Parez, Neh. 11: 4, 6.
Parmastha, Hamans son, Esth. 9: 9.
Parmenas, en af de sju skaffare, Ap.G. 6: 5.
Parnach, Elizaphans fader af Sebulons slägte, 4 Mos. 34: 25.
Paros, en Israelit efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 3; cap. 8: 3; cap. 10: 25. Neh. 3: 25; cap. 7: 8.
Parpar, 1 Chrön. 26: 8.
Parsandatha, Hamans son, Esth. 9: 7.
Parther, från Parthien, ett mäktigt land i Asien, Ap.G. 2: 9.
Paruah, Josaphats, konung Salomos befallningsmans, fader. 1 Kon. 4: 17.
Parvarim, förstad, 2 Kon. 23: 11.
Pasah, Japhlets son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 33.
Paseah, Esthons son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 12. Jojada fader, Neh. 3: 6; cap. 7: 51. En af Nethinim efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 49.
Pashur, Immers son, en prest som slår Jeremia och kastar honom i fängelset, Jer. 20: 1, 2. Jeremia kallar honom Magor, v. 3. Pashurs söner skilja sig ifrån hedniska hustrur, Esra 10: 22. Neh. 11: 22. Pashur, Gedalja fader, Jer. 38: 1. En prest efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 38. Neh. 7: 41; cap. 10: 3. En annan, 1 Chrön. 9: 12.
Passah, Påska, förbigång, 2 Mos. 12: 11; cap. 34: 25. 3 Mos. 23: 5. 4 Mos. 9: 2. 5 Mos. 16: 1. Jos. 5: 10. 2 Kon. 23: 21. 2 Chrön. 30: 1. Esra 6: 19.
Patara, en stad i Lycien, Ap.G. 21: 1.
Pathmus, en liten ö i det Egeiska hafwet, der Johannes skref sin Uppenbarelsebok, Uppb. 1: 9.
Patriarch, Ebr. 7: 4. Ap.G. 2: 29; cap. 7: 8.
Patrobas, en trogen i Rom, Rom. 16: 14.
Patros, Es. 11: 11. Jer. 44: 1. Hes. 29: 14.
Paulus, efter det Ebreiska språket Saulus, begärd, men efter Latin: Paulus, den som är liten; en apostel och Israelit af Benjamins slägte, Rom. 11: 1. Phil. 3: 5. Född och uppfostrad i Tarsus, Ap.G. 22: 3. En Pharisee, Ap.G. 23: 6. Phil. 3: 5. Han satt wid Gamaliels fötter, Ap.G. 22: 3. Hafwer lärt att göra paulun, cap. 18: 3. War förfaren i Grekiska poeters skrifter, Ap.G. 17: 28. 1 Cor. 15: 33. Tit. 1: 12. Hade stor ifwer för lagen, Gal. 1: 13, 14. War med när Stephanus stenades, Ap.G. 7: 58. Och tager fullmakt att förfölja Guds församling, Ap.G. 8: 1, [et]c. cap. 9: 1, 2. Under wägen till Damascus ser han ett härligt sken, och faller neder på jorden, och hörer en röst af himmelen, v. 4, 5. Blifwer blind, och ledes till Damascus, blifwer botad af Anania, v. 15—18. Han låter sig döpa, v. 18. Predikar Christum, och följer de christna, Ap.G. 9: 19, [et]c. Gal. 1: 16. 1 Tim. 1: 13. Han undflyr Judarnas försåt i Damasco, Ap.G. 9: 22–26. Kommer till Jerusalem och predikar Jesu namn fritt, v. 28, 29. Sändes till Tarsus undan de Greker, v. 30. Kommer med Barnabas åter till Jerusalem, Ap.G. 12: 25. Blifwer satt till hedningarnas lärare och apostel, Rom. 11: 13; cap. 15: 16. Gal. 2: 7, 8. 1 Tim. 1: 11; cap. 2: 7. 2 Tim. 1: 11. Predikar i Antiochien, Ap.G. 13: 14, 16. Blifwer förföljd, v. 48. Reser till Iconium, och predikar, Ap.G. 14: 1. I Lystra, v. 8. Wardt stenad, v. 19. Hans resa till mötet i Jerusalem, cap. 15: 6. Kommer tillbaka till Antiochien, cap. 15: 35. Hans kallelse igenom en syn, till Macedonien, cap. 16: 9. Hans underwerk och lidande i Philippi, v. 12, 16, 22. Han predikar i Thessalonica, Ap.G. 17: 1. Blifwer sänd till Berea för upprorets skull, v. 5, 10. Men han kommer till Athen, och predikar, v. 22, 23. I Corinth ett år och sex månader, Ap.G. 18: 1, 11. Wandrar kring Galatien och Phrygien, och styrker lärjungarna, v. 23. Kommer till Ephesus, cap. 19: 1. Predikar der i tu år och gör under, v. 8, 10. Reser igenom Macedonien, och kommer till Grekland, v. 21; cap. 20: 1, 2. Agabus propheterar om hans fängelse, cap. 21: 11. Han blef fången, v. 27. Huru han sig förswarar, cap. 22: 1, [et]c. Christus synes för Paulus, v. 17, 18. Han ställes för landshöfdingen Felix, cap. 24: 2. Blifwer förd till Cesarea, cap. 23: 23, 30. Blifwer sänd till Rom, och kommer i sjönöd, cap. 27; cap. 28. Kommer till Rom, v. 14, 15. Blifwer ställd för Nero, 2 Tim. 4: 16, 17. Han war ingen till beswär för lön och uppehälle skull, Ap.G. 20: 33. 2 Cor. 11: 9, 10; cap. 12: 13. 1 Thess. 2: 9. 2 Thess. 3: 8. Han kallades ock Saulus, Ap.G. 7: 58; cap. 9: 1; cap. 13: 1. Hans lidande uppräknas, 2 Cor. 11: 22, [et]c. Han blef upptagen i den tredje himmelen, 2 Cor. 12: 2. Han står emot Petrus och straffar honom, Gal. 2: 11.
Pedahel, Ammihuds son, en förste i Naphthali slägte, 4 Mos. 34: 28.
Pedahzur, Gamliels fader, förstens i Manasse, 4 Mos. 1: 10; cap. 7: 54; cap. 10: 23.
Pedaja, Phedaja, Herren förlossar; Zebuda fader, Jojakims moders, 2 Kon. 23: 36. Konung Jechonie son, 1 Chrön. 3: 18. Joels fader, förstens i Manasse, 1 Chrön. 27: 20. Paros son, Neh. 3: 25; cap. 8: 4. Kolaja son af Benjamins slägte, Neh. 11: 7. En Levit, Neh. 13: 13.
Pekah, Remalia son, blef konung öfwer Israel, sedan han ihjälslagit Pekahia, 2 Kon. 15: 25, 27. Förde krig emot Ahas, Judakonungen, Es. 7: 1, och ihjälslog 120,000 män i Juda på en dag, 2 Chrön. 28: 6.
Pekahia, Menahems son, konung öfwer Israel, 2 Kon. 15: 22, 23. Slagen, v. 25.
Pelalja, Amzi son af Levi slägte, Neh. 11: 12.
Pelatja, Hanania son, 1 Chrön. 3: 21. En öfwerste af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 42. En af de öfwersta i folket, Neh. 10: 12. Benaja son, Hes. 11: 1.
Peleg, Phaleg, som delar, ty uti hans tid blef jorden delad; Ebers son, 1 Mos. 10: 25; cap. 11: 16. 1 Chrön. 1: 19. Luc. 3: 35.
Peleth, Jonathans son, 1 Chrön. 2: 33. Jahdai son af Juda stam, 1 Chrön. 2: 47. Ons fader af Rubens slägte, 4 Mos. 16: 1. Asmaveths son af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 2, 3.
Pelonit, Ahia tillnamn, Davids hjeltes, och Helez, Davids befallningsmans, 1 Chrön. 11: 27; cap. 27: 10. Skrifwes Palthit, 2 Sam. 23: 26.
Peninna, Elkana hustru, 1 Sam. 1: 2.
Peor, ett berg i Moabs land, hwarifrån Bileam skulle förbanna Israel, 4 Mos. 23: 28. De Moabiters afgud, BaalPeor, 4 Mos. 25: 3. 5 Mos. 4: 3. Jos. 22: 17.
_935.jpg&oldid=344497){kind=link}