| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 10, 11. | 59 |
13. Och när menniskan är död, så äta honom ormar och maskar.
14. Deraf kommer all högfärd, när en menniska affaller ifrån Gud, och hennes hjerta wiker ifrån sin Skapare;
Affaller, d. ä. att hon Guds ord föraktar.
15. Och högfärd drifwer till alla synder; den dermed far, han kommer mång styggelse åstad.
16. Derföre hafwer HErren alltid låtit högmod komma på skam, och på ändalykten omstörtat det.
17. Gud hafwer de högfärdiga förstar nederkastat af sätet, och uppsatt de ödmjuka;* *Syr. 11: 5. Luc. 1: 52.
18. Gud hafwer de stolta hedningarnas rot utrotat, och planterat ödmjuka i deras stad.
19. Gud hafwer hedningarnas land omwändt och i grund förderfwat.* *1 Mos. 19: 24.
20. Han hafwer låtit dem borttorkas och förderfwas, och utskrapat deras namn på jorden.
21. Att menniskorna äro högfärdiga och grymma, det är af Gud icke skapadt.
22. Menniskan är icke ond skapad; utan den som fruktar Gud, han blifwer med ära beståndande;
23. Men den som Guds bud öfwerträder, han kommer uppå skam.
24. Och de som Gud frukta, de hålla en regent wid ära, derföre bewarar han dem.
26. Det skall hwarken rik eller fattig, hwarken stor eller liten af något annat berömma sig, än att han fruktar Gud.* *Jer. 9: 23.
25. Det duger platt intet, att man en fattig förståndig försmår, och en rik ogudaktig ärar.
27. Förstar, herrar och regenter äro i stor ära; men så store äro de icke som en, den der fruktar Gud.
28. Enom wis tjenare måste herren tjena;* och en förnuftig herre knorrar intet derom. *Ords. 17: 2.
Han knorrar icke, han wredgas icke derföre, att han blifwer rättad af den, som ringare är.
29. Gör icke efter ditt eget hufwud i ditt embete; och gör dig icke stolt, när man dig behöfwer.
30. Det är bättre att man aktar sin syssla der han sig med behjelper, än att han taget sig mycket före, och dermed en tiggare warder.* *Ords. 12: 9.
31. Min son, uti motgång war tröst, och drista uppå ditt embete;* *Syr. 11: 9, 21.
32. Ty den som wantröstar uppå sitt embete, ho will hjelpa honom? Och ho will hålla honom wid ära, som sitt embete sjelf oärar?
33. Den fattige warder ärad för sin klokhets skull, och den rike för sina egodelars skull;
34. Men är klokheten prislig i en fattig, huru mycket mer i en rik? Och hwad en rik illa står, det står en fattig mycket mer illa.
11. Capitel.
Närings och lyckas reglor.En ringa mans wishet låter honom komma till ära, och sätter honom när förstar.* *1 Mos. 41: 40. Ps. 113: 7, 8. Dan. 6: 3.
2. Du skall ingen prisa för hans stora anseendes skull; icke heller någon förakta för hans föga anseendes skull;
3. Ty biet är en liten fågel, och gifwer dock den allrasötaske frukt.
4. Förhäf dig icke af dina kläder, och war icke stolt i din ära;* ty HErren är underlig i sina werk, och ingen wet, hwad Han göra will. *Apg. 12: 21.
5. Många tyranner hafwa måst sitta nere på jorden; och kronan är satt uppå den der man intet uppå tänkte.* *Syr. 10: 17.
6. Många stora herrar äro omkullfallne, och wäldige konungar äro andra i händer komne.* *Jos. 10: 24. 1 Kon. 15: 28. Esth. 7: 10.
7. Fördöm ingen, förr än du af saken wet; ransaka först, och straffa sedan.* *5 Mos. 13: 14; cap. 17: 6.
8. Du skall icke döma, förr än du saken förhört hafwer; och låt folk först uttala.* *Ords. 18: 13.
9. Blanda dig icke uti en annan mans saker, och sitt icke öfwer orätt dom.* *Ps. 1: 1.
10. Min son, slå icke dig uti mångahanda handel; ty om du tager dig
_847.jpg&oldid=346886){kind=link}