4 Mos. 34: 11. 5 Mos. 3: 17. Jos. 12: 3. Hwilket Evangelisterna kalla Galileiska hafwet, Matth. 4: 18. Joh. 6: 1, igenom hwilket Jordan flöt.
CislothThabor, en liten stad wid berget Thabor i Sebulons gränser, Jos. 19: 12.
Cithlis, en stad i Juda, Jos. 15: 40.
Clauda, en ö wid Creta, Ap.G. 27: 16.
Claudia, en ibland de trogna i Rom, 2 Tim. 4: 21.
Claudius, en öfwerste höfwitsman, sänder Paulus fången till Cesarea till landshöfdingen Felix, Ap.G. 23: 23, 26, 30.
Claudius, kejsare, befaller alla Judar att wika ifrån Rom, Ap.G. 18: 2. I hans tid war en swår hunger, Ap.G. 11: 28.
Clemens, Phil. 4: 3.
Cleophas, en Christi lärjunge, går till Emaus, Luc. 24: 18. Jesu moders syster war Cleophas hustru, Joh. 19: 25.
Cnidus; se Gnidus.
Colossus, en stad i Phrygien i Mindre Asien; de trogna der skrifwer Paulus en Epistel, Col. 1: 2.
Cores eller Cyrus, konungen i Persien, som tillåter de fångna Judar att draga i sitt land Igen utur det Babyloniska fängelset, 2 Chrön. 36: 22, 23. Esra 1: 1. Eftersom tillförene propheteradt war, Es. 45: 1. Han gifwer tillbaka de gyllene kärl, som NebucadNezar tillförene bortfört hade, Esra 1: 7; cap. 5: 14. Dan. 1: 21. Han blef en lyckosam regent för Israels barns skull, Es. 45: 1.
Corinthus, en berömd stad i Achaja: hwad Paulus i Corinth hafwer lidit, Ap.G. 18: 1. De Corinthier anamma Christi Evangelium, Ap.G. 18: 8–10. Äro trätsamme, 1 Cor. 1: 11, 12; cap. 3: 3, 4. Äro Pauli bref 2 Cor. 3: 2.
Cornelius, en höfwitsman af Cesarea, blifwer omwänd till Christi tro, och döpes af Petrus med hela sitt hus, Ap.G. 10: 1, 48.
Cos, en ö i Egeiska hafwet. Paulus kommer till denna ö, Ap. G. 21: 1.
Cosbi; se Casbi.
Coseba, en stad, 1 Chrön. 4: 22. — Coz, Anubs fader, 1 Chrön. 4: 8.
Crescens, en gudfruktig man i Rom; for ifrån Paulus till Galatien, 2 Tim. 4: 10.
Creta; en ö, som nu kallas Candia, belägen i Medelhafwet. Paulus seglar in under Creta, Ap.G. 27: 7, 12, 21. Lemnar Titus i Creta, Tit. 1: 5. De Creters egen prophet kallar dem lögnaktiga, [et]c., Tit. 1: 12. De warda Titus anbefallde, Tit. 1: 5.
Crethi.; Davids drabanter, 2 Sam. 8: 18; cap. 15: 18. De draga ut emot Seba med Abisai, cap. 20: 7. Hjelpa att insätta konung Salomo i riket, 1 Kon. 1: 38, 44. 1 Chrön. 18: 17. — Ett slags folk, tros wara de Philisteer, 1 Sam. 30: 14.
Crispus; en öfwerste i Synagogan i Corinth, tror på Christum, Ap.G. 18: 8. Warder samtidigt med Gajus döpt af Paulus, 1 Cor. 1: 14.
Crith; se Cherith.
Cusan Risathaim; en konung i Syrien, hafwer Israels barn under sig i 8 år, Dom. 3: 8.
Cusi; se Chusi.
Cutha; en stad i Persien, hwarifrån hedningar fördes till Samarien, af konungen i Assyrien i de bortförda Israeliternas ställe, 2 Kon. 17: 24.
Cyprus; en ö emellan Cilicien och Syrien. Joses med tillnamnet Barnabas war här född, Ap.G. 4: 36. De trogne efter Stephani död kommo ock till Cypren, Ap.G. 11: 19, 20.
Cyrene; ett landskap i Afrika, Ap.G. 2: 10. Marc. 15: 21. Luc. 23: 26. De Cyreners synagoga, Ap.G. 6: 9.
Cyrus; se Cores.
Cyrenius; en landsherre i Syrien, i hwilkens tid Christus föddes, Luc. 2: 2.
D.
Dabbaseth; en stad i Sebulons slägte, Jos. 19: 11.
Dabrath, Daberath; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 12; cap. 21: 28. 1 Chrön. 6: 72.
Dagon, fiskgud; de Philisteers afgud, Dom. 16: 23. 1 Sam. 5: 2, [et]c.
Dalmanutha; en ort wid Tiberias haf, i Isaschars slägte, Marc. 8: 10.
Dalmatien; ett landskap, der Titus predikade, 2 Tim. 4: 10.
Dalphon; Hamans son, Esth. 9: 7.
Damaris; en qwinna i Athen, hörer Paulus predika, och anammar Christi tro, Ap.G. 17: 34.
Damascus; hufwudstaden i Syrien, warder öfwerwunnen af Tiglath Pileser, 2 Kon. 16: 9. Somliga hålla den för att wara uppbyggd af Abrahams tjenare Eleasar, 1 Mos. 15: 2. Nämnes, 1 Mos. 14, 15. 2 Sam. 8: 5.
Emot Damascus warder propheteradt, Es. 7: 8; cap. 8: 4; cap. 17: 1. Jer. 49: 23. Amos 1: 3.
Dammim; en ort i Juda, hwarest Goliath warder slagen af David, 1 Sam. 17: 1.
Dan; Jacobs son, 1 Mos. 30: 6. Hans fader propheterar om honom, cap. 49: 16. Dans slägt söker sin arfwedel. Dom. 18: 1. Dan strider emot Lesem, och winner det, Jos. 19: 47. De Daniters slägte, 4 Mos. 26: 42.
Dan; en stad, som kallas Lais, byggdes af de Daniter, Dom. 18: 29. Der uppsätta de ett afgudiskt beläte, v. 30. Jerobeam gör en guldkalf, och uppsätter den i Dan, 1 Kon. 13: 29. Jeremia propheterar emot Dan, Jer. 4: 15; cap. 8: 16. Israels barn swuro wid guden i Dan, Amos 8: 14.
DanJaan, 2 Sam. 24: 6.
Daniel, min domare är Gud; så kallades Davids son af Abigail, 1 Chrön. 3: 1. Äfwen en af konung Zedekie stam i Juda, som ung fördes fången till Babel, den der ock Beltesazar kallas, Dan. 1: 7. Han är wis, och uttyder drömmar, Dan. 2: 29–31; cap. 4: 7. Blifwer satt till en regent öfwer hela det Babyloniska riket, cap. 6: 2, 3. Han ser de fyra djur, cap. 7: 2. Blifwer kastad i lejonkulan, cap. 6: 16.
Daphka; en ort i öknen, hwarest Israels barn sig lägrade, när de utdrogo ifrån öknen Sin, 4 Mos. 33: 12.
Dara; Serahs femte son, 1 Chrön. 2: 6.
Darda; en wis man, dock icke som Salomo, 1 Kon. 4: 31.
Darius; en konung i Persien. Darius Medern intager det Babyloniska riket, Dan. 5: 31;
_898.jpg&oldid=344389){kind=link}