Då han vid måltidskalaset tackade värden och värdinnan
Nå ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd!
Klang, en klunk uppå skinkan innan steken blir skärd!
Vad den soppan den var delikat — utan flärd —
och de frikadellerna, charmanta herr värd!
Sillsallaten förträfflig med äpplen och lök!
Deliciös den kalkonen i sin flottiga rök!
Maken bringa näpplig finns i konungens kök!
Råga mer i glasen, och den punschen försök!
Samtlige vänner kring denna bål
ha den äran vid fru värdinnans skål
buga oss.
Kor:
Nå, ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd!
Den skålen blir dig tillkänd, tömd och förärd.
Nå så klang för den sköna! Än ryker vår bål.
Klang, min nådiga! Drick och stäm nu in i vårt skrål!
"Har den äran dricka gunstiga herrarnas skål."
Klinga, granne, press i botten, drick vad du tål!
Min herr Bredström, ödmjukaste tjänare! — "Tack!"
Skål, högädle herr rådman! Det var kostelig rack.
Min herr tullförvaltare — förlåt mig — jag drack!
Vad den varma punschen är storståtelig... ack!
Samtlige vänner kring denna bål
ha den äran vid fru värdinnans skål
buga oss.
Kor:
Klang, I skönheter! Se ännu ryker vår bål
med sleven full av rack, citroner och prål.
Din ödmjukaste tjänare dricker dig till —
klang, en klunk lilla Iris! Vill du blott som jag vill,
skall vår brudsäng bäddas så där medio april,
och fiolerna sku drilla, drill uppå drill.
Men den handen, som detta mitt hjärta försmår,
och det ögat som sneglar nu på mig — du förstår —
och det vackra bröstet, som nu sväller — gutår —
skall väl tryckas till min ömma famn nästa år.
Samtlige vänner kring denna bål
ha den äran vid fru värdinnans skål
buga oss.
Kor:
Din ödmjukaste tjänare dricker dig till
ett styckfat fullt i botten... Hit med en sill!