Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk/andra boken

←  första boken

Gamble grefwe Peer Brahes, fordom Sweriges rijkes drotzetz, Oeconomia, eller Huuszholdz-book, för ungt adels-folck skrifwin anno 1581 av Per Brahe den äldre Andra boken

Then andra Booken/ om Hwsshållet.

Prover:
24 Capitel

Genom Wijssheet blifwer Hwset
  upbygdt/ och igenom Förstånd
  wid macht hållet. Genom
  ordentligt Hwsshåld warda
  Kamrar fulle aff allehanda täcke och
  kostelige Rijkedomar.

Lära och Underwijssning om Hwsshåldh.

Hwem som GUDH hafwer beskärdt/ war i sig antingen Man eller Qwinna/ eller ock them bådom samfält tillhopa/ Barn eller Folck/ Boskap eller Hemman/ till at äga och förestå/ thet weta menige alle/ at kalla Hwsshåld. Och hwad heller thet kan wara stoort eller lijtet/ tå länder thet jw ther hän/ at man söker ther igenom Hemfredh/ Näringh och Bärning/ och sina ägodelar til att förmera och förbättra/ hulla och hålla thet wid macht/ och sådant kunna rätteligen och wäl förestå/ ther hörer Weet och Förnufft/ och ther hoos inthet ringa Omaak eller Dageligit Arbete til; Och är een synnerlig Gudz gåfwa/ hafwa Lycka och Lämpa/ till at gå thet wäl igenom/ så at man kan skaffa ther Gagn medh.

Nu är det med itt Hwsshåld något när skickat såsom med een Eeld/ hwilcken som förtärer och förminskar alt thet som honom föda skal/ och så snart Werden/ och thet fattas/ som han kan lefwa uthaff/ så förfallnar han och slocknar uth med alle: Altså går thet ock til här med/ at then som icke wil låta sitt Hwsshåld förtära sig sielfft/ och blifwa så mindre eller slätt till inthet/ then måste hafwa ther Åhuga före/ huru och igenom hwad sätt/ man icke allenast kan råda så myckit till/ som Dageligen wil åthgå/ uthan ock så myckit mera/ at man ther uthöfwer kan komma uthi något godt Förrådh/ til månghanda nödtofftige Delar/ som Bohaget och Gagnet kräfwer/ hwilcket ock inthet kan wara så swårt och tungt/ at thet kan ju wara möijeligit/ at komma till wäga/ thger man elliest will see sig wäl om uthi Tijd och Tijma/ och bespöria sig med andre gamble Bohagz-Män/ om thet man icke weet sielff/ och sedan läggia sitt egit Omaak och sijn Flijt ther till medh/ och så göra som the giordt hafwa/ och bidia så Gudh om Wälsignelse/ så går man rätt om med Saaken. Och sådant will inthet seendt wara uppå tagit/ förty ther will ock Tijd till/ ty skal man ock tijdeligen begynnat/ medan man nu karsk/ ung och helbregda är/ och hålla så fram ther med thet längste man kan och förmår/ uppå thet/ at när ålder/ Soot och Siukdom påkommer/ eller man elliest tränger till något/ antingen för sig sielff/ sine Barn/ eller andre/ at man tå finner något uthi förrådh ther man kan göra uthaff. Thet är een ährlig Menniskia tungt och blygeligit/ at lijta till een annan: Och är fast bättre sielfwer hafwa/ än Syfter att bidia.

Sägh icke uti titt Hierta/ jagSyr:11. v. 26 hafwer nogh/ huru kan thet feela mig. Du Lather/ gack bort til Myron/ seeProv:6. v. 6. 7. 8. 9. 10. 11. uppå hennes Seder och lär/ Endoch hon ingen Förste/ Höffwitzman eller Herre hafwer/ Tillreder hon lijkwäl sitt Brödh om Sommaren/ och samkar sijn Maat i Andenne. Huru länge liggertu lather? När wilt tu stå up aff Sömpnen? Gå/ soffnu litet/ tag tigh ännu een Sömpn före/ lägg Händerna tillhopa/ at tu må sofwa/ Så skal Fattigdom med hast komma öfwer tig/ såsom een Wandrare/ och ARmodh såsom een bewäpnat Man. Syr:20. v. 30 Hålt tig wänligen medh hwar Man/ Then som wäl brukar sijn Åker/ han gör Dråsen stoor. Om tig tungt Syr:7. v. 16 warder med tijn Näring och Åkwerwärck/ thet lät tig icke förtryta/ ty GUDH hafwer så skapat thet. Hafwer tu v. 24 Boskap så sköt honom/ är han tig nyttig så behålt honom.

Syr:25. v. 5 Om tu inthet församblar i Ungdomen/ hwad wil tu tå hafwa i Ålderdomen

Här uppå är thenne lille Booken författat.

Then Förste Delen.

Thenne förste Deelen innehåller/ huruledes Bohaget bör wara skickat/ och icke allenast wid Macht hållet/ uthan ock förmerat och förbättrat blifwa.

Alle Hwshåld/ borde wäl så wara skickade/ stode ock fuller bäst/ at hwar Hwssherre eller Hwssfru sågo til sitt Stånd/ och hölle sig ther effter. Men effter månge kunna wäl wara uthi slijka Stånd/ och lijkwäl uthi fast olijka Förmögenheet/ så får man först meera see ther effter/ hwad och huru myckit man uppå thet när masta kan hafwa och förmå uthi een Summa/ till wiss Ränta och Inkomst/ ther man skal lefwa uthaff/ och sedan ther hoos öfwerwäga/ uthräckna och förslå/ så myckit man uppå thet nogaste fram Förrådh göra kan/ huru stoor och myckin/ Åhrens wissa Uthgifft och förtäring/ ther emoot wil belopa/ Så Uthgifften ifrån Upbörden/ hwad som tå kan wara igen uthaff Upbörden/ thet hafwer man tå at lägga sig till Förrådh och Gagn. Finnes Uthgifften lijka hög med Upbörden/ så står thet Hwsshåll uppå Ewentyr/ Lycka och Olycka. Men är Upbyrden mindre än Uthgifften/ så är thet Husshållet allaredo uppå fall; Och uthan man finner ther Boot uppå uthi Tijd/ så blifwer thet aldeles till inthet; Och kommer thet först ther till/ at man måste låna och borga/ så står man noga före/ at man icke skiuter effter med Jordegodzen/ och sedan Herresäten till med/ och blifwer thet tå uthe med then Slächtenne.

Sådant til at förekomma/ får ingen göra sig sielff något blindt Förhopp/ achta sijn Inkomst förmehra/ än hon kan göra fyllest till/ och Utgifften ringare/ än hon blifwer/ tänckandes/ som mången lijkwäl gör/ GUDH föder oss wäl. Man skal icke söria för MorgonDagen; Och gör så uthi Lättia och Oachtsamheet inthet mera til Sakenna/ uthan bedrager sig sielff ther med: Therföre måste man bruka Weet och Förnufft/ som för är sagdt/ och Summera och förstå alt thet som man kan tänkia/ kunna komma sig til Upbördh/ och laga så sijn Uthgifft ther effter/ så at man sträcker icke Foten länger än Skinfällen räcker/ och man finner sig til Upbyrd/ tå är ju Uthgifften wiss nogh.

Först/ hwad som will til Rijkzens Rusttiänst/ så frampt man therföre icke är synnerlig befrijat: Som är för hwarie 400. Marck wiss Ränta/ een wäl-uthrustad rijdande Hoffman till at hålla/ effter som Priviligeriena innehålla/ hwad then kommer till at bekosta itt heelt Åhr igenom/ thet warder uthi thenne Book; seneste och ytterste Deel föliandes. Sådan måste man förestå/ hwad och huru myckit man hafwer behoof till Inkiöp om Åhret/ uthi alleahanda Spannemål/ Kött/ Fläsk/ Fisk/ Smör/ till een heel Åhrs Förtäring/ så ock til Salt/ Humbla/ Torfisk/ Saltfisk/ Wijn/ Krydder och Frucht. Item Kläder/ Sidentyg/ Sysilke och Lärfft/ tilhålla sit Hws och Boo/ och Kläda sin Hustru/ Barn och Huussfolck med/ föruthan hwad som man ther uthöfwer behöfwer/ uthi Penningar/ till at löna sitt Hwssfolck med/ Fougten/ Fateburs Hustrun/ Ämbetes Folck/ Skipsfolck och Legefolck; Item till at byggia och förbättra Hws och Heman med sampt Wisthuus/ Fatebwr och annan Bohags rede/ och hålla thet wid Macht; Item til att besökia Herredagar/ och uppå thet sätt at kunna hålla sig/ som hwarsom och enom effter sitt Stånd fordrar och kräfwer/ Konungen/ Försten/ FädersLandet och sig sielff/ til åhra; Item swara Gäst/ kommande heem till sitt; Item hielpa sine Barn till Doop och Christendom/ till Scholer och Studier/ och ther så behoof görs/ till at försökia sig uthi fremmande Land/ uthi Konungzlige och Förstlige Hoff/ eller ock elliest hielpa sine Barn till ährlige Gifftermål/ och wara sine Wänner til Wilies med. Item til Almosa/ Präster/ Scholar/ Dicknar/ Spelemän/ Läkare och annat sådant.

Och uthöfwer alt thetta/ at kunna see sig om/ at hafwa een Nöd-penning i Förråd om Ålder/ Soth och Siukdom/ Krijg och Örligh/ Fängelse/ Hunger Dyr-tijd/ Eldh och Haffz-nödh/ eller något annat/ händer påkomma/ at man tå weet något at gå till. Bohaget hafwer månge Hindringar/ som thes Tilwäxt/ Förbättring och Wälfärd förtaga. Ibland thesse äre the förnemste/ som företalde äre/ therutöfwer kommer ock understundom til med osytne och otrogne Händer/ otijdig och oachtsam Utghiffe/ Fråsserij/ Dryckenskap/ Dobbel Slöserij/ Oachtsamheet/ Lättia och Försummelse. Emoot så månge/ hafwer Bohaget icke flere än twå trofaste Nödhielpare och Fordrare: Then förste är Weeth och Arbetsamheet med Förnufft/ rättwisligen uthi någrahanda ährlig måtto ideligen kunna sökia sin Näring/ och ther igenom kunna ökia och förbättra sitt Hwsshåld. Thet andra är Sparsamheet/ i thet man weet/ när man skal gifwa/ och när man skal hålla igen/ och weeta at gömma och hålla sitt tillhopa.

Uthi förstonne hafwer icke warit flere än tw Sätt Minniskiomen til Näring/ som man förnimmer uppå the twå Adams sönder/ Cain och Abel, then ene brukade Jordenna/ then andre Booskap/ Men sedan Menniskian föröcktes/ och thesse twå Medel äre bleffne Werldenne förtrånge/ hafwa the söckt och funnit på flere sådana sätt/ sombliga hafwa tagit sig före at regera öfwer Land och Folck/ sombliga hafwe arfft/ kiöpt eller förtiänt sig till Godz och Gårdar/ ther the hafwa hafft theras Uppehälle uthaff/ och sine ögodeelar förmeerat och förbättrar/ sig och sitt Folck ther igenom til thes bättre Underhåld och Förswar. Ther emoot hafwa ock een Part måss tiäna/ somblige til högre ämbete/ somblige til Nidrigare/ somblige til menigt Tiänst-folck/ een part uthi Krijg och Örlig/ til Land och Watn/ och åther somblige till menigt Arbete/ och hafwa ther sitt Underhåld uthaff. Någre Förmögne hafwa hafft theras Penningar uthlånte till wissa Tijder/ uppå Ränta; Een stoor Deel hafwa söckt sin Näring och Bärning med Handel och Wandel/ kiöpande och säljande/ Till Land och Watn; Somblige med flijtigt Studerande uthi lofflige och Booklige Konster; somblige uthi Andelig/ och een Part uthi Werldzlig måtto/ Meenigheeten ock sig sielff till godo; Någre hafwa gifwit sig til Bergwerck at bruga/ och somblige Skogar/ somblige Jachter och Fiskeri/ Och een stoor Deel hafwa lärd kunna konstige/ eller andre menige ämbeten ther månge andre skola lijka til/ och ther aff hafwa the söckt sin föda; Går ock nu dageliga så till/ at GUDH hafwer rijkeligen begåfwat Menniskian/ genom thesse och flere gode Sätt/ till at föda sig wäl uthaff/ hwar hon ock sielff will låta Hiernen/ Händerna/ Möden och Omaket til med; Thet må nu så wara rördt/ för then Orsaken skul/ at man må rätt komma ihug/ at effter the tu förste Sätten/ nembliga Åkerbruuk och Boskapz-skötzel/ icke nu göra Saken wäl tilfyllest: Therföre äre thesse föreskreffne Punckter förtecknade/ uppå thet at man må see och betänckia/ hwilke/ och huru månge/ hwar ther aff/ effter sitt Kall och Stånd/ til sijn Nödtorfft/ kan hafwa Tillfälle och Lägenheet/ at taga till. Medan nu Räntan och Upbörden är för then ene mera och större/ än för then andre/ och Tillfället och Lägenheeten wid then ene Affwels-gården annorlunda/ än then andre/ så wil wara för nödenne/ at man seer til/ hwad Åker/ Eng/ Beete kunna draga/ och Förmågan wara myckin och god til/ och ther effter skal man med Rådh och godt Betänkande/ weeta laga/ hwad och huru myckin Booskap man skal lägga uppå aff hwart slag/ som ther kan trijfwas/ och sedan effter som Boskapen blifwer myckin/ Åkren kan wara stoor/ Swedieskogen och Fiskiet godt till/ och effter som man hafwer många Bönder/ och wisse Dagzwärcken til näst under Affwelen/ ther effter öfwerlägges ock om Legefolcket/ huru myckit thet wara skall; uppå thet at Mantaalet och Folckzens Löhn och Förtäring icke belöper sig högre/ än som Affwelen och Winningen thet kan fördraga. Och än tå man må göra ther öfwer thet bästa man kan/ så kan thet tå lijkwäl icke så myckit förslå/ at Affwelen och wisse Upbyrden kan göra Saken wäl fyllest/ så at man ther uthaff kan hålla sig och sitt Hwssfolck wäl/ och ther uthöfwer läggia sig något till godo/ therföre måste man tänckia/ til någre aff the Medel/ som förberörde äre/ som GUdh hafwer tillåtit Menniskiom till uppehälle. Ibland hwilke äre någre Loffligare/ och åther somblige meer uthi Fördeelen; ty må een sedan först och främst see till/ at ther man hade något seedt och lärdt uthi Ungdomen/ så at man ther igenom må kunna komma sig uthi något ährligit Kall och Ämbete/ uthi Konungzlige och Förstilige Hoff/ doch så/ at han undwijker så myckit honom möijeligit wara kan/ thet som Pennige Upbörd och någon Räkenskap kan medfölia/ ther uthi een hård och ogunstig Öffwerhet/ eller andre onde Menniskior/ kunna få Orsaak och Tillfälle uthaff/ at skilia honom först ifrån thet/ som han söker ther medh til at förtiäna/ och sedan ifrån Arff och Egit til medh/ och ehuru kan wara om Konungzlige och Förstilige Hoff/ ther måste månge tiäna för eens Mans Lycka och Winning Skuld/ och är förty een owiss Handel at lijta uppå något myckit. Ty måste een Adelsman ther brede wid icke förgäta och försumma sig sielff/ uthan see och ther til med/ at hans Fougtar och Befallningzmän lägga sig Winning om/ at hans Godz och gårdar för otrogne och lathe Land-bönder skuld/ icke blifwa förlammade och förderfwade/ uthan så mycket mäst möijeligit är/ at Godzen må blifwa förbättradt/ uppå hwad sätt sådant beqwemligest/ snarest och lättest och bäst kan tilgå/ om hwilket Fougten måste blifwa wäl underättad/ huru han skal kuna ställa thet i Wercket/ och komma tilwäga/ thet finnar man ibland annat förmält/ ther som om Fougdernes Kall och Ämbete något författat är/ och såsom man säga plägar/ at thet är så By som Bonde. Ther aff fölier/ at thet är så Bonden som Fougten är till/ förty man finner flere orkeslöse och försummelige Bönder/ än the som äre Arbetsamme och flijtige.

Framdeles måste man ock see till/ hwad gode Tillfälle man kunne hafwa rådh till at göra sig Gagn med uthaff sijn egen Affwel/ antingen med Åker/ Eng/ Swedie-Land/ Beete/ Miölcke/ Fiskie-watn/ Timber/ Sågebräden/ Lächter/ Sparrar/ Master/ Wedh och Tiära Item Strömmar/ Bergwerck/ hoo ther kan hafwa Lägenheet till; Item Skipzbygning och annat sådant/ eller bruka Handel och Wandel/ effter gode ock förståndige Köpmäns sätt. Doch måste thet med Kiöpenskapen mäst skee uthan Rijkes och oförsummeligen/ som man thet bäst göra kan/ för Roop och Rychte skulle/ förty at sådan Näring hafwer många Hatare/ Affwundz-män och Förhindringar/ besynnerliga här uthi Rijket/ Och ändoch Köpmans Näring wara Adeligit stånd något förnär/ så är thet tå lijkwäl något wärre/ och både för Gudh och Menniskior fast oförswarligare/ at wara uthe på Frijbyte/ röfwa och taga ifrå andre oförskyldt/ ther han inthet hafwer lagdt in/ som doch skeer myckit/ och är än tå myckit bättre/ at lijda Armod och Fattigdom. Så är nu ibland alle företalde Medel inthet/ som snarare kan draga till Förmögenheet/ än Köpenskap/ ther hon wijssligen drifwes/ och lyckas will; Ther hafwer man Exempel uppå aff the rijke Köpmän/ som äre/ och warit hafwa: Så ock uthaff the månge och swåre/ härlige och sköne Bygninger och Befästninger i the stoore Städer/ som Handel och Wandel hafwa kommit åstad/ them icke månge Konungars och Förstars hafwe warit lijknandes. Nu är Köpenskap icke annat än een Förandring eller Wäxling/ så at man byter Penningerne ther the mäst gälla/ uthi Warur/ ther the äre lättaste tillkiöps at bekomma; Och läter them så sedan komma tijt/ som the kunna mäst gälla/ wänder them så åther an igen uthi andre Warur eller Penningar/ och flytter them så uppå then stad/ som man med Fördeel åter kan wända them uthi annat/ och så fram åth/ thet eena uthi thet andra/ så offta och länge man hafwer Tilfälle och Lägenheet ther till. Så kan offta hända/ när GUDH och Lyckan will foga/ och man achtar rätta Marknas tijder: Ther til/ at man uthi een resa/ både med sielfwe Köpet/ så ock med Stycke/ Wercke/ Aln Mått och Wicht/ både fram och tilbaka/ kan hafwa wunnit Tredingen/ til thet man först uthsände/ och innan fåå Åhr göra ther een större Summa uthaff/ än man lätteligen troo kan. Och effter thet wille kalla här för långt/ om at beskrifwa eller omstender/ Tillfällen och Lägenheeter ther till: Så will man nu här med låta förblifwat medh thenna Deelen

Åcker til at bruka med sina Penningar/ thet är/ Taga Tijo eller Tolff/ och offta flere Penningar om Åhret/ aff hwart Hundrade til Ränta/ och lägga än tå Tijder och Terminer före/ sp at Inlag och Skadegeld/ genom hwilken then som Penningarna lånar och behöfwer/ åste offta betala dobbelt up/ effter som hooss Judar och girige Köpmän/ och månge ogudachtige Menniskior nu brukeligit är; Sådan/ eller någon annan orätt Winning/ höfwes icke någon ehrlig Herreman/ men fem eller sex aff Hundrad om åhret/ uthan wijdare Skadegeld/ thet kan icke wara mera Synd/ än thet man tager elliest uthi ärhlig Leyo aff Huuss/ Jord eller annat sådant. Ty thet kan icke wara orätt med then som leger/ och något hafwer uth aff een anna/ thet man kan göra sig Gagn med/ och föda sig aff/ at then samme ther emoot igen gör then andre/ aff hwilken han thet hafwer/ een Wederkennelse therföre.

Handtwärck äro icke annat/ än itt Medel til then menige Mans och Fattiges Föda och Uppehälle/ som icke heller höfwes een Adels-Person/ likwäl finnes något thet/ som icke kunder wara förijteligit til at bruka/ serdeles för Qwinnes-personer. Ulle och Linnet/ så ock annat/ thet som Hws-nödtorfft kräfwer. Finnes ock wäl annat/ som Viri Nobilisär Bygning/ Fiskie/ Jacht/ Örter/ Trää/ åker/ Eng/ Rödning/ Swedie och annat/ thet som Mans-personer ock wäl kunna hafwa för Händer. Och än så myckit mera/ then som är een godh och flijtig Hwshållare/ igenom annars Handwärck kunde bedrifwa något/ och göra både them och sig sielfwan ther Gagn med/ uthaff Trää/ Jord/ Fiskeleekar/ Fuglewerck och annat/ så at han icke hafwer behoof at säija/ sig inthet annan kunna eller hafwa till at göra/ än gå fåfäng/ dricka eller dobbla; Wil han see sig wäl om/ och hafwa Luft till at förwärfwa sig något Godt/ flijteligen see till sitt Hws och Hemman/ så ock medh sina Tiänare/ Redhtyg/ Hästar och Harnisk/ och elliest thess emellan/ när han kan så Rooligheet och Tillfälle ther till/ skierpa sitt Weet och Förnufft/ med gode och nyttige Bökers Lässningar/ uthi Lagen/ Andelige och Werldzlige Historier/ Krijgz-konst/ Medicina/ eller andre Booklige Konster/ them han fram för andre menige Menniskior/ något bör weeta och kunna. Tå skal man siellf befinna/ ehuru lång Dagen kan wara/ skal han lijkwäl blifwa stackot nogh.

Thetta wari nu sagdt om then förste Deelen/ igenom hwad Sätt man skal kunna något förwärfwa och komma sig uthi Förråd medh.

Then Andre Delen.

Nu fölier then andre Delen/ som är/ at thet är icke myckit/ at hafwa godh Ränta och Inkomst/ och ther hoos något godt kunna förtiäna och förwärfwa/ när man ock icke ther hoos wäl weet och kan hålla sitt til råda/ gömat och bewarat/ uthan låta andre och månge ostyrige Händer löpa ther uthöfwer. Tå äro inge Skrijn eller Kistor/ Kamrar eller Wisthuus/ eller Fatebwr så fulle/ som såluna icke kunna förskingrade och tome blifwa. Förty/ håller och achtar man then för een wijs och förståndig Man eller Qwinna/ at weeta så at kunna spara/ göma och bewara sitt/ såsom man weet/ hurulunda hwar och på hwad sätt/ och uthi hwad Tijd thet kan förwerckas.

Non minor est virtus, quam quærere parta tueri.^[1]

Så bleff och aldrig ingen Hundrade Markers Herre/ som icke kunde Fyrick eller Penning äga. Therföre säger Syrach/ at man alt wäl igen läser/ ther som myckin Tilltagning är; Hwad man skal Fougtom i Händer gifwa/ the skal alt räcknas och öfwerwägas/ och all Upbyrd upskrifwas; Skal ock een godh Hwshållare icke hålla månge och onödtorfftige Gästebud/ men när Gästebud skole hållas/ tå skal thet skee öfwerflödeligen/ doch icke kräseligen för then menige Man/ uppå thet then icke skal knorra/ och begära sådan Spijs alltijd.

Onyttigt och öfwerflödigt Folck skal man icke heller föda widh Gården/ och serdeles the som fåfänge och tienstlöse wela wara/ uppå thet the icke onytteligen förderfwa andra med sig/ och the som man will och kan behålla/ them skal man låtahålla medh stadigt Arbete/ så at man förwänier them icke till Lättia och Tredska/ icke heller håller månge onyttige Hundar i Gården. Artigh och wacker Bygning höfwes een Adels-Person/ uppå thet han sedan må blifwa achtat och hållen för thet man är; Doch icke förmycket wijdh stoor begrijpen/ eller förkostelig/ uthöfwer theras Förmögenheet och Höfwa/ ty elliest wil then Bygningen wänta een annan och rijkare Herre.

Therföre skal hon hafwa sijn rätta Proportion, Högden effter Längden och Bredden/ Ingången makelig/ och Rummen wäl ordinerade effter eens Mans rätta Tarfs Fatebwr och annat Innedömme/ skal ock uthi lijka måtto wara skickat/ effter samma sätt/ såsom Bygningen är till/ så at icke sompt är förmyckit kosteligit/ uppå thet/ at thet icke skal synas/ antingen uthaff Obetänkande och Fåwidsko heller Fremmande wara sammankommet.

Hästar/ Harnisk och Wärior/ them må een Adelsman tyga sig så godt/ som han bäst kan och förmå. Ty thet bör wara näst Gudfruchtigheeten/ Förnufft och Mandom/ Adels egentelige Prydning; Medh Klädning och Drächt/ wil thet ock hafwa sitt rätta Mått/ effter som Förmögenheeten och Tijden tillsäger. Är thet icke alle Tijder så kåsteligit medh Stickning/ Sijden och Sammet/ ther ligger stundom icke heller stoor Macht uppå/ först thet icke är gammalt och uthslitit/ uthan nytt/ reenligit och wäl skrurit; Och således wara klädd/ när man will dageligen låta see sig uthi Hoff/ eller för främmande Män/ när Konungar eller Förstar willa hålla något synnerligit Gästebudh/ så wil ther något meera wendas uppå.

Uthi thenna Books Begynnelse är försmält/ at effter månge kunna wara uthi lijka Ståndh/ doch uthi olijka Förmögenheet/ och therföre icke så myckit wara achtat/ hwad Ståndet kräfwer/ uthan mera hwad Ämpnen tillsäija. Så går nu fast uthöfwer thet Skedet/ först uthi then onödige och onyttige Prach/ som nu nyligen uthi Konung Erickz tijd/ och sedan/ som Främmande hijt till oss Swenske äre inkomne/ både med för myckit kosteligit Smycke/ dyr Klädebonad/ herlige/ ympnige och ståtelige Tillredelser medh Gästebud/ mångehanda slagz kräselige Rätter och Dricker/ dubble Måltijder och annat öfwerflödh/ som mera äre Förstligen än Adeligen. Ty thetta Rijkes arth och Lägenheet gifwer thet icke heller meth/ at thet uthan Rijketz Förderff kan hafwa något Bestånd uthi Längden. Och för thenskuld wore uthi Tijdh nyttigt till affläggias. Uthi wåre Föräldrars tijdh hafwer uppå alle sådanne Delar warit Stadgar och Ordning/ Huru/ widh hwad sätt thet skee borde. Uthi Keysaredömet hafwa the ock hafft Leges sumptuales.^[2] Blifwa ock än mäst allestädes uthi the stoore Städer wid Macht håldne/ uppå thet at Förmögenheeten må ibland Folcket blifwa/ så at the som gerna wela achta sitt bästa/ hafwa något hålla och förswara sig medh/ så at the icke skola synas göra thet alt förmyckit; Och the som äre förwetne/ och wille ingen gifwa effter/ måste hålla åter till theras egit Gagn. Och ändoch nu sådant är gammalt/ och hoos oss slett affkommit/ skulle lijkwäl Herremän och Frwer wara härföre warnade/ förty ingen skadeligare Odygd kan finnas uthi heela Bohaget/ som onytterligare och stillt-tigande mera kanförskingra än thenne; Och effter hon hafwer sin Orsaak uthaff Odygd och oweten Högfärd/ så är ock Högfärd then äldste/ och een uthaff the förnämligaste och störste Synder/ som GUDH för ingen deel kan lijda; Och är therföre inthet till at tänckia/ at GUDZ Wälsignelse skulle wara ther hoos/ med mindre än all Ting skeer till måtteligheet och uthi Gudz-fruchtan. Här om wore nu fuller mera till säijande/ Hurudan then rätta Adelig Prydning borde wara/ särdeles för hwar slags Manfolck och Qwinfolck/ så ock hwad thesse Rijkers Lägenheeter och Förmögenheeter lijda och draga kunna; Men effter at thet will falla här alt förlångt/ ty låter man ock nu så här widh blifwat. Ther näst skal man ock see til/ at man lägger icke för stoort Frwentimber eller anna myckit Qwinfolck och Manfolck till/ uthöfwer theras rätta Nödtorfft och Höfwa/ effter som lijkwäl the Gamble tillförenne giordt hafwa; menandes at the kunde sättia them alle så myckin Sysla före/ till at uthrätta/ som wäl skulle kunna göra fyllest/ emoot then Bekostning/ som man skulle wenda ther uppå/ hwilkit doch inthet warit hafwer eller blifwa kan; Förty/ medan mölnaren sofwer/ löpwer myckit Watn fåfängt. Och hoo gitter och orckar taga sig thet Omaket före/ at achta så enkannerliga ther uppå. Så wanckar ock nu uthi thesse Tijder mång långwarig Feber och Siukedomar/ så at man offtast hafwer minste Hielpen/ när som hon mäst och bäst behooff görs/ och uthi med er Tijdh går tå lijkwäl Tijden fram medh Maat och Dryck/ Löön och Kläder/ och hafwer ther inthet före/ effter som Förfarenheeten medghifwer. Therföre finner man ock mångestädes hoos stoore och myndige Herrar uthi främmande Landh/ the som för sådane Orsaker skuld/ hålla fast ringa Folck uthi theras Hoff. Och må thet nuså wara nogh sagt om thet andra Stycket/ At man allenast thet achtar/ at såsom ägodelar wela medh Förnufft wara sammansanckade/ så wela the ock meth Wett och Beskedeligheet Tijd ock till rätta Tarff utghifwne och uthdeelte warda; Doch skal man lijkwäl hafwa then åthskildnat/ at än tå Girugheet och Fråsserij äre emoot hwar andre/ så äre the wekne långt ifrån Dygden/ uppå bäggia sijder/ och ther något Gudfruchtigt och ährligit Hwssfolck lijkwäl hafwer någon Platz/ tå måste Sparsamheet och Återhåld hafwa sijn rätta Stick och Mått.

Then Tridie Deelen.

OCh medan ingen Menniskia är skapat eller född till Werldene/ för sijn egen skuld/ uthan GUDH till at dyrkia och ähra/ och sijn Nästa till gagn och godo/ så när ock ingen ung Adelsman wara så heem-kär och boo-fiken/ han måste iw än tå låta bruka sig uthi Konungzlige och Förstlige Hoff/ framför annat menigt Sälskap Sittia för Rådh och Rätta/ och wara medh uthi Uthfärdh/ och uppå andre Resor. Ty får ock nu till thet Tridie thet Fölge medh/ genom hwad Medel och Sätt thet låsast och medh minsta Hufwudbråt och Omack thet kan till gå/ Så at sådan hans Frånwaro icke sacknas förmyckit/ förmyckit/ och sådant kanskee uthi tweggehanda måtto. Först/ At man hafwer alle the förenämbde ärender/ såsom een Huss-herre eller Frw dageligen måste hafwa uthi Hugen/ till at betänckia uthi någre wisse Waflor upskriffne/ och them som offtas besee och öfwerlöpa. Ther uthaff kan man uthan Qwaal och wijdt Betänckiande/ straxt komma sijn Nödtorfft så mycket bättre ihug; Hwilke Taflor eller Täcnkeskriffter här effter/ på thet seneste/ följandes warda. Ther näst ock til thet thet Andra/ At såsom Smeden brukar Tänger/ för thet han icke will bränna sina Händer/ så får man ock lägga Arbetet och thet största Omaket på en godh/ förståndig och trogen Fougde. Säll är then/ som en sådan finner. Nu äre Tillsynesmän menigt twäggiehande slagh; Then ena Parten äre stille/ illkloke och Egen-nyttige. Thet andre Sälskapet äre eenfaldige/ seenfärdigt och försumligt. Thesse twå förenämde till at bota/ will thet först wara aff nöden/ at tillsäya honom/ som Befallningen hafwa skal/ hwad hans Fougde-löön mera skal för andra/ för sijn Trooheet/ Flijt och Omaak/ som han måste hafwa/ och sedan låta inventera och skriffwa honom i Händer/ alt hwad han skal hafwa at råda uthöfwer: Undantagandes thet/ såsom Herren och Frwen (som ock förnöden wara kan) weta hafwa sig sielfwe under theras egit Lååss och Nycklar förbehållit. Tbet näst skal man göra honom en godh och klar Underrättelse/ om hwad hans rätta Kall och ämbete kräfwer/ och huru han skal gå thet wäl igenom/ och sedan läggias Wijte widh/ om han tager ther uthi framdeles Egin/ Nyttigheet/ Dryck/ någon Lättia eller Försummelse före/ at sådant aff hans tillsagde Löön skal blifwa honom först affkortat/ och han sedan/ som Lagh och Rätt är/ tillbörligen straffat warda. Ther uppå må man/ antingen Munteligen eller Skriffteligen hålla honom Meningen före/ widh thetta effterföliande Sätt.

En Fougtes eller Befallnings-mans rätta Kall och ämbete är thet/ at han skal hafwa Wårdnat/ Acht och Tillsyn/ om alt thet som Herren eller Frwen hafwa betrodt honom: Thet the icke sielfwe kunne hafwa Tijdh eller Tillfälle till/ at laga och beställa om/ såsom theras Gagn och Nödtorfft kräfwer.

Ther näst och till thet andra/ At han så kan förestå Herrens eller Frwgens Afwels-gård och Bohag/ at the kunna hafwa ther Profit/ Nytta och Gagn uthaff/ och både thesse Deelar wäl till at uthrätta/ står mäst ther uppå/ at Fougten är Drifwande/ Arbetsam/ Flijtigh och Trogen.

Hwad som then förste Punchten tillkommer/ at Jodegotzen och Räntan må kunna blifwa förbättrade och icke förmindskade/ ther om måste Fougten hafwa sådan acht och Tillsyn/ så wäl med Torpare/ som medh heela Hemman/ at hwar Bonde faar wäl medh Gården/ åkren/ Gärdet/ Dijken/ och wäl medhfaren i rättan Tijdh/ hafwa godh Hägnat/ och icke låta Skogen förgå Engen/ uthan heller rödia Skogen undan/ ich taga meera in. Och uppå thet att man kan komma ther theste bättre till medh/ och uthi så måtto förbättra sijn Herres eller Frus ägodelar/ måtte man wäga een Måltijdh Maat och en Tunna Ööl uppå/ och medh thet samma Ett/ Tu eller Try Hielpe-Dagzwercken/ antingen till Swedie-fall eller Engia-rödning och Wed-hugning/ thet ock then Bekostning kunde löna fyra eller dubbelt igen; Sedan kunde man fly sig een Torpare uppå/ eller elliest förmera Engiarne/ ther uthaff blifwer åhrliga Räntan/ uthan synnerlig Kostning/ widh macht hållen/ föröckt och förbättrat.

Ther ock olyckeligen så kunda hända/ at något Hemman blefwe bränt uthaff Försummelse/ så finner man fuller/ hwad Lagen säger ther om. Nu kommer thet uthaff Wåde/ eller ock något Heman lågo elliest obrukat och öde/ tå skola the andre Landbönderna/ som liggia i samma Rätterlagh/ eller elliest icke förlänge ther ifrån/ hielpat up igen/ till at bruka Åker och Engh/ eller ock läggia andre thertill/ ther igenom blifwer sådant Hemman theste förr uptaget/ och uthi medler Tijdh/ blifwer mäste Delen af Räntan behållen. Och effter thet är godt/ at försambla Spannemål/ när gode Grödesåhr äre/ uppå thet man kan hafwa något uthi Förrådh/ när hårde åhr kunne komma/ eller elliest så behoof görs/ at taga till/ och man lijkwäl icke så hafwer Hwss-rum ther Såden kan liggia obrunnen och wäl förwarat tillstädes/ och frij för Råtter och Ohyror. Ty skal Fougden see ther till/ at medh hwilcke Hemman/ som någon myckin godh åker-Jordh finnes/ at han kan medh lämpa och godh Ord komma whar Bonde ther till/ at Så hwarthera ett Tunne Landh tillgodo/ aff Herrens egin Sädh/ thet som gode Bönder offta göre andre/ som the äre intet plichtige/ allenast för ett godt Ord skuld/ til wilies. Wil man ock ther emot qwitta Bonden tw Dagzwercken ther uthi/ så hafwer Bonden Skäl/ och Herren sit Skäl näst Gudz Hielp behållet och föröckt. Ther icke så Tillfälle wore/ at thet så kunde tillgå medh Korn/ Rogh eller Hweete/ at thet måtte tå skee med något Lijn eller Hampa så mycket som thet tå wara kunde/ at man hade än tå Gagn ther aff till Fiskerede eller annat.

Een trogen och flijtig Fougde kan uthi mångahanda måtto föröka sijns Herres och Hwssbondes Rända/ uthöfwer alle åhrlige Utskylder/ sampt medh thet som nu sagdt är/ så ock ther igenom/ at han hafwer Underwijssning/ Rättelse och Hielp ther till aff Laghbooken/ och serdeles uthi Bygninge Balcken/ när han wil see then wäl och flijtigt igenom/ och fullföliat/ föruthan andre höge Lagebrot/ Sakefall/ såsom wäl undertijden kunne draga så myckit sielfwa Hufwud-räntan. Nembligen Hwsesyn/ Humblegårder/ Galen Hund/ Dijkande-Åker/ börande Trää/ owan Boskap/ wälfaren och giöddan Åker/ Broa-syn/ Bastelöpe-Skogh/ Gärde-städie/ Foder-nööt/ icke sälia Fodret ifrån Hemmanet/ röddan Engh/ Eke och Hasel-skogs Eeld/ goda Gerdz-Gårdar/ Tiliehugge/ Wargeskal/ Oqwedz ordh/ Förtaal/ Slagsmåhl/ Oliudh/ och annat sådant mera. Doch skal Fougden hafwa then Beskedeligheet/ at hwad han hafwer stgoor Saak eller Lijten medh Bonden/ tå skal han ingalunda låta sig förnimma/ at han antingen för Lust eller Afwund skuld hafwer Wilie till at sökia Saak/ uthan hwad elliest göra måste för Rättwijsan skuls/ effter han ock eliest icke annorlunda wäl kan stå til Swears medh: Han skal ock elliest en bitterliga gifwa Bonden Bannor eller hård Ordh/ uthan med Sachmodigheet/ Alfwarsamheet näpsa hans Feel och Brott/ och ställa sig lijka som han hade Ömka och Medlijdande medh honom/ håll honom före gode gamble Dannemäns Exempel/ råda honom at tage sig effter them/ och bättra sig/ doch icke the mindre sökia uth Saak-fall/ thet nämmaste han kan.

Hwad som hälst Bonden wil hafwa falt at föryttra/ ware antingen Hästar eller Boskap/ Huder eller Skin/ Smör eller Talgh/ Spannemål/ Rogh/ Hwete eller Malt/ Ärter eller Humbla/ Fruch eller annat sådant/ that skal Fougden så beställa/ at ther blifwer Herren först tillbudit för skäligh Wård/ och icke uppå thet dyrese/ effter Bonden hafwer Huuss och Jord aff Herren/ hafwer man något igen som Bonden kan tiäna/ annat än rede Penningar/ så må man ther medh förnöija honom. Hafwer ock Herren icke sådane Partzeler sielff behoof/ så hafwer han än tå sijn Winning ther uppå/ till at låta föryttra thet på een annan Stadh/ och hwar Bonden thet icke så gör/ eller ock Fougden tager ther sielff Försummelse före/ och så icke beställer om alla Deelar som förtemält är. Så hafwer Herren orsaak at sökia uprättelse för then Skade som ther uthaff komma kunne/ och än tå sökia Boten för Förbudh.

Så skal och Fougden komma ihugh/ at thet är icke fåfängt sat uthi Lagh Booken/ at Afradt bör wara uthe om Thomas-Mässe för Jwlen/ ey får Bonden förr hålla sin Jwla-högtijdh ther uthaff/ Tå står thet äfwentyr han kan komma sitt afradt eller Lantgille något wäl från sigh. Therföre ska, Fougden taga thet uthi tijdh och tima/ förr än thet kommer Drögzmål uppå/ Och Bonden sedan beder Dagh ther uppå ifrån then ene tijden then andre sålänge Herren måtte tå Borga honom thet til Åhrs/ eller och länger. Så får och Fougden underwijsa och lära sådane Land-Bönder som intet sielfwe kunna achta sigh/ at icke hålla månge Gästebudh/ eller förslösa them uthi Städerne.

Ty thet är först Hemmanet til skada och Förderff/ uthan wele the hålla Gästabudh offtare än the göra Bröllop eller Barnsööl. Tå skola the spara til then tijden teh wela hafwa Höö och Korn i Hwset/ eller och the wilia hafwa hielp til at hugga och föra Timber/ fälla Swedie Land/ Rödia wägar/ tå görs ther Bondens sielff Gagn medh/ och Hemmanet förbättras. Han skal ock icke låta sig nöya ther medh/ at han weet hwadh Land-boen hafwer för Hws i Gårder/ uthan och på then Tijden besökia Bonden och han skal see til medh Ägorne/ huru thet står til/ som ibland annat allaredan något ther om förmält är/ så lagat/ at inge ägor gå undan Godzen/ som Herren eller Fougden kunne hafwa Häfd uppå utah theras Wett och Wilie/ elliest heter thet icke förmera sins Herres Godz utahn förminska/ hwilkit hoos en godh och trogen Fougde icke bör kunnit blifwa. Och till Beslutet hwadsom nu förberrödt är/ och uthu thetta stackote Begriipet/ icke hafwer kunnat författat blifwa/ och lijkwäl kan bespörias/ och någon tijdh uptäckas/ thet han kan göra sitt Herskap till willie/ godo och gagn medh/ ther skal han alltidh hafwa både hagh och wilie till/ och ther uthi intet omåk/ antingen Natt eller Dagh förtryta eller hindra låta.

Then andre Delen/ at Herrens eller Frwens Afwel/ Boo och Bohagh må kunna blifwa förestädt/ at the och uthi lijka måtto kunna hafwa ther gagn och fördeel uthaff. Ther om måste Fougten achta thesse effterföliande Stycker.

Först skal han hafwa åhuga för alt hwadh som heela Bohaget kräfwer. Therföre skal han sin sigh förståndige åkermän/ som wäl weet at låta reda Jorden till/ at komma alla handa Sädh ther uthij rättan tijdh/ och weeta huru mycket som Sådt blifwer/ och hwad som Gudh gifwer ther uthaff/ när som thet är afftröskadt. Ingen Gödzeel är Åkren bäter/ än then som Hwsbonden bär sielff nedh under sina egne Fötter. Hwadh som upbärs medh Afradz spannen/ och hwadh som sändes till Qwarn/ och man låter Mälta/ ther bör wara öfwermälning uppå.

Skal han och ihug komma huru lägenheten/ och huru stoor Afwelen/ och huru månge Bönder ther tilliggia/ til Ährligh Dagzwercke/ och ther effter weta till at förstå/ huru månge Hion han kan hafwa till at bedriffwa Gårdzens Arbete och Tarff medh. Och therföre skal han see till/ at han kan på stemne tijden behålla så mycket godt Lege folck Dränger och Qwinfolck/ om honom något elliest fattas som här kan til rätte Nödtorfft hafwas behoof/ och icke flere/ och gifwa them Skådie-Peningar på Hand/ och när Åhret är uthe/ at han gifwer them theras förtiente Löön/ effter som han är blefwen öwereens/ när han stadde them/ och ther medh sättia hwar och en sin Dagesysle och Gerningh före/ så at hwar Weet sitt Werck aff/ om Afftonen tilförne/ hwadh som Dagen ther effter göras skal/ så at ingen är ledigh/ orckelöös/ och utan Arbete i Gården/ som Helsan hhafwer/ och så hållat fram heele åhret igenom/ undantagandes Söndagen och Högtijdz-Dagar. Hwadh han här uthöfwer kan eller måste hafwa/ til Arbetz-folck uthi Gården/ medh them måste han hafwa samma lagh/ så at hwar Weet/ hwadh the göra för Maat eller Dryck och Löön hwar Dagh/ och så hållat heela Åhret igenom.

Framdeles skal man och thet weta/ at thet är intet nyttigt ibland störste Parten/ aff thet menige Hwsfolck/ at gifwa them så myckit och/ fara så wäl medh them/ som man kan/ så äre the Lägre alle otrijfne/ försummelige och än undertijden wäl otrogne till medh. Thereföre måste Fougden hafwa theste grannare och nogare tilsyn medh them. Och såsom hwar och en sielfkrafder är/ och weet til at fordra hans Löön/ Maat och Dryck/ Hws och Läger och annat sådan. Så hafwer Fougten twert om ingen Rätt och skääl/ till at kräfia både tildeligh och seendt/ medh godo och ondo/ thet som them bör göra Herren eller Fougten till lydno och hörsamheet till gagn och godo igen.

Och lijka som man skal icke slagga mera Folck tilsamman/ än som man kan sättia fyllo och hafwa till Gårdzens Nödtorfft och gangs behooff/ så skal och icke heller Läggias någon then Boskap uppå/ som medh Gårde icke wäl wil trijfwas. Icke heller mera Boskap aff hwart sitt slagh/ än som han kan weta Rådh at uppehålla/ och Föda them wäl fram till åhrs.

Och effter all tingh wil hafwa sin Tijdh/ så Fougten/ Skrifwaren eller Redeswennen Wäckie up Folcket till Arbets/ om Morgenen när Klockan är widh 4. När Klockan är wid 7. Tå Skola the hafwa Frukost/ Middagz Måltijdh widh 12. Aftonmåltijdh widh 3. Och effter thet at Arbetet faller sigh annorlunda om Wåren än om Hösten/ annorlunda om Sommaren än om Winteren/ annorlunda för Middagh/ och annorlunda effter. Ty skal han ställa/ Arbetet än både Arla och Serla/ såsom the fyra åhrs tijder behagat till Nytto och Gagn fordrer och kräfwer. Skal han hwar Dagh komma ihugh/ hwart slags Boskap som hafwer Foder/ Watn och Rycht behooff och han doch intet bedas och twå gånger om Dagen/ Affton och Morgen sielff see till/ huru thet rychtas och gifwes/ at godt Rycht icke fattas/ och Foret icke ohuldeligen medhfares och spilles/ Herrans öga gör Oxan Feet. Skal han och til thet minste en gångh om Dagen/ och hälst om Morgonen/ fara hwart rum igenom/ thet som någon Gerningh hafz/ så wäl i Mangårdh såsom i Stallet/ uppå thet han seer hwad ther görs/ och at alle städes renligt och wäl tillstår/ skal han och som offtast hafwa tillfälle och tijdh/ fölia Arbets-folcket effter på Footen/ i Hwsen/ och Markenne/ och Stundom uthe på Siön/ och drifwa uppå Folcket/ så at the äre Fougten ingestädes och ingen tijdh antingen uthe eller inne owetandes/ ther medh hlles Folcket medh Råddhoga/ och går Arbetet theste bättre fram.

Item skal och sees till medh Maalningh/ Mältning/ Brygning/ Bagningh. Och serdeles huru thet skal Maatredas hwar Dagh/ så at för Folckit thes bättre hälst reenligen och wäl till pyntes/ effter som Dagen och Tijden tillsäger/ at man icke tager Godt och gör ther ondth uthaff/ eller elliest osytligen och otrooligen medh handlas/ och kommer tijt thet bör och rät skal. Sammalunda see till hwadh ther görs i Logen/ at Såden blifwer wäl aftrysken i rättan tijdh/ och Halmen lägges affsijdes/ till thes man behöfweren serdeles för sigh/ then man skal Täckia medh/ och then försigh som skal för Boskapen/ och Säden kommer wäl och reenligen i Laderne. Theslikest skal han twå gånger i Wekan gå til Kornboden/ Wisthuus och Källare/ när then Tijden är/ och see till at Säden icke Brinner/ eller Ornar/ Maaten icke surnar för Lake-löse eler förderwes af Ohyra/ Faat och Tunnor icke slå Banden aff/ Swicker och Tapper igenslagne/ så at Ölet icke Rinner uth/ och dofwar/ Tomme Tunnor och Faat icke liggia otwagne/ och ther uthöfwer tage Osmaak till sigh falle/ gistnar. Så och uthi Bryggare och Bagarehws/ så ofta ther hafs något för händer. När then Tijdh är/ skal han en gångh om Dagen fara åker och Engh öfwer/ för Ohägnadh och Tapnigh skull/ om han hafwer förfall/ så sände en annan som wiss är/ i sin Stadh/ och göre så flerestädz hwar så behoof görs. Effter så som Mantalet är til hwar Måltijdh/ thet effter skal och Brödet framläggias och Maathen uthgifwas/ thet öfrige skal åther uptagas och förwaras/ tillnäste Måltijden/ och granneligen sees till/ at intet drages ifrån Måltijden uthyses/ och hålla Räckenskap medh Redeswen twå gånger om Wekan/ på thet om något är försedt/ förrunderligen eller oachtsamlige uthspisat at man man tå så mykit bättre och snarare kunde förekomma/ för än Staden framdeles kunne blifwa förstoor/ och ändoch man icke allenast bör hafwa en wiss Ordnighpå Bryggningh och Bakningh/ och med hwadh och huru myckit man bör hafwa effter Tunnan och Span/ uthan på allehanda uthspijsningh/ huru myckit thet skal på hwar Person om Dagen/ Wekan/ Månade och hela åhret igenom/ efter såsom Personerna kuna wara till/ sompt bättre/ sompt semdre/ somlige mere/ somlige mindre/ effter såsom itt synnerligit Register/ här effter ther uppå författadt/ wijdare innehåller. Så skal man doch icke thes mindre hålla ther uthi then Beskedeligheet/ at han icke altijd skal löpa till Wisthwset/ uthan bruka ther till andre Medel/ som Gudh hafwer gifwit hwar sin Tijdh om åhret. Såsom skeer när Slachterijet står/ eller när Fiskialeek går flux till/ eller när Boskapen måst Målkar om åhret/ tå finner sigh myckit/ ther man kan spijsa Folcket med/ thet som icke tienar till att låta förwara uthi Wisthuset/ ther man lijkwäl kan spara andre Partzeler medh/ så länge thet står uppå och ther uthöfwer/ hwar man hafwer godt Fiskie/ förskaffa sig allehanda Fiskiarede uthi Tijdh och Tima/ och thet sedan altijd ideliga bruka läre/ så får man mång godh Mål. Item Rofwor/ Kåål/ Gryn/ ärtor/ Bönor/ Senap/ när man hafwer sådant i Förrådh/ ther man aldeles wäl drygar Maaten medh.

Han skal och ibland annor ärende icke försuma/ at hafwa någon uthe till Haffs-Fiskiet om åhret/ ther then lägenheten kan wara widh Öster-Siön/ effter Strömingh/ Tårsk och åål och räta achta ther Båt och redskap till.

Krokar och skiötar/ eller effter Tårsk/ Flundror/ Långer/ uth widh Wester-haffwet. Item Bröd/ Ööl/ Smör/ Salt/ Spijk/ Jern/ och annat till att låta byta sigh Fisk före till thes man kan sielff låta Fiskia. Slachterijet bör skee i rättan tijdh/ förr än thet lijder för långt in på Hösten at Nätterne blifwa långe/ Kalda och Wåta/ och skal skee uthi fult Ny/ ty tå äre då både Maat/ Talgh och annat drygare/ och see wäl till at all tingh rätteligen medhfatres och intet förkommes/ göres Kötkorfwar/ förwares Sylta och Talg/ Köitet insaltas och sompt uphängias och rökes/ Hudarne spetes och torckas eller saltes. Alt thet som han kan weeta och Tårckia at kunna komma sigh till upbördh/ antingen uthaff Afwelen af Fisket eller någon Åhrlig wiss eller owiss Ränta/ ther skal han mana uppå både uthi tijdh och otijdh/ at han kan thet få innan theres Låås och Nyckel/ och see till at han intet annat inkomma låter/ än thet som godt och doger till at förwara. Och sedan wäl och rättwijsligen mäta/ upwäga och Skrifwa låta/ och medh sådnna godh försyn och Sparsamheet åter igen uthgifwa/ så at han kan/ så mycket mögeligit är/ hafwa behållet något till Öfwerlops till at förbättra sitt Inventarium medh/ sin Herre eller Frw till gagn och gode aff then Åhrs Inkomst. Så Uthgifften till Löön och uthspijsningh kan wara ringare än Upbörden/ och så lagat at när Åhret är omkring gångit/ at han kan antwarda sin Herre Åker och Engh/ Huus och heele Bohaget bättre igen/ och icke wärre än som han thet för sig funnit hafwer. Så at han kan weeta gifwa tillkänna/ huru myckit han uthöfwer all Bekostning genom sin gode Tilsyn/ Flijt och Arbete hafwer kunnat warit sin Herre eller Frwe till gode och gagn medh thet åhret. Och Helgedagen skal han medh sitt egit Exempel komma Gårdz-Folcket till att söckia till Kyrckie/ höra Gudz Ordh/ och tiena Gudh/ och effter Måltijdh/ lära them Tucht och gode Seder/ och altidh förtaga Guds Nampns wanwyrdningh.

Sammalunda icke see igenom Finger af några grofwa Synder och Laster begåss widh Gården/ antingen medh Hoor/ Lönskeläge/ Slagzmål/ Styld/ Perlemente/ Olydnat och Rotenskap/ uthan Strafa ther uthöfwer hårdeligen som Lagh och Gårdz-Rätten tillsäger. Så frampt at han icke wil lijda ther stielff Straff före/ och uppå thet at hwar må weta och taga ther bättre till wara/ ty skal han en gång om Månaden på en lithen Helgedagh/ antingen för Måntijdh eller effter/ låta them höra Gårdzrätten.

Och såsom Ämbetzmän/ och alle andre Gårdzens Hion skola låta sigh nöya medh Maat och Dryck effter skäligheet/ och medh theras förtienta Löön/ så skal och icke Fougten göra thet samma uppå thet at han icke gifwer orsaak at biuda något annat till. Man skal och icke wara Girigh/ och egen Nyttigh medh en annars Skada/ såsom lijkwäl alt förmyckit skee plägar/ och komma doch honom sielff till Skada och intet gagn ther medh/ effter thet görs intet så hemliga thet spörs in. Han skal icke heller wara Obeskedeligh/ eller för Age-starck emoot Gårdzens Folck för ringa och Lättferdige orsaack skuld/ eller elliest i Dryckenskap/ uthan fastanades och medh godh skåål/ så at medh Ordom först Straffas sachtmodeligen en gång Twå eller Tre/ och sedan om intet annat hielpa wil/ effterfölja medh Straffet/ uppå thet sättet förwerker han sigh ibland Folcket både ynnest/ Lydno och Rådzlo.

hwar så är/ Gårdzens höge Nödtorfft så ändeligen tillsäger/ at någre synnerlige Partzeler för Gårdzens synnerlige Nödtorfft skuld wela wara Köpte/ som Humble/ Saltfisk eller annat sådan för Spannemål eller hwadh man kan hafwa rådh till/ tå skal han achta Tijden/ och see till uppå hwadh stadh man kan så dyrast föryttra sitt/ och ther emoot Flijteligen achtas uthi hwad Marcknad han kan få bäste Köp in/ på thet han behöfwer. Blifwa och några ringa Partzeler till Köpandes/ så må han och ther emoot igen finna något till at föryttra/ såsom ifrån Afwelen lätteliga kan umbäras och göra ther om som lijkast är. Skall han och see till at Watn och Dråppa icke gör Skada/ och när Storm och Owäder kommer/ som rijfwer aff Taken antingen i Mangården eller i Ladegården/ at han tå strax låter bota them igen. Item at Skep och Båtar icke fara illa och gå sönder.

I synnerheet at han tillseer at Elden wäl gömes/ och at Tiuffwar icke dircka up Låsarna/ eller bryta sigh in uthi Hwsen. Sådan alt som nu förmält är/ och ytterligare berörandes warder/ till at föresee och wäl till at förekomma/ ther hörer Trijfwenheet och stoor Flijt till. Han skal wara then förste uppe om Morgonen/ och senast i Sängh om Afftonen. Och icke heller än tå Sofwa alt heele Natten igenom offta/ så frampt at allestädes lijka och wäl skal kunna tillgå/ så får han icke heller wara något Ilwåp/ uthan mäst Fastandes och Nychter/ och äntå bidiga Gudh om Nåden/ elliest är all Lärdom och Förmaningh/ Möde och Arbete fåfängt. Och ändoch at Fougten bör at låta sigh wårda/ om alla Gårdzens Saker och ärender/ huru ther om bliffwer bestält och uthrättat ehwadh Nampn the hälst hafwa kunna/ så hafwer doch lijkwäl Fatebwrshustrun sine Syslor för sigh/ gernigh tillkommer/ såsom är Fatebwr/ Boskaps-Rycht och gifft/ Spinna och Wäfwa både Ullet och Linnet/ till at kläda Folcket medh/ och förbättra Fatebwren/ till at hålla Noot och Nååt widh macht medh. Item till at Mälta/ Bryggia/ Baka och Skräda/ Koka/ och medh Målckning/ Ystningh och Kerningh/ och effter som Betet och Åhren äre/ sees till huru många Pundh Smör man bör hafwe effter hwar Koo/ och huru mångh Pundh Ost effter Fåår och Geeter. Theslikest till at see till/ at redeligen och wäl tillstår i Hwsen/ och medh allehanda Hwsens Käril och annat Innedöme till behörigningen/ såsom är Glaas-föster/ Nycklar/ Dörar/ Bordh/ Bänker/ Bänkekläde/ Stoolar/ Sängiar/ Dukar/ Bonar/ Taflor/ Dynor/ Hyender/ Dretter/ och annat sådant mera hafwa thet under Låås/ hålla Qwinfolcken i tucht och aga widh hwar sin Gerningh. Item hafwa så fierran umsorgh för Uthspijsning widh Gården/ at thet rätt och wäl tilgår/ och Boskapen hwar effter sitt slagh får sin tillbörligh Rycht och Skötzel. Item låta såå Hampa och Lijn/ Kålfrö och anant sådant/ låta Rychtat och Höflat. Sammalunda bör Fatebwrs-hustrun hafwa acth medh Bakerskor/ Bryggerskor/ Stugukonan/ Miölckedeyan och Ladegårzfolck/ så intet Arbetz-hion finnes i Gården/ som weet cike sin serdeles Dagz syslo. Skrifwaren hålle klare Rigister på Mantalet/ Upbörd och Uthgift Redeswennen och Källareswennen eller Nycklepijgan bäre up och Spijse uth/ göme hwadh som lefwes effter hwar Måltijdh/ och see till at icke bärs uthwses eller förderfwes som förr är sagdt. Drängiefougten hafwer i wärie allehanda Bohagz-tygh/ ware antingen aff Jern eller Trää/ och were huru thet är förwarat och fördogt/ till then tijdh man thet behöfwer/ och hafwe Låås och Nycklar för Ladu och Loga. Fiskiaren see till Noot och Nååt uphängies och förwares och till allehande Fiskie-tåll/ så och Fiskie-Bååt och Sump.

När Fougten är borto/ eller hwart han elliest icke hafwer Lägenheet at beställa/ tå bör Skifwaren eller Underfougten wara i hans stadh/ ther han flijteligen skal hafwa them förmanat till/ at han altijd håller wisse Mantals Register på hwart Hion som i Gården är/ både therföre at han weet hwadh the skole hafwa till Maat och Dryck/ så at han och weet komma hwar widh sitt Nampn i hugh/ och wete spöria ther effter/ hwadh såsom han hafwer giordt för Maaten then Dagen/ förtyNota sådane Personers Löön är intet så stoor/ at Maat och Dryck till at hålla them uppe medh kostar ändoch mera/ therföra bör Arbetet fölia Födan.

Och effter at nu så är/ at Bönderna icke hafwa allenast till theras Skatt och Afrad at sware till/ uthan och till theras ährlige Dagzwercken/ och at hwar weet sitt Tunno-landh till at fara/ och hwar sitt Engiestyckie till at slå. Räfsa och komma i Hws. Så skal fougten ingalunda tillstädia/ at någon Bonde eller hans Hion blifwer drifwin till någor Skiutz-färd/ antingen Landh eller Watn/ medh mindre thet är i Herrans nödtorfftige Wärff/ och thet genom någon Gårdzens Hion icke kan wäl uthrättas. Icke heller läggia them någon Gästning eller Tunga uppå/ eller i någon måtto oförrätta låta/ öfwer thet som Lagh och sed wänie wara kan; Han skal och see till/ at ingen dristar sig tll at taga Herrans egna Hästar aff Stallet/ och rijder ther någre ärender med/ Fougten owitterligit/ på ther the icke blifwa förderfwade. Icke heller tillstädia/ låta bruka Herrans egna Båtar/ ther igenom the kunna fara ill/ och slås sönder/ och Redskapen förfares. Ty skal han weeta alt sådant wäl förwara/ ty thet kostar myckit/ och är icke alltijd lät till at bekomma/ som något doger.

Till Lychtonne och Beslutet/ skola alla Partzeler ifrån thet Färnämste och in till thet Ringeste/ så som thet Åhret icke är förnött eller åtgångit/ och thet man bättre kan ifrån thet eena Rummet till thet andra i gode Mäns närware blifwa inventerat. Och then är then förste Deelen aff wiss Upbördh till thet tillkommande Nye Åhr.

Then andre Upbörden är then/ som man hafwes kunna draga tillhopa aff Gårdzens egin Affwel. Then tridie Upbörden kommer uthaff ährlige Räntan/ såsom Bönderna utghöra/ aff the Sochner och Rätter-lagh/ som the hafwa uthi sin Befallningh.

Then fierde är aff owiss Ränte/ Saaföre/ Hwsöre eller och thet som Bönderna elliest göra till hielp aff theras egin goda Wilia.

Then femte upbörden är then/ som ifrå andra Städer blifwer sändt och lefwererat till Gården. Thetta Summera man tillhopa/ till en heel åhrs Upbördh. Ther emot faller nu Uthgifften/ först Gårdzens Utgifft uthi dagligh Förtäringh. Ther näst then andre Folckzens Löningh och Befolkningh på Bygningh eller Täckningh och annat sådantmera. Then tridie/ allehanda Utspijsningh till gångande och kommande. Then fierde och Lefwereringh. Then fempte och tet som blifwer inskrifwit pro Inventario, här görs och Summa på. Sedan håller man thesse Summor tillhopa/ Utghifften emoot Upbörden/ så får man see hwadh och huru myckit man hafwer hafft till gagn aff then Afwelen och Hwshåld thet heela åhret igenom.

Alt thetta här för:ne rätt och wäl till at författa och förstå/ och uthi werckit till at fulfölia/ här hörer en godh/ trofast/ nychter/ trefwin och arbetsam Fougde till/ och then som således kan gå them wäl igenom/ then är Loff/ och sin Löön wärdh. Men then som antingen aff Lättia/ Dryck/ eller ock för någon Egen-nyttighet skuld/ wille taga här någon Försummelse före/ och illa beställa therom/ både uthi Tijd och Tijma/ och i så måtta wara Orsaken till sijn Herres Skada och Förderff. OM alt sådant säger CHRISTIUS sielff Domen/ At then Tiänare som weet sijn Herres Willie/ och gör then icke/ then är dobbelt Straff wärd. Och ändoch then Afwel kan wäl få en så mycket Omaak och Bekymmer till/ at skaffa effter som berördt är/ så en kunne wäl ledas ther widh/ än at taga sig flere Afweler före/ medan ther fölier och än alltijd Gagn medh. Så hafwa ock the Gamble för sådane Orsaak skull kallat många Affwels-gårder Draffwel-gårder. Såsom man ock förnimmer uthi fremmende Landh/ låta många Bönderne fara ägorne widh theras Hws och Gårdar/ och lefwa sielfwe uthaff Räntan/ thet som och här icke kunne wara så onyttigt till at bruka.

Lijkwäl kunne ther fuller wara någre Orsaker till/ hwarföre thet kunne wara aff nöden/ at the som flere Herre-sätten hafwa än eet/ synnerligen här hoos oss/ låta hålla sådane Afwel widh macht.

Först therföre/ at ther Bönder sittia widh någon Afwel/ ther rötes både Hwsen och Gärders-gårdara nidh/ skemma Jorden/ läggia igen Dijken/ och låta Skogen förgå Engerna. Så man såtan icke lätteligen och uthan Frijheet och Tillgifft uppå något aff åhrlige Räntan/ kan komma thet till rätta igen.

Then Rättigheet och Frijheet såsom man hafwer uppå Afwelen och uthaff the Bönder såsom under Afwelen liggiandes äre/ gå ther medh bort under annan allmenning Tunge/ then icke heller så lätteligen sedan kan hämptas igen. Så mycket kan thet ock wara therföre/ at man icke ledes/ at wara alltijd på een stadh/ och serdeles när någon allmenlig Smitte-sott påkommer/ at man tå hafwer Lägenheet fara tijt at man kan förandra Lufften.

Summan och Endelychten både på Begynnelsen och Beslutet är thenne/ At hwar såsom Upbörden och Utghiffte äre lijke/ så står thet Hwshåld på Ewentyr/ hafwer ingen Foot-fast Grund/ för at itt Åhrs Otijdh eller någon annan tillfallande Olycka och Skada kan komma thet lätteligen på Fall. Men finnes och Uthgifften wara större än Upbörden/ tå blifwer thet uthan Hinder/ ehwad thee kan lijda uppå/ slät till inthet.

Non intelligunt homines quam magnum vectigal sit PARSIMONIA.^[3]

Then Fierde och seneste Delen.

Tillförenne är berördt/ at inthet Menniskiligit Minne kan wara så fullkomligit/ at ther feelar tw något uthi/ at behålla mycket i Hufwudet tillijka. Therföre äre thessa effterföliande Taflor författade/ sådane Feel uthi någon måtto till at hielpa och bota.

Then Förste.

Tänckie-skrifft gör en Påminnelse om allahanda Hwetskaper/ in genere.

Och then andra ther näst-föliande/ hwad som till Bohagen in specie.

Tridie/ hwad Gerning som förefalla kan/ hwar Månat/ eller heela Åhret igenom.

Then Fierde är hwar Wekes eller Dagz-bestellning.

Then Femte/ om Månat-kost uppå någrehanda slags Folck. Item om Brygning/ Bagning/ Mältning och Malning

Then Siette och senneste är om Uthräckning på Rustiensten/ hwad ther till wil.

Hwilke Tänckieskrifter äre således och förthenskull antecknade/ at så snart man blifwer mint uppå någon Tingh/ hwad thet är/ som bör wara bestält/ så skal man strax ther medh brede widh komma ihug/ till hwad Nytta och Gagn man wil wända thet/ hurulunda thet bör wara giordt och uthrättat/ uppå hwad Tijdh thet beqwemligast skee kan; genom hwem/ och med hwad ämne eller genom hwars Förfordring/ medh minste Omaak och Bekostning thet kan komma uthi Werckit/ blifwa giordt och uthrättat.

Nu fölijer then förste Tänckie-skriften

Först och fremst skal man thet komma ihugh/ At som ingen Menniskia är skapat eller födder för sijn egen skuld/ uthan GUDHI till Loff och Ähra/ och andre Menniskior till Nytta och Gagn/ effter som förra berördt är. Så skal man ock ingen Dagh låta gå sigh förbij/ uthi hwilcken man icke hafwer tiänt GUDHI/ och sedan see till/ hwad thet menige Bäste/ Öfwerheeten eller FädernesLandet/ åth Hustru och Barn/ Hws-folck/ Förwanger/ och sedan andre serdeles nödtorfftige Menniskior kunna komma till gagn och gode. Ther näst kunna stå sine Huus och Heem wäl före medh allehanda Nödtorffter/ wäl upföda sin Barn och Huus-folck med Lärdom/ Tucht och goda Seder/ icke alltijd wara otåligh/ knorrigh och olåten/ ilskigh/ harm-gerig/ så at man icke gör sig till en Biörn och Leyon i sitt egit Huus/ hafwa Åhoga före/ at beskärma och förswara them uthi rättwissigh måtto för Öfwerwåld och Orätt/ och gå them före medh sitt egit Exempel/ så thet Huuss kan uthi alle måtto ther aff förbättrat blifwa.

Till thet Tridie/ tänckie till at wara Rättwijss uthi alle Saker och Handlinger/ och uthi Handel och Wandel/ hafwa godt och wänligit Omgänge/ så mycket mögligie kan wara/ medh alle Mann/ hälst medh gode Granner/ Slächt och Wänner/ fromme och Gudfruchtige Menniskior/ oförtruten till Tröst/ Rådh och Underwijssning.

Fierde/ at hålla Hästar/ Rustninger/ Wärjor/ och allehanda thess Tillbehöring uthi alle måtto färdige medh gode ock warachtige Tienare till Rijksens Tienst/ så at man icke går letandes ther effter/ när man skal taga ther till.

Wijdare skal ock till thet Femte een Adels-Person wara Idugh och Arbetsam/ uthan Girigheet/ och Dannes och Kost-frij/ uthan Slöserij/ hielpa them Fattige effter sijn Förmögenheet uthi alle Saker/ medh Maat och Dryck/ Klädeprydning/ Bygning/ Arbete/ Leek/ Wällust och Gårdh.

Till thet Siette/ när man icke medh Bohagz-Syslor/ Herra-tienst eller något Sälskap/ eller annat synnerligit Förhinder är/ at man tå tager sigh Tijdh och Tillfälle till at öfwa och hwessa sitt FÖrstånd med någre gode Bökers Lässningar/ uthi Lagen och Rijkzens Stadgar/ uthi then H. Skrifft/ uthi wåre Swenske eller andre nyttige Historier/ och uthi så måtto aff fremmande Exempel lära kunna see sig och sine Wenner uthi lijka fall Wijssligen och wäl före.

Siunde och til thet sidste/ tänckia uthi siin Wällmacth uppå thet seneste Werck/ såsom man achtgar dyhrliga/ wäl och loffligen besluta sitt heela Lefwerne medh/ GUDI till ähra och Tacksäyelse/ sigh sielff till en åhrlig Åminnelse hoos Effterkommande. Tänkia uppå/ huru Kyrckior/ Hospitaler/ Tienare och Tienstefolck kunna få theras förtiente Löön/ Slächt och Förwanter/ och besynnerliga sine Afwingar/ agt the måtte weeta hwar sijn Deel/ så at the sedan thess mindre Orsaak hafwa kunna att rätta om/uthan ware hwar annan heller förthess bättre Wapn/ och ther effter med itt Gudeligit åkallande bere sig hwar Dagh til een Christelig Hädanfärd/ och till een hugneligh Upståndelse.

Then andre Minnes-Skrifften in specie.

Huus-folck som äre

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩

Hustrw och Barn Tienst-folk. Embetz-Folck. Arbetz- eller Lege-folck. Dagzwärck-folck. Gäster och Fremmande.

Wist-Huus.
Kiöke.
Spannemåls-Huus.
Bakar-stugu.
Brygge-Huus.
Källare.
Fatebwr.
Prewete/ och andre nödtorfftige Rum uthi Mangården och Ladegården

Gårdzens Arbete och Gerning

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩

Koka. Mälta. Mala. Brygga. Baka. Spinna. Wäfwa. Mälta. Kierna. Ysta. Tryska och Weda/ och hwad annat sådant till Renligheet eller annat mere kunne upräcknas.

Skick och Ordningh.

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩

Hws-ämbeter. Maat och Dryck. Löhn och Kläder. Arbete och Hwiijla. Tryska och Weda/ och hwad annat sådant till Renligheet eller annat mere kunne upräcknas.

Gårdens awel	⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩	Jordennes Bruckning	⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩	Åker. Engh. Humblagårdar. Trägårdh. Örtegårdh. Kåålgårdh. Rofweland. Lijn- och Hampelandh. Ertor och Bönor. Skogh och Mulbete. Thes Bruuk och Hägnat.
		Fiskeri Hästar Fää och allahanda Boskap.

Böter och Räkenskap.	⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩	Upbördh.	⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩	All Inventario. Åhrlige Ränta. Owisse Partzeler. Gårdzens Afwel. Winning och Fördeel på allehanda Förwärff.
		Uthgifft.	⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩	Allehanda Penninger. För Arbete och Gerning Löhningar och Kläde. Gårdzens egin Förtäringh. Allehanda Uthspijssninger.
Handel med	⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩	Köpande och sälliande/ uthi rättan Tijdh/ med the Persohner som likeste och bäste Kiöp och Fördeel kan bekommit blifwa. Och ther effter skola alle Waror uthi tijdh föra samblade och förwärfde blifwa/ at the måge gella sitt Wärde.
Bygningh.	⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩	Till rätta Nödtorfft. Till Prydning och Wälstånd. Till Wällust.

Fordenskap.

⎧ ⎪ ⎨ ⎪ ⎩

Till Landh medh Hästar/ Redtygh/ Ryssebär. Wagner och Släder. Till Siös med Skepp/ Skutor och Båtar.

Löhn och Betalningh.

⎧ ⎩

Wäll förtecknat igenom godh och klaar Register och Handskriffter.

Inventerningh.

⎧ ⎩

Uppå alle the Partzeler/ hwart slagh för sigh/ såsom ingen tillstädes finnas kunne uthaff Gårdzens Uthgifft/ och tillkommande Nyeåhr till en wiss Upbörd.

Dannesheet.

⎧ ⎩

Till nödtorfftige Uthgåfwer/ till wälförtient Löhn/ Arbete/ uthi Maat/ Dryck och Kläder/ Till Gåfwor och Wälgerninger/ Härbergerning och Gästebudh/ Till Almoser och Hospitaler.

Sparsamheet.

⎧ ⎩

Twert emoot igen/ alt onödigt Slösande och Spillande til at förekomma.

Wällust.

⎧ ⎩

All onödtorfftig fåfäng Sorgo och Bekymmer undfly/ och förlusta sigh medh Wenner/ ährligh Leek/ Snack och an-

Roo och Hwijlo.

⎧ ⎩

Säfwa och Hwijla i rättan Tijdh/ så mycket Naturen rätteliga kräfwer.

Then Tridie är en Calender/ som uppåminner en/ hwad förnemligast hwar Månad kan menigst skee heela Åhret igenom/ hwilcken författat är effter Uplandz Lägenheet/ kunde och wäl flere ärenter sättias till medh/ odch medan/ Åhren äre icke alla lijke tijdige till gröda/ och förskiuter sigh stundom något/ som göres skal then ene Månaden in uthi then andre/ så är ock icke heller Lägenheten så/ at man kunde hafwa Rättelse nogh effter thenne Calenderne i alla Landz-endar här uthi Rijket. Therförr kan thenne Tafla icke heller drabba ellestaädes så lijka till/ uthan hwem som wille hafwa annorstädes något Gagn aff sådana Calender/ then måste någorstädes för andra/ eller achta Tijden och ärenden effter Landzens Lägenheet. Ty thet är medh Sädes-tijden/ så och medh annat meera fast annorlunda ofwan Skogh än nedan.

Januarius.

Een gammal Plägsedh hafwer warit/ at hwarken hugga eller föra något Wirke aff Skogen emillan Jwl och Trettonde Dagen. Ther effter föres heem Medh. Huggest Timberi uthi fult Ny Hugges Skeps-Wircke/ Såge stocker. Acthas at Miöl-qwarner och Såge-qwarner äre färdige emoot Floodh kommer. Köres fram Såge-stockar. Köres fram Timber. Köres fram Steen/ hwar som så behöfwer till Grund- waal. Köpa uthi Distingen Lärfft/ Smide Häst-skoor/ Spijck/ Jern och anant Bohags-rede/ som behöfwes öfwer Åhret. Item/ Förbytes gammal Kopar.

Februarius.

Bindes Nååt/ Mierdar Ryssier och Widie-kassor. males Malt på Wäderqwarner eller Watuqwarner; Törkies Sädh/ males i Miöl och Gryn/ när Wår floden kommer/ Getterna begynna kedla; Hugges Katizo-wedh i Nyet. Hugges Qwern-Wirckie och torckes med Barcken. Achtas Såge-qwarner. Hugges och klyfwes Gärdzle och Stöör. Köres fram Kalick och Steen. Köres fram Tegel-wedh/ Item Kole-wedh om icke Kolaren hafwer honom. Uphugges Weden i Kast/ för än han segnar öfwer Wintren. Hugges och köres fram Tunne Eek/ Bandestakars steppe Watn aff Åkren strax Dagzmäyan begynner komma. Begynna hwessa Stöör och och torkas. Föres Sandh till Tegel-Ladenn medh Slädar.

Martius.

Bindes Katizor/ sätties uth medan Iisen ligger/ Bryggia och baka till åhrs. Färda Wåråder/ Trädestocka/ Hafwer/ Biller/ Wältar/ Oxeook/ Tömar/ Silier/ Selar/ Kärror och Wagnar. Drifwes Geterne Wall. Begynna Giäss och Höns wärpa skeer the förr/ så wålder thet godt Korn. Färda yxer/ Billar/ Nafrar/ Hålhakar. Item låta reda Lijar och Skäror med Winter-watn theste bättre äggielagh få the. Hugges Swedie-landh. Begynna Timbra. Tillredes Spader/ Skorecker/ Jernstänger och Hacker. Föres fram Humblestänger/ Browircke framföres/ Begynna Gässen liggie. Går Åålen till Kistan. Hwad Sågeqwarner hafwer gångit om Wintren/ uthföres madh första öppit Watn/ om icke än Lägenheet är at få förat när han will. Item är achtandes om Wårfw-dagh i Faston om thet är Nordan Wäder så blifwer Fiskieleeken före för sig/ och effter som Giädde-leeken är/ så ställer sigh all annat Fiskieleek. Iteym frys then Natten/ så frys thet uth 40 Nätter ther effter. Etsi non continuo, tamen acquantitatem numeri. Hafwes till redz Gärdes-hanckar/ Gärdzel-Widier/ och Stööer till Gårdar om Åker och Engh/ och gårdes strax Tiälen är aff Jorden. Achtas Hägnaden om Örtegårdar/ Trägårdar och Humblegårdar. Förwaras Winter-nooten/ Bild-trädh/ Töger/ Knap-seiner/ Tramper och Slädar. Reda till Eker. Torf-wedh/ Luistret Brand-Jern/ Barckes Hwdar och Skin för än Padde-leeken begynnas.

Aprilis.

Medh thenne Månadz Arbete kan fuller således Saken falla sigh/ at något wil begynnas uppå aff thesse Stycker uthi the föregångande Månader/ doch händer thet som offtast medh thesse twå Månader/ nembligen Aprili och Majo, effter som Wintren förlänges/ så stijger Arbete fram åth/ ifrån then ene Månaden och in uppå then ändre/ och några Syslor tillbaka igen/ in uppå the föregångande/ när Wintren förstäckes. Så blifwer sedan theste tijdleligare till achtandes/ hwad till åkterbruuk lyder/ uthi thesse tre Måander/ Martio; Aprili, Majo.

Trädningen

Kan man så Uprträdt uthi Fohr på Winter-talet/ thet tager godt Lagh/ och wil thet trädas lagligen diupt/ effter som ock Jorden är till/ och wil uthi förste Wägh& så frampt Billen skal kunna gå något wäl nedh i Jorden/ om icke thess bättre Must kommer emoot tet uthi annan Wägh trädas skal. Ther så är/ at Sniön eller Tiälen föhindrar/ eller ock thet är wått uthi åkren/ så at han icke trädas förr än på Sommerdeelen/ så måste man fölia alt effter/ som Jorden tårckas och bärd Ödken till. Ty om thet trädes för blött eller ock för grundt/ när thet sedan skarpar till/ så går thet medh stoor Möda up uthi annan Wägh. Plägar och offtast wäxa Tistel och Ogrääs ther effter/ och blifwer fast kocklor och ondh at bruuka i hwar Trädningh ther effter/ när som olagligen brukas första Wägh; Och effter Oxar och Öökar äre lodske och nacht-löje om Wåren/ på thet the icke snarligen törttas/ måste the icke taga för stoort Arbete för sig.

Illud enim oportet boum stimulatores & Hoppcentrauros observare. Namut inqvit Columella Lib:2. Sulcum autem ducere longiorem qvam pedum centum & viginti contrarium pecori est, & cum ventum erit ad versuram ut boves & eqvos inhibeatutcolla eorum refrigscant. Et Lib:6 inqvit Hop dplicantumfacit jugerum sed propter pabuli penuriam in plerisq; locis apud nostrates haud iniqvum fuerit præcipue tempore veris observare qvod jugerum dividatur in tres partes. Qvatuor frumentou tonnis in Ridboholm conseruntur qvinq; jugera, & hoc satis commode, qvæ & qvatuor Eqvis validioribus partibus conjunctis una die facile & qvidem sine eorum injuria exarantur. Sed boves sunt qvodammodotardiores.

Såningen

Rätte Sädes-tijden är/ när Dwergznåten draga sigh öfwer Kocklorna i åkren/ Item när Gårdeglin gret synes/ tå är brukandes medh all macht. Item/ som Löffsprånget lijder/ så lider Kornet til at mältas i Jorden. På Wintertalet/ när thet icke blötare är/ än thet går Hästen under Hoffbandet/ hwar thet blötare är/ blifwer thet intet annat än Ogrääs uppå/ och små Ax upkomma ther effter. Wil ock achtas hwad slagz Sädh uthi sijn synnerliga Jordh som ther til tienar/ ut inquit Ovidius: Nec Tellus eadem parit, vitibus illa Convenit hæc oleis, hic bene farra virent.^[4]

Wår-Hwete/ Wår-Rogh och Korn uthi feet Jordh/ Hafre och Korn tillhopa; Item Hafre allena uthi mager Jordh eller Landh/ och ärges eller myllis straxt ther effter När thet hafwer sedan skijnet twå Dagar eller tre/ effter som Wäderleken tillsäger eller någre flere/ så brukas Harfwen eller Wälten en gång eller twå/ om thet elliest behöfwes/ till hess thet blifwer smått. Ther ock Regn kommer uthi strax effter/ så måste hafwas Skåra/ om thet hafwer warit något stoort Regn/ som slåt Mullen tillhop/ elliest förhindrar ther Brådden/ så att han icke kommer up igenom. Ther ock Brådden wore sommestädes upgången/ så hafwer man icke heller så stoor Skada på honom/ at man hafwar ett streek/ än som thet blifwer ogiordt/ förty kommer ther icke straxt förmyckit skijnande Wäder uppå/ och lagligh Dagg kan falla/ kommer wälk Rooten sigh före igen.

Ärtor såås i magert Landh/ doch miuckt och harfwat. Bönor uthi feet Jordh. Såå Rofwefröö them man wil hafwa tijdeligen till Maatz.

Går Issgäddan till/ Ideleeken/ Mörteleeken/ Åålgången och Nårseleeken. Färdas och tiäras Båtar till Fiskerij. Skiutes Sommar-nooten tillhopa. Sätties uth Katizor/ straxt Isen är affgångin/ och färdes up the Katizor tillförne uthsättes/ om Isen hafwer slagit them sönder. Ympas Trä/ flittias Trä. Qwistes the Trä uthi NY som skola snart wäza igen/ the Qwistar som skola förödas/ affskäras uthi Nedan. Pynta om Örtesängar/ begynna at såå allehanda Örtefröö. Läggia på Grijser. Snöpas Kalfwar och Griser. Runes Hästar och Fohlar.

Varro:

Et ideo quod semine careant cantherij appelantur, distantq; ab Eqvo sicut capusa Gallo.^[5]

Täckia och hålla färdigh Tegelladun och Tegelugnen. Föres hem Sand medh Bååt. Hafwas till redz Drögar/ Bårar/ Sand-kärror/ Reep/ Togh/ Baljor/ Trogh/ R?ssler eller Kalcksichter aff Jern-trådh eller Widior/ Kalckrö?e eller Hackor aff Jern/ Ställning/ Wircke och Spik till Murningen. Ringas Swijn och drifwas uth. Kläckia Höns. Läggia Gäß. Förarbetas Hudar och Skin til Skoor och Fällar. Släppas uth Hästar till Stoden i Nordan Wäder.

Begynna Stoden at Fåhla.

Rödies Ängiar uthi Kråkenedanet. När Must kommer och Brodden är så högh/ han håller Dufwan på Åkren/ så skal thet wältas / både för thet Musten håller sigh bättre widh Rooten; Thet är och sedan bättre at skäras: Doch wil ther hoos wara achtat/ at Åkren icke är klemot/ så at Brädden fastnar widh Mälten / eller ock Kocklan är hårdh/ at Wälten slår Brädden aff ther han är ung eller spädh.

Majus.

Skole alle ängar wara affstängde och i Hägn/ effter H Torssdahg. Hålles Gårdesyner. Såås Linfröö när Häggen blommas. Rensa Örtegårdar. Sno årdrår. Kastas up Leer. Begynna slå Tegel. Begynna Mura. Begynna Dijka. Förwares Wårådrar/ Harfwer och tillsees om Tinnarna tillstädes äre. Hugges allehanda Ankostar / och tårckas Hiwle-Biörck.

Märckies allehanda Booskap/ för än han slipper Wall. Släppes uth Boskap på Holmar och Hagar Fållas på åkren. Tämies unge Oxar till at draga. Släppas Bockar på Holmar. Begynna fara medh Slacht. Bruka Skotnäät sedan Fiskieleeken är öfwerstånden. När Must kommer/ skal thet som upträdt är/ wältas/ thess bättre håller thet Musten/ och går bättre i annan Wägh/ är ock bättre till at breda uth Dyngian. Läggias Skiörar. Om Pingz-dagh tijd går Strömingen till. Begynnner Torsken gå till/ in till Johannis. Om Ericksmässe kommer förste Botne-flåta. Går Braxen till Leeks. Målckas tre gånger om Dagen. Lyckes Lamben ifrån / och målchas Fåren. Hugges heem Try/ att torckas till Råffse Tinnar.

JVNIVS.

Trädes i annan Wägh. Föres uth Dyngjan. Gödes tiockt på Leran/ tunt och offta på Sanden. Är ock achtandas/ at Dyngian icke uthföres när Enebusken ryker/ ty ther wäxer sällan godh Sädh effter. Somblige wäya ock/ at the hwarken uthköra Dyngia eller ock Träda/ medan Prästemötet är. Dråttes Oxar släppas uth/ när the få fulle Beet. Köres Dyngia på Kåålhagen. Sättias Plantor. Röskes Gässen. Drages till Haaff-fiskiet förste gången. Kastes och röres allehanda Sädh/ at hon icke ornar och brenner. Sees till om Smör/ Salt kött och Salt fisk/ at thet icke surnar/ och för Lake-lösa skuld förderfwas. Flå Bast. Taga Näfwer. HööLaderne hafwas täckte och reene. Hafwes uth allehanda Kläder och klappes. Sees till om allehanda Foderwerck. Såås Rofwefröö Botolphi, senast Peder-Persmässe tijdh. Renses Dudra och allehande Ogrääsz ifrån Lijnet. Skal man ock hafwa Fördrag at träda uthi Pedersmässo Nyet / thet kallas ock Örtz Nyet/ ty ther wäxer hwizt örth eftier uthi åkren. Bäres uth Lijan. Effter som Rogen går i Bloma S.Johanstijdh/ antingen förr eller effter/ så lijder honom at skäras Oluffzmässe tidh. Kommer och Regn uthi Bloman/ så blifwer ock ther effter swartachtigt Miöl, Sammaledes ock när Rogen är full medh Lösta; Lijka jempt som Rogen blomas / så går han up om Hösten.

JVLIVS.

Trädes i tridie Wägh. Skäres Röör till Boskaps Foder. Brytes Löff. Rensas Lijn. Gallras Hampa. Brännes Swedie landh. Rödies Swedie-landh/ och gärdes omkring. Göres Sädes-laderna reene/ och täckes. Fårdes Qwarne-dammar. Gräfwes och renses Qwarn-hoen/ emedan lijtet Watn är. Upfärdes Fiskie-werckerna / och reenses ååle-kisterna.

Sås gammal Rogh ifrån Oluffzmässe till Larsmässo/ och köres straxt thet är harfwat wäll diupe Watufohrer/ på thet icke myckin Brodd bortskämmes/ när som ther ijles medh/ och han är ny upgången/ och föres Fohrerner ther sedan uthföre/ som Jordmånen tillsäger/ och Land fåres wäll omkring Åkren/ uth medh Renerna/ thet hielper emoot Watnfogh/ både Höst och Wåår.

AVGVSTVS.

Skäres Rogh/ Hwete och allehanda Sädh / effter som hon är mogen till/ doch för än hon uthrinner. Låta sedan stå i Skyl och täcke wäl Halmen/ på thet han icke ränar tillbaka/ möglas och skämmes sedan i Golfwet Begynna tryska ny Rogh. Såås ny Rogh ifrån Larssmässo in till Bartholom: Harfwes och tillredes/ som för år sagdt: När wååt Höst är/ och seent såås ny Rågh/ låte löpa en Wärma igenom honom/ stundom kan wara så godt thet såås i öpen Fohr/ som thet warder wält tillförne. Så Swedie-Landh / Sylte Kirssbär /Torcke Plomon / om Laurentij tidh. Plåckas Humble och lägges up Stängerne / Rijset förwares till Boskaps foder. Larssmässo tijd eller ock sedan som Säden är i Hwss/ och sååt är/ reese annan gång till Haaffz-fiskiet in till Korssmässo Batholomæi i tijdh slachtas Bockerne. Taga Getterna sigh Bockar. Rycke up Lijn och Hampa. Hålles Saltkaren ferdige. Lägges i Winterfohr/ och uthfohres wäl åkren. Emellen både wårfrw-dagerna, läggie Skötarne. Upryckie Bönor och ärtor.

SEPTEMBER.

Begynna mälta nytt Korn/ och effter thet icke är Golff-legat/ skal thet först löpa en Wärma igenom/ thessbättre skickar thet sigh i Mältningen. Röte Lijn och Hampa. Item Bråka / Kloffta och Häckla. Kastes up Leer. Lägge Humblegård / Rödan och rijsan i Wårfrw ny. Om Wårmässo tijdh såås Hweete in till Korsmässo. Item Michelsmässe Himbredagar thet ock komer sigh före. Korszmesse uthaff Haaffsfiskie. Kommer Botne-flottan annangången. Köpes Humbla / Salt / Torr-fisk / Saltfisk. Fähus och all annan Hws skola wara reene och täckte. Skal Honing tagas ifrå Bijen. Tagas up Fodernööt till Slachte tijdh. Fås uth Fodernööt. Sätties in Göde-oxar. Twetta och klippa Fååren. Tagas Gumsarne ifrån. Lägges Swijn uthi Stijan, Sättias in Gäss/ och gödas. Förwaras örtefröö öfwer Wintren. Tages up Stodhästar. Tages in Späde-föhl. Lyckta mura. Lyckta slå Tegel. Achta och förwara hwad som tillförne förmält är/ som till Tegelladen och Murningen tillyder. Förwaras Lijar och Skäror. Item all then Redskap som till åkerbruckning lyder inunder Taak. Hafwes tilstädes alt thet som till Gården lyder/ när som inventeras skal. Uthi Michelsmässo nedanet rödies Engiar. Gifwes Legofolcket sine Penningar / och städie nytt Legofolck. Walmar till Kortil / Byxor / Strumpor och Tröyja / twå Skiortor / en aff Lärfft / annan aff Blaggarn Skoor 4° Paar om åhret. Inventera. Anamma Räkenskaper. Upköpes Håning och Wax i Michelsmässe Marcknat om så behöfwes. Skola öökerna intagas om Michelsmässo.

OCTOBER.

Hugges Åhrs-weden i Ny / och förr än Trädh blifwa Frost-bijtne / Der Skogen warder oreen aff Sniö och Qwiste-dråp. Hugga Swedie-landh. Tages up Kåål / torkas / saltas och syltas. Tages up Rofwor. Gifwes Boskapen inne. Begynnes gifwa Geeterna inne / Fååren inne / Begynna gifwa Swijnen inne och stödia. Spinnes till Notagarn om Qwellerne. Bindes till Winternooten. Låta binda till Winterskylen. Begynna kämma Ullen. Tröskes om Morgonen. Rökias och torckas Malt. Tagas up Stoden och gammal Föhl / och gifwas inne om Nätterne. Barkas Hwder och Skin. Upköpes Talgh, Hwder och Skin. Mala medh Höstfloden. Räffwarne tijdige. Hålles Wargeskall. Hwar så behöfwes någon Steen / skall köras om Wintren / skal then upbrytas förr är Sniö kommer.

NOVEMBER.

Tröskes om Ottorna. Förwaras Liustrer. Brandjern. Skottnäät. Sommernoot och Togen. Förwaras Sköterne. Updragas Båtar/ och förwaras all Siöredskap/ Tackel och Togh lägges under Taak. Skep och Jachter i Winter-läger. Upfärdes och andras Släder/ Drögar och Kälckar. Ther feet Jordh är/ och Rogh brodden ståår tiock/ när Åkren är icke blööt/ så släppes Gödefåren på Brodden. Doch grant achtas Lijff-Boskapen ther ifrån. Stoo Hästarne och Skärpes. Köres i Skogen efter torr Wedh at Arbeta-wedh. Sparas Oxarne till Sniöföhret kommer. Tagas Ijslakan/ Simpor/ under Ijsen. Skäres Röör/ straxt Ijsen är nylagder/ till at täckia medh. Sätties samman Winternooten uthi Nyt??. Töger Knapsimmer/ Trampor och hwad ther till lyder/ hafwes till rede. Fiskie-Tunnor at hafwa lefwandes Fisk uthi/ och begynna först draga uth; Insiögar. Tackerna taga sigh Gumse.

DECEMBER.

Begynna föra heem Åhrs-weden medh första Föhret. Beställes allehanda Willebrådh till Jwl. Hämptas heem till Klafweband/ at förarbeta emillan helgden och Trettonde Dagen.

Then Fierde är hwar Dagz och Wekos Beställning och Gerning.

Och ändoch thet är aldeles/ såsom CHRIstus sielff säger/ at hwar Dagh hafwer sijn egin Omsorgh medh sig/ och thet är nogh/ at hwar Dagh hafwer sijn Plåga. Så woro fuller Naturen beqwemligare och thet bästa Sätt/ at man icke sätter eller skrifwer sigh någre ärender före/ till at beställe/ förr än then Dagen och uppå then Tijman thet kunne behöfwas/ ther man elliest och tå straxt kunne komma ihog. Så hnder lijkwäl offta så/ at man antingen förgäter thet/ som tå mäst och först giordes behoof/ eller ock blifwer så fullhogse uppå thet ärendet/ eller thet till at at beställa/ at man ther uthöfwer förgäter alt ther andra/ och således blifwer försummat/ och kallar så ther ärendetin uppå en annan Tijdh och Dagh/ som mindre kunne gifwas Tillfälle och Lägenheet till at beställa ther något om. Therföre kunne icke wara ogagneligit/ at man satte sigh en wiss Ordningh före/ hwad man wilke komma ihogh/ och beställa hwar Dagh för sigh/ och heela Wekan igenom; Föllo ock sedan något nytt och fremmande till medh/ thet funne ock sitt Rum. Sådan skick at sättia sigh före/ ther uthi må man hwar Dagh betänckia sijn Lägenheet/ effter såsom man hafwer Tillfället/ och hwar kunna falla sigh beqwemligast/ eller ock fölgh thetta effterföliande sätt.

Måndagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩

1. Hålla Räffst- och Bärga-stempna. 2. Förhöra Saaker och Klagomål 3. Gifwa Befallning om alt thet förnämsta som then heela tilkommande Wekan beställas och göras kan. 4. See till Skep och Båtar/ och all thess Tillbehöring. 5. Item Fiskerij.

Tijssdagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩

See till sina Hästar/ Rustningar/ Redetygh och Wärior/ färda Redskap till Landh/ och hwad som fattas förbättra låta. See til sina Ämbetzmän/ hwad the göra. See till medh Kocken uthi Köket. Bruka Jacht/ Fiskerij/ eller annat medh Gillre och Skott.

Ontzdagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎪ ⎪ ⎩

Besee åhrlige Räntor./ Upbördh och Utghgifft. Lefwerering och Restantier. Köpande och Sältande. Skuld/ Gäld och Betallningh.

Torsdagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩

1. Besee Wisthuus/ Kornboder och Källare/ huru ther wether före. 2. Och uthi Ladegården medh Boskapen/ Item Stodh och Fohlar och Tryskning/ eller ock uthi then skaden på Åker och Engh/ när then Tijden är. 3. Uthi Bryggiehws/ och medh Mältning och Torckning. 4. Achta sijn Jacht/ Fiskie eller annat Willdwerck.

Fredagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩

1. Studera något uthi thet Nya Testamentet/ antingen någon aff Ewangelisterne eller Epistlerne/ een Time eller twå Förmiddagh. 2. Sedan besee sijn Kläde-kammar/ Fatebwr/ så ock allehanda Stufwor och Kamrar/ huru ther witter före medh Bordh/ Benckiar/ Stolar/ Fönster/ Låsar/ Nycklar och medh Renligheet/ och hwad som feelar/ böte låta. 3. See till om Hägnad/ när then Tijden är/ om Örtegårdh/ Trägårdh/ Humblegårdh och Kålgårdh.

Lögerdagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩

1. Besee Jordebreef/ SlächtRegister/ eller om man hafwer thet som wichtigare är/ Rådslag och Handlingar/ uppå thet at man något ock så ther om kan komma sig thogh medh. 2. See till hwad then heela Wekan är medhgångit/ see till medh Kocken/ och hwad som skal uthtagas till Söndagen/ och then tillkommandes hele Wekans Förtärning.

Söndagen.

⎧ ⎪ ⎪ ⎨ ⎪ ⎪ ⎩

1. Helge Sabbaten/ höra Mässan och Prädikan/ och tiena HERran GUDH. 2. Studera i thet Gamble Testamentet/ Lära sitt Hussfolck Tucht och goda Seder. Och sedan roo sigh medh Loffligh Wällust och Tijdfördrijff.

Then femte Tafla.

Såsom orden och Skick medh godh och flijtig Tillsyn uthi alle andra BohagzSaker nyttige och förnöden äre/ Så will thet ock inthet mindre göras behooff/ at ock så må tillgå medh Uthspijssning till Maat och Dryck/ serdeles för menigt Hwsfolck/ effter som the tå kunna wara till. Och ther uppå hafwer warit författat thenna effterföliande Ordning aff Konung GUSTAFS Kammarrådh/ ther man alt sedan uppå Kongens Slåt och Gårdar/ uppå Skep och elliest på resor hafwer rättat sigh effter. Then rundeligen nogh hafwer warit ställt.

Uthspijssning till een Person om Månaden till 30. Dagar. Doch thenne Ordningen förändras/ förminskas och förbättres effter Personen/ Tijden och Lägenheeten/ som förr är sagt.

Först Fougde Förtäring

Uppå een person om Månaden.

Malt 5 Fr.
Rogh 2. och en halff Fr.
Gryn ett halft Faat.
Miöl ett halft Faat.
Ärter ett halft Faat.
Smör 3. Marcker
Ost 3. Marcker
Salt 2 Marck:
Kött och Flesk 1. L. Pund
Salt fisk 1 L.Pund.
Torr fisk 6 Mark:

Till een person om Åhret.

Spannemål 26. Span/ 1. Fr. itt halfft Faat.
Humble 1. L. Pund 9 Mark.
Smör 1 L. Pund 19 Marck:
Ost 1. L. Pund 19. Marcker.
Salt 1. L. Pund 19 Marcker.
Salt. 1. L. Pund 19. Marcker.
Kött och Fisk 13. L. Pund.
Torrfisk 3. L. Pund 18. Marck.
Saltfisk 13 L. Pund.
Malt och Miöl
Gryn.

Till een Hoffman och Swene Förtäring.
På een Person om Månaden.			På een Person om åhret.
Malt		1. Span	Spannemål	21. Span / 2. Fr. ett halft Faat.
Rogh		2. Fr	Humble	1 L. Pund 12. och een halff Marck:
Gryn	⎫ ⎬ ⎭	1. Faat	Smör	1. L. Pund 6 Marck:
Miöl
ärter		ett halfft Faat	Ost	13. Marck:
Humble		2. och en halff Mr	Salt	1 Pund 19 Marck:
Smör		2. Marck	Kött och Flesk	11. L. P. 14. M.
Ost		1. Marck	Torr fisk	3 Pund 18. Marck:
Salt		3. Marck	Salt fisk	11 L.P. 14. Marck:
Kött och Flesk		15. Marck
Salt Fisk		15. Marck
Torr fisk		6. Marck

Till Båtzmäns och Embetzmäns Förtäring.
Een Månadh-Kost på en slät Person.
Malt	1. Span
Humbla	2. Marck:
Brödh	2. Fr.
Kött och Fläsk	12. Marck
Torr fisk	5 Mark:
Salt fisk	10. Marck
Smör och Ost	2. Marck
Salt	2. Marck:
ärter	ett halft Faat.
Gryn	1. Faat.
Miöl	1. Faat.

Till Spijse Förtärning

På een Person om Månaden.

Malt 1. Fr.
Rogh en halff Span.
Miöl 1. Faat.
Gryn 1. Faat.
Ärter och Böner ett h. Faat
Humble 1. Marck:r
Smör 1. Marck
Salt 1. Marck:
Kött och Fläsk 12. Marck:
Salt fisk 11. Marck
Torr fisk 6. Mark:

På een Person om åhret.

Spannemål 10. Span.
Humble 13. Marck:
Smör 13. Marck
Salt 13. Marck:
Kött och Fläsk 7. 18 Mr:
Item Kåål och Rofwor.

Men andre hafwa giort ther nogare/ och hafwer Folcket lijkwäl hafft sijn nödtorfftige Bärning ther uthaff. Och står mycket ther uppå/ huru thet blifwer tillredt/ effter som ock tillförne ther om berördt är/ synnerligen för sådant menigt Folck. När man hafwer the Deelar/ som man kan dryga Kött/ Fläsk/ Fisk medh/ såsom är Rofwor/ Kåål/ Ärter/ Gryn/ Böner/ Senap/ Löök/ Ätickia/ Sööt och suur Miölck; Så kan man än tå görat ringare/ elliest wore icke wäl mögeliget/ at fattigt Bondefolck skulle kunna blifwa widh sijn Bärning/ och än tå swara Gäst och Gångande/ och göra sijn Rättigheet ifrån sigh.

Siette och senaste Tänckie-skrifft/
hwad Rossttiensten kräfwer.

THen menige Adel håller therföre/ at Kongl: Mayst: hafwer ibland andre Privilegier, them wäl om theras Rosstienst En wäll-rustat Karl til at hålla för wario 400. Marck wissa Ränta uppå en lijdeligh Werdering/ och ändoch icke alle Partzelar til at räcknandes/ uthan allenast thesse 4. Nemlige Penninger uthi theras egin Wedering. Fordringen/ Nästen för 3. Öre. En Span Sädh 7. öre. Ett Pund Smör för 12 öre. Ett Faat Jern för 6. Marck. Alle andre Partzeler både wisse och owisse/ hwilcket kan wara widh pass helfftenne aff Rentat emoot Rosstiensten/ sigh sielfwe till theras Underhåld och Nödtorffter förbehåldne. Och är förthenskull sådan Konungzligh Gunst och nådigh Benägenheet til sijn Adel inthet ringa till at lofwandes och berömmandes; Något tillförne i Konung Gustaffz seneste Regementz-tijdh/ warde thet ifrån then ene Tijden till then andra/ fast högre stält.

Men hwad Frijheet Ridderskapet och Adelen fordom här i Rijket hafwer hafft/ som then gamble Tyrannen Kong Christiern/ när han fick Regementet här uthi Rijket/ trängde them ifrån/ ther weeta nu fast få å at säga aff.

Och effter wij tillijka uppå then Tijdh icke allenast miste wåre Adelige Frijheter/ uthan ock störste Parten aff thet förnembta Ridderskapet och Adel/ som hadde them Hand emellan/ och ther uthöfwer äre bleffne them slätt borte och förglömde. Så at hwar wij nu icke hadt thesse Konglige Privilegier till at hålla oss widh/ tå hade wij ock nu slät inthet/ uthan blefwe trängde till ögre Rosstienst/ ifå then eene Tijden till then andre/ effter såsom tillförne berört och spordt är. The gamble Privilegier wore sådane/ at alt Andeligit och Werldzligit Frlälse hade sielfwe alle Kongelige Rättigheeter med theres egne Bönder. Ingen ny Tunga eller Beswäring skulle läggias på Allmogen/ uhtan medh Adelens och medh then menige Mans Samtyckie/ Effter såsom Sweriges Lagh förmäler. Icke heller något Krijg begynnas eller uthföras/ utan såsom aff Konungen och hans Rijkes Rådh bleff för godt ansedt.

Rosstiensten giorde hwar effter sijn Wilie/ och effter som hwad kände sijn Förmögenheeet till/ och man kunde göra sig uthan Skada.

Tå man skulle på wäpna-syn/ så hade then sijn rätte bestämbde Tifdh och Stadh effter Lagen. Och ther såsom någon fattig Adelsman tiente någon aff Rijkzens Rådh eller Riddare wederlijke/ tå bleff han medh Rosstiensten förskonat.

När man skulle i någon Herrafärd eller Reesa/ tå blefwe the så mycket redeligare tillsagde/ och hwar man tå icke hade Laga förfall at undskylla sigh medh. Tå hade man Tijdh och Dagh/ at reda sigh ther till/ och äntå icke längre/ än till at förswara Rijkzens Gräntser. Och blefwe än tå afflagde för Land-redh/ så at the hade frijt Fohr och Fordenskap så länge the woro på Resan; Finge the någon skada/ antingen på Häst eller Wapn/ eller ock blefwe fångne uthi Chronenes Tienst/ tå borde Konungen förlåssa them/ och rätta them theras Skada up igen. Rijkzens Rådh och andre Förnämblige hade stoort Underhåld aff Chronan till Landh och Lähn/ och än tå ther uthöfwer/ the såsom hade Lagmans och Häredzhöggdinge döme/ the hade them frij för theras Tienst och Omaak.

Effter thet wij nu uthi 60. Åhr hafwe warit ther uthaff medh/ uthan heller see ther till/ man kundt såå niuta the Priviligier och Frijheter/ som wij nu hafwa bakommit/ at the måtte rätt/ och uthi then bästa måttan uthydde och förståndne blifwa/ sådan Förklaring/ såsom Konungens egen Ordh tydde/ på then tijdh the blefwe uthgiffne. Så hade wij något tacka före/ och hålla oss weder. Och war Konungens Ordh så/ at han wille föra sitt Konungzlige Regemente/ at alle Ståndh/ och synnerlig Adelen här uthi Rijket skulle blifwa widh macth/ och at the isynnerheet skulle hafwa Lust och Wilie at boo under honom. Och kunne förty ther så måtte hända till sätt/ och icke synnerligen bekosta sigh medh dyra Kläder och andre Uthlager/ hafwa theras tämlige Uthkommande ther medh; Serdeles the som hafwa till 40. Marck wiss Ränta up at bära/ eller ringare/ ther the ock elliest ther hoos äre gode Hwshållare/ kunna och wilia see sig något wäl före; Doch kan inthet wara till at förmodandes/ at the ther uthöfwer skulle kunna föröfra och lägga sigh till godo/ så myckit Köpa eller pant-sättia sigh månge Jordegoz till/ såsom lijkwäl fordom skeedt är.

Men thet förnemste Herskap och Ridderskap/ så ock uthaff then menige Adel/ såsom offta skola besökia Kongeliga och Furstlige Hoff/ eller ock stadigt wara ther uthi. The kunna icke wäl hafwa Rådh at hålla sigh uthaff theras inkommande Ränta/ för ingen will achta och hålla sitt stånd och Anseende mindre eller ringare här än såsom thet skeer uthi andre Landh. Ther effter skola Klädningerne wara uthaff Silke och Sammet både till Hans och Foot. Sammalunda måste och Frwentimbret wara håldne effter theras sätt/ widh thet sättet skal ock Bordet wara hållet med främmande Drycker/ Örter/ Frucht och kräselige månge Rätter/ Tienare medh kläder och Löön effter Tysk Besåldning/ oanseedes huru wåre Swenske Lägenheeter ther emoot kunna wara slätte; Jordegodzen äre ringa skaffade/ kunna ock föga Förhögring lijda/ för andre Pålagor skull. Men för ringas kunna the wäl/ igenom mångahanda sätt/ igenom Otroheet och annan Olycka/ Krijg/ Oåhr/ Brandh/ Skatter/ Fattigdom/ Siukdom/ och sielfwe Döden; Så ock/ när Godzen gå ibland månge Arfwingar tillskifftes/ Tå blifwer mindre på Mansens sijda/ och är omögligit/ at theras Ståndh kan på thet sättet blifwa widh Macht uthi längden/ uthan så är/ at the finna uppå ett annat sätt/ heller thess större och meera Underhåld aff theras Förtienst at hålla sigh uthaff.

Här må man see aff thenne effterskreffne Räckning/ then doch till then ringeste är förslagen/ effter thenne Tijdz- Lägenheet/ och thet Köp som nu wanckar/ huru långt man kan komma med 400 Marck/ som man hafwer till at hålla Rosstienst uhtaff.

Hwad till thet minste en wäl uthrustat Karl och Häst wil kosta åhrligen till at hålla.

En Karl till Löön om Åhret 24. Marck.
En skuring Klädning werderat för 50. Mark.
En Brunswijks Hatt 5. Marck.
Ett paar Stöfflar 6. Marck.
En Person om Åhret till Förtäring förslaget på twå Marck om Wekan. 104 Marck.
Till een Häst om Åhret 12. Lass Höö och 25. Kärfwar Halm 10 Tunnor Korn/ räcknat tillhopa 60. Marck.
Till grimor och Betzel föruthan Beslagh om heela Åhret ilöper 8. Marck.
En warachtigt Häst räcknat till thet minste för 100. Marck.
Ett Harnisk för 40 Marck.
En Sadel medh Hindertygh och Förbygel/ Betzel/ Sadelgiord/ Böglar och Steglädare för 20. Marck.
Summa 104. Dr. 1. Marck.

Och ändoch man icke behöfwer köpa Häst och Harnisk hward Åhr/ eller alle andre Tillbehörninger/ så kan lijkwäl hända/ at man kan mista them twå eller flere gånger om Åhret; Och lijkwäl skal man hålla sijn Redd fyllest/ och ther uthöfwer försöria sigh medh Kruut och Bly.

Här uthöfwer måste man ännu wara försörgd medh allehanda Fordenskap/ om Sommaren medh Bååt/ och medh alt thet tillhörer till Siöös/ eller ock till Landz/ hwarit 4. eller 6. Hästar/ en Rustwagn/ eller twå Kärror. Om Wintren medh Åkerredskap/ hwad thet wil bekosta/ thet må man ock läggia till then Summa/ som Rusttiensten kräfwer. Så och hwad än ytterligare behöfwes/ ther 1 Pars in Lib: 2.^[6] om tillförrenne förmält är i then andre Booken i förste Deelen/ hwad ther will till/ måste man wäl öfwerwäga/ och see till/ hwad thet gör uthi en Summa/ och draga så ther uthaff sijn heela inkommande Åhrs-ränta/ både i wisse och owisse Partzeler. Kan tå ens Uthgifft och Förtäring hafwa warit mindre än Upbörden/ tå hafwer han så mycket wunnit på thet Åhret/ thet han kan läggia sigh till godo. Både thesse för:ne Deelar/ nembligen Ehrligen och Tuchteligen lefwa/ och Närning och Bärning lofligen till at sökia/ thet hafwer GUdh så sielff ordinerat/ skickat och lagat ther både nytta och Wälsignelse hoos. Men effter ty wij thetta timmelige änteliga förlåta måste/ ty skal man ock mäst see ther effter thet som störst är/ längst och Ewigt blifwa skal/ så at wij igenom JESU CHRISTI Förskyllan måge blifwa wärdige at see och beskoda thet tillkomande Lijfwet GUDHI till Loff/ och oss till Hugnat och Glädie/ Hwilcket oss unne GUDH Fader/ GUDH Son/ och GUDH then H. Anda/ Amen.

Anno M D LXXXV. in Novemb.

1. "Det är lika mycket dygd i att behålla det man har som att förvärva det." (Ovidius)
2. På svenska är den vanligaste termen, "överflödsförordningar". För ett exempel från 1664, se Kongl. may.tz Stadga och Påbudh, Öfwer åthskillige Excessers och Oordningars affskaffande widh Adelige Troloffningar, Gästebudh, Barndoop och Begraffningar
3. "Människorna förstår inte, hur stor inkomst sparsamheten bringar."
4. "Ovidius säger: Samma jord passar inte alla grödor: på vissa platser växer vinstockar, på andra trivs oliver eller spält"
5. "Och eftersom de saknar frö [sädesvätska] kallas de valacker och skiljer sig från hingsten som kapunen från tuppen."
6. "Första delen i andra boken"