Handbok för Fiskare/Om Fiskfångst/VII

←  VI.

Handbok för Fiskare av Johann Benjamin Meissner VII.

VIII.  →

VII.

Åtskilliga Fiskarkonster,

såsom ock

Wissa sätt at tilreda åtskilliga slags agn och fordring för Fisken.

1) At på et synnerligt sätt fånga Fisk utur djupa hålor eller gömslen, dit man annars icke kan komma med wanlig fiskredskap.

Man tar 4 lod Mercurius vivus, eller lefwande qwicksilfwer, 14 skålpund luttrad salpeter, 13 skålpund stött swafwel och något osläckt kalk. Man fyller härmed en ny och obrukt kruka til hälften; denna tiltäppes derpå med et lock som fastkittas med mönja och linolja, så at intet watten kan intränga. Så snart kittningen torkat sänkes krukan under wattnet, så blir Fisken efter några timars förlopp aldeles utan känsel, och flyter up, så at han lätt kan fångas.

På detta sätt gjordes för några år sedan et prof uti en kloster-damm, hwarest woro några grunda ställen, der Fisk af förundranswärd storlek uppehöll sig; och som icke kunde erhållas annorlunda än at skjutas med kulor och krut. Men sedan detta blifwit af Prälaterne i Klostret förbudit, emedan några Fiskar af 30 skålpunds wigt, mer eller mindre, blott lätt sårade begåfwo sig på djupet, upfrättes der af andra, och upflöto efter några dagar med halfruttnad kropp som utspridde en elak stank, hwilken lätteligen skulle hafwa kunnat förorsaka en epidemisk sjukdom i Klostret.

Så upflöto och fångades med beskrifne kruka, til allas förundran, några centner Fisk af den största sorten, som der uppehållit sig femton år eller mer, och undgått näten och annan fiskredskap.

2) Et lustigt och lönande sätt at fiska uti rinnande watten.

Detta lätta och lönande fiske har jag sett och lärt i Franken under mina rese-år, och sedan med nytta eftergjort det hemma.

Hos en Landt-Herre i Franken flöt et fiskrikt watten genom trägården, hwarest Egendoms-Herren hade bygt en slags fisksump, ungefär 3 alnar hög, 2 alnar bred och 6 alnar lång. Denna sump war ifrån öfra til nedra ändan nästan inrättad på samma sätt som en stor fiskmjärde, och försedd på alla sidor med hål för Fiskens ingång uti sumpen. På inre sidan af dessa hål woro ståltrådar fästade och på samma sätt hopflätade som widjorna uti wanliga fiskmjärdar eller ryssior, så at ingången war wid, men smalnade af i en fågelformig spits; genom hwilken tilställning Fisken lätt kunde komma in mellan ståltrådarna, men icke komma tilbaka. Wid nedra ändan af denna sump war en skottlucka inpassad, som kunde dragas up eller skjutas igen efter behag, likasom stäm-bolet wid qwarnar eller andra wattenwerk. Om morgonen eller emot middagen tog man up, af den på detta sätt fångade Fisk, så mycket som man för den gången til hushållet behöfde; hwad som kunde wara öfrigt släppte man ut genom nedra ändan, sedan skottluckan blifwit öpnad, och föste genom en canal, som war med samma ända hopfogad, ned uti en stor fisk-hållare, som låg nedanföre, och war ämnad til et beständigt förråds-ställe.

3) At utkläcka Fiskyngel uti et fat eller annat kärl.

Wid lektiden om sommaren tar man af Fiskens råmm, lägger den i et fat, öser strömwatten deröfwer och sätter derpå kärlet wid fenstret i solen, så utkläckes en hel hop Fisk-ungar som i kärlet simma om hwarandra.

4) At skaffa sig råmm eller Fisk-frö, för at dermed besätta andra dammar, om de ock skulle wara flera mil aflägsna.

Af et wideträd, som står nära watten, tar man en rot, som bör wara rätt trådig. Denna rot sköljes wäl ren från widhängande sand och jord, och bindes så wid Georgii dag fast wid en liten stake, som stötes ned i bottnen af et watten, hwarest är förråd af god och matnyttig Fisk, såsom: Abbore, Rudor, Mört och dylika. Då Fisken stryker förbi den greniga wideroten så fastnar dess råmm på trådarne, likasom kräfägg, ehuru icke så röda, utan bleka och hwitaktiga. Man måste dageligen wara upmärksam på denna anstalt; ty om solwärmen är häftig, så förwandlas råmmen, genom wärmens inflytelse, uti idel lefwande Fiskar, som gå sina färde. Derföre, så snart man finner at Fisken afsatt sin råmm på wideroten, uptager man pålen, tillika med roten, genast, och förer den til en annan damm, eller watten, der staken nedslås i bottnen så djupt, at roten, wid hwilken råmmen hänger fast, kommer at stå en twär hand, eller mer, under wattenytan. Inom tolf eller fjorton dagar får alt lif; och man erhåller således en stor mängd med Fisk. Om man skakar, eller sakta slår wideroten på kläden, som blifwit litet fuktade förut, och sedan warsamt inlägger dessa kläden, så kan man med lätthet och säkert försända Fiskyngeln tämeligen långt, hwarest den sedan utkläckes och fortplantas på samma sätt som förr är lärdt.

5) At hindra Gäddan från at sluka Karpen, eller at skada annan Fisk.

Om man wil hafwa Gädda i dammar eller sumpar tilhopa med annan Fisk, så hindras hon at tilfoga den någon skada, om man med en ganska spitsig nål sticker ut ögonstenarne på henne. En blind man är en arm man, säger ordspråket; också finner man ej många röfware blinda.

6) At genast kunna se på en Karp, om den är fet eller ej.

Om Karpen är fast, gulaktig under buken, har et korrt, litet, tilspitsadt hufwud, och ser något swartaktig ut under buken, så är han fet. Men om han har stor buk, som ger efter och lemnar grop efter sig då man trycker derpå med tummen, så är han mager och icke god.

7) Et godt sätt at göra all slags Fisk uti fisk-kistor eller sumpar friskare än han war förut.

Man tar lerjord, blandar dertil sigtadt kornmjöl, och tilsätter äfwen litet honung; derpå knåder man hela massan wäl tilsamman, gör små kulor deraf, hwilka kastas uti fisksumpen. Dessa kulor ätas af Fisken, som deraf blir fet, munter och wälsmakande. Ännu bättre är det om man förut skaffade sig god och ren strömsand och dermed upblandar leran innan den knådes til kulor och ges åt Fisken; ty sanden renar Fiskens inälfwor, betager honom den muddriga och slemiga smaken, gör honom friskare och långt mera kry än han war förut.

8) At locka Fisken i ryssior eller mjärdar på tie tunnelands widd deromkring.

Man tar magen, märgen, benen och hufwudet af en Fiskhäger, bränner altsamman til et pulver, som wecklas i et kläde och bindes i ryssiorna; så kommer fisken dit på tie tunlands afstånd, och de som ej få rum at slippa in, förblifwa, liksom tjusta, en god stund stående derutanför.

9) At twinga Fisken til at följa sig hwart man wil.

Man tar hampfrö, kokar dem tils de brista, sammanrifwer dem med krukmakarelera, blandar dertil litet komist, mjukkokta ärter, stötta carlinsrötter, honung och lakrits, gör en massa deraf, och bestryker dermed ryssjorna och notarne, samt lägger äfwen litet af massan i den bakersta possen.

Samma tilredning kan äfwen nyttjas på et annat sätt; nämligen: man formerar deraf en klump, stor som et gåsägg; denna inwecklas och bindes fast in uti en lapp, eller liten posse, som lägges i stilla watten emot winden så, at han til hälften ligger i wattnet och til hälften uppå landet, så fortskaffas smaken med winden och wattnets rörelse, och Fisken ditlockas. Eller ock kan man taga en klump af beskrifna massa, inweckla den uti en posse, och binda strängt til; derpå fästar man i possen en lång sno, och drar eller släpar honom förmedelst densamma öfwer stillastående eller flytande watten; så lockas Fisken, genom lukten och smaken, at efterfölja den släpade possen; och kan man således få honom hwart man wil.

10) At bringa all Fisken, uti et watten, tilsammans på et ställe.

Man tar stenört^[1] och jernört^[2], lägger detta et dygn tilsamman uti honung, derefter i solen at torka; hwarefter det bindes wid trådar och hänges i wattnet.

Man bor äfwen taga roten af ståndört eller hwita nattvioler deribland^[3]; dessa rötter böra wara upgräfna i Maj, tre dagar efter nytändningen. Roten kännes igen af twänne utstott som sitta nedtil (ibland trenne). Om man med en sådan blandning gnider händer och skenben, så kommer Fisken en så nära at han med händerna kan gripas.

11) Et annat sätt at bringa Fisken tilsamman på et ställe.

Man tar god råg, sjuder den i watten tils han spricker, och lägger honom derpå i en posse af fint linne, hwilken sänkes ned i wattnet på et rent ställe, der ingen gyttja är; så samlas Fisken deromkring i myckenhet.

 12) Eller:

Man tar oxblod, getblod och gumseblod; widare: komist ur småtarmarna, tymjan, dosta^[4], poleja^[5], mejram, lök, och windrägg, likamycket af hwardera; litet fett af oxe, get och gumse, efter behag; arbetar alt tilsamman, och gör deraf små kulor, som kastas uti wattnet en time förrän man wil fiska, så kastar man wisst icke ut sin fiskredskap förgäfwes.

 13) Eller:

Man kokar korn i watten tils det upswäller, och sjuder derpå up det med tilsats af lakrits, samt äfwen litet agnfisk eller annan lockmat och honung; man knåder det tilsamman och låter det hårdna til en fast deg. Denna deg förwarar man wäl i en låda.

Då man nu wil fiska på något ställe, så tar man af denna massa en klump, stor som en walnöt, och kokar den i en ny obrukt kruka, med litet lakrits och twå händer fulla friskt korn, tillika med watten så mycket nödigt är. Krukan lemnas at stå öfwer elden tils alt wattnet är bortdunstadt, då man uptager massan och kastar den ut i wattnet på et ställe, der man wil hafwa Fisken samlad; så kommer han, och skockar sig i en hop på samma ställe.

14) At fiska med krok i grumligt watten.

Man tar malet och finkörnadt malt, vallerian-rot och ägghwita, hwilken senare måste wäl stekas, at den hårdnar. Härpå stöter man alt til et pulver, och knåder det tilhopa med människjoblod (efter koppning) til en tjock och fast massa, så at man deraf kan formera små kulor eller piller. Dessa kulor, eller piller, lägger man i lagerolja, och låter dem deri koka något litet öfwer sakta eld. Härwid måste noga tilses at de icke bränna wid eller blifwa förmycket bruna. Härefter lägger man dem på et bräde til at torka; och då man wil fiska, sätter man en sådan kula på kroken, så biter Fisken gerna, äfwen i grumligt watten.

15) Et godt medel, då man för ifallna stora träd eller läger icke kan fiska uti et watten.

Om bottnen på något ställe är så full af läger, qwistar, eller andra förhinder, at man der icke kan lägga ut sin fiskredskap, så behöfwer man blott kasta ut litet isop på stället; hwaraf Fisken genast beger sig från stället, och kommer fram ur sina smyghål, emedan wattnet antager af isopen en smak, som Fisken omöjligt kan tåla. Derföre behöfwer man förut blott upställa sina nät i grannskapet på något tjenligt ställe, så löper Fisken på dem.

Äwen omtalar Natural-Historien at en Fisk skall finnas i hafwet, som på Latin kallas Sorgus, och på Tyska heter Get-parss. Denne Fisk har en synnerlig böjelse för getter; så at han redan i wattnet, på längre afstånd, kan blifwa warse hwar de finnas; och om getterna gå nära stranden, så simmar Fisken icke allenast derintil, utan spritter äfwen up på landet til dem.

Men om getterna wada ned i sjelfwa wattnet, såsom de ofta pläga göra wid stark hetta, för at swala sig; så simma nämnde Fiskar intil dem, sleka dem, och blifwa derunder ofta fångade. Äfwen betjena fiskare sig ofta af en list, då de weckla om sig råa getskin, och stiga derpå i wattnet, så nära intil sin utlagda fiskredskap som de kunna, då Fisken hoptals samlar sig dit, och kan med mindre möda fångas.

16) At på et lätt sätt fånga Fisk i ryssjor eller mjärdar.

Man tar nässlor och taklök^[6], stöter dem tilsamman och gnider ryssjorna dermed; äfwen lägger man sedan den öfwerblifna utkramade och krossade wäxten in uti ryssjorna, så samlas Fisken hoptals dit.

17) At göra en god lockmat för Fisk.

Man tar ärter, rutten fårost, godt hwetemjol och honung; rifwer alt tilsamman; gör små kulor deraf, hwilka doppas i lagerolja, och sättas på kroken.

18) En annan god agn.

Man tar oljekakor efter behag, kastar dem i watten hwarest Fisk finnes, hwilken derigenom, en dag eller mera förrän man ärnar fiska, lockas til stället. Härefter tar man och stöter til mjöl något litet af samma oljekakor, och knåder detta tilhopa med färsk ko-ost, formerar deraf piller, och sätter dem på kroken.

19) Agn för smärre Fisksorter.

Man tar litet blod och kött af en kalf; stöter båda delarna tilsamman uti en mortel, lägger det uti en kruka at ligga tie dagar, då massan är färdig at nyttjas, och små stycken afbrytas för at sättas på kroken.

20) Agn för all slags Fisk,

Man tar gumse-fett, torkade sesamfrön, lök, dosta, timjan, torkad mejram, lika delar af hwardera; man stöter alt tilsamman med bröd, som blifwit fuktadt med win, gör deraf kulor, hwilka bjudas Fisken.

 21) Eller:

Man tar torkadt malt, då man ärnar brygga; stöter detta med bränwin til en deg, och kastar deraf ut i wattnet. Denna massa är et godt ämne til at locka all slags Fisk med.

 22) Eller:

Man gör en deg af gammal ost, fett af en wädur och litet kalk, med win blandadt; formerar små kulor deraf, och kastar dem i wattnet til lockmat.

23) En annan lockmat eller agn för Norss.

Man tar blod af oxe, får, get och swin, lägger dertil mist som dessa djur hafwa uti småtarmarna; widare tillägger man dosta, poleya, satureja^[7], mejram, lök, och drufwor af godt win, lika delar af hwardera, och knåder det til en massa, hwaraf små kulor formeras.

 24) Likaledes:

Tar man märgen ur benen af förenämde djur, stöter hwart för sig, knåder det tilsamman, gör små kulor deraf, som läggas i wattnet, och efter en stund fiskar man med håfwen.

 25) Eller:

Man tar blod af en drägtig get, och drufwor af godt win; widare kornmjöl, lika delar af hwardera; blandar det tilsammans och stöter det tilhopa med förut sönderhackad get-lunga, och formerar piller af denna massa.

 26) Eller:

Man tar hwitlök et halft skålpund, poleja, dosta, tymjan, mejram, satureja, af hwardera fyra uns eller åtta lod; hwetemjöl och kornmjöl, et skålpund af hwardera; likaledes weihrauch^[8], sex lod, alt blandas wäl tilhopa och kastas för Fisken.

27) En god åtel för Abbor.

Man gör af getlefwer et as, och lägger det i ryssjorna eller på fiskhåfwen. Äfwen kan det nyttjas til agn på kroken.

 28) Eller:

Man tar af ung wintergröna^[9], getsmör, af hwardera et lod; gummi opopanax twå qwintin, swinblod et lod, galbanum et lod; gjuter win deröfwer; gör små kakor deraf, och torkar dessa i skugga.

29) Agn för Lax.

Man tar af pungarna på en tupp 2 lod, torkade hasselnötskärnor 4 lod, stöter alt tilsamman til et fint mjöl, knåder det med win, formerar kulor deraf, och kastar dem på bestämd ort.

 30) Eller:

Man tar rut-frön och kalf-fett, af hwardera 2 lod, sesamfrön 4 lod; stöter alt tilsamman, gör små kakor der af, hwilka brukas til sin bestämmelse.

31) För Karp, Rödfisk och Ål.

Man tar ost och små snäckor som finnas wid watten och der flytta sig tillika med sina skal; likaledes tar man tre äggegulor, och stöter alt tilsamman til en deg. Derpå tar man preparerad saffran, stort som en böna, och blandar det tilhopa med de förra tilsatserna; och då man wil meta sätter man häraf på kroken et stycke stort som en ärt; men detta stycke måste, förrän det sättes på, inwecklas uti en liten ren linnelapp.

32) Et medel at bewara Metmask hela året frisk.

Man tar honung och ätticka, som båda blandas i en panna, och kokas tils det skummat ut; lägger masken deri, och tilblandar saffran, stort som en böna eller något.

33) En god agn for Rödfisk.

Man tar blodiglar, eller stora fårmaskar, eller gräshoppor, torndyflar eller wårbitare, lägger dem i en kruka och gjuter så mycket honung deröfwer at det står öfwer dem, så äta de honungen, och dö deraf.

Widare tar man hösträckor, torkade iglar &c. och lägger dem uti et tort kärl; och då man wil bruka dem skär man dem längs efter midt i tu, och låter dem ligga öfwer natten i ljumt watten, så blifwa de åter mjuka. Dessa kunna både sommar och winter nyttjas til agn på krok. Regnmaskar och andra maskar kunna på samma sätt bewaras.

34) En ganska god agn för all slags Fisk.

Man tar rått harkött, låter det ligga 10, 12 til 14 dar uti honung, och sätter det sedan på kroken.

 35) Eller:

Man tar regnmaskar, lägger honung dertil, och förwarar båda delarna i en ny obrukt kruka, som man låter stå några dagar uti warm ko- eller hästgödsel.

36) Agn at fånga Fisk alla månader igenom.

I April och Maj tar man gräshoppor;

I Junius brachdyflar;^[10]

I Hömånaden höskräckor och syrsor.

Wid samma tid kan man ock taga köttet i kräftklor och kräftstjertar.

Om hösten tar man torndyflar och bryter af dem wingarne.

37) En god lockmat i ryssjor och mjärdar.

Man tar kalflefwer, steker den wäl, beströr den derefter med saffran, tar nätet af en kalf eller et får, wecklar det omkring lefren, binder den fast wid en liten brädstump och lägger den i ryssjorna.

Men denna åtel kan blott nyttjas om sommaren och i Junius.

38) En åtel til at fånga Ål i ryssjor.

Man tar helt gammalt swinister, lägger det i en panna som ställes öfwer koleld, rörer wildmynta deribland; binder sedan massan uti en lapp, och uphänger den i ryssjorna, så går Ålen gerna dit.

39) En annan åtel uti ryssjor för allehanda slags Fisk.

Man tar windrägg, lägger den in uti en ren linnelapp, och hänger densamma fast uti ryssjorna, så går Fisken gerna derin.

40) En annan god åtel uti ryssjor eller mjärdar.

Man rostar en hampfröskaka tils den jämt brunskar, stöter det rostade i en mortel, fuktar det med bockblod eller tjurfett, blandar alt wäl tilsamman, lägger det i lappar och upbinder i ryssjorna; i synnerhet i flytande watten, der Fisken nedanföre genom strömen kan få wäderkorn af åteln, och deraf ledas til stället. I et stillastående watten kan man med denna åtel bringa Fisken hwart man wil.

41) En god lockmat för Foreller.

Man tar camfer och bäfwergäll, stöter det tillhopa uti en upwärmd digel, så smälter camfern. Man gjuter widare linolja derpå, blandar det warmt tilsamman; sedan tar man litet af denna massa och binder uti lin eller blånor, rostar det med linolja, och binder det i ryssjorna. Det öfriga förwarar man til widare bruk. Det bibehåller sig länge godt.

Men ju friskare man kan hafwa det, ju bättre är det. Har man ej tilgång på linolja, så tar man färskt smör; och då man wil nyttja denna åtel uti mjärdarna eller ryssjorna, så lägger man den en dag och natt förut uti bränwin, så gå Forellerna desto heldre derin.

42) En annan lockmat för Foreller.

Man tar hägerfötter och smalts, vallerianrot; detta torkas, stötes sönder, och stött malört blandas wäl dertil. Derpå lägger man regnmaskar deruti at ligga en natt; dessa uptagas då och sammanbindas uti fingerstjocka knippor, som hänga uti ryssjorna. Härmed fångas icke allenast Foreller, utan äfwen flera andra fiskslag.

Samma nytta göra äfwen taklök och roten af carlinstistel om de blifwa på förenämnde sätt tilredda.

43) En besynnerlig konst, at utan åtel locka Fisken i ryssjorna.

Man slår starkt bränwin i en flaska, hwars öpning man sedan ganska noga tiltäpper med en blåsa och wax, och hänger den sedermera up uti en ryssja eller mjärde.

44) Et annat sätt at bringa Fisken i ryssjorna.

Man tar af Johannismaskar, som lysa om nätterna (lysmaskar), så mycket man kan komma åstad, distillerar dem uti en glaskolf tils alt wattnet är afrökt, blandar til det qwarblifna 8 lod qwicksilfwer, lägger hela blandningen uti et mindre glas, som ganska wäl tiltäppes, så at intet watten kan intränga. Detta ställes sedan warsamt uti fisk-garnet, så at det ej brister eller tar läck, och lägges derpå ut i wattnet, så ger det et klart sken från sig; och all den Fisk som blir det warse, far efter skenet, och faller i snaran.

45) Detta kan ännu lättare werkställas på följande sätt.

Man tar af nämde Johannismaskar, eller, då man icke kan få sådana, är äfwen et ruttet träd, som likaledes lyser om natten (lyswed) godt; detta, hwilketdera man då kan hafwa tilgång til, lägges i et glas, och dertil tre til fyra stora maskar, som böra wara lefwande; man tiltäpper glasets, eller flaskans öpning med wax, och hänger up henne i ryssjorna. Då Fisken får se skenet, har han ingen ro förrn han ser sig fången innom garnet.

46) At fånga Foreller med krok.

Man tar fiskråmm, sjuder den i såcker, och sätter den sedan på kroken, så biter Forellen gerna.

47) En annan agn til at fånga Foreller med krok.

Man tar trädmaskar ur gammalt ruttet träd, som legat wid watten, och sticker dem på kroken.

48) Et sätt at fånga Foreller i ryssjor.

Man tar godt bränwin, så mycket man wil; enebär och torr stött salwia, af hwardera en hand full, bäfwergäll et stycke stort som en hasselnöt, wallmoblommor, en hand full, och camfer af en hasselnöts storlek. Camfern skafwes fin med en knif; derpå läggas alla tilsatserna i en kruka; äfwen lägges småfisk deri: såsom Gers, Löja och dylika. Detta låter man nu stå tilsamman en natt; hwarefter man af de små ilagda fiskarne kan ta en, twå til tre och lägga i ryssjorna.

49) At fånga Ål i ryssjor eller mjärdar.

När hampan är mogen, skär man utaf fröhusen, och lägger dem i ryssjorna, så går Ålen gerna derin.

50) En konst at på långt afstånd locka Fisken i ryssjor.

Man tar en hel häger, likaledes en wattenrotta, lägger båda som de äro, med hud och hår, uti en stor kruka, tiltäpper krukan wäl, och bränner djuren til pulver, uti en ugn eller annorstädes. Detta pulver befuktar man med hägersmalts, binder deraf något litet uti små lappar, och lägger det i ryssjorna, så kommer Fisken hoptals från alla kanter at tränga sig in uti ryssjorna.

51) En god lockmat, hwarigenom man sedan kan til myckenhet fånga Fisk på håf eller med nät.

Man tar råg, kokar den i watten tils han upswäller, binder den sedan strängt in uti en lapp, och lägger densamma uti wattnet på et ställe, hwarest är ren botten och ingen gyttja, så kommer mycken Fisk dit.

52) Et medel til at få Fisken at gerna gå på en lägghåf.

Man tar ekbark, torkar den och bränner til åska, gör en lut deraf, lägger håfwarna uti denna lut, eller, som är ännu bättre, kokar dem deruti; så går Fisken gerna på.

 53) Eller:

Man steker oxlefwer tils den får en widbränd lukt, binder en bit deraf fast wid håfwen; så går äfwen Fisken gerna på.

54) En besynnerlig Fisk-konst.

Man kokar en hafregröt uti en stor kruka; så snart gröten anlagt sig wäl wid krukans inre bräddar, tages hon af elden och den tunna gröten hälles ut. Då detta är gjordt sättes krukan åter på elden, hwarest man låter henne stå tils den wid bräddarna fastnade gröten blifwit rätt brun och luktar starkt. Härpå gör man fullt med hål rundtomkring krukan, och tar med warsamhet ut botten inunder. Sedan binder man wid nedra öpningen, der bottnen warit, en notposse wäl fast, och wid den öfra fästas en stång eller snöre, medelst hwilket krukan sänkes warsamt ned, så at notsäcken kommer at wara inunder och krukan står uprätt, så skall man snart med förundran få se huru Fisken talrikt löper intil och kryper in uti krukan; men, då botten är borttagen, stadnar uti den widbundna possen, och drages up.

55) Et annat sätt at fånga mycken Fisk på håf.

Man tar blod och kött af kalf, stöter båda delarne wäl tilhopa i en mortel, lägger massan i et kärl, hwari man låter henne stå fjorton dar; derefter binder man litet af densamma på håfwen, så winner man sit ändamål.

 56) Eller:

Man tar wäxten valeriana^[11], och binder den midt på håfwen; så snart Fisken känner lukten häraf, följer han den til stället.

57) At göra Fisken, uti en damm, fet och wälsmakande.

Man tar fet lerjord, knåder kornmjöl deruti med honung, och blandar alt wäl tilsamman; gör kulor deraf och kastar dem i wattnet. Men först måste man blanda sand uti leran, ty den renar Fiskens tarmar från slem, gyttja och orenlighet, och Fisken blir deraf icke allenast munter, utan får ock en bättre smak.

58) At fånga Gädda med krok.

Man sticker en guldgul tåssa eller källfrö på kroken, så biter Gäddan gerna.

59) At fånga Karp med krok.

Man sticker en bit pepparkaka på kroken, så biter Karpen gerna.

60) Helt små Fisk fångar man på krok med flugor, bi och andra insekter; äfwen med myrägg.

1. Senecio vulgaris eller viscosus Linn.
2. Verbena officinalis Linn.
3. Orehis bifolia Linn.
4. Origanum vulgare Linn.
5. Mentha pulegium Linn.
6. Sempervivum tectorum Linn.
7. Kallas ock kyndel, satureja hortensis L.
8. På apotheken Cort. Thymiamatis, Thuris. Fås af et träd: Liquidambar styraciflua Linn.
9. Pyrola rotundifolia Linn.
10. Scarabeus horticola Linn.
11. Valeriana off. Linn.