eder, eller hörer edra ord, så går utaf thet huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.

15. Sannerligen säger jag eder: Sodome och Gomorre land warder drägeligare på domedag, än then staden.

16. Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfwar: warer förthenskul snälle såsom ormar, och enfaldige som dufwor.

17. Men wakter eder för menniskorna; ty the skola öfwerantwarda eder på sina Rådhus, och uti theras Synagogor skola the hudflänga eder.

18. Och I skolen warda framdragne för Förstar och Konungar, för min skul, til wittnesbörd öfwer them och öfwer hedningarna.

19. Och när som the nu öfwerantwarda eder, så warer icke bekymrade huru eller hwad I skolen tala; ty thet skal eder gifwas i samma stund hwad I tala skolen.

20. Förty thet ären icke I, som talen; utan thet är eder Faders Ande, som talar i eder.

21. Then ene brodren skal öfwerantwarda then andra til döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig up emot föräldrarna, och dräpa them.

22. Och I skolen warda hatade af alla, för mitt namns skul; men hwilken som står fast uti ändan, han skal blifwa salig.

23. När the förfölja eder i then ena staden, så flyr til then andra. Sannerligen säger jag eder: I skolen icke hafwa orkat fara omkring alla Israels städer förr än Menniskones Son kommer.

24. Lärjungen är icke öfwer mästaren, och icke heller tjenaren öfwer sin herre.

25. Thet är lärjungen nog, at han är såsom hans mästare, och tjenaren, at han är såsom hans herre. Hafwa the kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skola the så kalla hans husfolk?

26. Rädens förthenskul intet för them; ty thet är intet fördoldt, som icke skal warda uppenbaradt, och intet lönligt, som icke skal blifwa wetterligt.

27. Hwad jag säger eder i mörkret, thet säger i ljuset, och hwad som säges eder i örat, thet prediker på taken.

28. Och rädens icke för them, som dräpa kroppen, och hafwa dock icke magt at dräpa själen; utan rädens mer honom, som kan förderfwa både själ och kropp i helwete.

29. Säljas icke twå sparfwar för en skärf? Och en af them faller icke på jorden, eder Fader förutan.

30. Äro ock edra hufwudhår alla räknade.

31. Therföre skolen I icke rädas. I ären ju mer wärde än många sparfwar?

32. Therföre, hwar och en som mig bekänner för menniskor, honom wil jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

33. Men then som mig wedersakar för menniskor, honom skal jag ock wedersaka för min Fader, som är i himmelen.

34. I skolen icke mena, at jag är kommen til at sända frid på jorden: jag är icke kommen til at sända frid, utan swärdet.

35. Ty jag är kommen til at göra menniskan skiljaktig mot sin fader, och dottren mot sin moder, och sonahustrun mot sina swära.

36. Och menniskans eget husfolk warda hennes fiender.

37. Hwilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke wärd; och hwilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke wärd.

38. Och hwilken som icke tager sitt kors på sig, och följer mig, han är mig icke wärd.

39. Hwilken som finner sitt lif, han skal borttappa thet; och hwilken som borttappar sitt lif, för min skul, han skal finna thet.

40. Hwilken som eder anammar, han anammar mig; och hwilken som mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafwer.

41. Hwilken som anammar en Prophet, i en Prophets namn, han skal få en Prophets lön; och hwilken som anammar en rättfärdig, i en rättfärdigs namn, han skal få en rättfärdigs lön.

42. Och hwilken som gifwer en af thessa minsta en bägare kallt watn dricka, allenast i en Lärjunges namn, sannerligen säger jag eder, thet skal icke blifwa honom olönt.

11. Capitel.

Och thet begaf sig, när JEsus sådana bud til sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han tädan fram bättre, på thet han skulle lära och predika i theras städer.

2. När Johannes, som tå war i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han twå sina Lärjungar,

3. Och lät säga honom: Äst tu then, som komma skal, eller skole wi förbida någon annan?

4. Tå swarade JEsus och sade til them: Går, och säger Johanni igen hwad I hafwen hört och sett:

5. The blinde se, the halte gå, the spitelske göras rene, och the döfwe höra, the döde resas up, och them fattigom warder predikadt Evangelium.

6. Och salig är then, som icke warder förargad i mig.

7. När som the gingo bort, begynte JEsus tala til folket om Johanne: Hwad gingen I ut i öknen til at se? Willen I se en rö, som drifs hit och dit af wädret?

8. Eller hwad gingen I ut til at se? Willen I se en menniska i lenkläder? Si, the som draga lenkläder, äro i Konungahusen.

9. Eller hwad gingen I ut til at se? Willen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet;

10. Ty han är then samme, om hwilken skrifwit är: Si, jag sänder min Ängel för titt ansikte, hwilken skal tilreda tin wäg för tig.

11. Sannerligen säger jag eder: Ibland them som äro födde af qwinnor är ingen upkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likwäl, then som är minst i himmelriket, han är större än han.

12. Men ifrå Johannis Döparens dagar och til thenna dagen lider himmelriket wåld, och the wäldige rifwa thet til sig.

13. Ty alla Propheterne och lagen hafwa spått in til Johannem.

14. Och om I wiljen anammat, han är Elias, som komma skulle.

15. Then som hafwer öron til at höra, han höre.

16. Men wid hwem skal jag likna thetta slägtet? Thet är likt barn, som uppå torget sitta, och ropa til sina stallbröder,

17. Och säga: Wi hafwe pipat för eder, och I willen intet dansa; wi hafwe sungit sorgesång til eder, och I willen intet gråta.

18. Johannes är kommen, och hwarken åt eller drack; och the säga: Han hafwer djefwulen.

19. Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och the säga: Si, hwilken fråssare och windrinkare är then mannen, Publicaners och syndares wän. Och wisdomen warder rätt gifwet utaf sina barn.

20. Tå begynte han til at förwita the städer, i hwilka han hade gjort sina mästa krafter, och the hade likwäl intet bättrat sig:

21. We tig Chorazin, we tig Bethsaida; ty hade sådana krafter warit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, the hade längesedan uti säck och aska gjort syndabättring.

22. Dock säger jag eder, at Tyro och Sidoni skal drägeligare warda på domedag, än eder.

23. Och tu, Capernaum, som äst uphöjd alt in til himmelen, tu skal blifwa nederstött alt in til helfwete; förty hade sådane krafter skett i Sodoma, som i tig skedde äro, thet hade stått än i dag.

24. Dock säger jag eder, the Sodomeers land skal drägeligare warda på domedag, än tig.

25. I then tiden swarade JEsus och sade: Jag prisar tig, Fader, himmelens och jordens HERre, at tu hafwer thetta dolt för the wisa och förnuftiga, och hafwer thet uppenbarat för the fåkunniga.

26. Ja, Fader, så hafwer warit behageligt för tig.

27. All ting äro gifwna mig i wåld af min Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och then som Sonen wil thet uppenbara.

28. Kommer til mig, I alle, som arbeten, och ären betungade, och jag wil wederqwecka eder.

29. Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro til edra själar.

30. Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.

12. Capitel.

I then tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

2. När the Phariseer thet sågo, sade the til honom: Si, tina Lärjungar göra thet som icke lofligt är göra på Sabbathen.

3. Men han sade til them: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han och the som med honom woro hungrade?

4. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller them som med honom woro, utan allenast Presterna.

5. Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterne Sabbathen i templet, och äro likwäl utan skuld?

6. Men jag säger eder, at här är then, som är mer än templet.

7. Men wissten I hwad thet wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, tå dömden I icke the oskyldiga.

8. Ty menniskones Son är en HERre thesslikes ock öfwer Sabbathen.

9. Tå gick han tädan fram bätter, och kom i theras Synagoga.

10. Och si, ther war en man, som hade en bortwissnada hand; och the sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på thet the måtte anklaga honom.

11. Tå sade han til them: Hwilken är then menniska ibland eder, som hafwer et får, och om thet faller i gropen om Sabbathen, går han icke och fattar uti thet, och drager thet up?

12. Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Therföre må man ju göra wäl på Sabbathen.

13. Och sade han til mannen: Räck ut tin hand; och han uträckte henne; och hon wardt färdig igen, såsom then andra.

14. Tå gingo the Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru the måtte förgöra honom.

15. Men när JEsus thet förnam, gick han tädan: och honom följde mycket folk; och han gjorde them alla helbregda,

16. Och hotade them, at the icke skulle uppenbara honom,

17. På thet fullkomnas skulle thet som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade:

18. Si, min tjenare, then jag utwalt hafwer, min käraste, i hwilken min själ hafwer et godt behag; jag skal sätta min Anda på honom, och han skal förkunna hedningarna domen.

19. Han skal icke kifwa eller ropa; och hans röst skal man icke höra på gatorna.

20. Then rö som krossad är, skal han icke sönderbryta, och wekan som ryker, skal han icke utsläcka, til thess han utförer domen til en seger.

21. Och i hans namn skola hedningarne hoppas.

22. Tå hades fram til honom en som war besatt med djefwulen; han war blind och dumme: then gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumme både talade och såg.

23. Och alt folket blef förskräckt, och sade: Är thenne icke Davids son?

24. Men när the Phariseer thet hörde, sade the: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwerste.

25. Tå nu JEsus förstod theras tankar, sade han til them: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, thet blifwer öde, och hwar och en stad eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndande.

26. Är thet nu så, at Satan drifwer Satan ut, tå är han twedrägtig emot sig sjelf; huru blifwer tå hans rike beståndande?

27. Och är thet så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa tå edra barn them ut? Therföre skola the wara edra domare.

28. Men är thet så, at jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, tå är ju Guds rike kommit til eder.

29. Eller, huru kan någon gå i en mägtig mans hus, och röfwa honom hans boting bort, utan han först binder then mägtige, och så sedan sköflar hans hus?

30. Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

31. Förthenskul säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskorna förlåten; men försmädelse mot Andan skal icke blifwa menniskorna förlåten.

32. Och hwilken som säger något emot Menniskones Son, thet warder honom förlåtit: men hwilken som säger något emot then Helga Anda, thet warder honom icke förlåtit, hwarken i thenna eller i then tilkommande werlden.

33. Görer antingen träet godt, så warder frukten god, eller ock görer träet ondt, så warder frukten ond; ty af frukten känner man träet.

34. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty ther hjertat med fullt är, therom talar munnen.

35. En god menniska bär godt fram af hjertats goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

36. Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord som menniskorna tala, skola the göra räkenskap på domedag.

37. Ty af tina ord skal tu blifwa rättfärdig hållen, och af tina ord skal tu warda fördömd.

38. Tå swarade några utaf the Skriftlärde och the Phariseer och sade: Mästare, wi wilje se tekn af tig.

39. Swarade han och sade til them: Thetta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thet skal intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn.

40. Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk, så skal Menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jorden.

41. The Ninevitiske män skola stå up på domen med thetta slägtet, och fördöma thet; ty the bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

42. Drottningen af Söderlanden skal stå up på domen med thetta slägtet, och fördöma thet; ty hon kom ifrå jordens ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon.

43. När then orene anden är utfaren af menniskan, så wandrar han genom the rum som torra äro, söker efter hwila, och finner ingen.

44. Så säger han: Jag wil komma igen i mitt hus, ther jag utgick; och när han kommer, finner han thet tomt och rent sopadt, och prydt.

45. Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, the som wärre äro än han sjelf; och tå the ther inkomma, bo the ther: så blifwer then menniskans sista wärre än thet första. Så warder ock tilgångande med thetta wrånga slägtet.

46. Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom.

47. Tå sade en til honom: Si, tin moder och tina bröder stå ute, och wilja tala med tig.

48. Tå swarade han och sade til then som honom bådade: Hwilken är min moder, och hwilka äro mina bröder?

49. Och räckte ut handen åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mina bröder.

50. Ty hwar och en som gör min Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder och syster och moder.

13. Capitel.

På then dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig ut med hafwet.

2. Och ther församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och alt folket stod på stranden.

3. Och han talade med them mångahanda i liknelser, sägande: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

4. Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne och åto thet up.

5. Somt föll på stenören, ther thet hade icke mycken jord, och gick snart up; ty thet hade icke djup jord.

6. Men när solen gick up, förwissnade thet, och efter thet hade inga rötter, torkades thet bort.

7. Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde thet.

8. Och somt föll i god jord, och gjorde frukt; somt hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.

9. Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.

10. Tå stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar tu til them med liknelser?

11. Tå swarade han them, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men them är thet icke gifwit.

12. Ty hwilken som hafwer, honom skal gifwas, at han skal nog hafwa; men then som icke hafwer, af honom skal ock warda tagit thet han hafwer.

13. Förthenskull talar jag them til med liknelser; ty med seende ögon se the intet, och med hörande öron höra the intet; ty the förståt icke.

14. Och på them warder fullkomnad Esaie Prophetia, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.

15. Ty thetta folkets hjerta är förstockadt, och theras öron höra illa, och theras ögon hafwa the igenlyckt; på thet the icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela them.

16. Men saliga äro edra ögon, at the se, ocn edra öron, at the höra.

17. Sannerligen säger jag eder, at många Propheter och rättfärdiga hafwa begärt se thet I sen, och fingo dock icke set, och höra thet I hören, och fingo dock icke hörat.

18. Så hörer nu I thenna liknelsen om sädesmannen.

19. Hwar någon hörer ordet om riket, och förstår thet icke, så kommer then onde, och rifwer thet bort som sådt är i hans hjerta: thet är then, som wid wägen sådd war.

20. Men then som war sådd på stenören, är then som hörer ordet, och tager thet strax gladeligen;

21. Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid, och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skul, strax förargas han.

22. Men then som war sådd ibland törne, är then, som hörer ordet, och thenna werldens bekymmer och rikedomens swek förqwäfwer ordet, och han blifwer utan frukt.

23. Men then som war sådd i god jord, är then, som hörer ordet, och förstår thet, och bär också frukt, så at somt gör hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.

24. En annan liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är likt en menniska, som sådde god säd i sin åker.

25. Men tå folket sof, kom hans owän och sådde ogräs midt ibland hwetet, och gick sin wäg.

26. Tå nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.

27. Tå gingo husbondens tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde tu icke god säd i tin åker, hwadan hafwer han tå ogräs?

28. Tå sade han til them: Thet hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Wil tu, at wi gå och hämte thet bort.

29. Tå sade han: Nej, på thet at när I uprycken ogräset, I icke skolen ock ther med uprycka hwetet.

30. Låter båda wäxa intil skördetiden; och i skördetiden wil jag säga skördemännerna: Hämter först ogräset samman, och binder thet i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i min lada.

31. En annan liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker;

32. Hwilket minst är af alla frön; men när thet warder upwäxt, är thet störst ibland kryddor, och blifwer et trä, så at foglarne under himmelen komma och göra sina nästen på thess qwistar.

33. En annan liknelse sade han til them: Himmelriket är likt en surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skäppor mjöl, til thes thet blef altsammans surt.

34. Thetta alt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til them;

35. At thet skulle fullkomnas som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skal öpna min mun i liknelser, och skal uttala thet hemligt warit hafwer ifrå werldens begynnelse.

36. Tå skillde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss thenna liknelsen om åkrens ogräs.

37. Tå swarade han, och sade til them: Menniskones Son är then, som then goda säden sår;

38. Åkren är werlden; then goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.

39. Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldens ände; skördemännerne äro Änglarne.

40. Såsom nu ogräset hämtas samman, och brännes up med eld, så skal thet ske på thenna werldens ända.

41. Menniskones Son skal sända sina Änglar; och the skola församla all förargelse utaf hans rike, och them som illa göra;

42. Och skola kasta them uti en brinnande ugn: ther skal wara gråt och tandagnisslan.

43. Tå skola the rättfärdige skina såsom solen i theras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.

44. Åter är himmelriket likt en skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom, och af rätt glädje, som han hafwer ther af, går han bort och säljer alt thet han hafwer, och köper then åkren.

45. Åter är himmelriket likt en köpman, som sökte efter goda pärlor;

46. Och när han hade funnit en kostelig pärla, gick han bort och sålde alt thet han ägde, och köpte henne.

47. Åter är himmelriket likt en not, som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar.

48. Och när hon wardt full, drogo the henne til lands, och sutto så och hämtade ut the goda i sina käril; men the onda kastade the bort.

49. Så skal thet ock ske på werldens ända. Änglarne skola utgå, och skilja the onda ifrå the rättwisa,

50. Och kasta them i en brinnande ugn: ther skal wara gråt och tandagnisslan.

51. Tå sade JEsus til them: Förstoden I thetta alt? Sade the til honom: Ja, HERre.

52. Tå sade han til them: Therföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lik en husbonde, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.

53. Och thet begaf sig, när JEsus hade lyktat thessa liknelser, gick han tädan,

54. Och kom i sitt fädernesland, och lärde i theras Synagoga, så at the ock förundrade sig storligen, och sade: Hwadan kommer thenne sådan wisdom och krafter?

55. Är han icke en timmermans son? Heter icke hans moder Maria, och hans bröder Jacob och Joses och Simon och Judas?

56. Och hans systrar, äro the icke alla när oss? Hwadan kommer honom tå alt thetta?

57. Och the förargades öfwer honom. Men JEsus sade til them: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland och i sitt hus.

58. Och han gjorde ther icke många tekn, för theras otros skul.

14. Capitel.

I then tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte;

2. Och sade til sina tjenare: Thenne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå the döda; therföre gör han sådana krafter.

3. Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sin broders Philippi hustrus skul.

4. Förty Johannes hade sagt til honom: Tig är icke lofligt hafwa henne.

5. Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket: ty the höllo honom för en Prophet.

6. När tå Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för them; och thet behagade Herodi.

7. Therföre lofwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne hwad hon begärde.

8. Tå sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud.

9. Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skul, och för theras skul som sutto öfwer bord med honom, böd han, at thet skulle gifwas henne;

10. Och sände bort och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset.

11. Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigan; och hon bar thet til sin moder.

12. Och hans Lärjungar kommo och togo hans lekamen, och begrofwo honom, och gingo sedan bort och förkunnade thet JEsu.

13. När JEsus thet hörde, for han tädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket thet hörde, kommo the efter honom til fots ifrå städerna.

14. Och JEsus gick ut, och såg thet myckna folket, och warkunnade sig öfwer them, och gjorde theras kranka helbregda.

15. Och när thet led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå tig, at the måga gå bort i byarna och köpa sig mat.

16. Tå sade JEsus til them: Thet görs icke behof, at the bortgå; gifwer I them äta.

17. Tå sade the til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.

18. Sade han: Tager mig them hit.

19. Och han böd folket sätta sig ned på gräset, och tog the fem bröd och the twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade, bröt thet, och gaf Lärjungarne bröden; och Lärjungarne gåfwo så folket.

20. Och the åto alla, och wordo mätte. Och the togo up thet öfwer war i stycken, tolf korgar fulla.

21. Och the som ätit hade, woro wid femtusende män, förutan qwinnor och barn.

22. Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at the skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfwer, så länge han skillde folket ifrå sig.

23. Och när han hade skillt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han ther allena.

24. Men skeppet war tå allaredan midt på hafwet, och led plats i wågorna; förty wädret war emot.

25. Men i then fjerde wäkten om natten kom JEsus til them, gående på hafwet.

26. Och när Lärjungarne sågo honom gå på hafwet, wordo the förfärade, och sade: Thet är et spökelse; och ropade af räddhoga.

27. Men JEsus talade them strax til, och sade: Warer wid et godt mod; thet är jag; warer icke förfärade.

28. Tå swarade honom Petrus och sade: HERre, äret tu, så bjud mig komma til tig uppå watnet.

29. Tå sade han: Kom. När Petrus tå steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.

30. Men när han såg, at wädret war starkt, wardt han förfärad, och som han begynte sjunka, ropade han och sade: HERre, hjelp mig.

31. Och strax räckte JEsus ut handen, och fattade uti honom, och sade til honom: O, tu klentrogne, hwi twiflade tu?

32. Och när the woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.

33. Men the som woro i skeppet, gingo fram och tilbådo honom, och sade: Wisserligen äst tu Guds Son.

34. Och när the woro öfwerfarne, kommo the uti thet landet Genesaret.

35. Och när folket ther sammastädes förnummo honom, sände the båd i hela landet ther omkring, och hade alla sjuka til honom,

36. Och bådo honom, at the måtte allenast taga på hans klädefåll. Och the som togo ther uppå, blefwo alla helbregda.

15. Capitel.

Tå kommo til JEsum the Skriftlärde och the Phariseer af Jerusalem, och sade:

2. Hwi bryta tina Lärjungar the äldstas stadgar; förty the twå intet sina händer, när the skola äta bröd?

3. Han swarade och sade til them: Hwi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skul?

4. Ty Gud hafwer budit och sagt: Tu skal ära fader och moder; och hwilken som bannar fader eller moder, han skal döden dö.

5. Men I sägen: Hwar och en må säga til fader eller moder: Thet är alt Gudi gifwit som tu skulle få af mig, tig til nytta: ther med sker tå, at ingen hedrar sin fader eller sin moder;

6. Och I hafwen ther med gjort Guds bud til intet, för edra stadgars skul.

7. I skrymtare, Esaias hafwer rätt spått om eder, sägande:

8. Thetta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men theras hjerta är långt ifrå mig.

9. Men the tjena mig fåfängt, lärande then lärdom, som är människobud.

10. Och han kallade til sig folket, och sade til them: Hörer, och förstår.

11. Thet besmittar icke menniskan som ingår genom munnen; utan thet som utgår af munnen, thet besmittar menniskan.

12. Tå stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wet tu, at Phariseerne förargades, när the hörde thetta ordet?

13. Han swarade och sade: Hwar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skal upryckas med rötter.

14. Låter fara them; the äro blinde, och blindes ledare. Hwar nu en blind leder en blind, så falla the båda i gropen.

15. Tå swarade Petrus och sade til honom: Uttyd oss thenna liknelsen.

16. Tå sade JEsus: Ären I ock ännu oförståndige?

17. Förstån I icke ännu, at alt thet som ingår genom munnen, thet går i buken, och hafwer sin naturliga utgång?

18. Men thet som går ut af munnen, thet kommer ifrå hjertat, och thet besmittar menniskan.

19. Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt wittne, hädelse.

20. The äro the stycken, som besmitta menniskan; men at äta med otwagna händer, besmittar icke menniskan.

21. Och JEsus gick tädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.

22. Och si, en Cananeisk qwinna kom af the landsändar, och ropade til honom, och sade: O HERre, Davids Son, förbarma tig öfwer mig; min dotter qwäljes jämmerligen af djelfwulen.

23. Men han swarade henne icke et ord. Tå stego hans Lärjungar fram, och bådo honom och sade: Skilj henne ifrå tig; ty hon ropar efter oss.

24. Men han swarade och sade: Jag är icke utsänd utan til the borttappade får af Israels hus.

25. Men hon kom, och tilbad honom, sägande: HERre, hjelp mig.

26. Tå swarade han och sade: Thet är icke höfweligt, at taga brödet ifrå barnen, och kasta thet för hundarna.

27. Swarade hon: Ja, HERre; dock likwäl äta hundarne af the smulor som falla utaf theras herrars bord.

28. Tå swarade JEsus och sade til henne: O qwinna, tin tro är stor; ske tig, som tu wil. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

29. Och JEsus gick tädan längre fram, och kom til thet Galileiska hafwet, och gick up på et berg, och satte sig ther.

30. Och til honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dummar, lemmalösa, och många andra, och kastade them för JEsu fötter; och han gjorde them helbregda;

31. Så at folket förundrade sig, när the sågo the dummar tala, the lemmalösa färdiga, the halta gå, the blinda se; och prisade Israels Gud.

32. Och JEsus kallade sina Lärjungar til sig, och sade: Jag ömkar mig öfwer folket; ty the hafwa nu i tre dagar töfwat när mig, och hafwa intet äta; och jag wil icke låta them ifrå mig fastande, at the icke skola gifwas up i wägen.

33. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wi få här i öknen så mycket bröd, ther wi kunne mätta så mycket folk med?

34. Sade JEsus til them: Huru många bröd hafwen I? The sade: Sju, och några små fiskar.

35. Tå böd han folket sätta sig ned på jorden;

36. Och tog the sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarne gåfwo folket.

37. Och the åto alla, och wordo mätte, och uptogo thet öfwer war i stycken, sju korgar fulla.

38. Och the som åto, woro fyratusende män, förutan qwinnor och barn.

39. Och när han hade skillt folket ifrå sig, steg han til skepps, och kom uti then gränsen wid Magdala.

16. Capitel.

Tå stego the Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärande, at han wille låta them se tekn af himmelen.

2. Men han swarade och sade til them: Om aftonen sägen I: Thet blifwer klart wäder; förty himmelen är röd;

3. Och om morgonen: Thet blifwer owäder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma: kunnen I ock icke döma om tidens tekn?

4. Thet wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och tekn skal icke gifwas them, utan Jone Prophetens tekn. Och så öfwergaf han them, och gick sin wäg.

5. Och när hans Lärjungar woro komne utöfwer på then andra stranden, hade the förgätit taga bröd med sig.

6. Tå sade JEsus til them: Ser til, och förwarer eder för the Phariseers och Sadduceers surdeg.

7. Tå tänkte the wid sig sjelfwa, och sade: Wi hafwe intet bröd tagit med oss.

8. När JEsus thet förnam, sade han til them: I klentrogne, hwad bekymrar thet dock eder, at I icke hafwen tagit bröd med eder?

9. Förstån I icke ännu eller minnens om the fem bröd emellan the femtusende män, och huru många korgar I uptogen?

10. Icke heller om the sju bröd emellan the fyratusende män, och huru många korgar I tå uptogen?

11. Huru kommer thet tå til, at I icke kunnen förstå, at jag icke sade eder om bröd, (tå jag sade:) I skolen förwara eder för the Phariseers och Sadduceers surdeg?

12. Så förstodo the tå, at han hade icke budit them taga sig wara för bröds surdeg, utan för the Phariseers och Sadduceers lärdom.

13. Tå kom JEsus i then ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar och sade: Hwem säger folket mig, Menniskones Son, wara?

14. Tå sade the: Somlige Johannem Döparen; somlige Eliam; somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

15. Sade han til them: Hwem sägen I mig tå wara?

16. Tå swarade Simon Petrus och sade: Tu äst Christus, lefwandes Guds Son.

17. Tå swarade JEsus och sade til honom: Salig äst tu, Simon Jona son; ty kött och blod hafwer tig thet icke uppenbarat, utan min Fader, som är i himmelen.

18. Och jag säger tig igen: At tu äst Petrus; och uppå thetta hälleberget skal jag bygga min församling; och helfwetes portar skola icke warda henne öfwermägtige.

19. Och jag skal gifwa tig himmelrikets nycklar: alt thet tu binder på jorden, thet skal wara bundit i himmelen; och alt thet tu löser på jorden, thet skal wara löst i himmelen.

20. Tå böd han sina Lärjungar, at the skulle för ingen säga, at han war JEsus Christus.

21. Ifrå then tiden begynte JEsus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå til Jerusalem, och lida mycket af the Äldsta och af the öfwersta Presterna och af the Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen upstå igen.

22. Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: HERre, skona tig sjelf; thetta wederfares tig icke.

23. Tå wände han sig om, och sade til Petrum: Gack bort ifrå mig, tu Satan: tu äst mig til hinders; ty tu besinnar icke thet Gudi tilhörer, utan thet menniskor tilhörer.

24. Tå sade JEsus til sina Lärjungar: Hwilken som wil följa mig, han wedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

25. Ty hwilken som wil behålla sitt lif, han skal mista thet, och hwilken som mister sitt lif, för min skul, han skal finna thet.

26. Hwad hjelper nu thet menniskan, om hon förwärfwar hela werlden, och får dock skada til sin själ? Eller hwad kan menniskan gifwa, ther hon kan igenlösa sin själ med?

27. Förty thet skal ske, at Menniskones Son skal komma i sin Faders härlighet med sina Änglar; och tå skal han löna hwar och en efter hans gerningar.

28. Sannerligen säger jag eder: Här äro några ståndande, som icke skola smaka döden, til thes the få se Menniskones Son komma i sitt rike.

17. Capitel.

Och sex dagar ther efter tog JEsus Petrum och Jacobum och Johannem, hans broder, til sig, och hade them afsides up på et högt berg,

2. Och wardt förklarad för them, och hans ansikte sken som solen, och hans kläder wordo hwita som et ljus.

3. Och si, them syntes Mose, och Elias, talande med honom.

4. Tå swarade Petrus och sade til JEsum: HERre, här är oss godt wara: wilt tu, så wilje wi här göra tre hyddor, tig en, och Mosi en, och Elie en?

5. Wid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde them; och si, en röst utu skyn sade: Thenne är min käre Son, i hwilken jag hafwer et godt behag; honom hörer.

6. Och när Lärjungarne thet hörde, föllo the på sitt ansikte, och wordo swårligen förfärade.

7. Men JEsus gick til, och tog på them, och sade: Står up, och rädens icke.

8. Men tå the uplyfte sin ögon, sågo the ingen, utan JEsum allena.

9. Och när the gingo ned af berget, böd JEsus them, och sade: Säger för ingen denna synen, til thes Menniskones Son är upstånden ifrå the döda.

10. Och frågade honom hans Lärjungar och sade: Hwi säga tå the Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?

11. JEsus swarade och sade til them: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

12. Men jag säger eder: Elias är allaredan kommen, och the kände honom intet; utan gjorde honom hwad the wille. Sammalunda skal ock Menniskones Son lida af them.

13. Tå förstodo Lärjungarne, at han sade them om Johanne Döparen.

14. Och när the kommo til folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

15. Och sade: HERre, förbarma tig öfwer min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i wattnet:

16. Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och the kunde intet hjelpa honom.

17. Tå swarade JEsus, och sade: O tu otrogna och genwördiga slägte, huru länge skall jag wara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafwer honom hit.

18. Och JEsus hotade honom, och djefwulen gick ut af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.

19. Tå gingo Lärjungarna til JEsum afsides, och sade: Hwi kunde icke wi drifwa honom ut?

20. JEsus sade til them: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona som et senapskorn, tå mågen I säga til detta berget: Gack hädan dit bort, och thet skall gå; och eder warder intet omöjeligit.

21. Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

22. Men tå the wistades i Galileen, sade JEsus til them: Thet skall ske, at menniskones Son warder öfwerantwardad i menniskors händer:

23. Och the skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå up igen. Och the wordo storliga bedröfwade.

24. Och när the kommo til Capernaum, gingo the, som skattpenningen plägade upbära, til Petrum, och sade: Plägar icke eder mästare gifwa skattpenning?

25. Tå sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom JEsus, och sade: Hwad synes tig, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af the främmande?

26. Sade Petrus til honom: Af the främmande. Tå sade JEsus til honom: Så äro ju barnen fri.

27. Men på thet wi icke skole förarga them, så gack til hafwet, och kasta ut kroken, och then första fisk tu får tag; och när tu låter up hans mun, warder tu finnande en penning: then tag, och få honom ut, för mig och tig.

18. Capitel.

I then tiden gingo Lärjunarne til JEsum, och sade: Hwilken är then störste i himmelriket?

2. Tå kallade JEsus fram et barn, och ställde thet midt ibland them,

3. Och sade: Sannerligen säger jag eder, utan I omwänden eder, och warden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

4. Hwilken nu sig sjelf så förnedrar, som thetta barnet, han är then störste i himmelriket;

5. Och hwiliken som undfår et sådant barn, i mitt namn, han undfår mig.

6. Men hwilken som undfår et sådant thessa små som tro på mig, honom wore bättre, at en qwarnsten wore bunden wid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

7. We werlden för förargelses skul; ty förargelse måste ju komma; dock, we then menniska, genom hwilken förargelse kommer.

8.Är thet så, at tin hand eller tin fot år tig til förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå tig: bättre är tig ingå uti lifwet halt eller lemmalös, än tu skulle hafwa twå händer och twå fötter, och kastas i ewinnerlig eld.

9. Och är thet så, at titt öga är tig til förargelse, rif thet ut, och kastat ifrå tig: bättre är tig, at tu ingår i lifwet enögd, än tu skulle hafwa tu ögon, och kastas i helfwetes eld.

10. Ser til, at I förakten ingen af thessa små; ty jag säger eder, at theras Änglar i himmelen se altid min Faders ansikte i himmelen.

11. ty Menniskones Son är kommen til at frälsa thet som förtappadt war.

12. Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och et af them fore will; öfwergifwer hon icke the nio och niotio på bergen, och går bort och söker efter thet som for will?

13. Och händer thet så, at hon finner thet igen, sannerligen säger jag eder, hon gläds mera theröfwer, än öfwer the nio och niotio, som icke foro will.

14. Så är ock icke eder himmelske Faders wilje, at någon af thessa små skal borttappad warda.

15. Men om tin broder syndar tig emot, så gack och straffa honom emellan tig och honom allena: hörer han tig, så hafwer tu förwärfwat tin broder.

16. Men hörer han tig icke, så tag ännu med tig en eller twå; på thet all sak skal bestå wid twå eller tre witnens mun.

17. Hörer an them icke, så säg thet församlingen; hörer han icke församlingen, så håll honom såsom en hedning och Publican.

18. Sannerligen säger jag eder: Alt thet I binden på jorden, thet skal wara bundit i himmelen; och alt thet I lösen på jorden, thet skal wara löst i himmelen.

19. Yttermera säger jag eder: Ther twå af eder komma öfwerens på jorden, hwad ting thet helst kan wara som the bedja om, skal them thet wederfaras af min Fader, som är i himmelen.

20. Ty hwar twå eller tre äro församlade i mitt namn, ther är jag midt ibland them.

21. Tå steg Petrus fram til honom, och sade: HERre, huru ofta skal min broder synda mot mig, och jag skal förlåta honom thet? Äro sju resor nog?

22. Tå sade JEsus til honom: Jag säger tig, icke sju resor, utan sjutio sinom sju resor.

23. Förthenskul är himmelriket liknadt wid en Konung, som wille hålla räkenskap med sina tjenare.

24. Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som war skyldig tiotusende pund.

25. Och efter han hade icke ther han kunde betala med, böd HERren, at han skulle säljas, och hans hustru och barn och alt thet han ägde, och betalas med.

26. Tå föll then tjenaren ned, och tilbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig; jag wil alt betala tig.

27. Tå warkunnade Herren sig öfwer then tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom til thet han war skyldig.

28. Tå gick ghen tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom war skyldig hudnrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betal thet tu äst skyldig.

29. Tå föll hans medtjenare til hans fötter, och bad honom, sägande: Haf tålamod med mig; jag wil alt betala tig.

30. Men han wille icke; utan gick bort och kastade honom i fängelset, så länge han betalade thet han war skyldig.

31. Tå nu andra hans medtjenare sågo thet som skedde, tycktes the thet ganska illa wara, och kommo och kungjorde sin Herre alt thet skedt war.

32. Tå kallade hans Herre honom för sig, och sade til honom: Tu skalkaktige tjenare, alt thet tu skyldig war, gaf jag tig til; ty tu bad mig:

33. Skulle tu ock icke hafwa förbarmat tig öfwer tin medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfwer tig?

34. Och hans Herre wardt wred, och antwardade honom bödlarna i händer, til thes thet war alt betaladt, som han honom skyldig war.

35. Så skal ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edert hjerta, hwar och en sin broder, thet the bryta.

19. Capitel.

Och thet begaf sig, när JEsus hade fullkomnat thet talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, wid sidan af Jordan.

2. Och honom följde mycket folk; och han gjorde them ther helbregda.

3. Tå gingo the Phariseer fram til honom, frestande honom, och sade til honom: Är thet ock rätt, at man skiljer

4. Tå swarade han och sade til them: Hafwen I icke läsit, at then som gjorde menniskiorna af begynnelsen, man och qwinna gjorde han them,

5. Och sade: Föthenskul skal en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sin hustru; och the tu warda et kött.

6. Så äro the icke nu tu, utan et kött. Thet nu Gud hafwer sammanfogat skal menniskan icke åtskilja.

7. Tå sade the til hnom: Hwi böd tå Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

8. Sade han til them: För edert hjertas hårdhets skul tillstadde Moses, at I måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war thet icke så.

9. Men jag säger eder: Then som skiljer sin hustru ifrå sig, utan för hors skul, och tager en annan, han gör hor; och then som tager then öfwergifna, han gör hor.

10. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mannens sak sig så med hustrun, tå är icke godt gifwa sig i ägtenskap.

11. Tå sade han til them: Hwar man tager icke thetta ordet, utan the, hwilka thet blifwer gifwit.

12. ty somlige snöpte äro som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som är snöpte af menniskor; och somlige snöpte äro, som sig sjelfwa hafwa snöpt för himmelrikets skul. Hwilken som kan tagat, han taget.

13. Tå wordo barn burna til honom, at han skulle lägga händer på them, och bedja; men Lärjungarne näpste them.

14. Tå sade JEsus: Låter betämma barnen, och förmener them icke komma til mig; ty sådana hörer himmelriket til.

15. Och när han hade lagt händer på them, gick han tädan.

16. Och si, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästare, hwad godt skal jag göra, at jag må få ewinnerligt lif?

17. Tå sade han til honom: Hwi kallar tu mig god? Ingen är god, utan Gud allena; men wil tu ingå til lifwet, så håll budorden.

18. Sade han til honom: Hwilka? Sade JEsus: Tu skal icke dräpa: tu skal icke bedrifwa hor: tu skal icke stjäla: tu skal icke bära falskt witne:

19. Hedra tin fader och tin moder: och tu skal älska tin nästa såsom tig sjelf.

20. Tå sade then unge mannen til honom: Alt thetta hafwer jag hållit af min ungdom; hwad fattas mig ännu?

21. Sade JEsus til honom: Wil tu wara fullkomlig, så gack bort, sälj thet tu hafwer, och gif the fattiga, och tu skal få en skatt i himmelen; och kom och följ mig.

22. När then unge mannen hörde thettta ordet, gick han bedröfwad bort; ty han hade många ägodelar.

23. Tå sade JEsus til sina Lärjungar: Sannerligen säger jag eder: The rika är swårt gå in i himmelriket.

24. Och yttermera säger jag eder: Thet är lättare, at en camel går genom et nålsöga, än at en rik kommer i Guds rike.

25. När Lärjungar thetta hörde wordo the ganska förfärade, och sade: Hon kan tå warda salig?

26. Tå såg JEsus på them, och sade til them: För menniskor är thet omöjeligt; men för Gud äro all ting möjeliga.

27. Tå swarade Petrus och sade til honom: Si, wi hafwe öfwergifwit all ting, och följt tig: hwad skole wå få therföre?

28. Tå sade JEsus til them: Sannerligen säger jag eder, at I, som mig hafwen efterföljt i then nya födelsen, när Menniskones Son warder sittande på sitt Majestäts säte, tå skolen ock I sitta på tolf säten, dömande the tolf Israels slägter.

29. Och hwar och en, som öfwergifwer hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt namns skul, han skal få hudradefalt, och ärfwa ewinnerligt lif.

30. Men många the främste blifwa the ytterste, och the ytterste the främste.

20. Capitel.

Förty himmelriket är likt en husbonde, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbare i sin wingård.

2. Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sända han them i sin wingård.

3. Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra såt fåfänga på torget,

4. Och sade til them: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är wil jag gifwa eder;

5. Och the gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

6. Men wid then ellofte stunden gick han ut, och fann några andra stå fåfänga, och sade til them: Hwi stån I här hela dagen fåfänge?

7. The sade til honom: Ty ingen hafwer lejt oss. Tå sade han til them: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är skolen I få.

8. När aftonen kom sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif them theras lön, begynnande på the sista, in til the första.

9. Och när the kommo fram, som wid ellofte stunden komne woro, fick hwarthera dagspenningen.

10. Men när the förste kommo mente the, at the skulle få mer; och fick ock hwarthera dagspenningen.

11. Och när the så fingo, knorrade the mot husbonden,

12. Och sade: Thesse siste hafwa arbetat en timma, och tu gjorde them lika med oss, som hafwa burit dagens tunga och hetta.

13. Tå swarade han en af them och sade: Min wän, jag gör tig ingen orätt: war tu icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning?

14. Tag thet tig tilhörer, och gack tin wäg; men jag wil gifwa thenna sista så mycket som tig.

15. Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag wil? Ser tu förthenskul illa ut, at jag så god är?

16. Altså warda the ytterste the främste, och the färmste the ytterste: ty månge äro kallade; men få äro utwalde.

17 Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog the tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til them:

18. Si, wi fare up til Jerusalem, och Menniskones Son skal öfwerantwardas the öfwersta Presterna och the Skriftlärda; och the skola döma honm til döden.

20. Tå steg Zebedei söners moder fram til honom, med sina söner, tilbad honom, och begärde något af honom.

21. Tå sade han til henne: Hwad wil tu? Sade hon til honom: Låt thessa twå mina söner sitta i titt rike, then ena på tin högra hand, och then andra på tin wänstra.

22. Tå swarade JEsus och sade: I weten icke hwad I bedjen: kunnen i dricka then kalken, som jag skal dricka, och döpas med thet dopet, som jag döpes med? Tå sade the til Honom: Ja wäl.

23. Sade han til them: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med thet dop, som jag döpes med; men sitta på min högra hand och wänstra, står icke mig til at gifwa utan them, som thet tilredt är af min Fader.

24. När the tio thet hörde, wordo the misslynte på the twå bröderna.

25. Tå akllade JEsus them til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och the som herrar äro, hafwa magten.

26. Så skal thet icke wara ibland eder; utan then som wil wara mägtig ibland eder, han ware eder tjenare,

27. Och hwilken ibland eder wil wara then främste, han ware eder dräng:

28. Såsom Menniskones Son är icke kommen, på thet han wil låta thena sig; utan at han wil tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många.

29. Och när then gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

30. Och si, twå blinde sutto wid wägen; och när the hörde, at JEsus gick ther fram, ropade the, och sade: Ach HERre, Davids Son, förbarma tig öfwer oss.

31. Men folket näpste them at the skulle tiga. Tå ropade the thes mer, och sade: Ach HERre, Davids Son, förbarma tig öfwer oss.

32. Tå stadnade JEsus, och kallade them, och sade: Hwad wiljen I, at jag skal göra eder?

33. The sade til honom: HERre, at wåra ögon måtte öpnas.

34. Tå warkunnade JEsus sig öfwer them, och tog på theras ögon; och strax fingo the sin syn, och följde honom.

21. Capitel.

Och när the nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, wid oljoberget, sände JEsus twå sina Lärjungar,

2. Och sade til them: Går i byn som ligger för eder, och strax warden I finnande en åsninna bunden, och folen när henne: löser them, och leder til mig.

3. Och om någon talar eder til, så säger: HERren behöfwer them; och strax släpper han them.

4. Thetta är alt skedt, at thet skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten som sade:

5.Säger til dottren Zion: Si, tin Konung kommer til tig, saktmodig, ridande på en åsninna, och på en arbets åsninnas fola.

6. Lärjungarne gingo bort, och gjorde som JEsus hade them befallt;

7. Och ledde til honom åsninnan och folan, och lade sina kläder på them, och satte honom ther vppå.

8. Mycket folk bredde sina kläder på wägen: the andra skuro qwistar af trän, och strödde på wägen.

9. MEn folket som föregick, och the som efter följde, ropade och sade: Hosianna, Davids Son; wälsignad war han, som kommer i HERrans namn! Hosianna, i höjden!

10 Och när han kom in i Jerusalem, uprörde sig hela staden, och sade: Ho är thenne?

11. Tå sade folket: Thenne är JEsus, then Propheten af Nazaret, i Galileen.

12. Och gick JEsus in i Guds tempel, och dref ut alla the ther köpte och sålde i templet, och omstötte wexlareborden, och dufwo-månglarenas säten,

13. Och sade til them: Thet är skrifwit: Mitt hus skal kallas et bönehus; men I hafwen gjort en röfwarekula ther af.

14. Och til honom kommo blinde och halte i templet; och hang gjorde them helbregda.

15. När the öfwerste Presterne och the Skriftlärde sågo the under som han gjorde och barnen som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davdis Son! blefwo the misslynte,

16. Och sade til honom: Hörer tu hwad thesse säga? Tå sade JEsus til them: Hwi icke? HAfwen I aldrig läsit: Af barns och spenabarns mun hafwer tu fullkomnat låfwet?

17. Tå öfwergaf han them, och gick utu staden til Bethanien, och blef ther.

18. Om morgonen, när han gick in istaden igen, hudrade honom.

19. Och han fick se et fikonaträ wid wägen, och gick ther til, och fann intet ther uppå, utan allenast löf, och sade til thet: Wäxe aldrig häår efter frukt på tig. Och fikonaträdet blef strax torrt.

20. Och när Lärjungarne sågo thet, förundrade the sig, och sade: Huru är thet fikonaträet så snart torkadt?

21. Tå swarade JEsus och sade til them: Sannerligen säger jag eder, om I hafwen tron, och twiflen intet, så warden I icke allenast görande sådant som med fikonaträet skedde; utan jämwäl, om I sägen til thetta berget: Häf tig vp, och kasta tig i hafwet, så skal thet ske.

22. Och alt thet I bedjen i bönen, troende, thet skolen I få

23. Och när han kom i templet, gingo the öfwerste Presterna och the Äldste i folket til honom, ther han lärde, och sade: Af hwad magt gör tu thetta? Och hwilken hafwer gifwit tig thenna magten?

24. Tå swarade JEsus och sade til them: Jag wil ock sprörja eder et ord; om I sägen mig thet, wil jag ock säga eder af hwad magt jag thetta gör:

25. HWadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskor? Tå tänkte the wid sig sjelfwa, och sade: Säge wi, af himmelen, så säger han till oss: Hwi trodden I tå honom icke?

26. Säge wi ock, af menniskor, så fädes wi folket; ty alla höllo Johannes för en Prophet.

27. Tå swarade the JEsu och sade: Wi wete thet icke. Sade han til them: Icke heller säger jag eder af hwad magt jag thetta gör.

28. Men hwad synes eder? En man hade twå söner, och gick til then första, och sade: Son, gack och arbeta i dag i min wingård.

29. Han swarade och sade: JAg wil icke. Sedan ångrade honom thet, och gick åstad.

30. Och gick han til then andra, och sade sammalunda. Tå swarade han och sade: Ja, Herre; och gick intet.

31. Hwilken af the twå gjorde thet fadre wille? The sade til honom: Then förste. Sade JEsus til them: Sannerligen säger jag eder, at Publicaner och skökor skola gå i himmelriket, förr än I.

32. JOhannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom: och ändock I thet sägen, hafwen I dock sedan ingen bättring gjort, at I måtten trott honom.

33. Hörer en annan liknelse: Thet war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde ther gård omkring, och grof en präss ther inne, och byggde et torn, och utlejde honom åt wingärdsmän, och for utkändes.

34. När nu fruktens tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at the skulle vpbära hans frukt.

35, Tå togo wingårdsmännerne fatt på hamns tjenare; then ena hudflängde the, then andra slogo the ihjäl, then tredje stenade the.

36. Åter sände han andra tjenare flera än the första; och och the gjorde them sammaledes.

37. På thet sista sände han sin son til them, och sade: The hafwa ju en försyn för min son.

38. Men när wingårdsmännerne sågo sonen, sade the mellan sig: Thenne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel.

39. Och the togo fatt p honom, drefwo honom utaf wingården, och slogo honom ihjäl.

40. När nu wingårdsherren kommer, hwad skal han göra åt the wingårdmännerna?

41. Sade the til honom: The onda skal han illa förgöra, och leja sin wingård åt andra wingårdsmän, the som gifwa honom frukten i rättan tid.

42. Tå sade JEsus til them: Hafwen I aldrig läsit i Skriften? Then stenen som byggningsmännerne bortkastade, han är blifwen en hörnsten. Af HERranom är thetta skedt, och är underligt för wåra ögon.

43.Therföre säger jag eder, at Guds rike skal tagas ifrån eder, och warda gifwit hedningarna, som göra thes frukt.

44. Och hwilken som faller på thenna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, then slår han sönder i stycken.

45. Och när the öfwerste Presterne och Phariseerne hörde hans linelser, förnummo then at han talade om them.

46. Och the wille hafwa tagit fatt på honom; men the räddes för folket; ty the höllo honom för en Prophet.

22. Capitel.

Och swarade JEsus, talade them åter til genom liknelser, sägande:

2. Himmelriket är likt en Konung, som gjorde bröllop åt sin son;

3. Och sände ut sina tjenare, at the skulle kalla them som budne woro til bröllopet: och the wille icke komma.

4. Åter sände han ut andra tjenare, sägande: Säger them som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mina oxar och min gödeboskap äro slagtade, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

5. Men the försummade thet, och gingo bort, the ene til sin afwelsgård, then andre til sin köpenskap;

6. Och somlige togofatt på hans tjenare, hädde och dråpo them.

7. När Konungen thet hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde the dråpare, och brände up theras stad.

8. Tå sade han til sina tjenare: Bröllopet är tilredt; men the som woro budne, woro icke wärdige.

9. Therföre ågr ut på wägarna, och alla them I finnen, kaller til bröllopet.

10. Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många the funno, både onda och goda; och borden worodo alla fullsatta.

11. Tå gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg ther en man, som war icke klädd i bröllopskläder,

12. Och sade til honom: Min wän, huru kom tu här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han teg.

13. Tå sade Konungen til tjhenarena: Binder honom händer och fötter, och kaster honom i thet yttersta mörkret: ther skal wara gråt och tandagnisslan.

14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.

15. Tå gingo the Phariseer bort och lade råd, huru the måtte beslå honom med orden:

16. Och sände sina Lärjungar til honom med the Herodianer, och sade: Mästare, wi wete, at tu äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och tu rädes för ingen; ty tu ser icke efter menniskors person.

17. Så såg oss: Huru synes tig? Är thet rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?

18. När JEsus märkte theras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?

19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och the fingo honom penningen.

20. Och han sade til them: Hwars beläte och öfwerskrift är thetta?

21. The sade til honom: Kejsarens. Tå sade han til them: Så gifwer Kejsarenom thet Kejsarenom tilhörer, och Gudi thet Gudi tilhörer.

22. När the thet hörde, förundrade the sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrån honom.

23. På then dagen gingo til honom the Sadduceer som säga, at ingen upståndelse är, och frågade honom.

24. Sägande: Mästare, Mose sade: Om någon blifwer död barnlös, tå skal hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.

25. När oss woro sju bröder: then förste tog sig hustru, och blef död, och efter han hade ingen säd, lemnade han sin hustru til sin broder.

26. Sammalunda ock then andre, och then tredje, alt in til then sjunde.

27. Sist af alla blef ock qwinnan död.

28. När nu upståndelsen sker, hwilkens hustru af the sju blifwer hon? ty the hafwa alle haft henne.

29. Tå swarade JEsus och sade til them: I faren wille, och weten icke Skriften, ej heller Guds kraft.

30. Ty i upståndelsen hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifwes man; utan the äro lika som Guds Änglar i himmelen.

31. Men om the dödas upstådnelse, hafwen I icke läsit hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:

32. Jag är Abrahams Gud och Isaacs Gud och Jacobs Gud? Gud är icke the lefwande äro.

33. Och när folket sådant hörde, förundrade the sig öfwer hans lärdom.

34. När the Phariseer hörde, at han hade stoppat the Sadduceer munnen til, församlade the sig.

35. Och en af them, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägande:

36. Mästare, hwilket är thet yppersta budet i lagen?

37. Tå sade JEsus til honom: Tu skal älska HERran tin Gud af alt titt hjerta och af all tin själ och af all tin hog.

38. Thetta är thet yppersta och största budet.

39. Thet andra är thetta likt: Tu skal älska tin nästa som tig sjelf

40. På thessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.

41. När nu the Phariseer woro tilhopa, frågade them JEsus,

42. Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwar Son är han? Sade the til honom: Davids.

43. Tå sade han til them: Hwi kallar tå David honom i andanom HERra?

44. HERren sade til min HERra: Sätt tig på min högra hand, til thes jag lägger tina finder tig til en fotapall.

45. Efter nu David kallar honom HERra, huru är han tå hans son?

46. Och ingen kunde swara honom et ord. Och ifrå then dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.

23. Capitel.

Tå talade JEsus til folket och til sina Lärjungar,

2. Sägande: På Mose stol sitta the Skriftlärde och Phariseer.

3. Alt thet the bjuda eder hålla, thet håller och görer; men efter theras gerningar göerer icke; ty the säga, och göra intet.

4. The binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och lägga menniskor på skuldrorna; men the wilja icke sjelfwe röra them med et finger.

5. Men alla sina gerningar göra the, på thet the skola warda sedde af menniskor: the göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sina kläder stora:

6. The sitta gerna främst wid borden och i Synagogorna,

7. Och wilja gerna warda helsade på torgen, och heta af menniskorna Rabbi, Rabbi.

8. Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är eder Mästare, Christus; och I ären alle bröder.

9. Och I skolen ingen fader kalla eder på jorden; ty en är eder Fader, som är i himmelen.

10. Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är eder Mästare, Christus.

11. Then som är ypperst ibland eder, han skal wara eder tjenare.

12. Ty then sig uphöjer, han skal warda förnedrad; och then sig förnedrar, han skal warda uphöjd.

13. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skymtare, som tilsluten himmelriket för menniskorna: I gån icke ther sjelfwe in, och them som in wilja, tilstädjen I icke ingå.

14. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som upäten enkors hus, förebärande långa böner: förthenskul skolen I få thes hårdare fördömelse.

15. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som faren omkring watn och land, at I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom til helwetes barn, dubbelt mer än I sjelfwe ären.

16 We eder, blinde ledare; ty I sägen: Hwilken som swär wid templet, thet är intet; men then som swär wid guldet i templet, han är saker.

17. I galne och blinde, hwilket är yppare, guldet, eller templet, som helgar guldet?

18. Och hwilken som swär wid altaret, thet är intet; men then ther swär wid offret, som ther uppå är, han är saker.

19. I galne och blinde, hwilket är yppare, offret, eller altaret, som helgar offret?

20. Therföre, then som swär wid altaret, han swär wid thet sjelft och wid alt thet therpå är.

21. Och then som swär wid templet, han swär wid thet sjelft och wid honom som ther uti bor.

22. Och then som swär wid himmelen, han swär wid Guds stol och wid honom som ther uppå sitter.

23. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som gören tionde af mynta, dill och kummin, och låten bestå thet som swårast är i lagen, nemligen, domen, barmhertigheten och tron: thetta skulle man göra, och thet andra icke låta.

24.I blinde ledare, som silen myggor, och upswäljen camelen.

25. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utan til; men innan til äro all ting fulla med rof och orenlighet.

26. Tu blinde Pharisee, gör först rent thet som är innan til i drickekaret och i fatet, at thet utwärtes är må ock rent warda.

27. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som ären like the grafwar som utan til äro hwitmenade, hwilka utwärtes synas dägeliga, men innan til äro fulla med the dödas ben och all orenlighet.

28. Så synens ock I utwärtes för menniskor rättfärdige; men inwärtes ären I fulle med skrymteri och odygd.

29. We eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare, som upbyggen Propheternas grafwar, och pryden the rättfärdigas grifter,

30. Sägande: Hade wi warit i wåra fäders tid, wi skulle icke hafwa warit delaktige med them i Propheternas blod.

31. Så betygen I tå öfwer eder sjelfwa, at I äro theras barn, som Propheterna dräpo.

32. Nu wäl, upfyller eck I edra fäders matt.

33. I ormar, I huggormars affoda, huru skolen I undfly helfwetes förddmelse?

34. Therföre st, jag sänder til eder Propheter och Wisa och Skriftlärda; och somliga af them skolen I dräpa och korsfästa; och somliga af them skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrä then ena staden til then andra;

35. PH thet öftver eder stal komma alt rüttfärdigt blöd, som är utgjutit pH jorden, ifrä then rättfärdige Abels blöd intil Zacharie Barachie sons blöd, hwilten I dräpen emellan templet och altaret.

36. Sannerligcn säger jag eder, at alt thetta stal komma uppä thetta slägtet.

37. Jerusalem, Jerusalem, tu som dräper Propheterna, och stenar them som üro fände til tig, huru ofta hafwer jag welat församla tina barn, lila som hönan fbrsamlar sina kycklingar undcr sina wingar, och I willen icke?

38. Si, edert hus stal eder bliftva öde. '39. Ty jag säger eder: Cfter thenna tiden skolen I icke se mig, til thes I stolen saga: Wälsignad wäre han, som kommer i HCRrans namn!

24. Capitel.

3z gick ICsus sin wäg Utas templet; och Hans Lärjungar gingo til honom, at the stulle lata honom st templets byggning.

2. Tä sade ICstls til them: Scn I icke alt thetta? Sannerligen säger jag eder: Här stal icke lätas en stcn pä then andra, som icke blifwer nederbruten.

3. Och när han satt pä oljoberget, gingo bans Lärjungar til honom afsides, och sade: Sag oß, när thetta stal ste? Och hwad warder för tekn til tin tillommelse och werldens ända?

4. Tä swarade ICsus och sade til them: Ser til, at ingen förförer eder;

5. Ty mänga stola komma i mitt namn, och säga: Jag är Christus; och stola förföra mänga.

6. I stolen fä höra örlig och rykte af örlig: ser til, at I bliftven icke försoffade; ty alt thetta mäste ste: mm thet är icke strax änden.

7. Thet ena folket stal resa sig up emot thet andra, och thet ena riket emot thet andra; och stola blifwci pestilentier och Hunger och jordbäfning mängastädes.

8. Tä stal nödcn aldraförst begynnas.

9. Tä stola the öfwerantwarda eder uti twäng, och dräpa eder; och I stolen blifwa hatade af alt folk, för mitt namns stul.

10. Och tä stola mänga förargas, och inbördes then ene förräda then andra, och inbördes hata hwar annan.

11. Och mänga falsta Propheter st> la upkomma, och förföra mänga.

12. Och efter thet ondstan far öftverHänden, warder tarieren i mänga för« kolnad.

13. N?en then som blifwer fast uti ändan, han warder salig.

14. Och thetta Evangelium om riket stal ward« predikadt i hela lverlden, til et witnesbörd öftver alt folk; och tä stal änden komma.

15. När I nu fän se förödelscns styggelse, om hwilken sagdt är genom Daniel Propheten, ständande i thet Helga rummet: then som läser thet, han giftve alt ther uppä:

16. The som tä i Iudista landet äro, fly the pä bergen;

17. Och then som är uppä taket, han stige icke ncd, til at taga nägot utaf sitt hus;

18. Och then som är Ute pä marken, gängc icke tilbata cfter sina kläder.

19. Mcn we them som hafwande äro, och them som di gifwa, i then tiden.

20. Men beder, at eder sinkt ster icke om wintren cller om Sabbathen.

21. Ty tä stal warda cn stör weder» möda, sä at hon hafwer icke warit sädan ifrä werldens begynnelsc och til thenna tiden, ej Heller warda stal.

22. Och om the dagar icke wordo förstäckte, tä worde intet kött frälst; men för the utwaldas stul, stola the dagar warda förstäckte.

23. Om nägon säger tä til eder: Si, här är Christus, eller ther, sä tror thet intet.

24. Ty falske Christi och falste Propheter stola uptomma, och stola göra stora tekn och under, sä at om möjeligt wore/ stola ock the uNvalde förforde warda.

25. Si, jag haftvcr sagt eder thet framfbre ät.

26. Therföre, om the tä saga til eder: Si, han är uti öknen; gär icke ut: Si, han är i kammarcn; tror thet icke.

27. Ty säsom ljungelden gär ut af öster, och synes alt in til wäster, sä warder ock Mennistones Sons tilkommelse.

28. Men ther som ätelen är, tit församla siq ock örnarne.

29. Men strax efter then tidens wedermöda stal solen blifwa mörk, och mänen stal icke giftva sitt sten, och stjernorna stola falla af Himmelen, och himlarnas krafter stola bafwa.

30. Och tä stal synas Mennistones Sons tekn i Himmelen; och tä stola alla slägter pä jorden jämra sig, och stola se Mennistones Son komma i Himmelens sty, med stör kraft och härlighet.

31. Och han stal utsända sina Anglar, med hög basuns röst, och the stola församla Hans utwalda ifrä the fyra wäder, ifrä then ena Himmelens ända til then andra.

32. Af fitonaträet larer en liknelse: När nu thes qwistar knoppas, och löfwet begynner spricka ut, sä weten I, at sommaren är hardt när;

33. Sä ock, när I sen alt thetta, sä weter, at thet är hardt för dören.

34. Sannerligen sager jag eder: Thetta slägtet stal icke förgäs, fbrr an alt thetta ster.

35. Himmel och jord stola förgss; ,nen niina ord stola icke förgäs.

36. Men om then dagen och om then stunden wet ingen, icke Änglarne i Himmelen, utan min Fader allen«.

37. Men lila som thet »rar i Noe tid, sä stal ock Mennistones Sons tilkommelse wara.

38. Ty säsom the woro i the dagar för ftoden, the äto och drucke, togo hustrur, och gäftros man, in til then dagen tä Noe gick i arten,

39. Och wißte intet af, förr an ftoden kom och tog them allesamman bort, sä stal ock Mennistones Sons tilkommelse wara.

40. Tä stola twä wara ute pä marken; then ene blifwer uptagen, then andre blifwer qwarlätcn.

41. Twä stola mala pä en qwarn; then ene bliftver uptagen, then andre bliftver qwarläten.

42. Waker förthenstul; ty I weten icke hwad stund eder HCRre warder kommande.

43. Men thet stolen I weta, atwisite husbonden hwad stund tjuftrcn stulle komma, fönvißo watade han, och lät icke upbryta sitt hus.

44. Therföre warer I ock redo; ty then stund I icke menen, warder Mennistones Son kommande.

45. Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som Herren haftver satt bfwer sitt husfolt, at han stal gifwa them mal i rättan tid.

46. Salig är then tjenaren, som Hans her« finner sä görande, när han kommer.

47. Sannerligen säger jag eder: Han stal sätta honom bfwer alla sina ägodelar.

48. Men om sä är, at then onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brädt;

49. Och begynner sä stä sina medtjenare, ja, äta och dricka med the druckna;

50. Sä kommer then tjenarcns hen-e, then dag han intet wäntar honom, och then stund han icke menar,

51. Och stal sönderhugga honom, och giftva honom Hans lön med strymtare: ther stal wara grät och tanda« gnißlan.

25. Capitel.

Tå warder himmelriket litt tio jungfrur, soM togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.

2. Men fem af them woro wisa, och fem fäwitsta.

3. The fäwitsta togo sina lampor, och togo ingen olja med i sig;

4. Men the »risa togo olja i sina käril, samt med lamporna.

5. Tä nu brudgummen dröjde, blefwo the all« sömniga, och softvo.

6. Men om midnattstid warbt et anstri: Si, brudgummen kommer; gär ut emot honom.

7. Tä stodo alla the jungfrurna up, och redde sina lampor til.

8. Tä sade the fäwitsta til the wisa: Giftver oß af eder olja; ty wära lampor stock«».'

9. Tä swarade the wisa, sägande: Ingalunda, pä thet bäde oß och eder icke stal fattas; utan gär hellre til them som sälja, och köper til eder sjelfwa.

10. När the gingo och stulle köpa, kom brudgummen; och tbe som redo woro, gingo in med honom i bröllopct, och boren tilstängdes.

11. Pä thet sista kommo ock the andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, lät up för oß.

12. Tä swarade hon och sade: San« nerligen säger jag eder: Jag kanner eder intet.

13. Waker forthenstul; ty I weten hwarken dag eller stund, när Mennistones Son är kommande.

14. Ty lika som en man, then utländes for, kallade sina tjenare, och fick them sina ägodelar i händer;

15. Och fick enom fem pund, enom tu, enom et, hwarjom efter Hans magt; och for strar bort.

16. Tä gick then bort, som fem pund hade fätt, och handlade med them, och wann andra fem pund.

17. Sammaledcs ock then, som tu habe fätt, wann ock andra tu.

13. Men then, som et hade fätt, gick bort, gros i jorden, och bortgömde sin herres penningar.

19. Cn läng tid therefter kom the tjenares herre, och höll räkcnstap med them.

20. Tä steg han fram, som hade fätt fem pund, och bar fram andra fem pund, och sade: Herre, tu fick mig fem pund; si, andra fem pund hafwer jag wunnit med them.

21. Tä sade Hans herre til honom: Ack! tu gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer tu warit trogen, jag stal sätta tig öfwer mycket; gack in i tin herras glädje.

22. Tä gick ock then fram, som habe fätt tu pund, och sade: Herre, tu fick mig tu pund; si, andra tu hafwer jag wunnit ther med.

23. Tä sade Hans herre til honom: Ack! tu gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer tu warit trogen, jag stal sätta tig öfwer mycket; gack in i tin herras glädje.

24. Tä tom ock then fram, som hade fätt et pund, och sade: HCRre, .jag wißte, at tu äst en sträng man; tu upstar ther tu intet sädde, och uphamtar ther tu intet strödde;

25. Och jag fruktade mig. gick bort och gömde titt pund i jorden; si, har hafwer tu thet tig tilhörer.

26. Tä swarade Hans herre och sade til honom: Tu onde och late tjenare, wißte tu, at jag upstär ther jag intet sädde, och uphämtar ther jag intet strödde;

27. Sä stulle tu hafwa fätt werlarena mina penningar, och när jag hade kommit, hade jag ju fätt mitt med winning.

28. Therföre tager af honom pundet, och giftver honom, som tio pund hafwer.

29. Ty hwarjom och enom som hafwer, stal warda gifwit, och ban stal hafwa nog; men then som icke hafwer, thet som han hafwer, stal ock tagas ifrä honom.

30. Och then onyttige tjenare» kaster uti thet yttersta mörkret: ther stal wara grät och tandagnißlan.

31. Men när Mennistones Son kommer i sitt Majestät, och alle helige (ar meb ^onom^ ti fiol ^an fttta p& fin ^rlig^etg flöt.

32. Oc^ f6r ^onom flCoIa f Srfamlo* att folf : od) i)an flat flttja t^tm, tf)tn ena ifrd t^en anbra, fåfom en l^rbe sktljer faren ifrd gettema.

33. Od^ fåren flat ^an fldtta pd pn "^bgca fiba/ oc^ gettema pd t^en ivdn? fira.

34. 2d flat honungen fdga tit t^em fom dro pd ^anS ^ogra jlba : Roxta nter, 3 min gaberå wdlpgnaber i>å) btt fitter tl^et rifet fom eber dr titrebt ifrd itertbenS begt)nnetfe ;

35. Z^ jag n>ar hungrig, od^ 3 gdf- iven mig dta ; jag n?ar torfligi o(^ 3 gdfiren mtg bricfa ; jag war ^uäitilt, oå) 3 ^erbergeraben mig ;

36. Olaten, ocl^ 3 f tabben mig ; fjuf, cd) 3 befbften mtg ; jag irtar i ^dfc telfe/ od^ 3 lommen tit mig. .

37. Zå flota tf)t rdttfdrbige fw^ara ^onom od) fdga: ^SSflre/ ndr fdgo m tig t;ungrig/ oc^ fpifabe tig ; etter tbrflifl/ c^ gdfivo tig bricfa ?

38. ^dr fdgo voi tig ^uStvitt/ oc^ l^er^ bergerabe tig ? etter nafen, oc^ f tabbe tig?

39. ©Iter ndr fdgo m tig fjuf / etter i ^dltetfe; od^ lommo tit tig ?

40. Zå flat honungen fn>ara oc^ fd$ ga til t^m: ©annertigen fdger jag eber : SB^et 3 ^afiven gjort en af t^t^a minfta mina brober, t^et ^afiven 3 gjort mig.

41. 2;d flat t;an ocf faga tit t^em pd jvdnflra fiban : ®dr bort ifrd mig^ 3 fbrbannabe; uti eivinnertig etb, fom bjefn>uten ocl^ ^an8 ^gtar titrebb dr.

42. Zt) jag war ^ungrigr oc^ 3 gdf^ n>en mig irfe dta ; jag war t&rflig, od) 3 gdfn?en mig icEe bricfa ;

43. 3ag war ^u8it>itt, od^ 3 ^rbers geraben mig icfe ; nålen, td) 3 Itdbben mig icfe ; jag n^ar fjul od^ i t;dltetfe, Dd^ 3 befbften mig icfe.

44. itd flota odf t^e fwara Oonom td) fdga: ^Sgire, ndr fdgo voi tig i^ungrigr etter t&rflig/ etter ^u8n>itt, etter nålen, etter fiul, eller I ^dltetfe, 0^ t;afire irfe tjenttig?

45. Tä stal han swara them och säga: Sannerligen sager jag eder: Hwad I icke hafwen gjort en af theßa minsta, thet hafwen I ock icke gjort mig.

46. Och theße stola tä gä uti ewig pina; mm the rattfärdige i ewinnerligt lif.

26. Capitel.

Och thet begaf sig, när ICsus habe lyktat alla theßa ord, sade han til sina Lärjungar:

2. I weten, at twä dagar här efter warder Pasta, och Mennistones Son stal öfwerantwardas til at korsfästas.

3. Tä församlade sig the öfwerste Prcsterne och the Skriftlärde och the Aldste i folket uti then öfwersta Prestens palats, som het Caiphas,

4. Och rädsiogo, huru the mätte fä gripa ICsum med list, och dräpa honom.

5. Dock sade the: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folket.

6. Tä nu ICsus war i Bethanien, i then spitelsta Simons hus,

7. Steg en qwinna fram til honom, och habe et glas med dyr smörjelse, och göt thet pä Hans hufwud, ther han satt wid bordet.

8. Tä Hans Lärjungar thet sägo, wordo the mißlynte, och sade: Hwad gjordes thenna förspillning behof?

9. Thenna smörjelse mätte man hafwa wäl dyrt sält, och giftvit the fattiga.

10. När ICsus thet förnam, sade han til them: Hwi gören I thenna qwinna illa tilfreds? ty hon hafwer gjort med mig en god gerning.

11. I haftven altid fattiga när eder; men altid hafwen I icke mig.

12. Thet hon hafwer utgjutit thenna smörjelsen pä min lekamen, thet hafwer hon gjort mig til begrafning.

13. Sannerligen sager jag eder, hwar som helft i hela werlden thetta Evangelium warder predikadt, stal ock thetta som hon gjorde sagdt warda Henne til äminnelse.

14. Tä gick en af the tolf, som het Judas Ischarioth, bort til the öfwersta Presterna,

15. - Odjj abt : jpwab wtljen 3 fltfiva mig, at jag f6rraber ebcr ^nom ? Dd^ t^ worbo öfipercn* meb ^onom om trettio filfpenningar.

16. Od^ tfrd t^n tiben f6fte f)an tih f&Qer at ^att mätte f6rråba ^onom*

17. SWen »?a f6r(la @6tbr5bäbagen gingo Sdrjungame ti( 3@rum/ oc^ fabe til ^onom: ^xvav voil tixi at m flole tilreba tig ita ^Sflalammet ?

18. 2;å fabe l&an : ®åx in i (laben til ttif oå) figer ^onom: SBdftaren täter fiiga tig : äJlin ttb dr l^arbt ndr ; ndr tig xvil tag I;iaa ^&fla meb mina Sdr- iungar.

19. Dd^ Sdrjungarne gforbe fom 3(5- fu8 befaöte t^em, od^ tilrebbe ^dffa^ lammet

20. Oå) om aftonen fatte l^an fig til borbS meb tl^e tolf.

21. £>åf wib t^ dto, fabe l^an : ©am nerligen fdger jag eber/ en af eber skal f 6rrdba mig.

22. Sid worbo tl^e fivdrligen bebr5f5 y)ab(, oc^ begtjnte bwar i jTn ftab fdga til l^onom : ^S3lre, icfe dr jög t^en famme ?

23. Z& froarabe f^an oc^ fabe : %f)cn fom meb mig boppabe ^anben i fatet/ fyin flal fbrrdba mig.

24. Sfflennifloneé @on warber gdenbe, fom skrifn>it dr om ^onom ; men we tben menniflan, af ^ivilfen 2JJenniff one^ ©on irarber fbrdbb: tl^et wore t^en mennifJan bdttre^ at ^on albrig ^abe f6bb warit.

25. Sid fwarabe 3«ba8, fom fbrrdbbe l&onom, oe^ fabe : SWdftare, idfe dr jag tf>en famme ? ®ab^ ^an til f^onom : Zu fabet.

26. XXlcn ndr t^^c dto, tog 3iefu0 brobct, taåabe, oå) htbtt od; gaf £dr- jungama/ oå) fabe: JLa^er, dtcr; t^^a dr min leFamen.

27. (Då) ^an tog Palfen, od) tadabe, gaf t??em, o(^ sktbc: )DricEer (>dr af aUe;

28. Zy tl^etta dr min blobf t(>ct nya Icflamentcte, (>wilfen utgjuten mar^ bet fir mänga, til fynbcrnas fir^ Idtetfe*

29. Jag sager eder: Här efter stal jag icke dricka af thenna winträsstukt in til then dagen jag warder thet drickande nytt med eder i min Faders rite.

30. Och när the habe sagt läfsängen» gingo the ut til oljoberget.

31. Tä sade ICsus til them: I thenna natt stolen I alle förargas i mig; tn thct är skrifwit: Jag stal stä Herden; och fären af hjorden stola warda förstingrade.

32. Men när jag är upständen igen, wil jag gä fram för eder i Galileen.

33. Tä swarade Petrus och sade til honom: Om än alle förargades i tig, sä stal jag dock likwäl aldrig förargas.

34. Sade ICsus til honom: San» nerligen säger jag tig, at i thenna natt, förr än hcmen gal, stal tu neka mig tre resor.

35. Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med tig, wil jag icke neka tig. Sammalcdes sade ock alle Lärjungarne.

36. Ta kom ICsus med them pä then platsen som tallas Gcthsemane, ock sade til Lärjungarna: Sittcr här, sä länge jag gär tit bort och beder.

37. Och han tog Petrum til ssg och the twä Zebedei söner, och bcgynte bcdröfwas och ängslas.

38. Tä sade ICsus til them: Min själ är bcdröfwad in til döden; blifwer här, och water med mig.

39. Och han gick litet ifrä them, föll ned pä sitt ansikte, bad och sade: Min Fader, är thet möjeligt, sä gänge thenne kalken ifrä mig; dock icke som jag wil, utan som tu.

40. Och han kom til Lärjungarna, och fann them sofwande, ock sade til Petrum: Sä förmadden I icke waka cn stund med mig?

41. Waker, och beder, at I fallen icke uti frestclse: anden är willig; mcn töttet är swagt.

42. Äter gick han bort andra gongen och bad, sägande: Min Fader, om thet är icke möjeligt, at thenne kalten gär ifrä mig, med mindre jag dricker honom, sä stc tin wilje.

43. Sä kom han, och fann them äter softpande; ty theras bgon woro tunga.

44. Och han lat tä blifwa them, och gick äter bort, och bad tredje gängen, sagande samma orden.

45. Tä kom han til sina Larjungar, och sade til them: Ja, sofwer nu, och hwiler eder: st, stunden är kommen, och Menniskones Son skal anNvardas i syndares händer.

46. Star up, och later oß gä: si, then är här som mig förräder.

47. Och wid han än talade, si, tä kom Judas, en af the tolf, och med honom en stör stara, med swärd och med stafrar, utsände af the öfwersta Presterna och af the Äldsta i folket.

48. Men then som förrädde honom hade gifwit them et tekn, sagande: Hwilkcn jag kyßer, then aret; tager honom.

49. Tä steg han hastigt fram til ICsum, och sade: Hel Rabbi; och kyßte honom.

50. Tä sade ICsus til honom: Min wän, hwar efter kommer tu? Tä stego the fram, och buro händer pä IEsum, och grepo honom.

51. Och si, en af them som woro med ICsu räckte ut Händen, drog ut ntt swärd, och stog then öfwersta Prestens tjenare, och afhögg Hans öra.

52. Tä sade ICsus til honom: Stick titt sward i sitt rum; ty all« the som taga til swärd, the stola förgäs med swärd.

53. Cller menar tu, jag künde icke bedja min Fader, at han^ stickade til mig mer an tolf Legioner Anglar?

54. Huru blefwe tä Skriften fullkomnad, at sä ske stal?

55. I samma stund sade ICsus til skarcm: Lika som til en röfware ären I utgängne, med swärd och stafrar, til at taga fatt pä mig: hwar dag bafwer jag suttit när eder, i templet lärande, och I hafwen icke gripit mig.

56. Men thetta är alt skedt pä thet Prophcternas strifter stulle fullkomnas. Tä öftvergäfivo alla Lärjungarne honom, och fiydde.

57. Men the som hade gripit ICsum lcdde honom til then öfwersta Presten Caiphas, ther the Skriftlarde och thc Nldste forsamlade woro.

58. Men Petrus följde honom längt efter in til then öfwersta Prestens palats, och gick in, och satte sig när tje° narcna, pä thet han stulle se andan.

59. Men the bfwerste Presterne och the Aldste och hela Rädet sötte falstt witncsbörd emot IEsum, at the mätte drapa honom, och funno intet.

60. Och andock mänga falsta witnen kommo fram, funno the likwäl intet. Pä thet sista kommo tu falsta witnen,

61. Och sade: Thenne hafwer sagt: Jag tan bryta ned Guds tempcl, och bygga thet up i tre dagar.

62. Och then öfwcrste Presten stob up, och sade til honom: Swarar tu intet til thet som thcße witna mot tig?

63. Men ICsus teg. Och then bfwerste Presten swarade och sade til honom: Jag beswar tig wid leftvan« de Gud, at tu säger oß, om tu äst Christus, Guds Son.

64. Sade ICsus til honom: Tu sade thet. Dock säger jag eder: Här efter stolcn I fä se Menniskones Son sitta pä kraftens högra Hand, och tomma i himmelcns sky.

65. Tä res then öfwerste Presten sina klader sdnder, och sade: Han hafwer förhädat Gud: hwad görs oß nu mer witne behof? Si, nu hörden I Hans hädelse;

66. Hwad synes eder? Tä swarade the och sade: Han är saker til döden.

67. Tä spottade the i Hans ansikte» och stogo honom med nafwarna; som» lige kindpustade honom,

68. Och sade: Spä oß, Christe, hwilken är then som tig flog?

69. Men Petrus satt utanföre i palatset; och ther kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Tu war ock med ICsu af Galileen.

70. Men han nekade för alla, och sade: Jag wet icke hwad tu säger.

71. Och när han gick ut genom dören, säg honom en annan (tjensteqwinna), och sade til them som ther woro: Thenne war ock med ICsu Nazareno.

72. Äter nekade han, och swor: Jag lanner icke mannen.

73. Och litet efter, stego the fram som ther stodo, och sade til Petrum: Wisserligen äst tu ock en af them; ty titt tungomäl röjer tig.

74. Tä begynte han förbanna sig och swärja, at han tände icke mannen. Och strax'gol hanen.

75. Tä kom Petrus ihog ICsu ord, som han habe sagt honom: Fbrr än hanen gal, stal tu neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterligen.

27. Capitel.

Ä?en om morgonen .höllo alla öftverste Presterne och the Aldste i sollet räd emot ICsum, at the mätte dräpa honom;

2. Och ledde honom bunden, och öfwerantwardaden Landshöfdingen Pontio Pilato.

3. När Iudaö, som honom förrädde, sag at han war dömd, üngrade thet honom, och bar igen the trettio silfpenningar till the bfwersta Presterna och til the Äldsta,

4. Och. sade: Jag haftvcr illa gjort, at jag hafwer förrädt menlöst blöd. Tä sade the: Hwad kommer thet oß wid? Ther mä tu se tig om.

5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wäg, och gick bort och hängde sig siclf.

6. Men the bfwerste Presterne togo silfpenningarna, och sade: Man mä icke kasta them i offertistan; ty thet är blods wärde.

7. Och när the habe hällit räd, köpte the ther med en krukomakares äter, til främmandes begrafning;

8. Af hwiltet then platsen heter blodsplats, in til thenna dag.

9. Tä warbt fullkomnadt thet som sagdt war genom Ieremias Propheten, som sade: Och the hafwa tagit trettio silfpenningar, ther then sälde med betalad warbt, hwilken the töpte af Israels barn;

10. Och the hafwa them gifwit str en krukomatares äkcr, som HCRren mig befallt habe.

11. Och ICsus stob för Landshöfdingen. Och Landshöfdingen frägade honom, och sade: Ast tu Iudarnas Konung? Tä sade ICsus til honom: Tu säger thet.

12. Och när han anklagades af the öfwersta Presterna och af the Äldsia, swarade han intet.

13. Tä sade Pilatus til honom: Hörer tu icke, huru mycket the betyga mot tig?

14. Och han swarade shonom icke et ord, sä at Landshöfdingen förundrade sig stolligen.

15. Men om högtidsdagen plägade Landshöfdingen giftra folket en fänge lös, hwilken som the begärde.

16. Och hade han pä then tiden en beryktad fange, som hette Barabbas.

17. Och nar the woro församlade, sade Pilatus til them: Hwilken wiljen I, at jag stal gifwa eder lös, Aa> rabbam, eller ICsum, som lallas Christus?

18. Ty han wißte, at the habe ösweranbvardat honom för afwunds stul.

19. Och när han satt pä domsiolen/ fände Hans hustru til honom och lät säga honom: Befatta tig intet med thenna rättfärdiga mannen; jag hafwer mycket lidit i dag i sdmnen för Hans stul.

20. Men the öfwerste Presterne och the Aldste gäfwo folket in, at the skulle begära Barabbam, och förgbra ICsum.

21. Tä swarade Landshöfdingen och sade til them: Hwilken af theßa twä wiljen I, at jag stal gifwa eder lös? Thesade: Barabbam.

22. Tä sade Pilatus til them: Hwad stal jag tä göra af ICsu, som kallas Christus? Sade the til honom all«: Lät korsfästa honom.

23. Tä sade Landshöfdingen: Hwad hafwer han dock illa gjort? Tä skrmde the ännu mer, och sade: Lät korsfästa honom.

24. Men när Pilatus såg, at han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han watn, och twådde sina händer för folket, och sade: Oskyldig är jag i thenna rättfärdiga mannens blod: I mågen se eder ther om.

25. Tå swarade alt folket, och sade: Hans blod komme öfwer oss och öfwer wåra barn.

26. Tå gaf han them Barabbam lös; men JEsum lät han hudflänga, och öfwerantwardade honom, at han skulle korsfästas.

27. Tå togo Landshöfdingens krigsknektar JEsum til sig in på Rådhuset, och församlade hela skaran til honom,

28. Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel,

29. Och wredo samman en törnekrona, och satte på hans hufwud, och fingo honom en rö i sin högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung!

30. Och the spottade på honom, och togo rör, och slogo ther med hans hufwud.

31. Och när the hade begabbat honom, klädde the mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort til at korsfästan.

32. Och när the gingo ut, funno the en man af Cyrene, som het Simon; honom twingade the til at han skulle bära hans kors.

33. Och tå the kommo til thet rummet som kallas Golgatha, thet är, til hufwudskalleplatsen,

34. Gåfwo the honom ättika dricka, blandad med galla; och när han smakade thet, wille han icke drickat.

35. Men sedan the hade korsfäst honom, bytte the hans kläder, och kastade lott ther om, på thet fullbordas skulle thet som sagdt war genom Propheten: The hafwa bytt mina kläder emellan sig, och på min klädnad hafwa the kastat lott.

36. Och the sutto ther och togo wara på honom.

37. Och the satte hans sak skrifwen öfwer hans hufwud: Thenne är JEsus, Judarnas Konung.

38. Och tå wordo twå röfware korsfäste med honom, then ene på then högra sidan, och then andre på then wänstra.

39. Men the som gingo ther fram, hädde honom, och riste sin hufwuden,

40. Och sade: Tu, som bryter ned Guds tempel, och bygger thet i tre dagar up, hjelp tig sjelf: äst tu Guds Son, så stig ned af korset.

41. Sammaledes ock the öfwersta Presterna, med the Skriftlärda och the Äldsta, begabbade honom, och sade:

42. Andra hafwer han hulpit; sig sjelf kan han icke hjelpa. Är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och wi wilje tro honom.

43. Han hafwer tröst på Gud: han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafwer sagt: Jag är Guds Son.

44. Thet samma kastade ock röfwarena honom före, som med honom korsfäste woro.

45. Och ifrå sjette timman wardt et mörker öfwer hela landet in til nionde timman.

46. Och wid then nionde timan, ropade JEsus med hög röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? thet är: Min Gud, min Gud, hwi hafwer tu öfwergifwit mig?

47. Men någre som ther stodo, när the thet hörde, sade the: Han åkallar Elias.

48. Och strax lopp en af them, och tog en swamp, och fyllde honom med ättika, och satte then på et rö, och gaf honom dricka.

49. Men the andre sade: Håll; låt se, om Elias kommer och hjelper honom.

50. Åter ropade JEsus med hög röst, och gaf up andan.

51. Och si, förlåtten i templet remnade i tu stycken, ifrån ofwan och ned igenom, och jorden skalf, och hällebergen remnade,

52. Och grafwarna öpnades, och många the heligas lekamen, som sofwit hade, stodo up,

53. Och gingo ut af sina grafwar, efter hans upståndelse, och kommo i then heliga staden, och uppenbarades för många.

54. Men Höfwitsmannen, och the som med honom woro, och waktade på JEsum, när the sågo jordbäfningen och the ting som skedde, räddes the swårligen, och sade: Wisserligen war thenne Guds Son.

55. Och ther woro många qwinnor, ståndande långt ifrån och sågo uppå, the som hade följt JEsum af Galileen, och tjent honom.

56. Ibland hwilka war Maria Magdalena och Maria Jacobi och Jose moder och Zebedei söners moder.

57. Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hwilken ock war JEsu Lärjunge.

58. Han gick til Pilatum, och begärde JEsu lekamen. Tå böd Pilatus, at han skulle warda honom gifwen.

59. Och när Joseph hade tagit lekamen, swepte han honom i et rent linkläde,

60. Och lade honom i sin nya graf, som han uthuggit hade uti et hälleberg, och wälte en stor sten för dören åt grafwen, och gick sina färde.

61. Tå woro ther Maria Magdalena och then andra Maria, sittande mot grafwen.

62. Dagen efter tilredelsedagen kommo tilsamman the öfwerste Presterne och the Phariseer in för Pilatus,

63. Och sade: Herre, oss kommer ihog, at then förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar wil jag stå up.

64. Bjud förthenskul, at man förwarar grafwen in til tredje dagen, at hans Lärjungar icke komma och stjäla honom bort, och säga folket: Han är upstånden ifrå the döda; och blifwer så then sista willan wärre än then första.

65. Tå sade Pilatus til them: Ther hafwen I wakt; går och förwarer, som I kunnen.

66. Tå gingo the bort och förwarade grafwen med wäktare, och beseglade stenen.

28. Capitel.

Om Sabbathsaftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena och then andra Maria, til at bese grafwen.

2. Och si, thet wardt en stor jordbäfning; ty HERrans Ängel steg ned af himmelen, och gick fram, och wälte stenen ifrå dören, och satte sig på honom.

3. Och han war påseendes som en ljungeld, och hans kläder hwita som en snö.

4. Och wäktarena blefwo förskräckte af räddhåga, och wordo som the hade warit döde.

5. Men Ängelen swarade och sade til qwinnorna: Rädens icke; ty jag wet, at I söken JEsum, som war korsfäst.

6. Han är icke här; han är upstånden, som han sagt hade. Kommer, och ser rummet, ther HERren war lagd uti;

7. Och går snart, och säger hans Lärjungar, at han är upstånden ifrå the döda; och si, han skal gå fram för eder uti Galileen: ther skolen I se honom. Si, jag hafwer sagt eder thet.

8. Och the gingo snarligen ifrå grafwen, med räddhåga och stor glädje, löpande til at kungörat hans Lärjungar.

9. Och wid the gingo, til at kungörat hans Lärjungar, si, tå mötte JEsus them, och sade: Hel eder! Tå gingo the fram, och togo på hans fötter, och tilbådo honom.

10. Tå sade JEsus til them: Rädens icke; går och kungörer thet mina bröder, at the gå til Galileen; ther skola the få se mig.

11. När the gingo bort, si, någre af wäktarena kommo i staden, och kungjorde the öfwersta Presterna alt thet som skedt war.

12. Och the församlade sig med the Äldsta, och rådgjorde, och gåfwo krigsknektarna en stor summa penningar,

13. Och sade: Säger: Hans Lärjungar kommo om natten, och stulo honom bort, medan wi sofwo.

14. Och om thet kommer för Landshöfdingen, wilje wi stilla honom, och begå thet så, at I skolen wara utan fara.

15. Och the togo penningarna, och gjorde som the woro lärde. Och thetta talet är beryktadt ibland Judarna, in til thenna dag.

16. Men the ellofwa Lärjungarne gingo til Galileen, up på et berg, som JEsus hade them förelagt.

17. Och när the sågo honom, tilbådo the honom; men somlige twiflade.

18. Och JEsus gick fram och talade med them, och sade: Mig är gifwen all magt i himmelen och på jorden.

19. Går förthenskul ut, och lärer alt folk, och döper them i namn Faders och Sons och then Heliga Andas;

20. Och lärer them hålla alt thet jag hafwer eder befallt. Och si, jag är när eder alla dagar, in till werldens ända. Amen.