Gotlands konsthistoria/Fordna staden
| ← Öfversigt af Gotlands forntida konstverk |
|
S. Maria eller Domkyrkan → |
Då Botiar, såsom vi ofvanföre omnämnt, uti Wi, hvilket var en hednisk offerplats, byggde en kyrka på det ställe, hvarest S. Peters kyrka i Wisby sedermera uppfördes; så är det uppenbart, at Wi varit samma plats, som Wisby intager. Och ingenting är lättare att förklara än stadens benämning. Det kan ej rimligtvis antagas, att ett hedniskt offerställe inrymdes i en handelsstad; men ganska väl inses, att efter den första kyrkans byggnad detta ställe, hvilket betraktades såsom heligt och hvilket hade en beqväm belägenhet vid stranden och ganska godt och ymnigt springvatten, snart skulle befolkas, och att många främlingar skulle från flere land ditlockas för idkande af handel, som då gick genom Ryssland öfver Gotland till Sverige och tvärtom.
Det synes således mer än sannolikt, att Wisby tillkommit efter medlet af det elfte seklet och att staden hastigt tilltagit och varit redan ansenlig vid början af det tolfte. Det vissa är, att kejsare Lothar gaf staden förmånliga handelsprivilegier, hvilka af hans ättling i tredje led hertig Henrik i Bäjern och Saxen 1163 stadfästades. Wisby borgare skulle ha säkerhet för sig och sina varor och befrias från tullafgifter, allt våld skulle lagligen straffas, der fallande arf skulle få utföras och Gotlands inbyggare i allmänhet skulle der åtnjuta lika rätt som infödda handlande med vilkor, att hertigens undersåtare hos dem fingo samma förmåner [1]. Konung Henrik III i England gaf 1237 Gotländingarna fri handel utan tullafgifter och andra umgälder [2]. Efter Hanseförbundets tillkomst 1241 upptogs Wisby deri såsom en ganska vigtig handelsstad.
Wisby företer ännu öfverraskande spår af sin urgamla herrlighet. Staden intager en tvärbrant sträcka å vestra kusten. Då denna sträcka, som omgifves af en ringmur, är både till bredd och längd af ringa omfång och i högsta grad ojemn och derå legat många socken- och klosterkyrkor samt bonings- och uthus för 12,000 invånare jemte magasiner för en ganska stor handelsrörelse; så är det mycket naturligt, att gatorna blifvit öfver all förmodan backiga och krokiga samt smala.
Wallin har med berömvärd flit samlat och med dåtidens lärdom beskrifvit flere sigiller rörande Gotland och Wisby, och han har derjemte bifogat kopparstick [3]. Hvarje häfde- och konstforskare bör med största skäl vara den utmärkte författaren härför synnerligen tacksam, ehuruväl man icke kan numera dela alla hans åsigter.
De bref, hvilka utfärdades i Gotländingarnas namn, försågos med sigiller. För hundra år sedan tillrättakom ett sigill af koppar, som är rundt och håller 0.2.8 i tvärmått. I samma sigill föreställes ett lam, hvilket med venstra frambenet stöder en fana. Stången är nedtill spetsig och har öfverst ett grekiskt kors med en fyrbladig ros. Duken är fyrkantig med rutor öfver hörn, och den prydes med fem fladdrande tungor. Kring kanten läses inom två perlringar: gutenses: signo: christvs: signatvr: in: agno. Att signo här icke är verb utan substantiv, torde knappt behöfva nämnas. Detta sigill röjer ej allenast till sin form utan äfven till sina bokstäfver en hög ålder. Den rimmade hexametern visar samma förhållande. Inskriften, som är hållen i urgammal anda, har i ordagrann öfversättning följande lydelse. Gotländingarne betecknas med sigillet, Christus med lammet. Det äldsta sigill, hvilket man känner i Norden, är det, hvarmed Knut den Helige 1085 bekräftade sin stora donation till Lunds kapitel. Samma sigill är äfven rundt och har ungefär lika storlek och lika bokstäfver med och äfven hexametrisk rimvers som det nyssberörda, så att bådadera tyckas vid jemförelse vara samtida eller nära samtida. Troligtvis har det vigtiga bref, hvari allmogen på Gotland 1344 utfäste sig att på bestämd tid betala 1000 mark rent silfver till konung Magnus Erikson och Wisby stad, haft ett aftryck af förstberörda sigill. Det var fordom liksom nu vanligt att ha stora och små sigiller, hvilka begagnades för mer eller mindre vigtiga ärenden. Vi finna, att samma bruk varit i en aflägsen forntid vanligt på Gotland.
Ett rundt sigill, som blott håller föga öfver 0.1.3 i tvärmått, har i midten ett lam med korsfana. Kring kanten emellan två släta ringar står: secretvm. gothlandie. Detta sigill visar sig både till figur och bokstäfver vara vida yngre än det förstberörda.
Stadens äldsta sigill är äfven rundt och håller 0.2.8 i tvärmått. Uti midten står ett lam, hvilket har korsgloria och upplyfter venstra frambenet. En nattvardskalk står framför lammet och derbakom höjer sig en tregrenig stängel, som vid hvarje sida prydes med två mindre och midt öfver med en större lilja. En dufva sitter å hvarje sida om och en sådan öfverst på den mellersta liljan. Detta parti omgifves af sexton rundbågar, hvilkas svicklor fyllas med trebladiga rosor. Kring kanten läses mellan två släta ringar: sigillvm. civitatis. wisbycensis. Detta sigill visar sig både till arbetets finhet och bokstäfvernas drag vara något ehuru ej mycket yngre än landets stora insegel.
Till staden hörde äfven ett annat sigill, som likaledes är rundt och håller 0.1.6 i tvärmått. I midten föreställes ett lam utan gloria. Framför lammet ses en kalk och bakom detsamma en tregrenig stängel med en liten lilja å hvarje sida och en stor å midten. Der märkas jemväl tre dufvor. Detta parti omfattas af tio rundbågar, och deröfver står en spetsig sköld. Kring kanten emellan två perlringar läses: secretvm civitatis wisbycensis. Samma sigill tyckes vara samtidigt med det nyssbeskrifna.
Staden hade jemväl ett rundt sigill, hvilket håller 0.1.1 i tvärmått. Deri står ett lam med rundgloria och derbakom ses en fana med korsprydd stång och fyrtungig duk. Omkring kanten läses emellan två perlringar: signvm. wisbycense. Detta sigill är snarare äldre än yngre än de två sistberörda. Här behöfves knappast nämnas, att, liksom lammet betecknar Christus, de tre dufvorna antyda Gudfader, son och den helige ande i den ljufvaste förening.
Sigiller, signeter eller insegel, som på medeltidens Latin kallades signa, sigilla och secreta samt jemväl insignia, begagnades till bekräftande af rikens, landskaps, liksom särskilda personers förbindelser, och de föranledde uppkomsten af vapen. Således har Gotlands och Wisby sigiller, hvilka hufvudsakligen äro lika hvarandra, gifvit beggedera samma vapen. Ehuru landets stora sigill är äldre än stadens, så torde likväl allmogen lämpat sitt efter borgrarnas. Det vill med andra ord säga, att Wisby troligtvis haft ett äldre sigill än något af dem, hvarom vi nu ha vetskap.
Några andra sigiller, hvilka tillhört staden, ha jemväl kommit till vår kännedom. Ett rundt sigill, som håller 0.2.5 i tvärmått, framter i midten en lilja på en bladrik stjelk, hvilken å hvarje sida omgifves af en mångbladig stängel. Kring kanten läses emellan två perlringar: sigillvm. thevthonicorvm gvtlandiam freqventantivm. Detta sigill har naturligtvis tillhört Tyskar i Wisby.
Ett rundt sigill, hvars tvärmått utgör 0.2.2, visar i midten en konung, hvilken i fotsid mantel sitter å en thron. Han har liljeprydd krona och håller i den högra handen en spira med lilja och i den venstra ett riksäple med ett kors. Thronens fötter och sidor föreställa två lejon, som uppbära ett rutigt täcke och som i sina gap hålla bladslingor. Detta parti omgifves med rundbågar. Kring kanten läses mellan perlringar: sigillvm: tevthvnicorvm: in: wisbi. de. qvilda. sancti. kanvti. Valdemar I stadfästade vidpass 1177 ett gille på Gotland till sin fader, hertig Knuts ära [4]. Ett sådant gille till hans heder fanns äfven i Odense, ehuru konung Knut den Helige var der begrafven. Hertig Knut, hvars minne framför allt firades i Ringsted, föreställes såsom Obotriternas konung sittande å en thron med liljespira i högra och riksäple i venstra handen samt krona på hufvudet. Ett sådant gille hade Bornholm; ty der är ett dylikt sigill funnet. Dessa gillens sigiller äro runda och hålla 0.1.5 till 0.5.5 i tvärmått. Wallin har förmodat, att S. Knuts gille å Gotland firat konung Knuts ej hertig Knuts gille. Af nyssanförda förhållande inses, att denne lärde författare misstagit sig. Då emellertid många gillen för dessa helgon blifvit både i Danmark och Sverige stiftade, så är det ej allenast svårt utan i vissa fall omöjligt att afgöra till hvilkenderas heder de tillkommit. Det sigill, som tillhört S. Knuts gille i Wisby, har äfven derför en märkvärdighet, att bokstäfverne äro lika dem, hvilka funnits å en blyplåt i Valdemar I:s graf i Ringsted.
Ett större och ett mindre sigill ådagalägga, att Wisby jemväl haft ett gille till ära för S. Laurentius. Båda dessa sigiller äro aflångspetsiga, af hvilka det större håller 0.2.3 i bredd och 0.3.2 i längd, det mindre 0.1.4 i bredd och 0.2 i längd. I midten af beggedera står S. Laurentius med tonsur, rundgloria och mantel. I det större sigillet håller S. Laurentius ett halster i högra och en bok i venstra handen. I det mindre håller han högra handen på bröstet och ett halster i venstra. Kring kanten af det större sigillet läses mellan två perlringar: sigillvm: fratrvm: de: convivio: sancti: lavrencii. Kring kanten af det mindre står mellan två släta ringar: sigillvm. gildarvm. sancti. lavrentciv. in visby. Dessa sigiller tyckas härröra från trettonde seklet.
Ett rundt sigill, som har 0.2.2 i tvärmått, föreställer i midten en biskop å en stol. Denne biskop har spetsig mössa och rundgloria samt för en krumstaf i venstra och upplyfter högra handen till välsignelse. Stolen prydes med två djurhufvuden. Botten är rutig. Kring kanten läses mellan perlringar: sigillvm. confraternitatis sancti: nicholay: in: gotlandia. Ett sigill, som tillhört S. Jakobs gille i Wisby, är jemväl aflångspetsigt, samt håller 0.1.8 i bredd och 0.2.5 i längd. I midten står S. Jakob med en snäckprydd väska samt en bok i venstra och en staf i högra handen. Han har tonsur och är barfotad. Omkring kanten läses emellan släta ringar: sigillvm: convivarvm: sancti: iacobi de visby.
En häftig eldsvåda öfvergick Wisby 1311. Trenne år derefter afbrann hela staden med kyrkor och kloster. Genom en vådeld 1400 blefvo 117 hus i norra delen af Wisby förstörda. Samma olycka öfvergick då S. Maria kyrka, som sedan stod många år öde. Under Wisborgs belägring 1448 skjöt besättningen eld i staden, så att många hus och S. Michaels kyrka afbrunno. Lybeckarne stormade och antände Wisby 1509, då norra delen deraf förstördes. De intogo äfvenledes staden 1525, då de ytterligare afbrände densamma. En vådeld uppkom 1610 i Wisby, hvilken under en häftig storm på sex timmar ödelade 97 bonings- och 40 uthus samt hospitalets alla åbyggnader. Jemväl afbrunno till en del S. Maria kyrka och flere af ringmurens torn [5].
Vi vilja först betrakta Wisby nuvarande kyrka och alla ruiner af dess öfriga helgedomar. Vi skola sedan öfvergå till stadens qvarstående ringmur och förstörda slott och slutligen kasta en blick på stadens nuvarande förhållanden och närmaste fornlemningar.