Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 103
III.
De Smärre Holmar I NorreStröm.
§. 1.
Barkare-Holmen, nämnes redan uti det Contract af år 1441, som Herr Bengt till Salistom, med Hans Fru, Märta Lydikes dotter, ingingo med Clarae Kloster, om denna Holmes nyttjande, brukande och bebyggande, emot en tunna Smör årligen i lega; hvaruti denna Klostrets ägodel, beskrifves vara liggande, Nordväst Stockholm, emellan Stockholm och Norremalm, sunnan ifrån thera qvarna och Östan brona. Att den legat nedan för lilla Holmen, vid slutet af strömmens utlopp, samt varit en särskild Holme, och icke som förmenes en och samma, som lilla Stockholmen, lilla Holmen, med de flere namn, som den tillfälligt vis ägt; bestyrkes så väl af förenämde Contract; som af Örnhielms anmärkning, uti hans Diplomatarier: ”att denna Holme tyckes vara den, som låg midt emot nya Norre-bro (som på 1680-talet anlades) och det nya Slagtarhuset.” Detta intygas än vidare af Öfver-Ståthållaren Gr. Gyllenstiernas skr. till K. M:t af d. 21 Junii 1697, hvarutinnan förmäles: att K. M. befallt Magistraten så laga, att den Holmen och jordhögen, som ligger nedanför nya Norre-bro, uti Strömmen, som flyter förbi, för detta, K. Rådets och Drotsens, Gr. Pehr Brahes hus, (hvilket K. M. då tillhörde) derest Slagtare-huset fordom stått hade; skulle bortskaffas; begärandes Öfv. Ståth. få veta, hvad medel dertill borde användas? Häruppå lämnades det svar, att sådant skulle verkställas af Stadens besparde medel. Om och huru vida detta, sedan blifvit fullföljt; är af handlingarne icke upplyst. Att ett Slagtarehus, å nyo, i strömmens utlopp blifvit uppbyggdt, är så mycket mera otvifvelacktigt, som det der qvarstående Slagtarhuset 1784, då utdömdes, nederrefs och förflyttades till Blasieholmen.
Att Fiskare-huset med sin hamn-brygga, varit bredevid Slagtare-huset, finnes så väl af handlingarne; som af nyare Chartor. Nog säkert synes ock vara, att platsen der det legat, varit den så kallade Bryggeriholmen; hvilket i synnerhet bestyrckes af Drottn. Christinas donationsbref, d. 20 Nov. 1645, för Stockholms Stad, på 4 platser och tomter vid Norreström; två till Lastadier, en till allmän väg deremellan, och en till Slagteri och Kött-mångleri, hvarutinnan förmäles: ”Och ändock Vi således bebrefvat Vår Stad Stockholm; så vele Vi likväl härunder, icke hafva begrepne, Vårt och Kronans Qvarnhus, eller Fisket i Norreström, eller Bryggeriholmen; utan dessa alla, vara och blifva Oss och Kronan i alla måtto förbehållne; men ther Vi framdels funne godt, att flytta Vårt Bryggeri, från bemälte holme, då skulle Staden med samma holme, framför någon annan blifva beneficerad, till hamn för Sump-fiskare och fiskblöteri, m. m.” Och som samma bref i öfrigt, lämnar underrättelse, icke allenast om Lastadierne vid Norreström; utan ock, om förberörde Slagtare-hus och dess belägenhet; så varder det här in extenso bilagdt.
Stads-Ingenieuren Torsslund har 1768 till Byggnings-Collegium inkommit, med infordrat yttrande, om rätta förståndet af samma bref; rörande den då för tiden kallade Västra och Östra Lastadien; hvarest det Gyllenclouske huset då varit belägit, samt hvarest Bryggeriholmen då legat? Han förmenar derutinnan, att Västra Lastadien, som K. Br. förmäler, skulle taga sin början, Väster om Norrebro, väl icke kunde vara någon annan tract, än Rosenbad och röda bodarne. Den Östra lastadien var Öster om Norrebro, (hvarvid anmärkes, att den tiden var ej mer, än en bro öfver strömmen, och således Slagtarhus-bron icke till), och kan således icke vara någon annan tract, i hans tanke, än der då (1768) Corps de Garde, Gr. De la Gardieske och Arsenals-tomterne voro, hvilket han oförgripeligen slutar deraf, att efter brefvets innehåll, har denna lastadien, utmed Gyllenclouske tomten varit belägen, och på fasta landet.
Hvarest det Gyllenclouske huset legat, antingen å De la Gardieske eller Arsenals-tomten, skall icke vist kunna sägas. Ett fastebref af d. 6 Julii 1666, förmäler väl, att Gyllenclou varit ägare af tvänne tomter, vid S:t Jacobi Kyrka; men mera nämnes icke; dock synes troligt, att det kunnat vara någon af nyss nämde tomter.
Hvad Bryggeri-Holmen angår, tror han sig icke vissare kunna sluta, än af K. Brefvets lydelse, ”att Staden fått den platsen och tomten, hvarpå Slagtarehuset stod, allt ifrån Qvarnhusets Östra gafvel ned till Brygghusets Västra gafvel, hvilken plats och tomt Staden skulle reparera, bebygga och häfda, till Slagte- och Köttmångleri.” Af detta synes honom nog tydeligt, att Brygghus, Qvarnhus och Slagtarehus, varit på en och samma Holme, som i senare tider kallades Slagtare-Holmen, och att icke eller någon annan Holme gifvits der på tracten, än denne.
Att denna sednare slutsats i synnerhet, tyckes vara nog förhastad, intages äfven af samma Kongl. Bref; hvarest, som redan förbemält är, Bryggeriholmen, ifrån denna donation, uttryckeligen blifvit undantagen, och Kronan i alla måtto förbehållen; med tilläggning att om den framdeles kunde Staden uplåtas, skulle den användas till hamn för Sumpfiskare, m. m. Hvad ytterligare synes vederlägga den tankan, att Slagtare- och Bryggeriholmen, var en och den samme; är att Staden emedlertid och innan Bryggeriholmen kunde upplåtas, skulle få nyttja sjön, Öster och Norr omkring K. M:ts och Kronans Bryggeriholme, till hamn för Sumpfiskare. På den i första Capit. 1. Del. af detta arbete, omnämde perspectiv Charta N:o 18 finnes denna holme utmärkt. Om ett Glasbruks vidmagthållande på Bryggeriholmen, af Engelh. Becker, nämnes i Regist. i K. R. Arch. 1618. Om det varit nu i fråga varande holme, kan icke med säkerhet afgöras.
§. 2.
Lilla Stockholmen, lilla holmen, till en skillnad från Stockholmen, som var Helge-ands-holmens första namn; är å ena sidan omgifven af ett mindre utlopp af Norre ström, som nu går genom ett hvalf under gatan och förbi Norra gafveln af Kongl. stallet, samt vidare i öppen dag åt Saltsjön, hvaröfver i de älldste tider varit en särskild större bro; och å andra sidan af den större eller Norra strömgrenen. Å denna holme är ännu Gr. Pehrs hus qvarstående; men fateburen der Kongl. Hofvets tvätt förrättades, är i senare tider afröjd. Utmed Norra sidan af samma hus, var den så kallade gröna gången, eller bodar der grönsaker såldes. Messenius säger att denna holme blifvit kallad, Svanholmen. Troligt kunde synas, af hvad i beskrifningen om Helge-ands-holmen blifvit anmärkt, om de der anlagde malt-pörten, att denna lilla holme, af något der inrättadt bryggeri, för någon tid, äfven blifvit kallad, Bryggeriholmen; af enahanda orsak, som den tillfälligtvis fådt namn, af Fateburs-holmen, i anseende till förenämde inrättning derstädes, i senare tider. Men Bryggeriholmens läge, nedanför Slagtareholmen, tyckes i förberörde måtto redan vara gifvit, der fiskarehamnen sedan inrättades, och hvarom Staden i förenämde 1645 års donation, redan hade fått ett vilkoriigt löfte. Fiskare-hamnen flyttades ock derifrån 1784.
Uti de tillämnade Stads-Privilegier, för Norra förstaden, af år 1624, innehåller 18 §. ”Och på det Vår förstad, må hafva någon plats till att bygga sina Slagtarehus, Kött-skranger och andre Stadens tarfvehus uppå, såsom ock med tiden, när des förmögenhet blifver så stor, att han en egen Lastbro hålla kan, den och upprätta må; då unne Vi honom dertill, i detta Vårt Privilegio, den lilla Stockholmen, samt all den plats, emellan litsla Stockholmen och qvarnen, uppå hvilken de allarede efter Vårt nådige tillstånd, hafva lagt fundamentet, evärdeligen att behålla. Efter som Vi ock nådigst tillåtit, att emedlertid de kunna blifva, sin egen lastbro mägtige, dem att drifva sin handel, med ut- och inskeppande, uppå Stockholms Stads brygga, efter som härtill hafver varit sedvanligt.
Ordaförståndet tyckes här medgifva, att lilla Stockholmen varit ämnad till ett Slagtarehus uppbyggande, och att på en annan plats, emellan qvarnen och samma holme, som anses hafva varit Barkareholmen, var redan med nådigt tillstånd grunden lagd till en lastbro, eller skeppsbrygga, hvilket belägenheten ytterst i strömmen, eller vid dess utlopp, äfven synes bestyrka. Häraf kan ock den följd dragas, att intet Slagtarehus den tiden, derstädes varit anlagdt; men att lilla holmen dertill var gifven och donerad.
Bryggeriholmen förläntes Staden d. 23 Julii 1662, sedan Staden kort förut, d. 25 Martii, fådt qvarnplatsen i Norr ström, jämte materialerne af det nedrefne qvarnhuset, till Slagtarehusets uppbyggande af sten.
Den lilla holmen bekom Staden 1668, hvarföre enligt K. br. till Cammar-Collegium af d. 11 Junii s. år, Kongl. Rådet Grefve Gyllenstierna skulle njuta vederlag.
Om således förenämde trenne holmars särskildte läge, nu icke tydeligen kan utredas; så måtte antingen upplandningar, igänfyllningar, i anseende till der uppförde byggnader, eller gräfningar till Strömmens förändrade lopp, dertill vara orsaken; men handlingarne synes dock bestyrka att de i Norrström belägne mindre Holmar varit tre: och att Barkareholmen, lilla Stockholmen och Bryggeriholmen, med deras flere förändrade namn, åtminstone icke troligen betekna en och samma Holme: Hvar och en dock obetagit, att hafva en annan tanke.
§. 3.
Att ett Qvarnhus varit ifrån älldre tider byggdt i Norrström, emellan Norrmalm och Barkareholmen, finnes af åfvanberörde lego-contract af år 1441, som nämner Clarae Klosters Qvarn, hvarifrån Holmen låg i Söder. År 1550 betaltes för Norre-qvarn i tomtören 40 mark till Staden. Uti bref till Slottslofven i Stockh. dat. Wadstena d. 4 Jan. 1580, förmäler K. Johan III, att på det undersåtarne icke skulle hafva orsak, att draga till Adelens Tull-qvarnar, så skulle Qvarnar uppsättas i Norre-ström, de måste som kunde åstadkommas, och dem man kunde bruka, både när Strömmen upfaller eller utfaller. År 1649 d. 16 Decemb. fick Stockholms Stad, Qvarnhuset vid Norr-ström, med grund, innanredskap och alla tillhörigheter, med vilkor att der bygga ett sirligt Qvarnhus af sten, samt till Kronan betala en årlig recognition af 200 R:dr. Att en sådan byggnad af sten blifvit verkstäld, är så mycket mindre troligt, som uti nyss berörde bref af d. 25 Mart. 1662, eller 12 år derefter, det då nederrefne Qvarnhuset, till befrämjande af flodvattnets aflopp, med sjelfva platsen donerades Staden. Att ett Qvarnhus derstädes sedan varit byggdt; bestyrkes af de utdrag af handlingarne; så väl angående nya Qvarnens anläggande 1747, som rörande de vidtagne anstalter 1755, till befrämjande af Mälare-vattnets friare aflopp; hvilka här till deras innehåll intagne, gifva en närmare upplysning, så väl om Norr ström, som de der förut varande byggnader.
År 1747 anlades i Norr ström, af Rådman Johan Schening och Associerade, emellan torget och Slagtarhuset, en ny Qvarnbyggnad; hvaröfver besvär anfördes, i anseende till den skada, som strömmens uppdämning, förmentes kunna förorsaka, omkring Mälarens stränder. Af de tillförordnade besigtningsmäns härom afgifne berättelse d. 25 Apr. 1747, inhämtas: att detta vid slutet af Norr ström tillärnade vattuverk, icke var större tilltaget, än den på samma ställe förr varande Klädes-valken, på hvars pråmar eller så kallade valk-flottor, som långt förut nedsunkit, till de underliggande botten-stenar, en stenmur till förekommande af röta blifvit uppdragen, uppå hvilken den öfriga byggnaden, sig grundade. Den enda dervid gjorde tillökning, bestod af 2:ne pålrader, för de tillämnade Qvarnhjulen, som emellan den Östra stenkistan och Slagtarhuset, voro nedslagne, utom hvilka, vattnet under och på sidan af pråmarne, lopp i lika skick och ordning, som då Klädes-valken derstädes varit underhållen. Att denna byggnad i gemen, icke kunde göra någon uppdämning och hinder för vattnets aflopp ur Mälaren, kunde af flere omständigheter ådagaläggas; ty 1:o hafver Norre ström, flere än ett utlopp, hvilka utom detta, äro nog tillräckeliga, att afföra allt ur Mälaren kommande vatten, särdeles om de blefvo litet ränsade och hulpne; emedan icke bredden allena; utan ock djupleken af ett utlopp befordrar vattnets skyndesammare flytande. 2:o Vore denna byggnad inrättad vid slutet af strömmen, som dessutom verkeligen är bredare än sjelfva strömmens början, och nedan om de 2:e broarne; hvilkas pålar stå på en högre botten och kunna så medelst, något hindra vattnets framfart; men sedan det samma kommit längre ned, kan sådant icke mera ske, så framt icke en tvärdam sättes deremot, hvaröfver det skulle flöda och således åstadkomma lugnvatten, emellan bägge broarne; varandes dessutan så bevisligt, som allment bekant, att strömdämning som skall hafva någon nytta med sig, måste anställas vid inloppet, och ej uti, fast mindre nedanför strömmen, hvarest dämningen sällan är mägtig, emotstå vattnets tryckande, som då vunnit all sin styrcka: och gjöra altså 3:o Stenkistorne och pålraderne, som för Qvarnbyggnaden blifvit anlagde, icke något annat, än att vattnet, som eljest skulle löpa tågligare, om strömmen ägde sin vanliga bredd, måste nu flyta mycket stridare och häftigare genom de trånga afloppen, emellan stenkistorne; dock att lika mycket vatten efter naturens ordning i detta fallet, utlöper här på lika tid som tillförne; hvilket 4:o deraf så mycket mera bestyrkes, att längden på Norre ström, emellan öfre sidan af Norrebro, till den nedre eller Slagtarebron, vid hvilken Qvarnarne ligga, är 100 alnar, så att vattnets lodrätta eller perpendiculaire fall på samma distance, blifver mera än 5 alnar; hvaraf äfven följer, att om vattnets lopp vid Qvarnarne, neder om bron skulle dämmas, vore nödigt att sådant skedde till den högd, att vattnet stege 5 alnar tillbakars, innan dess strida lopp kunde hindras: och derest man alldeles vore sinnad att genom hålldammar utestänga Mälarns vatten ifrån Saltsjön, skulle samma hålldammar uppföras, till 10 alnars högd, innan vattnet i samma proportion på 1 mils längd ifrån Stockholm, kunde stiga 1 tum högre, än det var, förr än dammen gjordes. 5:o När man betragtar Mälarns stora längd, de många vattusamlingar och fjärdar, samt öar och sund som finnas deruti; och derjämte besinnar, huru många strömmar utgjuta sina vatten i denna sjö; så skall man lätteligen finna orsaken, till vattnets uppstigande, på de låglänte platser, innan det hinner flyta hit neder åt Stockholm, besynnerligen som det alt, dessförinnan måste passera de tvänne smala och kanske grunda Sunden vid Ålsten och Brödlösa, vars trängsel således, såsom rätta grunden, till berörde olägenhet, bör anses; varandes derhos märkeligt, att på denna sidan om berörde Sund, vattnet aldrig så förmärkts, på fälten hafva uppstigit, som på andra sidan skedt. 6:o Är härvid nödigt att i agt taga, att som vattnets årliga förminskning, så i Saltsjön som i Mälarn, nu mera blifvit en kunnig och utrönt sak; hvarjämte det är otvifvelaktigt, att strömmarne som löpa in i Mälaren, ditföra en myckenhet grummel och orenlighet, som sjunker till djupet, sedan vattnet blifvit lugnt, och hvarigenom sjelfva botten småningom blifver högre; så lärer det vara orådeligt, att till vattnets aflopp, uppränsa någondera strömmen här i Stockholm; hvaremot det framdeles lärer blifva oundvikeligt, att härstädes göra någon verkelig uppdämning, så framt den angelägne sjöfarten i Mälaren, skall i framtiden kunna bibehållas. 7:o Är sluteligen klart, att denna Qvarnbyggnad, förer utom annat, äfven vid infallande uppsjö den nyttan med sig, att han hindrar vattnets inlopp utur Saltsjön; emedan stenkistorne då ligga vid början af vattnets största högd, hvarest det äger minsta farten.
Af alla dessa omständigheter, ansågs således oemotsägeligt, att den i Norr ström anstälte och öfverklagade vattuverks- eller Mjölqvarns-byggnad, på intet sätt mer än tillförne, kunde göra någon uppdämning, eller hindra Mälar-vattnets fria utlopp i Saltsjön; samt att i kraft af samma skäl, sådant ej eller kunde förorsakas, om ock flere dylike verk anlades; hvarföre önskeligt vore, att man till det allmännas nytta, ville sig af ett så förträffeligt strömfall mera betjena, än ditintils redan skedt.
Innehållet af denna berättelse, är här vidlöftigt intagit, efter frågan om byggnader i strömmen, till hinder af Mälar-vattnets aflopp, och deraf förorsakad skada, för dem som bo vid mälarns stränder, på olika tider, så olika blifvit ansedd. Härvid bör ock anmärkas att en Trievald och Faggot, såsom äfven tillförordnade besigtnings-män, underskrifvit detta betänkande.
Öfver-Intendenten Baron Hårleman ansåg denna Qvarn-byggnad, hafva kunnat blifva mera prydelig för Staden, mera nyttig och mindre kostsam för ägarne, om den längs åt Norra stranden, nedanför torget blifvit anlagd; hållandes före, då mera intet annat öfrigt vara, än att interessenterne sig påtaga, att något djupare utgräfva den Södra, och på andra sidan om vattu- eller tvättbron, af strömmen rinnande armen, då så mycket vatten kunde derigenom aflöpa, att ingen uppdämning måtte förorsakas af Qvarn-byggnaden.
På således anförde skäl, biföll K. M. d. 7 Aug. 1747, att Qvarn-byggnaden i Norr ström måtte fortsättas; men på Interessenternes eget äfventyr, om detta anlagde verk framdeles skulle pröfvas ej böra äga bestånd; emedan icke fulleligen kunnat utrönas, hvad skada uppdämningen i framtiden kan förorsaka de kring Mälaren belägne egendomar, sedan den Södra armen af strömmen blifvit djupare uppgräfven; hvilket då genast skulle företagas. Det i förberörde måtto gjorde förbehåll, af Interessenternes egit äfventyr, eller befarat anspråk af någon Odal Qvarn- eller Jordägare på Mälar-sidan, upphäfdes på R. St:s tillstyrkande, d. 1 Mart. 1748. Denna Qvarn med 4 par stenar, står på Brolins Charta 1771 utmärkt, midt emot lilla Stockholmen. Staden hade af denna Qvarn ifrån början af år 1769, årligen 600 d:r K:mt till 1784, i fall contractet derom icke upphört 1780. Vid samma års vattuflod bortrefs densamma, då Interessenterne åtnöjde sig med en ersättning af 50,000 d:r K:mt, en femtedel hvart år. Då K. M. d. 23 Maji 1780 gillade den begärde lösen eller f:de ersättning, för Qvarnens nedrifvande; förklarade K. M. tillika, att som denna Qvarn voro till Stadens verkeliga nytta; så skulle den framdeles få uppbyggas; men flyttas längre ner i strömmen.
§. 4.
År 1755 då Mälaren stod 10 qvarter högre än Saltsjön; befalltes besigtning öfver strömmarnes utlopp vid Stockholm, och uppgafs såsom hinder dervid, af Öfver-Intendenten Gr. Cronstedt, Öfver-Direct. Faggot och flere, 1:o den nya Qvarnbyggnaden vid Slagtare bron i Norre ström och de igänslagne damluckor som icke kunde upptagas innan vattnet afföll, hvarvid framdeles mera försigtighet ansågs blifva nödig. Olägenheten af högt vatten troddes ock kunna afhjelpas om den Södra armen af strömmen på andra sidan om tvättarebron[1] blefve uppränsad, enligt K. br till Öfverståth. d. 7 Aug. 1747.
2:o Hindrades afloppet under alla Norrbroarne, dels af en myckenhet pålar, dels af stockar, som antingen af våda ditflutit, eller till isgångens afböjande blifvit ditsatte, samt af de der utsatte fiske-redskap[2].
3:o Var den lilla Canalen, som går från Mälaren[3] genom ett hvalf under gatan och under Norra ändan af Stallet och så vidare i öppen dag, neder åt Slagtarhuset, äfven på åtskillige ställen, genom stockar, bräder och annat tilltäpt, som framdeles borde upptagas, enligt förb:de K. br. 1747. Dessutom anmärkes, att samma Canal, genom husbyggnad, vore smalare gjord, än den förut tycktes hafva varit på mälar-sidan.
Detta blef af Byggnings-Collegio bestridt, med anmärkning, att in i sjelfva hvalfvet der Canalen framlöper på Norra sidan, finnes en utgående mur, som innehåller en brunn ifrån K. stallet, hvilken syntes på något sätt, hindra vattnets fria aflopp; emedan Canalen derigenom blifvit smalare; äfven som den delen af denna Canal, ifrån K. stallet till vedgårds-bron, som löper förbi den så kallade Fateburen, vattnet på 2:ne ställen af pålar och annat virke, märkeligen i sitt lopp blef uppehållit.
4:o Vid Södra Slussen voro fyra Arcader under bron försedde med pålning och slutne damluckor, på hvilkas upptagande då arbetades.
5:o På andra sidan om samma bro, utmed Södra Slagtarhuset, der slipverket stod, vore än flere fördämningar, hvilka gjorde det mästa till vattnets uppehåll, och borde borttagas. Och som jämte slipverket syntes nog lämningar af gamla verk, hvilka äfven hindrade strömmens affall; så borde de med det första borttagas och strömmen ränsas, samt slipverket i fall det skulle blifva beståndande, inrättas så, att strömmens aflopp mindre hindrades.
Härtill lades ytterligare 1757, uti afgifvit yttrande om Mälarens flödande, att den gamla Qvarnen som låg sunken, nedan om den nya Qvarnen, vid Slagtarehus-bron i Norre ström, ganska mycket hindrade vattnets affall, och borde så mycket häldre med alla sina pålningar borttagas; som den då mera till Qvarn var alldeles obrukelig; utan att dertill kunna repareras. Hvilket ock genom Byggnings-Collegium blef verkstäldt.
Om alla vattuverk och byggnader i Stockh:s strömmar voro borta, och de tillika hade sin af ålder ägande bredd; månne en vattuflod icke lika väl skulle kunna inträffa; så väl till olägenhet för Stockholm, som de omkring Mälaren belägne landsorter? Man bör härvid besinna, att Stockholms strömmar, äro Mälarens enda aflopp, och att alt vatten som i Mälaren inflyter, genom Arboga ån, Torsshella, Köpings, Strömsholms, Enköpings, jämte Upsala, samt flere större och mindre åar, de der hvar för sig om våren vid Snö-smältningen äro lika strida och stora som Stockholms strömmarne, innom lika kort tid icke kunna afföra alt det vattnet som tillflyter; hvaraf nödvändigheten till Södertelge canals öpnande, tyckes nogsamt kunna bestyrkas.
§. 5.
Vattufloden 1780, var ovanligt stor[4]. Mälaren gick då upp till hörnet af lilla Nygatan och ett stycke på Korn-Hamns- och Munkbro-torgen; flodvattnet steg öfver Söder-Sluss, och måste den nedre Sluss-porten söndersågas, att afböja vidare fara för Sluss-byggnaden; de till marmor-bron, emellan Helge-ands-holmen och Kongl. Slottet, nedlagde landfästen, förstördes; Slagtarhus-bron öfver Södra armen af Norre ström, måste afrödjas; och Qvarnen som förberördt är, uti Norra strömgrenen, borttagas. Denna Qvarn var anlagd, uti största och djupaste ström-fåran, på 2:ne nedsänkte pråmar med sten fylde om 12 alnars bredd hvardera, och lika långt afstånd dem emellan; tilltäpte således vid pass ⅔ af Strömm-grenen, utom det hinder för vattnets aflopp, som Qvarnhjulen förorsakade; hvarförutan strömmen genom denna anläggning fådt ett onaturligt och alla andra rinnande vatten olikt läge, på det sättet, att största djupet var vid stranden, och icke midt i ström-fåren.
Uti K. M:ts svar på Öfverståthållarens afgifne berättelse, om vidtagne anstalter vid vattnets ovanliga stigande; förordnades angående Slagtarehusbron, att den åter skulle sättas i brukbart stånd, så snart floden hunnit afrinna, till dess de projecterade stenbryggor, kunde komma att blifva färdige; tills hvilkas anläggande och fullbordande, Öfverståthållaren anhölt, att Stockholms Stad, måtte få till godo njuta myntförhöjningen, uti Stadens före 1719 donerade intrader; hvaröfver K. M:t först ville inhämta vederbörandes yttrande. (K. br. d. 23 Maji 1780).
§. 6.
Angående byggnader i Norre ström, bör här ock anmärkas det tillstånd, Öfverståthållaren Gr. Törnflycht d. 18 Jan. 1733 meddelte Knif-Smeden Erich Engberg, att till ett slipverks-inrättande, få nyttja dem på Norra ändan af K. Stallet och Grefveliga Braheska gården belägne plan och vattudrag; med förbehåll, att ingen annan publiqve byggnad derigenom, mehn och hinder skulle tillfogas, eller platsen, såsom Kronans tillhörighet, till någon annan uplåtas. Med anläggningen af detta slipverk, gjordes då väl en början, i vinkelen af Kgl. Stallet, öfver Canalen; men som Engberg 1735 företog en resa till England, och denna inrättning sedan på 16 år, aldrig kom i fullt stånd; han äfven sedermera 1748 ingick afhandling med Fabriqveuren Sjöberg, att tillika få nyttja stället, till Snusmalning; så resolverade Öfverståthållaren Baron Fuchs d. 26 Nov. 1748, sedan vederbörande intygat, om den skada, som af slipverket tillfogades; så väl K. Stallet, som tvättstugan för K. Håfvets linne; samt om strömmens tilltäppande af en anlagd dam, med damlucka; hvartill kom att en fullkomligare dylik inrättning vid Söder Sluss, syntes göra denna anläggning onödig; att ofta nämde slipverk skulle afskaffas och platsen lämnas i det stånd den var, innan den blef Engberg uplåten. Uppå de deröfver af Engberg anförde besvär, blef i anseende till andragne skäl och omständigheter, för:de Utslag, af K. M:t gilladt och faststäldt d. 30 Apr. 1751[5].
Donation för Stockholms Stadh, på fyra platser och tompter vidh Norre Ström, två till Lastadier, en til Allmänne vägh deremellan, och en till Slachterij och Kötmånglerij, såsom och tillståndh för Sumpefiskerne att hambna Öster och Norr om Bryggerijholmen, Gifven Stockholm den 20 November 1645.
Wij Christina &c. Giöre vitterligit, att såsom Vij för detta hafwe destinerat och förährat denne vår Hufvudh- och Residens-Stadh Stockholm, någon platz och orth vidh Norre Ström, ofvan och nedan Store Brogatun, till Lastadier, och där till hörigh Almänne vägh och gatu, Norra Förstaden, särdeles till bättre Commoditet i ladande och lossande, af Båther och åtskillige tillfördzler, så vhr Mälaren, som Östersjön; Altså hafve Wij till fullbordan af samma Wårt löfte, och giörligit beteende af Wår nådige benägenheet emot Wåre trogne Vndersåthare, Borgemästare och Rådh; så och gemeene man af Borgerskapet och Invånarne här i Wår Stadh Stockholm, och des Förstäder och deras förkofringh i alla skiäliga måttor, af gunst och Nåde Vndt, skänkt och gifwit, efter som Wij här medh och i detta wårt öpne Brefs kraft, Vnne, skänke och gifue Stockholms Stadh, för sigh och sine Förstäder, till en fast och oryggeligh ägendomb, oklandrat för Oss, Wåra efterkommande och Sweriges Crono, till ewärdelige tijder, att niuta, bruka och behålla, desse Wåre och Kronans tompter och platzer widh Norre Ströhm belägne, och ähre efterfölliande, nämb. först, Wäster om Norrebroo en tompt och platz på Mälaren, ifrån Zacharias Snöre-Makares tompt, in till Norre Ströhm, hvilken platz Staden skall nyttia och bruka till Lastadie, efter som dit Båthar och Skutor kunna anlända vhr Mälaren. Sedan Öster om Norrebro, En tompt och platz till Almänne wägh och gatu, ifrån dende förbemälte Wästre Lastadie, nidh till Östre Lastadien; och är bredden uppe emellan wårt och Cronone Qwarnhuus, och Secreterarens Anders Gyllenklous i bygningh stående Steenhuus, Sexton alnar; men sedhan blifwer wägen alt bredare, ju längre den går och kommer nider Öster åth Siön, ifrån Gyllenklous tompt och platz in till Bryggerijholmen, ther ock bredden nider Norom Gyldenklous Platz begriper vthi sigh den tompt Söder om Bryggerijholmen, som wår och Chronones gamble, och nu mehrändels Nederrötta träbodhar stå uppå, och widh lägenheet kunna borttagas. Men längden på denne wägh och gatu sträcker sigh ifrån Stoore Broogatun Öster uth alt nidh i Siön, långs uth medh Gyldenklous tomt och platz, Etthundrade och Fämptijo alnar; och skall blifwa Öster om Brooändan den Östre Lastadien, derföre och ingen skall hafva tillståndh och macht, Öster om att byggia någre huus, Bodhar eller ändre bygninger, Efter som eij heller Staden, mycket mindre någon annan, skall wara efterlåtit bemälte Lastadier, och der emellan löpandhe almänne wägh och gatu, medh huus och bygninger bebyggia eller bebyggia låta, men att opbagra strömen under almänne wägen och Lastadie-gatun, att den altijdh blifver vnder Broon hållen reen och löpande emällan Mählaren och Östersjön, dertill skall Staden wara förobligerad; dock så, att icke gräfvas Gyldenklous huus till skada. Och ändock Wij vthi så berörde måtto hafwe bebrefwat Wår Stadh Stockholm desse Platzer wid Norreströhm, så wele Wij lijkwäl här vnder icke hafwa begrepne, wårt ock Kronones Qvarnhus eller Fisket i Norre Ströhm, eller Bryggerijholmen, vthan desse alle wara och blifwa Oss och Chronan i alla måtto förbehåldne, Men ther Wij framdeles finne gott, att flyttia Wårt Bryggerij från bem:te holme till någon annan beqwämb Orth, tå skall Stadhen medh samme holme fram för någhon annan blifua beneficerad till hambn för Sumpefiskerne, och Fiskeblöterij; Efter som Wij och i medlertijdh wele i kraft af detta wårt öpne Breef hafwa tillåtit, att Staden må och skall, till berörde Enda, niuta Siön Öster och Norr omkringh Wår och Chronones Bryggerij-holme, till hampn åth Sumpefiskerne. Uthöfwer detta hafwe Wij och vndt, skiänckt och gifuit, efter som Wij härmedh och i detta Wårt öpne Brefs kraft vnne, skiänke och gifue oftabemälte Wår Stadh Stockholm, den tompten och Platzen, som Slachtare-huuset ståår opå; alt ifrån Qvarnhuuses Östre gaflen nidh till Bryggerij-huus Wästre gaflen, hwilken Platz och tompt Staden skall reparera, bebyggia och häfda, till och efter den intention, som deer medh är meent och resolverat till Slachte- och Köttmånglerij. Wij bjude fördenskull, här medh alfwarligen alle, som Oss medh troheet och lydno ähre förplichtade, och för wår skull wele och skola göra och låtha, att icke tillfoga Wår Stadh Stockholm eller dess Förstäder, her emot hinder eller intrång i någon måtto, nu eller i tillkommendhe tijdher. Till yttermehra wisso &c.
CHRISTINA.
- ↑ Utmärkes på Tillæi och Brolins Chartor, midt för Slagtarhuset i Norra strömgrenen.
- ↑ Lahne-fisket i Norre ström, har varit upplåtit till Stads-Casseuren, som derföre betalt Staden årligen 105 d:r S:mt.
- ↑ Efter Brolins Charta 1771, infaller denna gren af strömmen, emellan K. Kammar-Tjenaren Engelhardts och Bleckslagaren Metzgers arfvingars hus, förbi Norra gafveln af K. stallet, der ett hjul utmärker, ett der förr varande vattuverk, som redan var nedlagdt i början af 1750-talet.
- ↑ Uti en handskrefven handteckning, finnes att Mälaren 1730 ifrån början af Apr. till slutet af Maji, stigit högre, än vattenhögden varit i Mannaminne.
- ↑ Handling. i R:s-Archivo.