Om handlingarna rörande Bacchi konkurs
2. Bacchi bouppteckning
November, den femtonde dagen,
ettusen sjuhundra och åttiotre,
blev Bacchi konkurs företagen
av samtlige rådmän och borgmästare.
Hos mutter på Rostock vid bordet
så fromt vid den uppgående soln,
högädle herr preses tog ordet
och hängde sin scharlakanskappa på stoln.
Kring rundeln av bordet utbreddes
inteckningar, panter, kontrakter och köp.
Av krögare krögare leddes;
den ena han hicka, den andra han söp,
den tredje plakat, liksom denna,
han stod där med ögonen hop.
Notarien formera sin penna,
men stack henne miste i krögarmors stop.
Herr preses, med skorpan i truten
och lagboken bredvid sin pontaksterrin,
fant rätten nu vara fullsuten
och parten tillstäds på beramad termin.
Alltså med en sup han nu varna
den nakna vår Bacchus på ed.
"Gesundheit, I ädle lagfarna!"
sa preses och ragla med klubban på sned.
Bror Mollberg, kurator ad litem,
framsträckte patentet, och däri befanns
i fast en ölkanna och item
i löst en halvankare god pomerans,
som, fast den fanns redan utdrucken,
togs upp till sex daler kontant,
en dito butelj, något sprucken,
som just till det högsta togs upp till en slant.
Av klädespersedlar alls inga,
förutan den väst, däri Bacchus nu står.
"Kling, klang!" ropa preses och klinga:
"Det plagget i värde tolv öre... Gutår!
och dessa nedkippade hasor,
där tårna de hämta frisk luft,
med övriga paltor och trasor
kan intet värderas av mänskligt förnuft."
Sålunda värderat och skrivit,
och ingenting saknat... Hur sa ell va ba?
Och som vi med lagen förblivit,
så sjungom kamrater, nu lustigt hurra!
Strunt i mina björnars examen —
er tjänare dricker er skål!
Jag skänker er liv och lekamen,
blott punch och citroner förgylla vår bål.
