Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 925.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
107
Register.

fyllda 25 år; och i det 50:de året blef han fri, 4 Mos. 8: 24, 25.

Leviterna hämnas det afguderi, som Israels barn bedrefwo med kalfwen, 2 Mos. 32: 26–28.

Leviterna blefwo fördrifna af Israel, under Jerobeam, 2 Chrön. 11: 14.

Leviter och prester efter det Babyloniska fängelset, Esra cap. 2. Neh. 12: 1. Deras ed, Esra 10: 5. Bön, Neh. 9: 6.

Leviter i Nya Testamentet, Jer. 33: 1821. Mal. 3: 3.

Judarna sände prester och Leviter till Johannes döparen, Joh. 1: 19.

En Levit i Micha hus, och hans årliga lön, Dom. 17: 8–10.

En Levit for ifrån Jerusalem till Jericho, Luc. 10: 32.

Levi kallas Mattheus, Marc. 2: 14. Luc. 5: 27.

Levi war ock Josephs farfader, en af Christi förfäder, Luc. 3: 24.

Leviathan, ett stort hafsdjur, Job 40: 20; cap. 41: 6. Es. 27: 1.

Leummim, folk; Dedans son af Abraham, 1 Mos. 25: 3.

Libanon, hwit, ett stort berg i Syrien, Canaans lands gräns, 5 Mos. 1: 7; cap. 3: 25; cap. 11: 4. Jos. 1: 4. Konungarna wid Libanon strida emot Josua, Jos. 9: 1, 2. Josua tager landet in, cap. 11: 17. Hedningarna wid Libanon blifwa qwar, Dom. 3: 13. Uppå berget wäxte sköna träd, som togos till templets och konungahusets byggnad, 1 Kon. 5: 6, [et]c. Esra 3: 7. Om Libanon talas, 1 Kon. 10: 17. 2 Kon. 14: 9; cap. 19: 23. Ps. 29: 5. Ps. 72: 16. Ps. 92: 13. Ps. 104: 16. Högw. 3: 9. Es. 40: 16; cap. 60: 13. Jer. 18: 14; cap. 22: 6. Hes. 31: 3. Os. 14: 6. Nah. 1: 4. Hab. 2: 17.

Libna, hwit, ett af Israels läger, då de drogo in i det förlofwade landet, 4 Mos. 33: 20. Äfwen en stad emellan Eglon och Makkeda, blifwer intagen, Jos. 10: 29. Faller åter af ifrån Juda, 2 Kon. 8: 22. Belägras af de Assyrier, cap. 19: 8. Es. 37: 8.

Libni, Gersons son, 2 Mos. 6: 17. 4 Mos. 3: 18; cap. 26: 58. Af hwilken de Libniter kommo, 4 Mos. 3: 21.

Libni, en Levit, 1 Chrön. 6: 17.

Libyen, ett landskap i Afrika, Hes. 30: 5; Dan. 11: 43; Ap.G. 2: 10. Se Put.

Likhl, Semidas son af Manasse, 1 Chrön. 7: 19.

Linus, en trogen i Rom, 2 Tim. 4: 21.

Lithostrotos; se Gabbatha.

Loammi, icke mitt folk; Osee son af Gomer, Os. 1: 9.

Lob, en stad i Benjamin. 1 Chrön. 8: 12. Neh. 7: 37. En man, Esra 2: 23. Neh. 7: 37.

Lodebar, en stad i Gilead, 2 Sam. 9: 4; cap. 17: 27.

Lois, Timothei farmoder, 2 Tim. 1: 5.

LoRyhama, icke benådad, Osee dotter af Gomer Os. 1: 6.

Lot, Harans son, 1 Mos. 11: 27. War en rik man, cap. 13: 5. Reste med Abraham, cap. 12: 4. Träta emellan Lots och Abrahams herdar, cap. 13: 8. Lot flydde till Sodom, v. 12. Blifwer fången, och af Abraham igentagen, cap. 14: 12. Till Lot kommo englar. cap. 19. Blef befriad ifrån Sodom genom englar, v. 15—17. 2 Pet. 2: 7. Hans hustru blef till en saltstod, 1 Mos. 19: 26. Luc. 17: 32. Han reser från Zoar, 1 Mos. 19: 30. Besof sina twå döttrar. v. 31—34. Lots barns arfwedel, 5 Mos. 2: 9. I hans tid regnade eld och swafwel, Luc. 17: 28, 29. 1 Mos. 19: 24.

Lothan, Seirs son, den Horithens, 1 Mos. 36: 20. 1 Chrön. 1: 38, 39.

Lucas, Evangelisten, war en läkare, Col. 4: 14. Han blef hos Paulus, 2 Tim. 4: 11. War hans medarbetare, Philem. v. 24.

Lucius, en from man i Antiochia, Ap.G. 13: 1. En annan, Rom. 16: 21.

Lud, Sems son, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Af hwilken de i Lud äro komne, Es. 66: 19.

Ludim, Mizraims son af Cham, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.

Ludith, berg i Moab, Es. 15: 5. Jer. 48: 5.

Lus, så kallades BethEl, 1 Mos. 28: 19. Se BethEl. Äfwen en stad i de Hetheers land. Dom. 1: 25, 26.

Lycaonien, landskap i Mindre Asien, Ap.G. 14: 611.

Lycien, ett land i Mindre Asien, Ap.G. 27: 5.

Lydda, en stad i Palestina, i Dans slägte wid hafwet, Ap.G. 9: 3235.

Lydia, en purpurkrämerska, tror på Christus, Ap.G. 16: 14.

Lydien, ett land i Mindre Asien. Esaia kallar det Lud, cap. 66: 19. Jer. 46: 9. Hes. 27: 10.

Lyncurer, en ädelsten i öfwersteprestens embetssköld, 2 Mos. 28: 19.

Lysanias, en fjerdingsförste i Abilene, Luc. 3: 1.

Lysias, en höfwitsman, försänder Paulus till landshöfdingen Felix, Ap.G. 23: 23, 24.

Lystra, en stad i Lycaonien, der Paulus predikade, och gjorde en halt man helbregda, Ap.G. 14: 6–10. Inbyggarne wille offra åt Paulus och Barnabas; men blifwa af dem förbjudne, v. 11—14.

M.

Maacha eller Maecha, Nahors son, den frillan Rehuma födde, 1 Mos. 22: 24. — Thalmai konungens dotter i Gesur, som David tog till hustru, och födde med henne Absalom, 2 Sam. 3: 3. — De Syrers konung, som hjelpte Ammon emot David, 2 Sam. 10: 6.

Maacha, Machirs hustru, 1 Chrön. 7: 16. Gibeons hustru, cap. 8: 29. Jegiels hustru, cap. 9: 35. Calebs frilla, 1 Chrön. 2: 48. Abisaloms dotter, och Abia Juda konungs moder, 1 Kon. 15: 2. Hon kallas ock Michaja, Uriels dotter, 2 Chrön. 13: 2.

Maachathi, en stad i Basan wid Hermons berg, Jos. 12: 4, 5; cap. 13: 11. 5 Mos. 3: 11. 1 Chrön. 4: 19. Ahasbai fader, 2 Sam. 23: 34. En annan, 2 Kon. 25: 23.

Maadai, en af Bani söner, Esra 10: 34.

Maadia, en prest i Jerusalem, Neh. 12: 5.

Maai, en Levit, Neh. 12: 36.

Maarath, en stad i Juda, Jos. 15: 59.

Maaseja, Herrans werk; en sångare för