Gotlands konsthistoria/Gothem
| ← Vallstena |
|
Norrlanda → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gothems kyrka. |
Gothem.
I sydost från Vallstena ligger Gothem på ett afstånd af ¾ mil. Vägen går genom en temligen mager och lågländ slättbygd. Närmare Gothem förbifares en ljunghed, som är öfverströdd med små rullstenar och framter ett stort antal låga ättehögar. På en liten kulle, hvilken omgifves af vidsträckta slättmarker, höjer sig icke långt från kusten sistnämnda kyrka, som består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor, halfrundt utsprång i öster och ett fyrkantigt torn i vester. Vid korets norra sidomur ligger en aflångfyrkantig sakristia. Skeppets korets sakristians och utsprångets samt tornets socklar utgöras af höga och branta skråkanter med rundstafvar derpå, och alla äro lika höga. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Invändigt sträcker sig skeppets vestra del i söder och norr 27.6 samt i vester och öster 22.5, detsammas östra i söder och norr 30.5 samt i vester och öster 35.2. Härvid bör märkas, att den vestra delens sidomurar invändigt ha öfver 1.0 framsprång, men utvändigt lika sträckning som den östras, hvadan de förra äro nära 1.5 tjockare än de sednare. Östra delens murtjocklek utgör 4.8. Midt emellan vestra delens framspringande murhörn stå tvenne kopplade kolonner, hvilka tillika med hålkälade kragstenar å desamma uppbära två breda rundbågar och derpå en hög tvärmur. I midten af östra delen ses en vida gröfre och dubbelt högre kolonn, som har motsvarande kragstenar å tvär- gafvel- och sidomurarna. Således uppkomma tre nära likstora afdelningar, af hvilka den vestra har ett spetsigt korshvalf och de två öfriga fyra mindre sådana med spetsiga skiljebågar. Alla kapporna äro raka och föga uppåtgående. De kopplade kolonnerne ha gemensam grundsten bas kapitäl och krans. Grundstenen är skråkantig och plinten skarpkantig. Basen företer en dålig attisk form med ofullbordade skyddsblad. Nedra toren öfverskjuter plinten. Kapitälet prydes at söder med tvenne menniskohufvuden, åt norr med tvenne blad, kransen är hålkälad. Hvarje skaft, bestående af hela och slipade rundstycken, håller 4.4.5 i omkrets. Rundbågarne, som hvila på de kopplade kolonnerna och de motsvarande kragstenarna, utgå från östra ändarna af vestra delens sidomurar, och ha lika bredd som begge skaftens tvärmått nemligen 3.0. Den stora kolonnen har en temligen låg och rätvinklig grundsten och derpå en attisk bas med tunna och simpla skyddsblad. Nedra toren öfverskjuter plinten. Kapitälet, hvilket är lågt, siras med bladverk, och kransen, som är hålkälad, prydes äfven med sådant. Den stora kolonnens skaft utgöres af hela och halfva oslipade rundstycken och håller 8.2 i omkrets. De motsvarande kragstenarne å sidomurarna samt åt vester och öster bestå af skråkant och derpå rundstaf samt hålkälad krans. Skiljebågarne ha lika bredd som den stora kolonnens tvärmått.
Skeppet har en ingång nära midten af den södra sidomuren och en sådan närmare åt vester å den norra. Södra portalen prydes med två kolonner mellan mycket stora murhörn å hvarje sida. Innerst stå ganska breda poster på hög tröskel och ytterst framspringa grofva pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga. Baserne äro attiska och deras nedre torer öfverskjuta plinterna och ha skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och löfprydda, kransarne hålkälade. Kolonnerne uppbära rundstafviga och murhörnen skarpkanliga rundbågar. På posterna hvilar en trebladig båge med trenne rullika knoppar. På pilastrarna, af hvilka hvardera håller 1.7 i bredd och 2.5 i framsprång, höjer sig ett spetsigt röste, som å midten framter ett djur och deröfver en bröstbild. Norra portalen har å hvarje sida en kolonn emellan yttre murhörn och inre poster. Murhörnen äro mycket stora och posterne ganska breda. Kolonnerne ha skråkantiga grundstenar och attiska baser med skyddsblad. Kapitälerne äro veckprydda. Murhörnen uppgå från skråkantiga grundstenar. Gemensamma kransar för kolonnerna och murhörnen äro hålkälade. Kolonnerne liksom murhörnen uppbära en skarpkantig rundbåge. På posterna, hvilka stå på hög tröskel, hvilar ett rakt dörrfält, som siras med en stor inristad ros. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Hela den södra portalen består af slipad kalksten, och den norra har slipade skaft poster och dörrfält af sådan. På midten af skeppets östligaste afdelning finnes åt söder ett smalt högt och rundbågigt fönster, hvilket ut- och invändigt har sneda smygar. Triumfbågen, som är lika bred som koret men temligen låg och spetsig, prydes åt vester med två språng och en mellanlöpande rundstaf. Vederlagen äro mycket låga och hålkälade. Rundstafven framter skråkantiga baser, hvilka likna uppnedvända simpla kapitäler, och dess slutsten utmärkes med ett menniskohufvud.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 22.0 och i vester och öster 19.6 samt i murtjocklek 5.1, betäckes med ett spetsigt korshvalf, hvars kappor äro raka och föga uppåtgående. En ingång inleder å södra sidomuren. Portalen har en kolonn å hvarje sida emellan yttre murhörn och inre poster. Murhörnen äro mycket stora och uppgå från socklarna. Posterne stå på hög tröskel. Kolonnernas grundstenar äro skråkantiga och lika höga som korets, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne veckprydda. Murhörnen och kolonnerne, som sakna kransar, uppbära skarpkantiga rundbågar. På posterna, hvilka äro breda, hvilar ett trebladigt dörrfält. Blott skaften äro slipade. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången finnes ett smalt fönster, som är rundbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. Yttre betäckningen består af ett enda block.
En rätvinklig och raksluten ingång å norra sidomuren inför till sakristian, hvilken, invändigt sträckande sig i söder och norr 7.1 samt i vester och öster 18.1, betäckes med ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning. På midten af östra sidan finnes ett litet fönster, som till det yttre är rundbågigt med små men till det inre rakslutet med stora sneda smygar. Nära vestra ändan af södra sidan märkes ett fyrkantigt väggskåp.
Korets murtjocklek uti ingången till sakristian utgör 6.9. I midten af omfattningens östra sida är ett fyrkantigt väggskåp och gent deremot i dess vestra uppgår en trappa från öster till vester på sakristians tunnhvalf och derifrån i motsatt riktning på korets korshvalf. Denna korets murtjocklek är större än dess södra för inrymmande af berörda trappa.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 18.6. betäckes med ett halft kupolhvalf. Der finnas tre smala och höga fönster, som äro rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. Yttre betäckningarne bestå af hela hällar. Å södra sidan har ett nytt fönster blifvit upptaget. I norra sidan finnes ett rakspetsigt väggskåp. Tornet inrymmer fyra afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningens inre sträckning i söder och norr utgör 22.9 och i motsatt riktning 16.2 och dess murtjocklek 7.8. De öfra afdelningarne äro qvadratiska och såsom en obelisk inåtdragna. Första afdelningen betäckes med ett korshvalf, hvilket har breda och spetsiga kantbågar å södra och norra sidan, men inga å vestra och östra. Detta korshvalf är spetsigt med raka och föga uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning har poster på hög tröskel och derutanför två murhörn å hvarje sida och deremellan en kolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad för kolonnerna. Kapitälerne prydas med bladverk och fasettband derå. Kransarne äro hålkälade och rundstafviga. Skaftet å norra sidan saknas. Posterne uppbära ett fyrbladigt dörrfält, och deröfver utbreder sig en åttabladig spetsbåge, hvilken motsvarar de inre murhörnen. Dörrfältet har haft tre rullika knoppar, som äro afslagna. Bågen derpå har äfven haft tre knoppar, af hvilka två äro i behåll. På yttre murhörnen hvilar en skarpkantig och på kolonnerna en rundstafvig spetsbåge. Inre omfattningen är mycket snedsmygig och ganska lågrakspetsig. På midten af första afdelningens södra sidomur finnes ett smalt och högt fönster, som är rundbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. Tornbågen, hvilken har hålkälade dynstemar och spetsig betäckning, är något smalare, men mycket högre än triumfbågen.
I första afdelningens vestra sidomur vid norra ändan inför en raksluten ingång till en trappa, som uppgår genom densammas norra till östra ändan. I andra afdelningen finnes åt öster en spetsig hjelpbåge, hvilken har lika bredd med sjelfva afdelningen. Från trappan, som uppleder på skeppets takhvalf, inkommer man i andra afdelningen genom berörda hjelpbåge. I södra sidomuren vid östra ändan uppför genom en raksluten ingång en rät trappa till ett galleri, och i norra sidomuren nära vestra ändan finnes en likadan ingång för en trappa till ett sådant. Utanför södra och norra sidomuren sträcka sig dessa gallerier, af hvilka hvardera är 2.8 bredt och har haft två tvådelade öppningar nemligen det södra at söder och det norra åt norr. Bågar och kolonner äro bortbrutna, men pilastrar med hålkälade kransar äro i behåll. I det södra galleriet qvarstår en pelare, men i det norra ingen.
Uti hvarje galleri ses på midten af den motsvarande sidomuren en rakbetäckt ingång till en trappa, som uppför till tredje afdelningen, hvars golf utgöres af ett bjelklag. I tredje afdelningen finnes på vestra sidomuren närmare norra ändan en stor fönsterros, hvilken i midten har en sexbladig ring och derutomkring sex stora blad. Rosen, som utgöres af en enda häll och intager yttre murkanten, är ut- och invändigt snedsmygig. Inre omfattningen är mycket djup samt snedsmygig och lågrakspetsig.
En trätrappa uppgår till fjerde afdelningen, hvilken har å hvarje sida två gluggar jemte hvarandra. I hvarje glugg har stått en midtkolonn, som uppburit tvenne små trebladiga bågar. Alla kolonnerne saknas, men bågarne äro till en del i behåll. Öfver dessa bågar ses tre- och fyrbladiga rosor. Gluggarne ha hålkälade kransar, hvilka äfven framskjuta å yttre sidorna, och inunder sträcka sig djupt karnisade vattenlister. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å södra sidomuren mellan galleriet och gluggarna finnas tvenne små ljusöppningar med trebladiga betäckningar. Ett högspetsigt röste å hvarje sida har nederst två gluggar, som äro alldeles lika med men något mindre än de nyssbeskrifna derunder. Af vestra och östra röstena, hvilka äro i behåll, har hvardera en sådan glugg midt öfver de tvenne och i spetsen en mycket liten ljusöppning. Södra och norra röstena äro afstympade jemt med bottenstyckena efter de öfversta gluggarna, hvadan tornet fått ett kroppåstak och på midten deraf en liten åttkantig takryttare.
Skeppets sidomurar och takhvalf förete en ganska oharmonisk anordning. Sidomurarne ha i den vestra delen blifvit vida tjockare än i den östra, de kopplade kolonnerne och rundbågarne derpå uppbära en tvärmur, och vestra tredjedelen betäckes med ett, men de två östra med fyra korshvalf på midtkolonnen. Ingenting hade varit enklare och rättare än att hålla sidomurarna lika tjocka och i vester anbringa en sådan kolonn som i öster samt utesluta tvärmuren och betäcka skeppet i sin helhet med sex lika stora och lika höga korshvalf. 1 sådant fall hade ingångarne fått sin vanliga plats i vestra ej i mellersta hvalfafdelningen. För all denna oreda, som der visar sig, måste ett giltigt skäl ligga till grund, och detta är icke svårt att inse. Man har tvifvelsutan ärnat att öfver vestra hvalfafdelningen uppdraga ett qvadratiskt torn, då man utanför södra och norra sidan fått ett galleri. Såsom ett ytterligare bevis för denna mening bör det nämnas, att skeppets takhvalf merendels äro högre än den första tornafdelningens. Detta gäller äfven för Gothem, ty första tornafdelningens höjd ifrån golfvet till slutstenen utgör 30.0, hvaremot skeppets vestra takhvalf är 2.0 och dess östra 6.0 högre. Man har troligtvis funnit, att ett qvadratiskt torn å vestra hvalfafdelningen ej kunde ega bestand, ett förhållande, som äfven inhemtas af Endre, hvars torn har en ganska betydlig och vådlig lutning åt öster. Måhända har man jemväl för att vinna utrymme i Gothem uppfört dess torn utanför vestra gafvelmuren.
Kyrkan har enligt en uppgift från medeltiden tillkommit 1199[1]. Då skeppet koret sakristian och utsprånget förete utbildad rundbågs- men tornet äldre öfvergångsstil så synes nämnda byggnadstid i afseende på de fyra förstnämnda hufvuddelarna vara sannolik, men den sistberörda tyckes deremot ha flere årtionden derefter uppstått.
Altarbordet, som består af huggen kalksten, intager midten af utsprånget och betäckes med en stor skifva, hvilken är rundstafvig och hålkälad af huggen men oslipad sådan. Altartaflan, som utgöres af fin sandsten i rococomaner, har 1669 tillkommit. På altarbordet står tvenne stora messingsstakar för tjocka ljus. Hvardera af dessa stakar, hvilka äro alldeles lika varandra, har följande utseende. Foten, som är genombruten med löfverk, uppbäres af tre vilddjur med framfötterna. Stammen liknar en kolonn med midtknöl. Hela höjden utgör 1.4.
Vid korets norra sidomur stå åtta korstolar, af hvilka sex sträcka sig ifrån sakristians ingång till triumfbågen, och tvenne framskjuta från vestra ändan i rät vinkel. Sidostyckena ha sirliga rosor och gafvelstyckena äro mycket höga. Det sydvestra gafvelstycket prydes nederst med en stor ekqvist, och två ekorrar sitta deri med ollon i munnarna. Deröfver ses inom bladrika grenar två qvinnor med språkband. Af dessa qvinnor, som hålla hvarandra i händerna, här den ena krona och den andra hufva. Troligtvis föreställas der Maria och Elisabeth. Högre uppe ses en kyrka med skepp kor och torn, och deröfver en stor genombruten löfslinga med en lilja i midten. Öfverst höjer sig ett röste, hvilket har genombrutet bladverk och å kanterna löfprydnader samt å spetsen en korsblomma. Vid sidan derom uppstår en hög fial, hvaröfver en likadan blomma uppskjuter. Östra gafvelstycket, som är till den nedra delen alldeles slätt, framter till den öfra ett lejon, från hvars mun en stor genombruten liljeslinga framskjuter. Detta är lejonet af Juda. Betäckningen är inåtlutande och slät och den prydes framtill med en genombruten bladslinga, hvilken utgår från gapen af två drakar och en vanskaplig menniskofigur samt tvenne små underdjur. De sex stolarne jemte sidomuren ha ryggbeklädnad, men de två öfriga ha ingen sådan, alla äro dock betäckta. Öfver den vinkel, som bildas af betäckningen, höjer sig äfven en fial. Allt snidverk är väl utfördt af ek. Det öfriga består af furu. Vid vestra ändan af ryggstyckena finnes ett litet väggskåp, hvilket tillslutes med en trebladig dörr. Det visar sig tydligt, att allt detta träarbete är ursprungligt och tillhör den sednare medeltiden.
I östra kyrkogårdsmuren 34.0 från vestra tornmuren står en fyrkantig byggnad, som har fyra afdelningar öfver hvarandra. Byggnaden, hvilken saknar socklar och alla prydnader, består till hörnstycken och dörromfattningar af huggen kalksten, men för öfrigt af tuktad sådan. Ut- och invändigt märkes jemväl en mängd gråsten. Till första afdelningen finnes å östra sidomuren närmare norra ändan en ingång, som utvändigt är rätvinklig och rundbågig, men invändigt snedsmygig och lågrakspetsig. Afdelningens inre sträckning i söder och nerr utgör 19.5 i vester och öster 20.3 och dess murtjocklek 5.6. Andra afdelningen har på midten af södra liksom på midten af norra sidomuren en liten raksluten glugg. På midten af östra sidomuren ses en ingång, hvartill en löstrappa uppledt. Den yttre liksom den inre omfattningen är rundbågig, men den förra rätvinklig och den sednare lindrigt snedsmygig. I midten af vestra sidomuren finnes en rakspetsig fördjupning med afloppsränna. Denna fördjupning är en latrin. Tredje afdelningen, som betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster, har å midten af södra liksom norra sidomuren en liten glugg och två sådana at vester, men ingen åt öster. Af dessa gluggar äro de södra och norra rakbetäckta, men de vestra utvändigt fyrkantiga och invändigt rakspetsiga. Man uppkommer på stegar, och slutligen genom en öppning i sidomuren vid tunnhvalfvets södra ända till fjerde afdelningen. Der finnes en inre fyrkant, hvilken har på midten af hvarje sidomur en mycket stor genomgång med rundbågig betäckning. Dithörande murar, som äro 3.2 tjocka, hvila på tunnhvalfvet derunder; ty utanför desamma är en öppen omgång, hvilken håller 3.8 i bredd. Omgångens yttre murar äro 2.0 tjocka, och den har två gluggar åt vester och en åt söder samt en åt norr men ingen åt öster. Byggnaden har rösten och kroppåstak, som alla äro beklädda med bräder. Murarne äro ut- och invändigt fogstrukna och förete ganska vådliga remnor. Röstena och kroppåstaket ha naturligtvis uti en sednare tid blifvit uppsatta för att begagna byggnaden till förvaringsrum.
Af allmogen kallas denna byggnad kastal, och den har påtagligen varit ett försvarsverk. Det tyckes, som detta kastell, hvilket röjer ett ganska rått byggnadssätt och en hög ålder, tillkommit, då der funnits en vida mindre kyrka, som förmodligen bestått af trä. Den nuvarande kyrkans torn har tydligen uppstått för att begagnas såsom försvarsverk, hvarifrån man kunnat efter forntidens bruk säkrare afslå ett anfall än från nyssbeskrifna byggnad, hvilken är vida lägre och inrymmer långt fåtaligare manskap.
I östra kyrkogårdsmuren finnes en ansenlig port, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och har i midten poster, hvilka stå på hög tröskel och uppbära en trebladig båge med tre knoppar. I södra insidan finnas två rakspetsiga sittnicher och i norra två trekantiga väggskåp. Porten håller i bredd 5.8 och i längd 13.8.
En mycket stor port i norra kyrkogårdsmuren betäckes med ett spetsigt korshvalf och har spetsbågiga omfattningar. Jemte den yttre omfattningen finnes en raksluten och jemte den inre en rakspetsig sittnich och en sådan i vestra och en i östra insidan. I norra gafvelmuren märkes ett rakspetsigt väggskåp.
En större port vester om och jemte kastellet har spetsigt tunnhvalf med en stor lågrakspetsig sittnich i södra och ett litet rakbetäckt väggskåp i norra insidan. Yttre omfattningen, som bildar anslag, har skråkantiga socklar med rundstafvar, hålkälade kransar och slät spetsbågig betäckning. Alla portarne bestå af huggen och tuktad kalksten.
I södra kyrkogardsmuren har en likadan port, hvaraf Hilfeling gifvit en teckning, blifvit i sednare tid nedbruten. Jemte södra sidan af kyrkogården ligger prestgården, hvadan förstöringen troligtvis tillkommit.
Till prestgarden inför en gammal inkörsport, hvilken håller 9.8 i bredd och 3.5 tvärsigenom och den har högspetsig betäckning, som uppbär ett röste med nio tinnar, af hvilka de två nederste och den öfverste äro förvittrade. Sidostyckena ha socklar och kransar. Den ene sockeln utgöres af stor hålkäl och liten rundstaf, men den andre af skråkant och derpå hälkäl och rundstaf. Af kransarna, som äro lindrigt hålkälade, prydes den ene med ett bart menniskohufvud och en drake samt bladslingor, den andre med ett krönt menniskohufvud och trebladiga rosor samt ett behornadt hufvud. Nederst i hvarje yttersida finnes en rakspetsig sittnich. Vid bågens slutsten sitter Christus med korsgloria på en kragsten och lemning märkes efter en stenbetäckning. Af de tvenne mellersta tinnarna har hvardera en fatlik fördjupning och af de tvenne nästsista hvardera två rakspetsiga nicher. På den öfversta timmen ligger en täcksten med lemming af ett ringkors. Omfattningen och tinnarne bestå af huggen, men det öfriga af tuktad kalksten. Det måste i sanning beklagas, att denne märkvärdige port visar sig icke ha på mycket lång tid blifvit underhållen, hvadan densamme snart torde nedstörta.
Om prestgården ger Linné 1741 denna underrättelse. “Prestgården tyckes varit ett kloster af dess tjocka murar och hvalf, på hvilket hvalf i salen var ett fönster likt en åttkantig stjerna, utantill föga öfver ett quarter, men innantill ganska vidt, genom hvilket solen koxade in klockan 10”[2]. Hilfeling yttrar 1801 följande om denna ovanliga byggnad. “Presthuset var ett af de äldsta stenhusen på landet, kanske 5 à 600 år gammalt; hade tjocka kalkstensmurar, utvändigt i hörnen beklädde med brunaktig och slipad sten likaså dörr- och fönsterposter med sina fodringar. Sjelfva rummen voro hvälfda. Sällan mer än ett rum på bottnen; några trappsteg upp i det ena, några ned i det andra. I ett temligen stort, der man först inkommer, visade sig ett litet rundt fönster uppe i hvalfvet, dock nära sidan vesterut. Murningen kring detta presenterade en stjerna af 8 uddar. Denna lilla öppning midt i stjernan har vidpass en half alns diameter, fordom den enda, som gifvit dag i rummet. Man har sedermera tagit hål pa vestra muren, insatt tvenne större fönster, och anbragt stensäten på båda sidor i smygen; torde vara 150 år sedan det skedde, om ej längre; glasrutorna äro små, hafva nästan alla färger, hvilka dock bortskymmas af gammal fasttorkad smuts och dam”[3].
Skada, att Hilfeling, som gifvit en nöjaktig teckning på nyssberörda lilla rundfönster med sin stjernlika omfattning, ej lemnat någon grund- och uppritning på byggnaden eller närmare beskrifvit densammas förhållanden. Vi veta således icke om rummen haft tunn- eller korshvalf. Förmodligen ha de mindre rummen varit betäckta med tunn- de större med korshvalf, och några varit lägre, andra högre. Den skicklige fornforskaren har ej gissat illa i afseende på husets ålder, men deremot tyckas de två fönster, hvilka funnos å sidan uti det rum, som hade merberörda takfönster, varit ursprungliga, enär stenbänkar voro anbragta i smygarna; ty sådana sittplatser tillhöra byggnader, hvilka uppstått under medeltiden. Att små målade rutor voro infattade i dessa fönster, vittnar äfvenledes om en hög ålder. Det är bekant, att våra förfäder insatte takfönster å sina små knuthuggna boningshus, och vi ha för ungefär ett halft sekel tillbaka sett flere dylika, som röjt hög ålder. Men att ett dylikt belysningssätt användes på stenhus med takhvalf, är ett temligen okändt förhållande. Det måste således högligen beklagas, att ifrågavarande boningshus blifvit, innan sakkunnig man undersökt detsamma, af fåkunnighet förstördt.