←  Titelsida och rollista
Alle Bedlegrannas Spegel
av okänd
Colloquium cum quodam Mendico  →


[ 3 ]

PROLOGUS.

Höge/ Läge/ Tiänare och Frij/
  Eder alle tilbiude Wij/
Mycken Lycka/ Frijdh och Framgång/
  Här effter vthi tijder lång/
Och ther hoss wille eder kungöra/
  En ömkeligh Tragaedi som j få höra:
Och Åhr effter Christi Födelse:
  Ett Tusende Fyrahundrade Elliofwe/
Så tildrogh sigh vthi Swerjes Land/
  Som och nu aunorstädes hända kan/
At een Jungfrw aff ährligh Blodh/
  Bleff född aff Föräldrar godh/
Aff Gudh bleff skapat vthan meen/
  Medh vtwärtes fägring reen/
Aff hwilket hon högfärdigh bleff/
  Och sigh sielff på Obistånd dreff.
När hon til Manna wuxen war/
  Kärleek mången til henne baar/
Doch på itt godt och ährligit sätt/
  Thet och medh skäl kunde wara rätt.
Först tilbodz henne en Präst wällärd/
  Som icke foor medh någon flärd:
Sedan en Klockegiutare from/
  På sitt Wärff fick och ond Swar/
Then fierde war en Hoffman/
  Ey helier henne medh Gunst fann
Skäddare Gesell war then femte/
  Then hon skamligh neder dämpte/
Then eiette war en Bonde Dräng/
  Och på sitt Wärff fick en wäldigh Sång/
The siunde en Skomakare war/
  Then fick Snubbor och elaak Swar/
Then åttonde en Smeder from/
  Och på samma Ärende kom.
Then nijonde en Kopman rijk/
  Aff henne och fick Swaren slijk.

[ 4 ]

Ytterst och sidst frijade en Finne/
  Til honom slogh Jungfrun sitt sinne/
Och honom synnerigh wäl behagard/
  Och til sin käre Man tager.
Korteligen haar iagh nu vpreepetera/
  Huru Tragaedin skal blifwa agera.
Men när thet ställes i sielfwa Wärke/
  Så kunnen j then bättre förmärka/
Hwarföre begäre Wij ganska flijteligh/
  At Åhörarne willi ställa sigh/
En lijten stund stilla och tysta/
  Och på wår Tragaedia see och lysna/
Låter eder alsintet förlängia/
  Thet skal strax begynnas och få en enda.




Jungfrun säger:

Ach HErre Gudh hwad iagh är rijk/
  Jngen i Werlden är migh lijk/
Jagh är däijelig om Armar och Händer/
  Theslijkes om Låår och Länder/
Jag är och däijeligh om Anschte och Håår/
  Han är wäl behållen om migh får/
Mitt Namn är Margaretha,
  Thet sönesta man kan vpleta/
Skal iagh taga mig före at wandra/
  Effter iagh är däijeligare än alla andra/
Så får iagh migh en Man somär migh lijk/
  Jngen skal ginnas i Werlden slijk.

Här kommern en Präst och frijar.

Gudz frijd Gudz frijdh och så godh Dagh/
  Så plägar man helsa effter Mosi Lagh/
Och låter eder käre Jungfrw förnimma/
  Hwad iagh hafwer i Huge och Sinne/
förty är til eder mitt Begår/
  At j welen wara mijn Hiertans kär/
Effter j åren så wänn een Möö/
  Begärar iagh medh eder lefwa och döö/

[ 5 ]

Effter min Hugh mände til eder såt/
  Begärar iagh eder til Hustru få/
Och lefwa samman med Ähra och Tuchtan/
  Och afla Narn vthi Gudz Fruchtan/
Effter iagh een sådan Begäran haar/
  Fämodar ioagh aff eder itt godt Swar.

Jungfrun Swarar.

Jagh wil eder swara som iagh kan/
  Säger migh första hwad j ären för en Man/
Effter j hafwa en Kappa så läng/
  Och äre så stålte vhti eder Gång.

Prästen swarar.

För eder til iag mitt Kall kungöra/
  Jagh plågar then Christeliga Läran föra/
Jagh predikar Gudz Ord och ähra och dygd/
  Therföre begär iag eer min hiertans frögd.

Jungfrun swarar.

Prästen plågar så länge Ordet lära/
  Til thes the hafwa intet förtära.
Jag weet icke huru thet må wara fatt/
  Präster skole så wäl som Bönder göra Skat.

Prästen.

Ja Präster pllåga för Altare stå/
  Ther medh kuinna the sin Födo få/
Ther och både messa och sijunga/
  Så wäl för gamla som för vnga/
Theslijkes läsa the i sijn Book/
  Therföre få the aff Gudi Födo nook/
The få både Ost och Kaka/
  Sådant lyster Ehr kär Jungfrw smaka.

Jungfrun.

Jagh eder intet annat säija kan/
  Eder behgara migh intet til Man/
Ty Präster hafwa Bekymmer om sin Lära/
  Hustrun skal Omsorgh i Huset bära/
Therföre seer eder om på en annan stafh/
  Til eder hafwer iagh intet behagh.

[ 6 ]
Prästen.

Ja/ ja tu stålte Jungfrw/
  Jagh är altijgh så godh som tu/
Jagh är lijkwist en Prästeman/
  När tu kan blifwa en förbannat skam.

Här frijar en Klockegiutare.

I sköne Jungfrw sitter i fredh/
  Så at helsa är min Sedh/
Jagh är hijt kommen för then skul/
  At j ären däijeligh och dygdeful/
Jagh måtte öfwer Watn och Land fara/
  At iagh måtte eder til ächta taga/
Ty månde iagh så länge wandra/
  At iagh skulle Ehr älska öfwer alla andra/
I skolen mijna Ågodelar åtniuta/
  Iagh är then som Klockor kan giuta/
Thet iagh säger är wist och sant/
  The Klockor pläga gå på Diskant/
I Swärje skal aff migh een Klocka göras/
  Hundrade Mijler skal hon höras.

Jungfrun swarar.

Jagh eder intet annat swara kan/
  J kunnen Embete som en skön Man/
Men wil tu min käre Wän troo/
  Jagh wil icke pissa Watn på tin Skoo/
Therföre må tu hädan draga/
  Tigh kan iagh slätt intet behaga.

Klockegiutaren.

Käre Jungfrw gifwer migh gott Beskee/
  Swarer migh wäl och blifwer ey wree.

Jungfrun.

Edert Embete är göra Klockor och Strängia
  Tu stiäl så mycken Koppar at tu må hängia/
Therföre dragh bort från migh/
  Annat Beskee gifwer iagh icke tigh.

[ 7 ]
Klockegiutaren.

Ney hafwer iagh fått aff tigh i Dagh/
  Gudh gifwe tu finge en slemmare än iagh/
Jlla månde iagh hijt gå/
  At iagh skulle Kalffskin få.

Här kommer en Kock och frijar.

Jagh säger Gudz frijdh och så godh Dagh/
  Een Jungfrw Wän här kommer iagh.
I sitten i Gudz frijdh mijn Jungfrw hwijt/
  För eder skul kom iagh hijt/
Om thet kunde effter mijn Wilja gå/
  Begärar iagh eder til ächta få/
Och älska eder för mitt Wijff/
  Så länge Gudh spaar mitt vnga Lijff/
Hwad iagh säger thet är wist/
  Jagh wil thet hålla vthan List.

Jungfrun.

Tu hafwer talat som en ährligh Man/
  Käre sägh migh hwad för Embete tu kan.

Kocken.

Käre Jungfrw fager och smock/
  Jagh är en godh Mäster Kock/
Och står i Köket hwar Dagh/
  Ett sådant Embete kan iagh/
Jagh troor eder skal sådant behaga/
  J alla edra Lijffzdagar.

Jungfrun.

Ibland all Embete hafwer iagh förståt/
  At Kockar pläga fylla sigh medh Flott/
The pläga gärna så laga/
  At the thet feeta aff Steken taga.

Kocken.

Ach Jungfrw taler icke så/
  Vthan låter migh godh Swar få/
Om Dagen plägar iagh siuda och steka/
  Och om Natten medh Jungfrun leka/
Sådant menar iagh eder lyster höra/
  Then Konsten kan iagh wäl göra.

[ 8 ]
Jungfrun.

Dragh tin koos iagh säger tigh til/
  Jagh tigh intet hafwa wil/
Jagh måtte wara een förbannat toka/
  Skulle iagh icke sielff kunna koka.

Kocken.

O huru högfärdigh ästu nu/
  Tu menar ingen är så godh som du/
Du tänker på then ypperste Man/
  Som i Werlden wara kan/
Thetta säger iagh i thetta sinn/
  Lyckan kan sigh snart wända omkring/
När tu tänker på then tigh är bäst/
  På endalychten får tu then tigh är wärst/
Thet plägar altijdh så gå til/
  Then achte nu som achta wil/
Then Pijga som är Bedelegran/
  Får alment en elaak Man/
Wil tu märkia mitt Ord grant/
  Skal tu förnimma thet är sant/
Här medh låter iagh tigh nu höra/
  Mera Ähra wil iagh tigh aldrigh göra.


Jungfrun.

Dragh tin koos din långe Best/
  Jagh säger tigh til så mycke tu west/
Thet wore rätt illa på min sann/
  At iagh icke fick en Kock til Man/
Ney thet skal så gå til/
  En yppare Man iagh hafwa wil.


Kocken.

Thet måtte skee migh och honom til hey/
  At Klockegiutaren och iagh finge ney/
Thet hafwer iagh nu förfarit/
  Thet hade bättre hemma warit/
At iagh skulle få then Sorgen/
  Och så snart slippa genom Korgen.

[ 9 ]
Här frijar en Ryttare.

Mijn sköne Jungfrw häll och säll/
  Jagh önskar eder fara mycket wäl/
En wänligh Bön månde iagh til eder hafwa/
  Om thet kunde lagh för migh taga/
Effter j ären een så stålts Jungfrw/
  Begärar iagh eder til ächta nu/
En tapper Ryttare månde iagh wara/
  Then för Fienden bär ingen fara/
Hwad willen j til mijn Bön swara/
  Gifwer migh Swar som migh behagar.

Jungfrun.

Hwad skulle iagh medh en Ryttare göra/
  Som Byssor och Spiut moot Fienden föra/
The kunna honom snart förgöra/
  Sådant Spel wij offta see och höra/
Theslijkes hafwa the een Hora hwar dagh/
  Thet är Hofmäns och Knechtars lagh/
At taga medh Wåld och Macht/
  När the äre på Fält och Wacht.

Ryttaren.

Tu wist en slemmre och wärre får/
  Som tigh hwar dagh niz Tiärtampen slår/
Ty then som alla wil försmå/
  The pläga elakan Maka få/
Hwilket och tigh skee kan/
  Tu leda förbannade skam/
Men thet må i sitt wärde blifwa/
Jagh wil migh hädan rijda.

Här frijar en Skräddare.

Sitter i Gudz frijdh mijn Jungfrw kära/
  Eder begärar iagh med dygd och ähra/
Medh eder lyster migh lefwa och döö/
  Hwad swara j här til mijn wänna Möö.

Jungfrun.

Jagh wil eder snart och wäl swara/
  Om j kunnen then Konst migh behagar.

[ 10 ]
Skräddaren.

Iagh är then som Kläder kan syy/
  För hwilket iag får penningar i hwar Byy.

Jungfrun.

Hwad skulle iagh medh en Stufwegrijs/
  Som altijdh sitter på Bordet och fljs/
Ney packa tigh hädan tu Klippeklut/
  Tu klipper så myckit som kastas vth/
Skräddaren plägar illa skära/
  Och halffparten i Faggone bära/
Mästeparten stiäla the hwar the syy/
  Thet wetta alla i wär Byy.
Skabbota och klådota månde the wara/
  Therföre bär Jungfrun för them fahra/ Dragh tin koos och än fulsnart/
Packa tigh hädan medh en fart.

Skräddaren.

Tilförenne hafwer iagh Älskogh bedrifwit/
  Men nu måtte iagh heller hemma blifwit/
Än låta migh här så vthskämma/
  Effter migh så många känna/
Een sådan Släperumpa kan iagh få/
  Som altijdh wil feet om Munnen gå/
Jagh kan få en bättre än tu/
  Tu weet icke mijn Lycka ännu.
Här frijar en Bondedräng.
  Godh dagh godh dagh mijn Jungfrw from/
Länge haar iagh reest fär än iagh kom/
  Mitt Ärende månde til eder wara/
Iagh wil eder til Hustru hafwa.

Jungfrun.

Hwad för Embete kan tu göra/
  Lät migh thet först få höra.

Bondedrängen.

Jagh plägar Plogen drijfwa och köra/
  Ther medh kan iagh Hustru och Barn

[ 11 ]
Jungfrun.

Hwad skulle iagh medh en Bondedräng/
  Ney drag hem och bruka tin Åker sch Äng/
Och låt migh Sammet och Silke spinna/
  Om tigh månde iagh om Natten drömma/
At tu skulle hafwa itt sådant Modh/
  Och diärfwas tala medh migh itt Ord/
Jagh wil icke på tigh medh Ögonen see/
  Mycket mindre någon Gunst betee/
Therföre packa tigh hädan fort/
  Tiänar drijff honom vth om wår Port.

Bondedrängen.

Jagh wil hädan från tigh gå/
  Gudh gifwe tu kunne en wärre få.
Hwilket och vthan twijfwel skeer/
  Effter tu alla förachtar och åthleer.
Här frijar en Skomakare.
  Een ewigh Lycko och Wälfärd/
Then j käre Jungfrw äre wärd/
  Effter j ären så wän een Möö/
Begärar iagh medh eder lefwa och döö/
  Mitt Kall och Embete wil iagh framföra/
Jagh kan både Stöflor och Skoor göra.

Jungfrun.

O Gudh migh för sådant bewara/
  Som Tiära och Beck medh Händerna taga/
Skulle tu komma widh min hwijta Kropp/
  Tu som är swarter som en Korp/
Skulle tu medh Jungfrun leeka/
  Tu månde henne både swärta och beeka/
Hon som skijn som Solen klara/
  Och tu swarter som Jorden månd wara.
Therföre dragh tigh hädan medh en hast/
  Hör Tiänare slå honom vth med en Qwast.

Tiänaren.

Effter eder Befalning iagh göra wil/
  Jagh lägger än tå itt Slagh ther til/

[ 12 ]

At han icke ther åt skal lee/
  Hwad Gunst j månde honom betee.

Skomakaren.

Tu är swåra högfärdigh i titt Taal/
  Tu tor wäl få en slemmare Karl/
Wäl kan iagh mijn Maka få/
  Ändoch tu månde migh försmå/
Tu skalt wetta iagh säger sant/
  Mins thenna min Ord grant/
Många hafwa så stålta warit/
  Och på sidstonne illa farit/
Hwilket och tigh skee kan/
  Tu lede och förbannade skam.

Här frijar en Smedh.

Jagh säger Gudz frijdh och godh dagh/
  Så at helsa är mitt lagh/
Här kommer iagh en smocker Man/
O ch begärar eder til ächta försan/
Jagh skal ey Ehr banna eller hårdraga/
  Vthan hwar Natt i Famnen taga/
Samt föda och kläda thet bästa iagh kan/
  Som thet bör en ährligh Man.

Jungfrun.

Ach Gudh j ären wist en Smedh/
  Emedan j ären så swart och leedh.

Smeden.

Jagh plägar stå i min Kammar/
  Bläsa och slå medh min Hammar/
Och medh mine många Hammarslagh/
  Tiänar iagh migh Penningar hwar dagh/
Och medh min granna och grofwa Rasp/
  Tiänar iagh Penningar medh en hast/
Thet wetta wåra Stadzprästar/
  Jagh plägar bota theras Hästar.
Både för Fiben och andra Soot/
  Ther medh tiänar iagh penningar nogh.

[ 13 ]
Jungfrun.

Töfwer twå Dagar här qwar/
  Så skolen j få godh Swar.

Smeden.

Hey iagh nu wist på Krogen går./
  Och seer åth om iagh något Ööl får/
Hör Pijga som plägar i Källaren löpa/
  Hwar får man Ööl at köpa.

Pijgan.

Ööl haar iagh at sälja tigh/
  Om tu haar Penningar at tälja migh/
Effter tin Wilje iagh i Källaren går/
  För Penningar tu skönt Lybest Ööl får

Här frijar en Köpman.

Jagh kommer til eder mijn Jungfrw kära/
  Och wil eder älska medh Dygd och Ähra/
Om j icke willen migh försmå/
  Tå skolen j en härligh Man få/
Som hafwer itt fritt Modh ther til/
  Hwilket iagh dristigt säija wil/
Theslijkes Penningar fult opp/
  Sedan Boskap och myckit godt/
Hwilket woro försent vpräkna/
  Eller på thenna stund vptekna/
Sedan så mycket Silfwer och Gull/
  Snarest sagt all Rum och Kistor full.

Jungfrun.

Thet är mycket tu medh Munnen ramlar/
  Käre på hwad sätt tu sådant församlar/
Kan skee röfwa/ rappa och liuga/

  Och ther mz Rijkedomer vnder tigh truga.
Köpmannen.

Jagh plägar i Siön medh mitt Skep löpa
  Ther mycket Godz både sälja och köpa/
Ther medh iagh Hustru och Barn föda kan/
  Nu weten j hwad iagh är för en Man.

[ 14 ]
Jungfrun.

Jagh migh något betänkia må/
  Innan twå Dagar skolen j Swar få.

Köpmannen.

Hey lustigh wäl an thet tor wäl taga lagh/
  Effter Jungfrun hafwer satt migh Dagh/
Wäl kan iagh bijda i Dagar twå/
  Kunde iagh än tå Jungfrun få/
Men at iagh icke skal ledas wedh/
  Skal iagh spörja vp Germund Smedh/
See han sitter här på en Ölekrogh/
  Och hafwer fylt sigh som een Soo.

Här komma the tilhopa.

Sitt i frijdh tu fule och swarte Smeder/
  Jagh tör dubla medh tigh om alt tu äger.

Smeden.

Hey/ iagh hafwer seedt tigh för/
  Om iagh sådant säija tör.

Köpmannen.

Ja kan skee vthi Götenborgh/
  Eller och på Stockholms Torgh.

Smeden.

Ja ther satt tu i itt Horehuus/
  Och drack tigh itt godt pinkeruus/
Ther stälte tu tigt, såsom en Padda/ Så at alla månde tigh begabba/
  Och war som en drucken Dräng/
Och lågh på Gatan i Skarn och Regn. Och när tu gick aff Staden vth/
  Tå beskest tu hwar endest Knuut.

Köpmannen.

Ney/ thet war tu som thet giorde/
  Hwilket iagh först i Går sporde/
Drick migh til medh tin Kopp/
  Tu skalt see iagh haar än Modh i Kropp/
Ty nu är iagh både lustigh och gladh/
  Ty iagh hafwer fäst een Jungfrw i Dagh.

[ 15 ]
Smeden.

Hafwer tu icke förra spordt/
  Thet samma hafwer iagh giordt.

Köpmannen.

Ach Germund min käre Broor/
  Jagh ingalunda thetta troor.

Smeden.

Troo man om tu troo wil/
  Gudh gifwe migh samt Lycka ther til/
Jagh får een sådan hierteligh kär/
  At ingen skönare i Werlden är.

Köpmannen.

Hwad säger tu titt swarta Swijn/
  Är tijn yppare än som mijn.

Smeden.

Sägh migh min käre Broor/
  Hwarest som tijn Kärest boor.

Köpmannen.

Mijn Kärest boor vppå een Öö/
  Hon heeter Margaretha så wänn een Möö.

Smeden.

Hafwer tu icke förr thetta förståt/
  Then samma hafwer och lofwat migh gott.

Köpmannen.

Thet säger iagh ney til/
  Jagh henne rätt nu förswara wil.

Smeden.

Hwad skal tu medh een skön Jungfrw/
  Menar tu icke iagh är så godh som du.

Köpmannen.

Gaak bort och sätt tigh til at smida/
  Tu orkar ännu länger ogifft blifwa.
Och lät migh få henne som är rijker/
  Mister hon migh hwar får hon en slijker.
Senast iagh til Tydskland drogh/
  Samlade iagh Godz och Ägodelar nogh.

[ 16 ]
Smeden.

Jagh plägar i min Smedja stå/
  Och för mitt Arbete nogh Penningar få.

Köpmannen.

Tu plägar så länge på Kohlen blåsa/
  Til thes tu orkar intet flåsa.

Smeden.

Emedan iagh blåås på min Kohl/
  Så kyss tu mitt swarta Arshohl.

Köpmannen.

Thet wore rätt een möijeligh Saak/
  At barfote Fanen kysse tigh baak/
Jagh wil tigh i Sanning säija/
  Nu manar iagh tigh medh min Wärja.

Smeden.

Ja iagh skal wäl medh tigh gå/
  Tå skal iagh slå tigh allan blå/
Jagh sköter intet tin Wärja lång/
  Jagh skal niupa tigh medh min Tång.

Köpmannen.

Ney wij wille icke hwar andra slå/
  Vthan hädan til henne gå/
Hwad behöfwes wij sloss och träta/
  Hon kan wäl wår Saak vthrätta/
Wissertigh behagar hon heller migh/
  Än tigh som är så swart och leedh/
Menar tu Jungfrun haar tigh kär/
  Ney dragh til Helfwetis och bliff ther/
Jagh troor wist tu hafwer warit ther för/
  Medan tu år så swart i tin Näsebor.

Smeden.

Hwad säger tu förbannat Gäck/
  Dragh tu tijt tin Pepparsäck/
Och stilla tin leda och fula Mund/
  Eller iagh skal laga honom annorlund/

[ 17 ]

Och wil nu ey länger hålla fördragh/
  Vthan gifwer tigh itt tappert Munslagh.

Köpmannen.

Hålt vp/ och wändt igen at slå/
  Wij wilje hädan til Jungfrun gå/
Så få wij ther wetta försan/
  Hwilken aff oss hon wil hafwa til Man.

Köpmannen til Jungfrun.

Sitter i frijdh mijn sköne Jungfrw/
  Huru hafwen j eder berådt nu/
I Går stodh iagh widh edert Bord/
  Gofwe migh Swar som wore godh Ord.

Smeden.

Tijgh tu tin förbannat Gäck/
  Thet war iagh som the goda Swaren fick/
Och lät migh tala som något godt weet/
  Medh tigh följer intet Beskedh.

Jungfrun.

Jagh sade j skolen bijda i Dagar twå/
  Sedan skolen j mitt Swar få/
Käre på hwad Rum iagh tå war/
  När iagh gaff eder thetta goda Swar/
Tå måtte iagh wisserligh drömma/
  Effter iagh thet icke kan ihugkomma/
Men willen j migh både så sant troo/
  Jagh wil icke pissa warmt på eder Skoo/
Och ingen aff eder skal öfwer migh råda/
  I må wäl draga til Helfwetis båda/
Och blifwa ther twå Portenärar/
  Ty ingen aff eder iagh begärar.

Köpmannen.

Ach Gudh beware migh hwilken Frw/
  Tu menar ingen är så godh som du/
Jagh tor gifwa tin Hora Fanen/
  Menar tu icke iagh får en annen.

[ 18 ]
Smeden.

Ja når Fanen tager tijn Hora wedh/
  Tå år iagh lijkwäl en tapper Smedh/
Tu menar här mijn Ähra förspilla/
  Altijdh får iagh een sådan Etterbylla.

Köpmannen.

Hör käre Broor Germund Smedh/
  Sättom oss til Bordet nedh/
Och görom oss både lustigh och gladh/
  Wij få wäl Hustru en annan Dagh.


Här frijar en Finne.

Kvsa samra effter thet wari so taxi
  At mino hälsa jumalaxi/
Mino kuta pläga runka/
  Mino köra wackra punka/
Mino wara wackra kara/
  Mino plä Tockholmis fara/
Mino wara wackra lechte/
  Mino pekära Jungfrw dil ächte/
Mino Ämbar mino Wannor/
  Mino köra wackra Kannor/
Mino Ämbar mino Trugh/
  Och hwad Kudh kuti mino Hugh.

Jungfrun.

Hwad skal iagh medh en Finne göra/
  Eller hwad hafwer tu meer at föra/
Ther medh tu Hustru och Barn föda kan/
  För än iagh tager tigh til Man.

Finnen.

Kusa samra mino är Finne icke lemme/
  Mino haa fult vp hemme/
Mino skal see och tu kan koka/
  Mino haar fult vp roka/
Mino haar fult vp Lesk och Köte/
  Jagh widh migh min Puppur söte.

[ 19 ]
Jungfrun.

Jagh weet icke huru thet wara må/
  Jagh tänker iagh kan ingen lijkare få/
Wisserligh kommer thet i mitt Sinne/
  At iagh tager widh thenna Finne.

Finnen.

Ja kusa samra migh swara och wäll/
  Mino wara och myckit säll.
Mino haar Kård och Krund/

  Der dil Kött och Lesk dil månge Pund.
Jungfrun.

Jagh eder i sanning säija wil/
  At iagh skal höra eder wisserligh til/
Och blifwa eder Hustru kära/
  Then stund wij i Werlden ära.

Finnen.

Ja kusa samra rätt så/
  Sino räckia Hand ther på.

Jungfrun.

Mijn Hand wil iagh eder gifwa/
  At j skolen min Käresta blifwa.

Finnen
.

Ja ja kan iagh först medh Jungfrun hylla/
  Sedan skal iagh henne medh Mäsk fylla/
Om tu wil wara Kärestan mijn/
  Så skal tu så äta Plokorffskin/
Så skal tu icke försmå/
  Sedan dricka Watn på/
Sino skal äta Stampekaku och Kålpla/
  Tricka Watn och köra sigh kladh/
Ja/ om tu hårdeliga förtryter/
  Skal tu få thet feeta aff Tiärtampen tryper/
Tu skalt wetta thet är Finnelagh/
  Äta Rofwor och Stampekakur hwar tagh/
Thet är annat än steekt och sudit hafwa/
  Tu skal wäl Stampekakur til godo taga/

[ 20 ]

Mino skal lära sino Slijperumpa/
  Medh Karpas och Tiärtampar punka/
Jagh skal lära tin gamla Hora/
  Tu skal ingen ährligh Man tåra/
Tu haar så mången ährligh Man försmådt/
  Men nu haar tu rätta Kara fått/
Som tigh kan lägkia i plöt hwar tagh/
  Itt sådant Sinne hafwer iagh/
Tu skal wetta tu är Mull och Aska/
  Tu lede förbannade Slampertaska.

Jungfrun.

O Gudh nåde migh arme Möö/
  Aff Sorgen blifwer iagh wisserligh döö/
Hade iagh thet förra sport/
  Wisserligh skulle thet wara ogiordt/
Thet går rätt nu som alla månde spåå/
  At iagh skulle ond Gifftermål få/
Effter iagh tyckte ingen wara min lijke/
  Ty månde iagh migh sielff beswijka/
Thet kan iagh sielff förfara/
  At iagh skal altijdh medh eder wara/
Effter thet nu så giordt är/
  Så måste iagh hålla eder myckit kär/
Och wil eder älska och ähra/
  Then stund wij i Werlden ära.

Finnen.

Ja ja mino puppur söta Kära/
  Lät tigh intet så snart förfära/
Sköta inga andra tolka/
  Wij äre båda wackra Folka.

Nu går Finnen vth och hon talar thesse Ord:

Ach Gudh ach Gudh i Högden boor/
  See til min Grååt och Suckan stoor/
Mitt Samwet nu migh gnager så/
  Gudh weet hwar iagh skal Trösten få/

[ 21 ]

Emedan iagh fordom war så stålt aff Sinn/
  Kände ingen godh til Makan min/
Til migh haar frijat mång ährligh Karl/
  Them iagh gaff sposk Ord och elaak Swar/
Först tilbödz migh en wällärd Man/
  Thet iagh ey annat nu säijakan/
En Präst som wäl beläsin war/
  Then en sijdh Kappa på Axlarna baar/
På sitt Taal han snöpligh Swar fick/
  Och ther medh vth ifrån migh gick/
Ach Prästen iagh ihugkommer än/
  Präster pläga wara sådana Män/
Som altijdh stilla trygg och säll/
  Vthrätta sitt Kall och Embete wäl/
Sigh ey til någon Lijffzfahra begifwa/
  Vthan hemma hoos Hustrun blifwa/
Näring och Födo them aldrigh felar/
  Vtaff åtskillige slagz Perzelar.
Klockegiutaren then fromme Man/
  Han icke heller min Gunst fan/
Vthan honom affwijste skamligh/
  Then doch war Man at föda migh/
Och aldrigh är annat ännu sport/
  At Klockegiutare hafwa annat giordt/
Än födt och klädt sijn Hustru kära/
  Både medh Dygd Fromheet och Ähra.
Hoffmän wilja gärna bewara.
  Sitt Fädernes Land från Oroo och Fahra/
Hwad Hustrun och Barn enhemma felar/
  Han them aff sitt Vnderhåld meddelar.
Bönder/ Skomakare och Skräddare/
  Lefwa altijdh stilla i free/
Medh sitt Handwärk hwar Födo får/
  Samt Smeden i sin Wärkstadh står/
Alla thesse hafwa rijkeliga sin Födo/
  För sitt Arbete och stora Mödo/
Hwad Kall nu i Werlden wara må/
  Intet kan Köphandel öfwergå/

[ 22 ]

The som äre så fulle och rijke/
  At the känna ingen wara sin lijke/
Ach at iagh så lätfärdigh war/
  Then stund iagh gaff Köpman ond Swar/
Min Gudh/ min Gudh/ tu lefwer nu än/
  Hwar skal iagh nu få Tröst igen/
Som haar nekar thesse goda Herrar/
  Skickelige Män och redelige Karlar/
Och i then staden vthwalt migh en/
  Then som är suddigh och aldrigh reen/
Jagh war wist galin i mitt sinne/
  Tå iagh togh för them en Kärle-Finne/
Han war i förstone sööt i sin Mund/
  Moot migh nu handlar han som en Hund/
Här hielper nu hwarken Klagan eller Grååt/
  Wij få nu icke skiljas åth.

Finnen.

Kudh förbanne tigh tu Horakaxa/
  Om mino håller tu fanners laxa/
Mino stodh hemligh i then Wråå/
  Och kranneligh lysna på/
Huru tu mino paktalar så kamligh/
  Mino är lijka Karra öfwer tigh/
Mino tor ryckia vth min långa Knijff/
  Och hugga honom i titt vnga Lijff.

Jungfrun.

Menar tu om tu migh ihiälslår/
  Tu icke Böfwelen på Nackan får.

Finnen.

Ja/ ja Pöfwele skal intet nappa migh/
  När iagh haar huggit Knijfwen i tigh/
Mino traar tijt som mino wara föra/
  Så pläga andra Finna köra/
När the i Swerki haa illa kiort/
  Draga the til Finland fort/
Hwem finner tå them ikän/
  Så haa the kiort för så kiöra the än.

[ 23 ]

Nu hugger han henne medh Knijfwen och rymmer strax sin koos vth. Hon faller neder och döör: Doch vthi sidsta Andedrächten talar hon thesse Ord:

Nu haar iagh min rätta Löhn fått/
  Som många haar bidit och förespått.

När hon är dödh blifwen bäres bon vtur Acten/sedan beslutar Epilogista.


EPILOGUS.

Edle/ Wördige/ wijse Män/
Samt hwar rätskaffens Vngerswän/
Matroner dygderijke/ gudfruchtige/
Jungfruer Ehreborne/ fromme och tuchtige/
Qwinna som Man hwar i sin stadh/
Hwar effter sitt Wärde/ Stand och Gradh.
Gudz Faders Gunst och ewiga Nåde/
Ware medh eder i Rådh och Dåde/
Och eder beware altijdh wäl/
Ifrån all Skada til Lijff och Siäl:
Så kan iagh ey vthan stoor Devotion,
Berömma och lofwa hwar en Person/
Som oss haa bewijst then höga Ähra/
Sigh welat på Acten præsentera,
Wij tackom och samtligen höge och låge/
Som på wårt Spel nu hörde och såge/
Och täcktes oss medh Tolemodh höra/
Thes wij kunde Spelet til ända föra/
Wij finnoms medh Ähra eder igen/
Som wederbör/ tacksamme hwar och en/
Wij hafwom thet giordt som wij haa förmått/
Wij hoppes hwart Barn haar then förstått/

[ 24 ]

Doch [••••gh •••••]e Ehr låta höra/
Hwad Frucht man skal medh sigh hemföra/
Och til hwad ände wij hafwe speelt/
Wårt Vpsååt ey må slå oss feelt/
Man wil thet på thet korteste fälla/
Och nemligen medh fåå Ord framställa:
Huru som Högfärd then slemme Last/
Förförer i grund then hon haar antast/
Qwinna och Man/ högh/ ring och lågh/
Som man rätt nu på stunden sågh/
Som vthi en Spegel klaar och skäär/
Hwad hände medh thenna Margaretha här/
Om hwilken wij hafwa talat nu/
Som waren så stålt och sposk Jungfrw/
Hon tyckte sigh icke wara een Qwinna/
Vthan bland Jungfrur een ståltz Gudinna/
Och meente sigh wara så högh een Möö/
Som näpligen skulle aff Werlden döö/
Och lätz ingen Man wara sin lijka/
Ty månde hon sigh och sielff beswijka/
Här frijar til henne mång ährligh Man/
Them hon bespottar hwar i sitt Stand/
Hon gifwer them alla slemachtigh Mund/
Theras Ähra betrachtar hon ingalund/
Hon spände sijn Ögon i Högden bort/
Hon tänkte långt fram men thet bleff kort/
Hon meente sigh få en aff Furstligh Stamm/
Sidst kommer en Tölper smygandes fram/
Then hon måst’ anamma i Säng och Säte/
Ty blifwer ther aff itt ömkeligit Läte/
På sidston medh stoor Trätta och Kijff/
Warder hon qwitt sitt vnga Lijff/
Medh Jämmer Sorgh och Älende/
Tager så rät en ömkeligh ände.
Therföre j Pijgor och Jungfruger alla/
Låter eert Högmodh och Sposkheet falla/
Warer ey Hogstora i edert Sinne/
Som thenna war som togh en Finne/

[ 25 ]

Ty mången så effter Wäplingen faar/
Til thes han twähändes fastnar i Star/
Mång effter Siustiärnan gapar och seer/
Til thes han går stupa i Groopen neer/
Troor migh fulkomligh iagh råder eer/
Och städze på hennes Exempel seer/
Högfärd och Ståltheet/ sposkt Mod och Taal
Sins lijkes föracht/ förde henne i Qwaal/
Hade hon ey så högmodigh warit/
Hon hade ey sådana Ofärd farit/
Ordspråket säijes/ och offta sant nogh:
Halff bätter i Handom/ än heelt i Hogh/
Inbilning stoor/ och förwetit Hopp/
Faller snart neer som thet stijger opp/
Så går thet wäl än som thet haar gått förr/
Altijdh går Spott hem för Spottarens Dörr/
Högmodh för Fallet gemenligen går/
Som vthi Gudz Ord vthtryckeligh står/
Exempel ther på man klarliga seer/
Aff Drotningen Vasthi och andra fleer/
Hwilka vpräkna wäl wore wärdt/
Men Kortheeten höra är allom kärt.
Så låter eder alla Sachtmodigheet lära/
Tuchtigheet/ blygsamheet/ Kyskheet och ähra/
Håller eder ödminke/ wänligh och fromma/
Så kunnen j redeliga Män bekomma/
Få Lycka och Framgång i allan tijdh/
Ther til Hielp aff wår Frelsar blijdh/
At wij här i Werldenne lefwa så/
At wij thet ewiga Lijfwet få/
Medh Änglarna siunga then Sången blijdh/
Heligh/ Heligh/ Heligh i ewigh tijdh/
Ty tackom nu Gudh allesamman/
Hwilkom skee Prijs i Ewigheet/ AMEN.

Finis Tragædiæ.