Ändamålsenlig matlagning/V
| ← IV. Matuppköp och kökskärl |
|
VI. Om köket, eldstaden och rengörningen → |
V.
Renlighet och bordskick.
Då en måltid blifvit väl kokad och tillagad, fattas ändå något, för att göra den aptitlig. Dertill, fordras nämligen, att maten framsättes på ett prydligt och renligt sätt; att bordet är försedt med tallrikar, skedar, gafflar och knifvar, allt efter matens beskaffenhet. Det finnes visserligen många, som icke ega eller hafva råd att lägga en ren duk på bordet en gång i veckan, men det finnes ingen, som icke har råd eller tid att hålla det bord rent, hvarpå maten framsättes eller som har något giltigt skäl till ursäkt för, att tallrickar, fat och koppar icke äro rena. Redan från den tidigaste åldern böra flickorna, då de börja gå med i hushållet, läras att tvätta skedar, koppar, tallrikar och fat etc. ordentligt rena. Derigenom öfvas och inskärpes barnets sinne för renlighet; och mången förlust både af helsa och penningar kan tillskyndas en familj genom bristen på sinne för renlighet. Huru de vid matlagning nödvändiga kärlen på bästa sätt rengöras, skall längre fram omnämnas; nu vilja vi endast fästa uppmärksamheten på de vanligaste obehagligheter, som följa af brist på renlighet.
Att många näringsämnen lätt ombildas, blifva syrliga, jäsa, ja till och med ruttna är något, som hvar och en känner, men att detta i en mängd fall alstras eller åtminstone i betydlig grad påskyndas genom brist på omsorg att bereda och förvara maten i rena kärl, veta icke alla. Huru begärligt flugor och andra insekter uppsöka de kärl, hvari man kokat eller stekt eller öfverhufvud bevarar födoämnen, ser man hvarje sommar; men att dessa djur icke allenast söka näring, utan också lägga ägg i dessa lemningar tänka icke alla på. I ännu högre grad äro sådana lemningar i kärlen utsatta för att fyllas med damm, hvilket är fullt af mikroskopiska djurs och plantors ägg och frö. Allt, som man brukar kalla jäsning, förruttnelse, mögel o. s. v. frambringas derigenom, att alla dessa brodd till djur och plantor just i våra födoämnen finna de oumbärliga vilkoren för sin utveckling, endast behörig tid och värme förunnas dem. Men att den obetydligaste del sur mjölk eller annan jäsande vätska kan förderfva stora qvantiteter af goda födoämnen är ett af de sorgligare rön, som nästan hvarje husmoder gjort. För att undgå detta onda, bör man se efter, att alla kärl rengöras genast efter begagnandet, samt dessutom förhindra alla slags djurs åtkomst till födoämnena, såväl i rått som beredt tillstånd; för detta ändamål gör man klokt i att använda ett såkalladt flugskåp[1] till födoämnenas förvarande. Ost och andra starkt luktande födoämnen är klokast att bevara under en glasklocka eller i brist deraf under en upp och nedvänd kruka. Soppor och andra flytande matvaror böra, så snart de äro afsvalnade, tilltäckas omsorgsfullt med passande lock. Smör upptager mycket lätt lukt från andra kroppar, likasom det lätt upptager luftens syre och derigenom blir härskt och ”gammalt”. På grund häraf bör smör så litet som möjligt utsättas för beröring med luften, hvilket äfven gäller om fett och olja. Godt smör försändes och förvaras derföre bäst i kärl af porslin, sten eller glas, I omvändt förhållande brukas både olja och talg att skydda andra födoämnen mot luftens inverkan. Vid fina viners förvaring gjutes några droppar fin olja ofvanpå vinet, då buteljen nästan är fylld; pastejer, saltade tungor o. s. v. försändas i dosor, hvilkas lock först påsättes, då dosans innehåll blifvit skyddadt mot luften genom ett lager af talg, som i smält tillstånd pågjutes. — I de länder, der sommaren är mycket varm, användes dels iskällare, dels mindre rum eller skåp, hvari man har is att gömma födoämnen uti. Hos oss användes isen långt mindre, än den borde, till sådana ändamål, och i följd häraf kostar is om sommaren mera här i landet, än på många ställen, der det är varmare. I saknad af is kan man förskaffa sig ett någorlunda svalt rum genom att vända upp och ned på en större blomkruka, tilltäppa hålet i dess botten med en kork eller litet vax; den upp- och nedvända blomkrukan ställes i ett fat, fyllt med något vatten, och under krukan i vattnet sättes kärlet med grädda, mjölk, smör, eller hvilka saker, man önskar väl förvarade. Vattnet i fatet uppdrages i blomkrukans fina öppningar och öfvergår efter hand i ångform. Derigenom hålles blomkrukan såväl som luften och de under krukan anbringade föremålen kyliga. På samma förhållande grundar sig att vattnet i de så kallade ”vattenkylarne” hålles kallt.
Af ofvanstående bör det vara tydligt, att det gifves många icke särdeles kostsamma sätt, hvarigenom den omsorgsfulla matmodren eller kokerskan kan undgå de annars alltför lätt inträffade fall, då mat och dryck förderfvas under förvarandet från det ena målet till det andra.
Men den, som önskar att sätta sig till ett rent bord, med omsorgsfullt tillagad mat, bör också sjelf vara ren, såvida han har aktning för sig sjelf och sina bordskamrater. Hvar och en husmoder hör väl uppmärksamma, att barnen icke komma till bordet med orena händer eller smutsigt ansigte; blott den, som från barndomen är van vid renlighet, vet att tillbörligt skatta denna dygd.
För vissa handtverkare, såsom målare, kopparslagare, smeder, boktryckare m. fl. är det ett nödvändigt vilkor för deras helsas bevarande att tvätta sig före måltiderna, ty de umgås och arbeta med giftiga eller för helsan skadliga ämnen, som de lätt kunna få i sig med maten, om de ej före måltiden tvätta sig väl.
Sedan familjen samlat sig kring måltidsbordet, bör maten njutas i ro; kif och gräl, straffpredikningar, tillrättavisningar böra vara förvisade från måltiderna; ty maten arbetar bäst, då den öfriga kroppen hvilar, och i ro bör det ske, emedan sinnets oro och förvirring försvårar matsmältningen ännu mera än kroppens. Långt bättre är det, när familjen samlas omkring bordet, och hvar och en icke sitter tvär och sköter sig sjelf allenast, utan den ene hjelper den andre, så att alla visa hvarandra ömsesidig uppmärksamhet. Ett sådant uppförande tillsammans med gladt samtalande, som väcker löje och munterhet, är den bästa kryddan på maten, och underlättar matsmältningen lika mycket som knarrighet och oroligt sinnestillstånd försvårar den. I fred och ro bör hvar och en njuta af sin måltid; skall han under brådska kasta den i sig, såsom man säger, förloras hälften af dess nytta och välsignelse.
Om derföre hustrun rätteligen vill sörja för mannens helsa och trefnad, så måste hon göra det till en regel, så säkert som amen i kyrkan, att maten alltid är färdig i rättan tid, och att han aldrig nödgas vänta på den. Ingenting, hvarken prat eller tvätt, hvarken kokning eller strykning får hindra detta. Lifvet i allmänhet, och isynnerhet den arbetande mannens, bondens och handtverkarens lif kräfver, att tiden begagnas väl och den stund, som lemnas dem till ro och hvila, är ofta afmätt, kort och begränsad, hvarföre husmodren, som åtminstone oftast är herre sjelf öfver sin tid, bör göra sitt till, att den korta tiden icke förspilles genom ett otrefligt väntande på maten.
Ofta händer också, att den som icke i rättan tid får, det han skall hafva att äta, tröstar sig på annat sätt. Får mannen icke den sunda föda, som hans mage behöfver, så går han ofta, om tillfälle gifves dertill, att ersätta bristen häraf genom skadliga drycker. Så blir han trätgirig, svärjer och slåss, slår barnen i otid och blir, som man säger, en elak husfader. Men detta är icke han ensam skulden till. Han förspillde sin korta hvilotid genom att vänta på maten, och då den slutligen kom, tillfredsställde den icke blodets och kroppens kraf. Något måste han hafva till ersättning, och deri bestod hans fel, att han sökte den i starka drycker. Men hustruns brist på omvårdnad och uppmärksamhet var det, som förde honom ut på orätt väg och gjorde honom till, hvad han sedan blef. Det är en omständighet vid detta, som man väl bör lägga märke till, att när man är svulten, eller blodet är fattigt på näring, så har detta ofta den verkan på sinnet eller lynnet, att det blifver lättretligt, missnöjdt och lättare förledt till vrede än annars. Derföre bör väntan och allt, som kan gifva en sådan sinnesstämning näring, undvikas.
Detta är också för längesedan intygadt genom ett gammalt ordspråk, som säger: att den är föga klok och verldserfaren, som beder en hungrig och på sin middagsmat väntande vän att göra dig en väsentlig tjenst.
- ↑ Detta består af ett skåp, hvars väggar till en del utgöres af hårduk eller lärft. Här utestänges icke luften, men väl både flugor och andra större insekter, och inrättas detta ordentligt i en luftig källare, så äro de deri förvarade födoämnena tillika säkra för råttor och kattor. Fördelen af flugskåp emot vanliga skåp är den, att i flugskåpet kan den luft, som finnes i skåpet och som ständigt upptager de vattenångor, som utvecklas af alla födoämnen, finna tillfälle att slippa ut, på samma gång ny och torr luft intränger. Genom denna vädervexling och näringsmedlens dermed förenade afkylning, hvilket sker genom vattnets afdunstning, kunna födoämnena hålla sig längre.