Gotlands konsthistoria/Othem
| ← S. Olofsholm |
|
Boge → |
| På Wikipedia finns en artikel om Othems kyrka. |
Othem.
Från S. Olofsholm togs vägen tillbaka i närheten af Helgvi och derifrån i vester till Othem. Dessa två sistnämnda kyrkor ligga 1 mil ifrån hvarandra. På en långsluttande backe i en temligen fruktbar trakt med omgifvande skog ligger Othem, som består af ett nära fyrkantigt skepp, ett likadant något mindre kor och af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 29.5 samt i vester och öster 55.5, har höga skråkantiga och rundstafviga socklar. I midten af skeppet står en kolonn, som med motsvarande kragstenar å sido- och gafvelmurarna uppbär fyra korshvalf. Grundstenen är hög och rätvinklig, basen attisk med skyddsblad, skaftet utgöres af hela slipade rundstycken och håller 5.5 i omkrets, kapitälet är lågt och bägarformigt med löfverk samt kransen hålkälad. Kragstenarne, hvilka äro låga, ha hålkälade kransar. På kolonnen och kragstenarna uppstå fyra spetsiga skiljebågar, som alla äro skarpkantiga och 1.0 breda. Kapporna äro spetsiga raka och uppåtgående.
Å den södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång och en motsvarande midt deremot å den norra är igenmurad. Södra portalen, hvari breda poster stå på hög tröskel, har å hvarje sida emellan inre murhörn och yttre smala föga framskjutande pilastrar två kolonner, af hvilka skaften blifvit förstörda. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad för kolonnerna och kapitälerne lindrigt hålkälade. De vestra kapitälerne prydas med fina blad, men de östra äro slätta. Kransarne äro rundstafviga och hålkälade. Posterne uppbära ett dörrfält med två halfva och två hela blad. Tvenne rullika knoppar äro bortslagna. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga och murhörnen af skarpkantiga spetsbågar. På pilastrarna hvilar ett spetsigt röste, som har hålkälade vattenlister. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Norra portalen företer å hvarje sida en kolonn emellan breda poster och stora murhörn. Grundstenarne äro fyrkantiga, baserne attiska med skyddsblad och kapitälerne tärningformiga dels med dels utan flikar å midten. Kransar saknas. På posterna, hvilka stå på hög tröskel, hvilar en skarpkantig och på kapitälerna liksom på murhörnen en likadan rundbåge. Å yttre rundbågens slutsten ses ett upphöjdt kors. Denna portal har troligtvis tillhört en äldre kyrka.
Å södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen märkes ett smalt högt och spetsbågigt fönster, som har till det yttre och inre sneda smygar. Triumfbågen är temligen bred och mycket hög samt har hålkälade dynstenar och spetsig betäckning. Predikstolen hvilar på ett litet altarbord i skeppets sydöstra hörn. Detta altarbord består af huggen sten med hålkälad skifva.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 21.5 samt i vester och öster 28.9, har likadana socklar som skeppet. Ett korshvalf, hvilket hvilar på hörnkolonner och har rundstafviga och spetsiga korsbågar, utgör korets betäckning. Hörnkolonnernas baser och kapitäler äro bägarlika, men de förre äro uppnedvända, de sednare upprättstående och dithörande kransar äro hålkälade.
Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång, hvars yttre omfattning har emellan breda murhörn en kolonn å hvarje sida. Grundstenarne äro skråkantiga såsom korets socklar. Baserne äro attiska med skyddsblad och öfverskjuta med nedra torerna plinternas sidor. Kapitälerne äro bägarlika med bladverk och fasettband. Kransarne ha qvartstaf och hålkäl. Poster, hvilka stå på hög tröskel, uppbära med konsoler ett trebladigt dörrfält, som i midten har en rullik knopp. Kolonnerne motsvaras af en rundstafvig, murhörnen af skarpkantiga bågar, hvilka alla äro spetsiga. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Portalen är slipad.
Öster om ingången ses ett temligen bredt och enkelt rundbågigt fönster och ett sådant finnes på midten af altarväggen. Begge äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha lika höga bröstningar. Der märkas inga spår efter väggskåp. I korets gafvelröste finnes en ljusöppning, som liknar ett grekiskt kors. Vid norra sidomuren ligger en ny sakristia.
Ett altarbord, hvilket är muradt, har en hålkälad skifva af slipad kalksten med vanliga kors i hörnen. En altarprydnad, som bestar af fin sandsten och är hållen i rococomaner, föreställer i oljemålning korsfästelsen. Hela denna altarprydnad, hvilken tillkommit 1693, är ett dåligt arbete.
Tornet, som har hålkälade och rundstafviga socklar, innehåller tre afdelningar öfver hvarandra och har fyra spetsiga rösten, emellan och ifrån hvilka en åttkantig spira med ansenlig höjd uppstår. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 18.2 samt i vester och öster 11.9, är mycket låg och betäckes med ett korshvalf, hvilket har rundbågiga och vågräta kappor. I tornbågen, som har afdelningens bredd, står en fyrkantig midtpelare med hålkälad krans, och derpå hvila två låga rundbågar, hvilka uppbära östra sidomuren. Ett litet rundbågigt fönster åt söder har ut- och invändigt sneda smygar.
En raksluten ingång i vestra sidomurens södra ända inför till en trappa, som uppleder genom vestra sidomuren åt norr genom en likadan ingång till andra afdelningen, hvilken har en liten smal raksluten ljusöppning åt söder. Sedan fortsättes trappan i norra sidomuren till ett bjelklag med en liten fyrkantig ljusöppning å södra. Derifrån uppgår en trätrappa till ett annat bjelklag, hvaröfver andra afdelningen har ett vanligt korshvalf.
Från sistberörda bjelklag, som åt vester har en större ljusöppning i latinsk korsform, inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken i vestra sidomuren sträcker sig ifrån norr åt söder och derpå några steg från söder åt norr till tredje afdelningen. Der finnas å hvarje sida två mycket stora gluggar, som stå öfver hvarandra. Hvarje röste har tvenne små gluggar, hvilka stå jemte hvarandra och tillsammans ha lika bredd som hvardera af de nedra. Alla yttre omfattningarne äro rätvinkliga, och de stora äro lagspetsiga, men de små rundbågiga. Inre omfattningarne äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Smärta och höga midtkolonner i de stora gluggarna uppbära små rundbågar. Kolonnerne ha bägarlika baser och kapitäler samt hålkälade kransar. Yttre omfattningarnas dynstenar äro äfven hålkälade. Flere kolonner ha förkommmit, och deras ställen intagas af grofva fyrkantiga pelare. Några mindre bågar ha blifvit ombyggda med tegelsten.
I kyrkan står en mycket förvittrad dopfunt af fin sandsten. Dopfuntens hela höjd utgör 2.3 och skålens yttre tvärmått 2.6.
Skeppets södra sidomur har på midten fått ett ofantligt murstöd. Man har öfver skeppet inlagt två grofva träankaren, som å den södra sidomuren ha storgreniga rötter och å den norra långa klotsar. Man kan icke tänka sig något mer ändamålsvidrigt och vanprydligt sätt att sammanhålla en urgammal och konstrik helgedom.
Enligt en förteckning från medeltiden skall kyrkan 1211 tillkommit [1]. Här har troligtvis funnits en äldre kyrka, då den nuvarande kan svårligen härröra från början utan från slutet af trettonde seklet; ty hon röjer väl till tornet och norra portalen äldre öfvergångsstil, men för öfrigt sednare spetsbågsstil.
En stor port å kyrkogårdens södra sida har spetsigt tunnhvalf och en lång och lägrakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen, hvilken är tunn och föga framspringande, prydes i yttre kanterna med små svagt uthuggna rundstafvar och den har karnisade dynstenar. Inre omfattningen, som äfvenledes är tunn och föga framstående, har trestafviga dynstenar och derinnanför rätvinkliga hörnsprång med likadana dynstenar. Porten består af huggen och tuktad kalksten.
Sydost ¾ mil från Othem ligger i dithörande socken Slitehamn, hvilken sträcker sig i söder och norr och är öfver ¼ mil bred och dubbelt så lång, och har intill våra dagar varit ansedd för den bästa på Gotland. I midten af inloppet åt söder framstår Enholmen, en kalkklippa, som i vester och öster håller 1550 samt i söder och norr 2000 och i höjd ungefär 50 fot. På Enhohlmen anlade Carl Gustaf 1653 en fästning, hvilken fick namn af Carlsvärd och var ännu 1788 i behåll, då den blef efter krigets utbrott mot Ryssland helt och hållet raserad. Majoren G. Carlbom har, såsom det tyckes, kort före fästningens rasering granskat och aftecknat densamma [2]. Enär de underrättelser, som både äldre och nyare författare gifvit om detta försvarsverk, dels äro högst onöjaktiga dels oriktiga, så vilja vi i korthet beskrifva detsamma.
Carlsvärd utgjordes af fem smala och spetsiga bastioner, hvilka sammanbundos med fem raka kurtiner. Alla bastionerne hade olika storlek och alla kurtinerne olika längd sinsemellan. Alltså var femkanten oregelbunden. Södra bastionen kallades Klingan, sydvestra Fästet, nordvestra Knappen, nordöstra Doppskon och östra Baljan. På midten af vestra liksom af sydöstra och nordöstra kurtinen fanns en port. Utanför bastionerna och kurtinerna sträckte sig slutvärn. Fästningen, hvars största bredd i söder och norr liksom i vester och öster utgjorde föga öfver 1200 fot, bestod af fasta murar, som voro beklädde med huggen kalksten. På södra udden lågo två vallar af klappersten och till desamma ledde från slutvärnen löpgrafvar. På södra udden funnos äfven två stenbrott. Utanför sydvestra bastionen låg en cistern och utanför kurtinen mellan nordvestra och nordöstra bastionen en sådan. På norra udden nära östra stranden fanns en källa med godt vatten. Midt emot källan nära vestra stranden utbredde sig en begrafningsplats och längst ut åt norra udden låg en strandbrygga af huggen kalksten. Både fästningsmurarne och strandbryggan voro förfallna.
Då det uti E. Tunelds geografi säges, att jemte Carlsvärd fanns å Enholmen en skans, hvilken, kallad Carlsbälte, hade fem batterier, som hette Baljan, Klingan, Doppskon, Fästet och Haken; så är detta ett uppenbart misstag. Enär Carlsvärd intog nästan hela Enholmen, kunde der ingalunda rymmas ett ytterligare fäste med fem batterier, hvilka på det närmaste fått de benämningar, som tillkommit Carlsvärd. Dessutom vederlägges en sådan uppgift ej allenast af åberopade ritning utan äfven af fästningens öfverblifna lemningar. Man har måhända stundom kallat Carlsvärd för Carlsbälte.
För några år sedan ha två kaponierer af huggen kalksten blifvit byggda å Enholmen, den ena å vestra och den andra å östra stranden. Från dessa kaponierer, hvilka äro med omsorg uppförda och ha bomfria hvalf samt grofva stycken, kunna begge inloppen till hamnen väl bestrykas.
Den höga och till stor del skogbeväxta bergssträcka, som befares från Othem till Slitehamn, afslutas vid vestra stranden med förvittrade branter, och dernedanför skådas många såkallade stenjättar, hvilka vi ofvanföre omtalat. I närheten deraf utbreder sig en temligen smal men lang slättmark, hvarå många små ganska täcka stenhus i sednare tid uppstått å begge sidor om en bred och rak gata. Slitehamn liksom Kapellshamn och Klintehamn erhöll 1827 fri import- och exporthandel med lofgifna varor. Vi finna således vid Slitehamn en vacker början till en köping och måhända till en stapelstad.