| Jesus lärer sina lärjungar. | Lukas' Evangelium. | Kap. 6. | 171 |
27 Men eder, som hören, säger jag: Älsken edra owänner, gören wäl mot dem som hata eder. Matt. 5: 44 f. 2 Mos. 23: 4 f. Ords. 25: 21.
28 wälsignen dem som förbanna eder och bedjen för dem som försmäda eder. Luk. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14, 20. 2 Kor. 4: 12. 1 Petr. 3: 9.
Se Matt. 5: 44–48. Ords. 25: 21. Ap. G. 7: 60. Att så bedja har Jesus lärt oss på korset: Fader, förlåt dem; ty de weta icke hwad de göra; detsamma har också Stefanus, det första blodwittnet i Kristi kyrka, lärt oss, då han sade: Herre, tillräkna dem icke denna synd.
29 Åt den som slår dig på det ena kindbenet räck äfwen det andra fram, och tager någon manteln från dig, så förhåll honom icke heller lifklädnaden. Ords. 20: 22. 24: 29. Matt. 5: 39 f. Rom. 12: 17. 2 Kor. 6: 7. 1 Tess. 5: 15.
Lid med tålamod hellre dubbel orätt och skada i yttre måtto, än att du skulle sjelf skada din själ genom motstånd, otålighet, kärlekslöshet eller hämndlystnad, se Matt. 5: 39, 40. Den skada, andra kunna göra dig, är lätt botad, så länge du älskar Gud och lyder honom, se Rom. 8: 28, men skadar du din själ, så kan skadan blifwa mycket stor eller obotlig.
30 Men gif åt hwar och en som beder dig, och af den som tager ditt från dig kräf det icke igen. 5 Mos. 15: 7 f. 1 Joh. 3: 17.
I hwilka fall och till hwad grad dessa bud skola bokstafligen lydas, will Herrens Ande wid hwarje dylikt tillfälle sjelf lära dem, som bedja honom om den sanna kärleken och den rätta wisheten, se Jak. 1: 5 och Matt. 5: 40–42.
31 Och såsom I wiljen att menniskorna skola göra eder, så gören ock I dem. Matt. 7: 12.
32 Och om I älsken dem som älska eder, hwad tack hafwen I derför? Ty äfwen syndarne älska dem, af hwilka de warda älskade. Matt. 5: 46 f.
33 Och om I gören dem godt, som göra eder godt, hwad tack hafwen I derför? Ty äfwen syndarne göra detsamma.
34 Och om I lånen åt dem, af hwilka I hoppens få igen, hwad tack hafwen I derför? Ty äfwen syndare låna åt syndare for att få lika igen.
Se Matt. 7: 12. Hwad tack, grt. hwad nåd? — hwad nådelön kunnen I då wänta hos Gud? I söken ju blott menniskors kärlek och menniskors pris, då I blott älsken dem, som eder älska, och gören godt emot dem, som göra eder godt. Se Matt. 5: 42.
35 Utan älsken edra owänner och gören godt och lånen, utan att hoppas få något igen, och eder lön skall wara stor, och I skolen wara den Högstes barn, ty han är mild emot de otacksamma och onda.
36 Waren fördenskull barmhertige, såsom ock eder Fader är barmhertig.
I skolen älska icke blott edra wänner, utan också edra owänner, och göra godt icke blott emot dem, som kunna wedergälla eder, utan också mot dem, of hwilka hwarken wedergällning eller tack är att wänta. Se Matt. 5: 46, 48. 6: 1—4.
37 Och dömen icke, så skolen I icke warda dömde; fördömen icke, så skolen I icke warda fördömde; förlåter, så skall eder warda förlåtet. Matt. 7: 1 f. Rom. 2: 1. 2 Kor. 4: 5.
38 Gifwen, så skall eder warda gifwet. Ett godt mått, packadt, skakadt och öfwerflödande, skall man gifwa i edert sköte, ty med samma mått, hwarmed I mäten, skall det mätas åt eder igen. Ords. 19: 17. Mark. 4: 24. Gal. 6: 7.
Se Matt. 7: 1. Att döma i kärleken är icke blott tillåtet, utan det är en pligt, då det sker i ödmjukhet och med bön och förbön, till nästans förbättring, se Matt. 18: 15–20 och Gal. 6: 1. Men först och främst måste man hafwa låtit domen gå öfwer sig sjelf och fått nåd och förlåtelse af Herren i rättfärdiggörelsen och fortfara i den dagliga bättringen. Att fördöma, att anse sin felande nästa såsom förkastad och ohjelplig är icke tillåtet så länge någon är i nådatiden. Den som wågar sätta sig på Guds domstol och på sådant sätt fördöma, begår en kärlekslöshet, som röjer ett oomwändt och hårdt tillstånd, så att en sådan själ ännu är under lagens dom, se Matt. 7: 1–5. Om nödwändigheten af den förlåtande kärleken, se Matt. 18: 21–35. 6: 14. Om den gifwande kärleken, se 2 Kor. 13. 2 Kor. 9: 6, 7. Jak. 2: 12–17. Om ordet sköte, se Rut 3: 15.
39 Och han sade till dem en liknelse: Icke kan wäl en blind leda en blind? Falla de icke båda i gropen? Matt. 15: 14.
Se Matt. 15: 14. Den sanning, som är innehållen i denna liknelse, gäller i allmänhet i andeliga ting, och den gäller äfwen angående dömande öfwer medmenniskor; den som ännu icke fått ögonen öppnade att se sitt eget syndaförderf och icke fält fördömelsedomen öfwer sig sjelf inför Herren, kan omöjligen rätt bedöma någon annan menniskas andeliga ställning; den som icke ser bjelken i sitt eget öga, kan icke rätt se att borttaga grandet ur sin nästas öga. Jemför 2 Kor. 4: 3, 5.
40 Icke är lärjungen öfwer sin mästare, men hwar och en fullärd blifwer såsom hans mästare. Matt. 10: 24. Joh. 13: 16. 15: 20.
Blinda lärares lärjungar kunna icke genom
_175.jpg&oldid=347562){kind=link}