Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk/första boken

←  titelsida och förord

Gamble grefwe Peer Brahes, fordom Sweriges rijkes drotzetz, Oeconomia, eller Huuszholdz-book, för ungt adels-folck skrifwin anno 1581 av Per Brahe den äldre Första boken

andra boken  →

Then förste Booken och förste Deelen.

Så stoor Glädie som gode Föräldrar see och hafwa öfwer theras Barn/ när the wäl må/ äre Lydige/ Tuchtige/ Fromme och Gudfruchtige/ så stoor är ock Sorgen ther twert emoot igen/ när the blifwa Olydige/ Otuchtige/ Ostyrige/ Sielff-wåldige och Ogudachtige; Så at mången heller gerna säge sig aldrig hafwa Barn/ eller ock/ at GVDS wille snart låta kalla them hädan igen ifrån them/ än at hafwa sådane. Och både thesse Deelerne stå myckit uthi förste Vpfödzlen/ sådan som then är/ så blifwa the gärna på åldren. Vnger nimmer/ och Gammal håller. Och förty är icke nogh wara ädel byrdigh/ med mindre man ock ther hoos är wäl upfödd. Thet nu Psalmisten säger/ at then Onde är Wrångwijs alt ifrån Moderlijfwet/ Thet är icke sagt om Alle/ uthan allenast om Förtappelsens Barn thet äro the som Onde och Wrångwijse äre/ aldrig wela blifwa bättre; Men med them andre icke så/ Vthan som man lätteligen kan böija een Qwist/ medan then nys uprinner/ altså kan man böija Vngdomen/ medan then ännu i Barndomen/ ifrån thet Onda in till det Goda/ med Lärdom och Age; Och thet the få tå at wänia sig widh/ thet blifwer länge widh them/ effter såsom Poeten säger: Quo semel est imbuta recens servabit odorem testa diu.^[1] Och thenne Regula gäller lijka så wäl Qwinkön såsom Mankön till: Skall thet blifwa något gott aff/ så måste man redeliga begynnat med them.

Och medan alle icke kunna wara lijka gode och fromme till Naturen/ så kan doch lijkwäl Lärdom och Age uthi Längden wänia them ther till/ så at det blifwa then gode Naturen så nåt lijkmätige. Förty Consuetudo est altera Natura.^[2]

Syr:7.
v. 25. Hafwer tu Barn/ så tuchta them/ och bögh theras Hals alt ifrån Vngdomen. Hafwer tu Döttrar/ så bewara theras Kropp/ och städ them icke Sielffzwåld.

Syr:30.
v. 1. Then sitt Barn kärt hafwer/ han håller thet allestädes under Rijset/ på thet han framdeeles skal få Gläde aff thy. Ty een wijs Son frögder Fadren/ men een Galen skemmer sijn Moder. Är tijn Dotter icke blygsam/ så hålt henne hårt/ på det hon icke skal bedrifwa något Ondt/ medan hon så frij är. vers:10 Itt agalöst Barn warder owyrdigt/ såsom een otam Häst. När man tuchtar sijn Son/ bedröfwer man sina Owän/ och glädier sine Wänner.

Och besee ytterligare thet heele Capitelet/ så ock något uthi det 7. 16. 22. 28. 37. och det 42. Cap: Sådant får man tijdeliga begynna/ så snart Barnen kunna skönia ther uppå. Homines nihil agendo male agere discunt.^[3] Och effter alle Menniskior komma Syndafulle aff Naturen til Werlden/ så kunna doch lijkwäl månge Odygder på någon tijdh fördölia sig/ så länge the äre späde och unge; Lijkwäl är ibland alle andra thesse twå/ som först låta förmärckia sig/ hwilcke ock äre the äldste och förnemligste/ them ock GVDH kan minst lijda/ nemligen/ Högferden/ såsom är Sathans/ Harm och Bitterheet eller Wrede/ såsom är Cainsk/ hwilcke sedan/ hwar the icke blifwa wäl borttagna strax uthi Begynnelsen/ alle andre Odygder och Synder effterfölga. Therföre måste man här förekomma Högferden i Tijd/ och införa uthi then staden igen Sachtmodigheet och Kärligheet/ som först hielper at bereeda Wägen till allahanda Dygder/ at the framdelis kunne sökia och finna ther Herberge och Rum. Och hädan effter/ som tå åldren och Wetet kan wäxa med Lärdom/ Tucht och Förmaning/ icke uppå åhr effter annat/ så länge then Tijden warar/ och the gå under Läre-åhren/ uppå thet at såsom Kroppen och Lemmarna taga till/ måge the ock få förkofra sig uthi Fromheet/ Tucht/ och ädelige gode Seder/ effter såsom gode/ fromme/ Gudfruchtige och förnumstige Föräldrar och flijtige och trogne Præceptores wäl finna Tijdh/ Sätt och Mått ther till/ huru thet skal tillgå/ och therföre icke aff nöden är/ härom något wijdare thenne gången/ så mycket unge små Barn tillkommer. Men för them som numera äre komne till Åhren ifrån 12. eller 14 till 18. eller 20. Kunna läsa och skrijfwa/ hafwa lärdt theres Catechissmum. Ty at för alt Ting är thet uppå Gudfruchtigheeten med Vngdomen tillagdt/ begynnandes/ ock så framhållandes såsom thet högste och förnämligeste Wärck/ tådan sedan then Föräldrarna till Glädie/ och them till godo/ alle gode Gåfwor långwarigt Lefwerne/ Ynnest/ Ymnigheet/ Wälsignelse/ lycksaligh Wälferd och Saligheet kommer. Elliest all Förhoppning/ all Vmsorg/ Möda och Arbete som wändes ther uppå/ fåfäng och förtappad. Ther uppå må man läsa Syracidem uthi det 1. 2. 3. 4. 6. 15. 24. 34. 41. och 50 Cap: Hwad som tå Qwinkön tillkommer/ hålles sedan det till allehanda konstige och wackre Gerningar at lära och kunna. Så ock under tijden at låta see/ weeta och lära Koka/ Baka/ Bryggia/ Spinna och Wäfwa/ och andra nyttige Bohags-stycker/ uppå thet at när the framdelis sielfwe skola sittia för Boo/ och få een hoop owetigt Folck at fåås wedh/ måge the tå sielfwa weeta/ lära och underwijsa andra/ så till at beställat och görat/ som thet bör ware. Och medan Jungfruelig Prydning icke allenast står uthi dageligigt Smycke/ reene och sköne Kläder/ som them lijkwäl wäl ståå/ och them bör hafwa/ uthan myckit mera uthi Snällheet/ Fromheet/ Tyste/ Blygsamme/ Tuchtige/ Jungfruelige/ Skickelige/ Stadige och alwarsamme Låter. Så måste thesse både Deelarne/ som är Gudfruchtigheeten och Kärleeken/ Ödmiuckheet emoot Föräldrarne/ med liufligit och wenligit Taal och Vmgänge/ med Wänner och Fränder och andre fölgas åth.

Med Mankönet wil det hafwa thenne Meeningen/ At när the äre komne till then Ålder och Weeth/ at the hafwa lärdt theris Catechismum & Grammaticam och at the hafwa lagt sig ifrån Barnsliga Låter/ weeta sig effter som tå Åledren kan wara till/ ibland Folck och elliest höfligen till at förhålla/ så at hwarcken uthi Seder eller åthäfwor/ Taal eller Gerningar hoos them något Grofft eller Ohöfligit finnes/ uthan Gudfruchtigheet/ Ödmiukheet och Ähresamheet beblandat med Tuchtigheet och Stadigheet/ Tå är thet Tijdh/ at the sedan komma sig fram till någon meera Fullkommeligheet/ som tienar till Wijssheet och Förståndh/ hwilcket skeer igenom thesse try effterfölgande Medel/ nemligen:

1. Wijse Menniskiors Taal.
2. Nyttige Bökers Lässning.
3. Och Landz Förfarenheet.

Hoo som nu kan hafwa Lust till att sökia effter Weeth och Förstånd/ tå äre thesse try then närmeste och geneste Wägen ther till.

Then andre Deelen.

NV äre twäggiehanda Saker till Politie och Krijgzbruuk/ så at hwilket aff thesse Tw/ som mäst och först will wara för nöden/ Tå måste een Adelsman sig fram för andre ther uthi bruka och finna låta. Och både thesse Deelerne hafwa sine Species, och månge äre the/ så at ehwem som sig fram för andre sine Wederlijkar ther uthinnan med ähra och Gagn will see och bruka låta/ then måste först myckit hafwa läsit/ hördt/ seedt och förfarit/ och hafwa itt godt Ingenium, alt sådant wäl til at begrijpa/ behålla/ och sedan uthi rättan Tijdh weeta till at bruka; Han måste ock lära kenna sig sielff/ och weeta hwad hans Complexion och Natur kan fördraga: Och thet kan man någorlunda förmärckia/ först ther uppå/ at man achtar/ hwar till man mäst och stadigt hafwer Hugh och Willie. Sedan hwad Minnet och Kropsens Förmögenheet kan tillsäija/ och framdeles hwad Håldh och Lycka ther fölger med. Och then som således weet fliteligen at sökia öfwa och bruka sig uthi thet/ som sielfwe Naturen förlänar hielp till/ ware sig hwad som hälst wara kan/ then öfwergår ther uthi lätteligen alle andra/ som then Gåfwan icke hafwa uthaff Naturen.

Och effter een Adels Person för andre bör myckit weeta/ så måste han och tijdeligen begynnat/ och är icke nogh at man kan besittia sin Häst och styra sin Glafwen/ eller skiuta sine Bösser uthaff/ (ändoch then Deelen hörer ock till Saaken/) Men till at kallas och hållas för een rätt och fullkomligh Aulicus eller Hoffman/ then måste först wara wäl underrättat och brukat uthi flere ridderlige öffningar/ såsom är uthi Ryckiande/ Springande och Fechtande/ Tärnerande/ Rennande/ Stäckinde/ och hwad som meera kan wara tienligit till Wijgheet och Syrckia/ som man kan få uthaff Wanan/ antingen til Tijdfördrijff Skämt eller Alfwar.

Ther näst skal man ock wara Sinnrijk/ Snäll/ Snarrådig och Wälltalande/ ich wäll wara lärd och underwijst uthi alle Gudfruchtige och Mennisklige Dygder; Så måste han ock hafwa någon Förfarenheet uthi the Siu frije Booklige Konster; Kan thet icke blifw så fullomligit för andra öffningar skull/ såsom thet kunda förhindra/ så är thet lijkwäl något ibland hware Styrckie/ såsom een Aulicus ingalunda kan wara föruthan/ som man kan förstå ther uthaff/ at ingen kan blifwa något Wälltalande/ Artes discendi^[4] i föruthan. Så måste ock mäst hwar Man höra/ hwar til Arithmetica tienlig är; är ock Menniskiligit/ och een Aulicum höfligit/ at han hafwer Förfarenheet uthi Musica, på thet honom icke måles åsne öron/ såsom thet skedde Midas,, then ther dombe åsnan bättre hafwa sungit än Nachtergalen. Geometria tienar til Krijgzsaaker/ til at ansee Dalar och Högder/ ther man will bestalla/ belägra och beskiuta Slott och Städer; Och Astronomia, till at föresee och undwijka hårde/ onde och olycksamma Constellationes, Storm och Owäder.

Och effter nu till ther första/ här effter förmält warder om nyttige Bökers Lässning. Så skall man thee weeta/ at Werlden är full aff Böcker/ om allehanda Ting/ som Menniskiligit Förnufft hafwer kunnat uptänckia/ författa och begrijpa/ och äro icke alle gode/ effter såsom Ecclesiastes skrijfwer uthi thet 12. och senaste Cap: Så måste man uthwälia sig the aldrebäste och förståndigeste Authores som man hafwa kan/ at läsa uthi: Ther uthaff någre här effter förtächnade äre; Inartibus discendi och uthi alle andra Artibus liberalibus, finner man ingen bättre/ tydeligare och klarare hafwa skrijfwit/ som förståndeligare är till at läsa och författa/ än Philippus Melanchton.^[5] Will man kunna lära tala godh och reent Latijn/ så må man offta och flijteligen läsa in Colloquiis Erasmi Roterodami.^[6] In Terentio,^[7] Cicerone,^[8] Quintiliano,^[9] och in Salustio.^[10] Wil man weeta thet som mäst och högst wil wara förnöden hwad Gudh är/ och hurulunda han hafwer sig welet uppenbare/ huru GUDH hafwer älskat Werlden/ och gifwit sijn eenfödde Son dödelige Menniskior till Förlåssning ifrån Helfwetit och then Ewiga Döden. Hwad GUDH wil hafwa giordt och låtet/ huru han wil wara bedin/ tiänt/ ährat och dyrckat/ och hwad för Omsjkifftelser wij hafwa till at förmoda och wänta effter thetta förgängeliga Lefwerne/ Tå må man ther om besee then H. BIBLIA och andre fromme Gudfruchtige Mäns och Theologer Bööker och Skriffter. Hurudant ett godt och ordenteligit Regemente bör wara skickat/ thet finner man hoos Aristotelem,^[11] Johan Bodinus,^[12] och uthi RegentenBooken^[13] Jörgen Lautterbachs.

Hwad Örligh och Krijg tillkommer/ med allehanda Krijgs-list och Anslag til at weeta/ huru all Ting skal förberedas och sedan uthi Wercket föllfölgas/ thet finner man i Appara: Belli de Imperat: Conscript: in Vigesio,^[14] och andre Bööker som nu nyligen Germanice ther om äre uthgängne. Och effter Andeligit stånd fordrar och kräfwer/ at man skal styrckia Rättwijsan/ och thet finner man in Officijs Ciceronis^[15] Sedan hwad som beskrifwin Lagh och Rättwijsa kräfwer/ thet finner man in Institutionibus Justitiani,^[16] uthi Sweriges beskreffne Laghbook och flere städes. Will man hafwa rätt och fullkomlig Kennedom om allehanda Mennisklilige Dygder/ hurudanna the böre at wara/ och hwad Nytta och Gagn/ Ähra och Beröm/ the hafwa med sig/ wijssligen till at sticka sit heela Lefwarne her effter/ tå finner man thet och nogsampt uthi Officijs Cic: Wil man någon för Mandom och Dygd skylla/ ähra och berömma/ eller ock för Odygder skulle lasta och straffa/ någon anklaga/ förswara eller at skydda/ tröste och hugswala/ eller ock någon underwijsa/ lära och förmana/ Tå må man läsa Rhetoricam Ciceronis ad Herennium,^[17] eller Philipp. Rhetor. och någre förnemlige Epist: Cic:^[18] öfwa och bruka sig ther uthi/ til thess at man rätt weet thet strax till at finna/ när man wil/ och sådant behoof giörs.

Wil man ock weeta Herrars och Förstars/ så och mångehanda Folcks och Nationers rätta Art och Egenskap/ och huru all Ting hafwa begifwit sig ifrån then första Menniskian/ in til wår Tijdh/ huru alle Regementen äre upkomne först i Werlden/ hwar igenom the längst äre bleffne widh Macht/ och hwarföre och hurulunda the åter måtte falla igen/ och hurulunda Gud hafwer heemsöckt styggie och grofwe Synder/ här timeligen/ med hårde och förfärlige straff. Så ock/ hwad thet är för een ostadig och stackot Warelse/ armt och mödosampt/ bedröfweligit och sorgefult Ting med Menniskiors Lefwerne här i thenne förgängelige Werlden. Then sådant wil weeta/ må läsa och besee först then H. Biblie/ Histor: Eusebij/^[19] Histor: Tripartitam och Philippi Melancht: och andre flere/ som Weldennes ålder författat hafwa/ och the förnämligste Handlingar Förandringar/ som ther uthi äre förefallne.

Så woro ock för samma Nytta och Gagn skuld tiänligit/ at besee besynnerlige Landz och Konunge Rijkers Historier/ såsom Thucididem/ Justinianum/ Livium/ Plutarchum/ Oros: och sedan Commineum/ och wåre Swenske/ Engelske och andre Historier; Ther uthinnan finner man mångehanda sinnrijke Rådslag/ och stå herlige Orationes uppå mångehanda sätt/ som man uthi lijka fall/ effter Nödtorfften kan bewijsa sine Skääl med/ och elliest bruka sig och sine Wänner til Gagn och godo. Therföre man seer ock mångehanda sielffsins och sorgelige Fall/ för hwilcke man sedan uthi lijke ärender/ theste bättre weet at kunna taga sig till wara före. Så sielffsint kan inthet förekomma/ man finner ju Exempel och Warning för sig/ uthi the Ting/ som man kan antingen effterfölia eller hafwa fördragh med. Wil man och säija sin Meening och Skääl med fåå Ordh/ som ofta för nöden är/ at så skee måste/ therföre at man hwarcken hafwer Tijd eller Lägenheet/ til at höra något långt Taal tå får thet skee igenom Fabuler/ Lijknelser/ Sententier och Ordsprååk/ ther om besee men Proverb: Salomonis/ Syrach/ Catonem/ Adagia Erasm: Fabulas Aesopi/ och andre Swenske och Tyske Ordsprååk. Och effter Menniskiorne meningt mycket upblåsas aff Högfärd och taga sig mycket före uthi Medhgång/ som bättre woro hafwa Fördrag/ Och twert om igen/ blifwa alt för kleenmodige/ och gifwa sig slätt uthöfwer uthi Mootgång/ hurulunda både sådanne skadelige Deelar äre till förekommandes och hielpandes/ ther om må man besee och läsa Franciscum Petrarcham.

Wil man weeta mångehanda Saker/ Ting och Personer/ liknweijss/ till at införa/ tå finnner man thet i Svetonio och Valerio Max: Mera nyttige Authores kunde wäl upräcknas/ men desse äre nogh för een Aulico, som för andre Ridderlige öffningar icke kan gifwa sig Tijd at läsa många Bööker igenom.

Ther hoos skal man och thet weeta/ at thet är ingen Facultet till/ som icke hafwer någhot uthi sig så secret och förborgat/ som man icke lätteligen aff egit Förstånd strax skulle kunna författa och begrijpa uthan någon god Uthtydare. Och therföre säger Fabius Quintilianus:
Præcepta & ingenia bona sine Doctore perito, studio, opera legendi scribendi & continua exercitatione, per se nihil prosunt.^[20]

Therföre skal man söka Gudfruchtige/ fromme /lärde och förståndige Män/ effter som sagt är/ och umgå them så mycket möijeligit är/ och Lägenheeten kan medgifwa/ och sedan ther brede widh läggia sitt egit Arbete/ ioch sijn Flijt till medh/ så rättar man ock wäl något uth.

När man nu så ibland annat/ så mycket möijeligit är/ och then föge Tijden kan medgifwa/ flijteligen hafwer studerat: Så må man wäl komma något lijtet ihogh med/ at Mennisklig Natur är så skapat/ at han icke alls tijdh och stadigt kan eler wil umgås med lijke Saker/ synnerlig thet som något Wichtigit är/ uthan åstundar till at öfwa och lufta sig uthi the Saker/ som till Luft och Tijdsfördrijff tienligit wara kunna.

Ovidius: Quod caret alterna requie, durabile non est^[21]

Derföre må man undertijden läsa någon Poet eller andra höfflige Fabuler/ som är Skimpff und Ernst och andre/ ther man ibland något godt Sällskap/ uthi Lagh eller elliest/ kan komma Luft och Glädie åstadh medh/ eller ock elliest bruka någon Ridderlig Koriwill/ antingen med Rijdande/ Skiutande/ Jacht och Weidwerck/ Steenkastande/ Bållslag/ Rakeet/ Musica/ Strengspeel/ Skachtaffwel/ Kort eller Wårtaffwel eller annat. Dy sådant hörer ock Höfweligheet och ädeligit Stånd till/ at sådant skeer allenast till Måteligheet/ och icke annorlunda än såsom Kroppen till Hwilo/ Reereerning och Lättelse. När man tå med någon synnerlig Flijt will studera/ trycka thet wäl uthi Minnet/ och hafwa der uthi längden Gagn uthaff/ Tå skal man ingalunda tänckia allenast thet wara nogh/ at man hafwer een gång eller twå öfwerläsit ett Ting/ och sdan inthet mera täncka ther uppå/ uthan man skall göra sig Locos Communes och ther uthi skrifftlig författa alla the förbenämbde Stycker/ som något tänkwärdige äro/ hwart under sin Tittel och uthi sitt Rum. Genom sådan dubbel Öffning/ som skeer både med Hufwud/ Ögon och Händer/ tå kan man sedan deste bätter förstå Saken och deste grannare minnas/ hwar man ock än något förgäte/ som Nödtorfften framdeles kunde tillsäija/ at man gerna wille weta/ så weet man Rummet/ ther man snart kunde finna thet igen.

Then tridie Delen.

När nu till Tu eller Try åhr/ med sådan Flijt och Gagn/ som förberördt/ studerat är/ så wore tå then rätta Tijd/ at reesa/ wandra/ och försökia sigh i mång fremmande Land/ på Ett eller Tu åhr tillgörandes/ helst ther/ som man något synnerligit måtte kunna få see och förfara; förty all Skickeligheet finnes icke hoos enehanda Folck och Nationer allena/ man får mycket see/ höra och förnimma på then ene Stadh/ thet man icke får weta på then andre. Men ther hörer ock för all ting thet till medh/ at man seer sig wäl före/ uthi sådant wandrande/ med hwad Sälskap man kan säkerst och bäst wara uthi Fölge/ ifrån thet ene Landskap til thet andre. Hurulunda thet skal tillgå/ ther om warder framdelis berördt/ ther som om Hofftiensten förmält warder.

Han skal och icke heller tänckia/ at thet kan wara honom allestädes lijka säkert/ ty thet hender offta/ at hans Förwantar eller Wänner hafwa många Owänner och Fiender på fremmande Orther/ som han inthet weet uthaff/ them han lijkwäl kan niuta ondt åth/ och komma uthi Fahra/ antingen till Lijfwet/ eller uthi långwarigt Fängelse/ sig för stoore Penninge Summer till at lösa/ såsom thet skedde med Herr Carl Gera/ och Jöran Sparre/ the såte länge fångne/ och måste för stoore Penninge Summor lösa sig/ och mångeflere är så i Hand gångit.

Therföre är det myckit för Nöden/ säkerst och bäst/ at man håller sig så oförmärcht/ såsom man kan bäst/ serdeles ther man icke är wiss ther uppå/ at man hoos thes hullare och bättre Wänner/ ther med kan Täringen offta blifwa thes mindre/ och wara sådan Fahra föruthan/ och ther hoos få see sig före/ at han icke allenast therföre drager åstad/ at han kan förslumra sine ägodelar/ och komma så sedan igen såsom then förtappade Sonen giorde/ Ty sådant kan man alle Dagar wäl komma til wäga med Hemma/ uthan Wandrande.

Så blifwer ock thet ibland Folck mera hållit för Galenskap än berömligit/ uppå fremmande Städer at ösa thet uth för andre och Obekände/ och sedan bota then föga ähran igen/ med Armod eller tiggiande: Uthan man skal komma ihug/ at så snart man hafwer skutet Båten ifrån Landet/ så är man ock skild ifrån Wisthuuset och tå får man laga Munnen effter Maatsäcken/ och tänckia ther uppå/ at Tijden och Wägen kan blifwa honom längre/ förr än han kan komma heem igen/ än han kan sielff weta uthaff; Kan ock hända honom/ eller någon hans gode Wän eller trogne Stallbroder sooth och Siukdom i Wägen/ tå är thet godt/ at hafwa något i förrådh at gå till/ så at man icke ligger och döör bort i fremmande land/ för Fattigdom och Krijghskuld.

När man ock tå är uppå heemwägen igen/ hafwer man tå något öffrigit/ thet som icke är åthgångit/ eller än nu framdelis ther till wil behöfwas/ så må han tå therföre köpa sig något till sijn Nödtorfft/ som han therför fast yppare och bättre/ och halff-parten mindre Werde kan bekomma/ än här hemma/ eller ock effter sit Empne försörga sig med någre Partzeler/ til at förähra sine Förwanter och Wänner med/ uppå thet at the/ såsom med Bekymmer hafwa längtat effter honom/ och nu glädia sig öfwer hans Hemkomma/ måge tå ther emoot igen see/ at han icke heller hafwer them uthi thenne Tijdens Frånwaro förgätit/ och förnimma hans goda Wilia och Mening till them igen: Thet gifwer Anseende till Höfligheet/ och yttermera Orsaak til ynnest/ och thess stadigare Wänskap. Alt sådant är fast wijssligare och bättre betänkt än onytteligen och uthi otijd förslösa sitt/ med them han inthet känner/ som hwarcken weta honom ähra eller Tack therföre/ länger än thet stånder uppå; och kan skee at han sedan aldrig offtare kan få see honom igen.

Man skal ock icke tänka nogh wara/ at man allenest färdas månge Land och Städer igenom/ och inthet mera Gagn sökia ther med till at winna. Tranor och wille Gääss draga ock månge Land igenom/ och blifwa thes inthet mera klokare/ effter såsom thet Swänske Ordspråkit lyder: Sändt ett Swijn till Rijn/ när thet kommer heem igen/ så är thet ändå ett Swijn. Therföre skal een ung Adelsman sättia sig före/ mångehande till at spöria effter och få weta/ som han sedan kan hafwa Rättelse aff/ och weta kunna myckit at tala om.

Thesse äre the förnämste Puncter/ som man antingen skriffteligen/ eller elliest uthi Hugen eller Minnet/ må sättia sig före/ flijteligen till at effterspöria/ och sedan wäl kunna behålla och draga till Minnes.

Mångehanda Landz och Städers Lägenheeter/ Art/ Egenskap och Tungemål.
Religions Ceremonier och Gudztienst.
Drächt och Klädebonar.
Seder och Landz bruuk.
Regemente och Politie.
Lagh och Rättwijsa.
Ordning och Hofftucht.
Gradus och Werdigheeter.
Tittlar och Rewerentz.
Embeter och Befallninger.
Löön och Underhåldh.
Umkost och Täring.
Tull och Akzis.
Skatter och Ränter.
Bergwerck och Mynth.
Handtering/ Näring och Bärning till Landh och Watn.
In- och Uthförning.
Konster och Handwerck.
Rijkedomar och Förmögenheet.
Frijheeter och Privilegier.
Ståteliga Bygningar till Brydnings-Lust/ eller Befästningar.
Samqwem och Herredagar.
Allehanda Förbud/ Poen och Straff.
Ryterij och Krijgs-tucht.
Bestellningar och Articklar.
Allehanda Krijgz-befoldninger.
Krijgs Tillberedninger.
Häärtogh och Läger.
Arkeli/ Wagenborg och Tråss.
Skep och Galleyer.
Tugh-Orden och Slacht-orden.
Skild- och Skiörwacht.
Speyare och Kundskaper.
Anslagh och Skärmytzler.
Belägringer och Befästninger til att hålla.
Skantza och begrafwa.
Befästninger till at beskiuta eller undergrafwa.
Storm och Slachtinger.
Anståndh och Fridzhandlinger.
Leigde och Säkerheet.
Breff och Sendebudh.
Högtijder/ Solenniteter och Cerimonier.
Pracht och Prydning.
Öffning uppå allehanda Ridderspel.
Recreatio, Leek och Wällust.
Testement och yttersta Wilie.

Alle thesse förskreffne Ram och Tittler/ wele aff een Adelsman wäl wara achtade och öfwerwägne/ så at man ock framdeles ordenteligen/ skickeligen och wäl kunna tala om hwart och ett stycke/ effter Methodi, Quæstiones och Sätt äre så månge/ som tå Nödtorfften kan kräffwa/ och there wela och kunne skicka sig till; således man icke allenast weet Quid nomen significat, aut quid sit res, uthan ock Quid sint rei partes, quæ species, quæ, causæ effectus, quæ adjacentia, quæ cognata, quæ pugnantia, &c. Och hurulunda man sedan med hwart och ett/ uthi sin rätta Tijd/ wijssligen må weeta och kunna skaffa ther Nytta och Gagn med. Item/ Hwad som tienar eller icke.

Then som så hafwer farit alle förbenembde Rum grundeligen och wäl igenom uthi sitt andrande/ then kan man hålla för then Man/ som wijda och wäl hafwer försöckt sig/ elliest är thet fåfängt/ och fögo bättre/ än inthet/ at hafwa myckit hördt och inthet achtat/ myckit hafwa läsit och lijtet behåller/ wijda hafwa wandrat och lijtet förfarit. Kan man med thet samma hafwe någon Tijdh/ Tilfälle eller Lägenheet/ at gifwa sig uppå något Krijgztugh/ ther som ingen synnerlig Fare kunne wara på ferde/ tå måtte man thet ock försökia/ så hade man sedan theste större och mere Wijtzord at handla ock tala om Krijkzsaker/ kan ther ock tå något ibland/ med thet som han således hafwer sätt förfara/ som wår Art och Lägenheet medgifwer/ så at man thet uthi lijka fall med Nytta och Gagn kunde rätta sig effter/ tå kunde han med Ähra och Anseende (Ther thet skeer uthi rättan Tijdt/) gifwa sitt Rådh och Betänckiande om tillkänna/ och hielpa at stellat uthi Wercket.

Och som tillförne förmält är/ at thet är ett uthaff the Try/ som till Förnufft och Klookheet tiänligit är/ at höra månge sköne Taal/ aff wijse och förnufftige Menniskior/ och thet grant göma och bewara/ tå skal man ock så myckit mögeligit är/ ther brede widh mäst beflijta sig/ at om han sadane kunde fa höra/ läggiat pa Sinnetz; Ther twert emoot igen/ skal sky och fly allehanda löst och lättfärdige Sälskap/ och ingen Werdskap lägga med them/ och myckit mindre at troo them om något godt/ eller uptäckia sitt Hierta för them; Ty är ock ett gammalt Ord­språk/ At blandar man sig mhi Guld/ tå blifwer man lagd uthi Skrijn/ och göre som Syrach säger:

Syr: 6. War gerna hoos the Gamle/ och Hwar som een wijs Man är/ then hålt tig gerna till.
Syr: 26. Förachta icke hwad the Wijse tala/ uthan rätta tig effter theres Ordspråk/ ty uthaff them kan tu något lära/ huru tu skalt hålla tig ibland myndigt Folck.
Deut:6.
13. Spör tin Fader till/ och han skal säya tig/ at the Gamble skola förkunna tig thet.

Således äre mäst alle the bleffne upfödde/ som något synnerligit stoort och godt Werck hafwa bedrifwit så wäl uthi Krijg och Örligh/ som uthi Regementen och andre dråpelige Sakero ch ärender. Then mächtige Krigzförsten Alexand:Magnus hafwer haff till Præceptorem then wijse Philosophum Aristotelem/ och hördt honom/ och ther igenom kommet till sådana Förfarenheet/ och så månge höge och Förstilige Dygder/ at såå hafwa funnit hans Lijkar till i heele Werlden. Miltiades/ Alcibiades/ Themistocles/ Hannibal/ Scipio/ Pompeius/ Julius Cæsar/ Carolus Magnus/ Keysar Carolus Quintus/ och otalige månge flere/ hafwa haft sine Läremästare/ Item then Krigzförsten Josua hafwer hafft till Præceptorem och Lärare then Propheten och Gudz-Mannen Moisen. Salomon then aldrawijseste Konung hafwer hafft Propheten Nathan.

Alle Domare/ Förstar och Konungar uthi Issrael/ hafwa mäst rätta sig effter Propheterne/ och warit budne och befalte/ at the alltijd flijteligen skulle läsa Mosis Böker om HERRANS Lagh/ och hafwa sådant jemligen och alltijd för Ögonen/ uthi Läremästare stadh/ så framt the skulle niuta then Wälsignelse något till godo/ som HErren GUDH hade lofwat/ wela gifwat them/ och snarast sagt/ så hafwa warit upfödde/ underwijste och lärde/ alle the Förnämste/ såsom tillförne uthi Werlden warit hafwa/ som berömligen hafwa fördt Krijg/ och lofligenoch wäl regerat: Annat Sätt finner man icke heller ther till/ än i thenne Dagh.

Then som nu wil wara berömd/ ährat/ wyrdat/ och uthaff månge myndighe Menniskior myckit affhållen/ then samme får först sökia effter Wijssheet och Förstånd/ hwilcket Naturen och itt godt Ingenium för sig allena icke wäl kan komma till wäga/ uthan med Hielp/ genom sådane Sätt och Medel/ som förtalde äre/ och lägga så sitt stadige Arbete/ Möda och Flijt/ öffning och Bruuk till med/ och bedia på GUDH om Nåden/ Wälsignelsen och god Lycko ther till/ så kan man i så måtto uthrätta något godt/ och ther till är Menniskians Hugh och Wilie/ effter som ock til förende then förste rätte Wägwijsare och Ledsagare. Then som ock tå icke wil fölia fram/ uthan ledes ther widh/ och tröttas uppå halfwe Wågen/ och så heller wil wara sådana Omaak föruthan/ och hielpa sig med menigt Förståndh/ then får ock icke låta sig förtryta at blifwa wid ringe och menige Mans Säten och Anseende; Then måste lyda/ och låte sig regera uthaff andre/ ehuru ringe the tå wara kunde/ som mera weeta; Therföre råder ock förmanar Syrach uthi det 6. Capit:
Syr:6.
v. 18. 19. 20. 21. 22 Käre Barn/ Lät lära tigh Wijssheet ifrå Ungdomen/ så warder een wijss Man af tig: Ställ tig in till henne/ såsom then ther plöijer och såår/ och förwänt effter hennes Gode Fruchter. Tu måste för hennes skul hafwa Möda och Arbete/ men ganska snart skalt tu Nyttia Hennes Frucht. Bitter är hon them Oförtöcktom/ och een Sielffzwolding blifwer inthet wid henne. Ty hon är honom en hård Pröfwosteen/ och han kastar henne snarliga ifrå sig.

Then fierde Deelen.

När nu thesse Läre-Åhr/ om hwilcke tillförenne förmält/ med sådant Gagn förlupne äre/ och man så flijteliga och wäl hafwer studerat/ mycket godt sedt/ och ibland fremmande Nationer sielff förfaret/ så at man weet sig in för Kongungar och Förstar med Taal och Umgänge/ och ibland annat Herskap/ Frwentimber/ hoos höge och wyrdige Ständer/ Mann och Qwinna/ Unge och Gamble/ höfligen/ berömligen och wäl till at förhålla/ weet till at gifwa hwar sin tillbörliga Ähre/ Tittel och Wörding/ weet hwad och när man skal swara/ tijga eller tala/ både till Skämt och Alfwar/ är snäll och sinnrijk/ och med Kroppen till allehanda Ridderliga öffningar wijg och skickelig/ så må man först then samme hålla för een Aulico eller Hoffman/ och tå är Tijd at han begifwer sig uthi Kongungzlige eller Förstlige Hoff/ at komma sig ther uthi något anseenligit åhrligit Kall och ämbete/ och något godt och gunstigt Underhåld förwärfwa/ ändoch thet fast owist är/ at lijta ther mycket uppå/ effter månge måste ther långe tiäna/ för thet som någre fåå kunna hafwa Lycka till at bekomma/ Så få ock menigt (effter som man säija pläga/) the Hästar minst uthaff Haffren/ som bäst förtjänan. Hwar man ther skal kunna förhålla sig/ så at man både uthi Konungens eller Förstlige Hoff må kunna blifwa wäl antagen och beden/ och så kunde gå thet igenom/ at han kan/ then Tijdh han will/ komma osnappat wäl tå dan igen. Ther om må man flijteligen besee och läsa först Syracidem uthi thet 3. 7. 8. 9. 10. och 13. Cap:

Så är ock icke lijtet förnöden till att weeta/ hurulunda/ med hwem och uthi hurudana måtto man skal bygga och hålla Wenskap. The som intet doga ther till/ them skal man ock lijkwäl ingalunda förtörna/ förty man finner såå uthi Hoffwet/ som kunna eller wela göra een godt Men till at komma Ondt åstad/ eller hielpa een till thewersta/ ther kunna alle the som wela/ lätteligen finna Sätt och Tillfälle till. Ty säger Syrach 6. Capit: Syr:6. v. 6. 8. 9. 10. 11. 12 Hålt tig wänligen medh hwar Man/ men betroo nepliga enom ibland tusende. Ty månge äre Wänner/ så länge the kunna hafwa nytta ther aff/ men i Nödenne blifwa the inthet beståndande. Och månger Man är Wän/ som snarligen bliffwer Owän/ och wiste han itt Mord med tig/ han sade thet wäl. Äre ock somliga Boordwänner/ och hålla inthet i Nödenne. Medan tig wäl går/ så är han tijn Stallbroder/ och lefwer i titt Huuss/ lijka som han ock wore ther Huussbonde/ Men går tig illa/ så står han tig emoot/ och låter ingenstädz finna sigh.

Syr:37. v. 1.
Hwar och een Wän säger wäl/ Jag är ock tijn Wän: Men somlige äre Wänner allenast med Nampnet. Syr:6. v. 13.
Skill tig ifrå tina Owänner/ och tagh tigh lijkwäl och så till wara för tina Wänner.

Hwad ther ock sedan ytterligare tillhörer/ skal man tilförenne/ förr än man begifwer sig ythi Hoffwet/ wäl hafwa läsit: Så ock then Aulicum Balthasarem Castelieni uthi Italiensk uthgången/ och sedan verterat Latine & Germanice; Sammalunda ock få besee Menskaps Booken in Queæstionibus Thusculanis, Erasmum Roth, de vita Aulica, och Reninike Foss; ther får man see och förnimma/ allehanda Hoffputzer/ ther man ock så mycket får rätta sig effter.

Och medan thet är så ibland stoore Herrar/ såsom med alle andre Menniskor/ at så månge Hufwud så månge Sinne/ så for man så göra såsom the göra måste/ som skola tämia och sköta det stoora Willdiwren/ the måste grant achta hwad the ingalunda kunna lijda/ at the ther med hafwa Fördrag. Leijon och Biörnar/ och andre sådane Klodiwr/ wete wara oförtörnade och eensamme/ när the äre Hungruge och warda spijsade. Then som sköter Elephanten/ får icke wara Hwijtklädd/ och icke heller Röddklädder. Then som ska umgås med Boffelen/ Uroxen/ och itt Diwr uthi Egypten/ kallas Tyger/ blifwer så ilskt/ at thet rifwer sig sielfft/ när thet hörer Klockor eller Trumme Döön.

Then Tyrannen Konung Erick/ kunde icke wäl lijda/ at någon hans Kammartjänare hade reene och hwijte Kläder uppå sig/ Förty han misstänckte them strax för Frwentimbret; Icke heller kunde han lijda/ at någon uthi hans Närwaro ströök sig om Munnen/ harskade och spottade/ hwiskade eller logh åth något annat. Ty thet uptogh han så/ at sådant skedde homom til spre. Och ändoch andre äre icke så tillsinnes/ som wijsare och högre begåfwade äre/ så äre the lijkwäl Menniskior och hafwa hware sitt Feel. Så måste man lära känna och weeta/ icke allenast hwad som Herren sielff/ uthan ock hwad the Förnämste/ som Anseende hafwa uthi Hoffwet/ kan wara misshagligit/ antingen uthi Ord eller Åthäfwer/ och hafwa ther med Fördragh. Och effter så är uthi Hoffwet at Nimia conversatio contemptum parit.^[22] Ty skal man ock så myckit möjeligit wara kan/ undwijka förmycket Umgänge/ hälst med menige och ringe Personer/ både uthi Lagh och elliest/ så kunna Herrerne sielfwe uthi längden wälledas wid sina Tiänare/ at see them hwar Dag och jemligen för theres ögon. Therföre skal man undertijden sökia Orsaak och Tilfälle ther till/ at taga sig någre sin Herres ärender uppå/ till at uthrätta uppå andre Städer/ uppå thet at man med fogh undertijden kan så komma sig ifrån Hoffwet/ hälst ther som ingen synnerlig Bekåstning kunde wara på färde/ eller ther någon Otack kan förtiänas med. Ther igenom kan han åther igen itt skiffte blifwa thes bättre kommen och leden i Hoffwet; Nykommet är menigt wälkommet. Uthi Konungzlige och Förstlige Hoff är thet så fatt/ at huru wäl een kan hafwa lärdt och studerat/ så at om han än giorde fyllest för een Doctor/ så måste han lijkwäl uppå något Tijd något lijda och uthstå/ Ther måste man reeda och wänia sig mycket til at kunna lijda och fördraga/ och icke stickna wid hwar Upsyyn/ och swara tig hwart Ord/ eller binda thet till Beens. Och thet som än nu mera är/ måste man som offtest taga och anamma Spått och Spee/ med Höffligheet för godt Skiempt; Och således ställar man them snarare till fridz/ och blifwer ther med framdeles theste bättre med sådan Vexation förskonat.

Hwad som myndige Personer tala eller säija/ och synnerligen hans egin Herre/ ware sig Rätt eller Orätt/ thet får man ingalunda hwarcken med Ord eller Åthäffwor ogilla. Nam obsequium amicos, veritas odium parit;^[23]Terent:^[24] Och therföre heller sådant höfligen samtyckia eller berömma/ och thet icke allenast uthi theras Närwaro/ (hwilcket lijkwäl bäst är/ och störste Krafften hafwer/) uthan ock låta sig ther med höra och förmärckia för andre/ som kunna säija them thet igen. Förty Blygdsamheet/ Tucht och Rättwijsa/ wela uthi Hoffwen fast annorlunda wara brukade/ än såsom man lärer them uthi Scholerne. Med Rätt och Förstånd/ Lather och Upsyyn/ wil thet undertijden wara dissimulerat, både therföre/ at Misstanckar gälla myckit hoos myndige Herrar/ och serdeles om ther finnes Species till Tyrannij. Ställer man sig modig/ så håller han thet före at skee emoot sig aff Högferd/ gifwer han honom nån hård och hwass upsyn/ så tänker han/ at han /acthar honom Ondt. Therföre måste man uthi theras Åsyn ställa sig Gladlått och ödmiuk. Icke får man heller uppå een Tijd/ låta höra alt sitt Weet och Förstånd; förty then som något godt doger till Hoffwa/ then drifwer man sedan för Åssna/ och ther effter fölger som offtast Ogunst och Otack in fine laborum. Och blifwer för thenskuld Förtjensten med mångahanda Sententier aff-conterfeyat; Hwarföre ock man thess snrare kan blifwa ledze ther wid.

Aulica vita splendida miseria; Quidam quæsitus; quomodo tam diu inaula vixisset, respondit: Injurias accipiendo, & insuper gratias agendo^[25]

Zu hofe gibt man viel Hände/ und weinigt Hertzen. Lange zu Hofe/ lange zur Hellen.

Exeat aula qui vult esse pius Aula & Infernum candem habent requiem.^[26] Och therföre/ för inthet lijtet eller ringa Ting är till hållandes/ at een med Gunst och Wänskap/ Gagn och Fördeel kan wäl hafwa warit till Hoffwa; Sådana Lycka/ unner och gifwer GUDH till någon långwaro/ hälst them som fromme äre och GUDH fruchta/ älska/ ähra och tiäna/ effter som man seer uppå thet Exempel/ med Joseph hoos Pharaonem uthi Egypten/ then ther icke allenast kom ther igenom till Furstligit anseende/ ähra och Wälde/ uthan hans gamble Fader och alle hans Bröder och Bröders Barn/ nöthe honom ther länge myckit till godo. Item med Daniel hoos Konungen uthi Babel/ Nebucadnezar. Theslikest med Ester och Mardocheo/ hoos then mächtige Konungen Artaxerxes och flere: Ty GUDH hafwer Konungarnas Hierta uthi sina Händer/ och wänder theras Tanckar hwart honom synes.

Och såsom tillförna förmält är/ huru een slät Aulicus får undertijden tijga eller simulera til thet/ som icke alt synes gå så rätt och lijka till/ till thess man kommer så långt fram/ at han kommer till stort Anseende och uthi Kongungzlige och Förstlige Rådh/ så får man tå tala frijare både för Samwetet/ Rättwijsan och sielfwe Nörtorfften skuld/ doch får thet skee med Foog och stoor Höffligheet och Lämpa.

Cambyses bleff förtörnat uthöfwer een uthaff sine Förstar/ therföre at han berömde Curym Cambrysi Fader förmera än honom sielff. Ther swarade Crœsus så wänligen till/ at Cambyses gaff sig till fridz/ och Saken blef strax försonat/ och sade: Thet är sandt/ uthi thet är Cyrus mera än Cambyses/ at Cambyses hafwer än nu ingen sådan Son/ såsom Cyrus hafwer låtit effter sig.

Äro nu Sakerne icke alltijd stickade ther effter/ at man så kan fogat/ at thet kan lända Herren sielff till ähra och Beröm/ sok nu skedde/ hwilcket ock fuller bästa Sättet är/ så måste man lijkwäl med sådana Höfligheet wendat ther hän/ at man icke trä der Herren eller andre myndige Personer förnär.

När nu then Tijden förhanden är/ at han wil träda till Gifftermål/ så skal man wäl öfwerwäga sijn egen Lägenheet/ och hwad ther tillhörer. Man skal ock icke så mycket stå effter högre Stånd/ Dejeligheet och Rijkedommar/ än tå at sådan är Naturligt ock Menniskligit/ som snart kan förswinna/ Uthan fast mera see effter frome/ ährlige och Gudfruchtige Föräldrar/ och huru Personen hafwer warit hållin och upfödd/ och hurudant hennes Umgänge wara plägar/ med dagligit Hwssfolck hemma. Ty såsom olijka paar Oxar/ altsåkomma olijka och wederwertige Complexioner sällan wäl öfwereens. Höge Krubbor tiäna icke wäl för låge Hästar. Och hwar Hustrun gör Mannen rijk/ ther är alltid Kijff och Trätto. Och hwem ther får een ond Qwinna/ then får een Scorpion. Ty skal man ock sökia till GUDH/ såsom alle reene och Gudfruchtige Echtenskap sielff hafwer föresedt och stickat/ och bedia honom/ at han wille werdigas låta beledsaga/ såsom thet skedde med then Unge Tobia/ och unna honom godh Lycka till at söka och finna thet som godt wore. Och sedan icke förachta Föräldrars/ Slächt och Wänners Rådh.

När man således är kommen till thet som man hafwer åstundat och begärt/ tå är Tijd at tänckia uppå Hwshåldz Saker; Och therföre som offtast öfwerlöpa sijn Hwshåldz Book och andra Böker/ om Jordennes Bruuk och Boskaps Skötzel/ och see till/ huru han med Gagn och Nytta kan sitt Hwss/ sijn Hustru och Heman/ stå wäl före. Och såsom tillförenne berättat är/ at een Adelsperson/ then som fram för andra wil wara långt fram satt/ och myckit affhållin/ honom böör ock myckit weeta fram för andre/ effter månge wela tillijka honom och är tå icke heller wäl möijeligit/ at man så mycket skulle kunna hafwa läsit/ hördt/ förfarit och lärdt uppå the få Läreåhren/ så at man sådan icke skulle kunna hafwa mera behooff/ och at thet man än således hafwer lärdt och kunnat/ kan med tijden igen wäl låta sig förgäta. Therföre är thet wäl förnöden/ när man kan gifwa sig någon Tijd och Lägenheet ther till/ at man något studerar uthi nyttige och gode Historier/ eller och them sig föreläsa låter/ om thet icke woro mera än een Tijma eller twå tillgörandes om Dagen/ antingen För- eller Efftermiddagen; Både therföre/ at han kan uppå nytt igen blifwa mint uppå/ hwad han tillförna hafwer sedt/ hördt och wist/ så och ther uthöfwer ännu hema kunna få förfara och förnimma/ thet han uthi fremmande Land/ borte/ eller aff sine Wänner här till icke hafwer kunnat fåt wetta. Then som således ett Åhr eller tw till görandes/ willa hålla ther fram med/ then skulle sedan fögo behöfwa at fråga andre till Rådz/ uthan andra honom/ han finge tala/ när andre måtte tijga/ Han ginge fram/ när andre måste stiga tillbaka; Alle hans Wänner/ både skylde och oskylde/ hade ock stoor Förhopning/ och både Ähra/ Glädie och Gagn aff een sådan. Ty at månge willia och måste lijta honom till/ förty han wiste tå snarast och bäst/ til at öfwerwäga och betänckia/ hwad som uthi förefallande Saker/ kunne wara rådeligast/ nyttigast och bäst. Och håller förty Historier/ Konungzlige/ Förstlige och Andelige Bööker therföre/ at the äre them för een Spegel och Rättelse uthi allehanda förefallande Saker/ så underligit och sielffsint kan inthet förfalla/ ändoch Personerna förandras/ then eena faller ifrån/ then andre kommer till/ Men Exempel finner man alltijd/ lijka så tillförne skedt wara/ och man therföre tryggeligen och wäl kan bruka them för wisse och sanne Wägwijsare/ och gode trogne Rådgifware/ thet Goda till att sökia och finna/ Thet Onda till at undwijka och förekomma/ hwem som hälst wil/ och kan sig wäl rätta och råda låta. Och man kan med fåå Ord upräckna och förtälia/ hwad Nytta och Gagn/ sådant studerande hafwer med sig/ hwar thet elliest skeer till Måtteligheet och uthi rättan Tijd.

Historier upwäcka ährlige Hiertan till Dygd och Mandom/ och twert emoot igen affwända och förskräcka ifrån Tyrannij/ Laster och Odygder; Hälst effter manseer och förnimmer/ GUDH wredgas swårliga ther uthöfwer/ och fölia efter med hårda och gräselige straff/ så wäl här tijmeliga såsom och framdeles uthi den tillkommande Werlden med ewig Pijna och Plåga/ om man sig icke bättrar uthi Tijd.

Hurulunda Lyckan med all Ting så oförseendes kan förändra sig snarare och offtare till ondo än til godo/ effter såsom sagdt warder/ Optime cogitata sæpe pessime cadunt.^[27] Så at/ ändoch wij icke önska eller begära/ sielfwe sådan til at försökia. Så lyster man lijkwäl sådant gerna weeta.

Habet præteriti doloris, secura recordatio, delectationem.^[28]

Och the som icke sielfwe hafwa warit uthi Fahren/ och sedt huru androm gångit är/ them är thet Luft at kunna få wetat.

Ty oss behagar ock the Chroniker till at läsa/ ther uthinnan lijka såsom hwart effter annat åhrligen skedt är. Och när wij läsa/ huru dråpeliga och högdtförståndige Menniskior skielffsint och fahrligen är i Hand gångit, så förundre wij oss ther uppå/ och wela äntå gerna läsa mera/ ther uthaff wij måge weeta/ hwad thet hafwer tagit för ände.

Är thet kommit til något godt/ så lättes Hiertat uthi oss/ läse och höre thet thes heller/ är thet ock annorlunda tillgångit/ tå hafwe wij Yncka och Medljidande ther uthöfwer. Och råde therföre/ at oss ock een gång få hända kunde/ och snarast sagdt: Man finner ingenstädes högre Förstånd/ diupare Wijssheet/ och större och mera Förfarenheet/ än uthi then Bibliske och andre gode och nyttige Historier. Ther finner man icke allenast hwad som the gamble wijseste/ så ock Helige Menniskor hafwa talat och giordt/ uthan man finner/ hwad the hafwa hafft uthi theras Tanckar och Upsååt i Hiertat/ och hwad the hafwa mäst lijda/ och huru the med Sorg och Bedröffwelse/ hafwa mäst gät thenna Werlden igenom. Så at thet är ingen ringa Gudz Gåfwa/ ther wil Menniskior hafwa högeligen till at tacka och prijsa GUDH före/ ther wij iså måtto icke allenast så weta hwad i Werlden warit hafwer/ och för andres Ofärd/ så myckit bättre kunna taga oss till wara: Uthan och hwad som ännu/ här effter är tillstundandens/ och uthi sijn Tijd skee skal. Och är then Menniskia/ ehuru länge then leffwat hafwer/ föga annorlunda än som itt Barn/ emoot andre Menniskior till achtandes/ then ther icke länger weet tillbaka/ än thet han sielff kan minnas skedt wara.

Ther man nu will hafwa thet Gagn uthaff Historierna läsa/ som man wäl hafwa kan/ så willa the wara med sådana Flijt och Achtsamhet lässne/ at manicke allenast seer uppå theras Ord och Gerningar/ uthan ock uppå theras Upsååt och Rådslag/ och allehanda Omständigheeter/ Orsaker/ Tijder/ Tillfälle och Lägenheeter/ och hwad thet hafwer tagit för een ände.

Och ther man således hafwer sedt månge Historier igenom/ och ther emoot grant ransakat/ seer och beskodat thesse närwarande Lägenheeter/ som nu förhanden wara kunnt/ Tå kan han aff sielfwe Förfarenheeten märckia/ hwad man kan hafwa till at förmoda och wänta/ som komma wil.

The Gamble hempta och sancka ther uthöfwer Förnufft och Wijssheet/ the Unge Mandom och Dygd. Them Gamblom strycker thet Minnet kraffteligen/ the Unge blifwa ther aff försichtige och kloke/ så at man kan med få Ord icke nogsampt beskriffwa/ all then Nytto och alt thet Gagn/ som Historierne hafwa med sig.

Syr:21. v. 16.Och äntå Wijssheet och Förnufft är een leffwandes Källa/ för them som henne hafwa/ såsom Syrach säger: Såsom hon uthi Skrifften tillbörligen högt berömbd warder/ och sielfwe Wärcket henen nogh prijsar/ hwad hon heller fins hoos Fattige eller Rijke/ så kommer hon them alle med sig til Anseende/ Heder och Ähra/ som henne annamma/ och hålla sig till henne.

Syr:10. v. 34.1.2.3.4.5. Een ringa Mans Wiijsheet låter honom komma till Ähro/ och sätter honom när Förstar. Men är Klookheet prijsslig uthi the Fattige/ huru myckit mera hoos them/ som rijke äre. Werket lofwar Mästaren/ och een wijss Förste hans Handel. Och hwar och een förståndig Öfwerheet är/ ther går ordenteligen till. Såsom Regenten är/ så äre ock hans Befallningsmän. Såsom Rådet är så äre ock Borgarne. Een owijs Konung förderfwar Land och Folck. Men när som the Wäldige kloke äre/ så står Staden wäl. Regementet på Jordenne står uti Gudz Hand/ han gifwer thet hwem han wil/ under tijden een dugelig Öfwerheet; Uthi GUDZ Hand står/ om thet lyckas med een Regen/ han gifwer honom een dugelig Cantzler.

Quando justi præferuntur, magna est gloria.
Quando insurgunt impij, fiunt mutationes.^[29] Een wijss Tiänare behagar Konungenom wäl. Een wäl-öfwad Man förstår myckit/ och een Wälförfaren kan tala Wijssheet.

Och än tå thet nu sig så hafwer/ som för berördt är/ at Menniskilig Wijssheet/ Klookheet och Förstånd kan och förmår myckit/så gör hon ändock lijkwäl för sig sielff allena icke alltijd fyllest nogh/ uthi alle Saker. Ty at ändoch wij någorlunda kunna förmärckia/ när itt Fall eller Olycka kan wara på färde/ så är thet doch lijkwäl offta så skickat/ at wij med Mennisklig Krafft och Förnufft ingalunda kunna then förekomma eller affwäria.

Fatum posimus prævidere, sed non prævenire.^[30]

Therföre är thet här uthi Begynnelsen sagdt/ at Gudzfruchtan är förste Wijssheeten/ hon är Footen/ Fundamendet och Grundwalen til alt Förstånd; HErre GUDH/ (effter som Josaphat sade) När wij icke weete/ hwad wij skole saga til/ så uplyffte wij wåre Händer till tigh HERRE; Tå finner sig fuller både Rådh och Hielp/ ther elliest alt Menniskeligit Hopp uthe är Effter såsom Psalmisten Psal:50.
v. 15. säger: Ropa til mig i Nödennes Tijd/ så wil jag hielpa tig/ och tu skalt prijsa migh. Alt thet i bedien Fadren i mitt Nampn/ skal han gifwa eder.[Joh:16.
v. 23. Med många flere sådana ORd och gode Lyfften/ som man mångestädes öfwerflödeligen finner i Skrifftenne; Och om thet icke så skeer/ som wij gerna säge/ Ty GUDH weet fast bättre/ hwad oss är gagneligit/ än wij sielfwe. Iccke får man häller sättia GUDH Tijd och Mått före/ lijkwäl är wäl wår åkallan icke förgäfwes och omsytz/ uthan kommer på sidstonne med Hielpenne/ önskandes ock wäl uthi sinom Tijd.

Öfwer alt thetta här/ faller ännu itt före/ såsom är Medicina, Ther een Herreman uthi fremmande Land wäl kan blifwa förskonat med at göra sig någon Huffwudbråck före. Men här uthi Swerige fattas både Apotheek och Doctores/ måste man förty ibland see sig Tijd ther till/ hurulunda man ock kan få någon Förfarenheet ther uthi/ så myckit honom för andre företalde Saker skuld/ kan wara möijeligit/ på thet/ at när Siukdomen påfaller/ antingen honom/ eller någon i hans Hws/ må tu till thet minsta känna Siukdomen/ och gifwa Rådh/ hurudana diæta man skal tå hålla/ som är thet bästa och tryggaste Medicamentum.

Hwad som Memoriam eller Minnet tillkommer/ med then som ock här til wil göras myckit behoff/ och är allehanda Tings och Sakers trogne Gömmerinna/ hon uppehålles och fostras uthi thenne effterföliande sju Stycker.

1.Först/ Uthi een godh Natur och Hälsosam Complexion.
2.Benägenheet Luft och Wilie till thet man kunna wil.
3.Sätt och klart Sätt/ till thet man achtar behålla.
4.Oförtrutin Repetitio/ Öffning och Bruuk.
5.Temepererat Lufft/ klare och luftige Boningar
6.Hälsosam Maat och Dryck/ och god diæt.
7.Lagelig Sömpn/ Recreation och Hwijla.
Hwad som ännu meer wara kan/ thet som Memoriam stycker och behåller/ thet finner man in Medicina, & in Libello de memoria Artificiali. FINIS LIBRI PRIMI.

1. "Kärlet behåller länge lukten av det den en gång innehållit" (Horatius)
2. "Vanan är en andra natur" (Cicero)
3. "Män(niskor) som inte lär sig något alls, lär sig att göra ont" (Cicero)
4. "förmåga att lära"
5. Philipp Melanchthon
6. Verk av Erasmus av Rotterdam, se originaltext på latin på Wikisource
7. Terentius
8. Cicero
9. Marcus Fabius Quintilianus
10. Sallustius (engelska Wikipedia)
11. Aristoteles
12. Jean Bodin
13. Georg Lautenbecks Regentenbuch (första upplagan 1557)
14. Vegetius verk om militära frågo Epitoma rei militaris (engelska Wikipedia)
15. Ciceros De Officiis (engelska Wikipedia)
16. Justinianus I:s lagsamling Corpus juris civilis
17. Ad Herennium
18. Epistola; Ciceros brevsamlingar
19. Eusebios av Caesareas kyrkohistoria (engelska Wikipedia)
20. "God undervisning och gott förstånd är intet värda utan en skicklig läromästare, flit och ständig övning i läsning och skrivning."
21. "Det som inte får vila emellanåt, är inte varaktigt."
22. "För mycket umgänge föder förakt"
23. "Ty smicker ger dig vänner, medan sanningen föder hat."
24. Terentius
25. "Hovlivet är ett magnifikt elände. Vem du än frågar, hur han kunnat leva så länge vid hovet, kommer att svara: 'Genom att uthärda oförrätter och tacka för dem dessutom'"
26. "Den som vill vara from, bör lämna hovet. Hovet och helvetet har lika mycket frid."
27. "Ofta så misslyckas de bästa planerna"
28. "Det trygga minnet av förgången smärta bringar behag"
29. "När de rättfärdiga styr, blir äran stor. När de ogudaktiga reser sig, sker omstörtningar"
30. "Vi kan förutse ödet, men inte förekomma det."