Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/40 Cap

←  39. Cap. Huru sår skola synas, och wårdas; och om LäkareLön.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 40. Cap. Om stöld.

41. Cap. Om flere stjäla med samnad hand, eller någor warder thertil lockad eller buden, eller eljest är i tjufnad delachtig.  →

40. Cap.

Om stöld.

1 §.

"Hwar som första gången stjäl gods, eller penningar, öfwer tijo daler; böte tre gånger så mycket, som thet stulne wärdt är. Orkar han ej böta; plichte med kroppen, dock ej högre, än efter stöldens wärde."

P. St. Att ägaren edeligen får fästa det stulnas wärde, XVII: 35 RB. Sälla sig flere samman att stjäla, XLI: 1 MB. Lockas till stöld, XLI: 2 MB; rådes och hjelpes tiufwen, eller gömes och nötes med honom det stulna, XLI: 3 MB. Att det stulna bör återgäldas, innan tjufwaböterne utgå, XL: 4 MB. Att det anses lika med stöld, om Betjent i huset wid bouppteckning något uppsåteligen döljer eller falskeligen uppgifwer, IX: 7 ÄB; om gods förfalskas, eller weterligen förfalskad wara säljes, I: 9 HB; om falskt mått och wigt nyttjas, VIII: 2 HB; om någon med wilja försnillar nedsatt gods, XII: 3 HB, eller det swikeligen döljes, som blifwit anförtrodt att bärga undan eldswåda, sjönöd och fiende, XII: 10. HB. Om någon falskeligen brukar Konungens, dess Befallningshafwandes eller Domstols insegel, och därå bedrager sig gods eller penningar till, VIII: 1 MB; lägger skatt och tunga å Konungens undersåtare, XLIV: 1 MB; drager swikeligen under sig Kronones ingäld, XLV: 1 MB; tjufwegods köpes eller i pant tages, XLIX: 1, 2 MB. Huru böter förwandlas i kroppspligt, V: 1, 2, 4 Str. B. Huru tjuf begrafwes, som dör i fängelse, II: 1 Str. B.

S. F. Den, som beträdes stjäla malm och wed wid stora Kopparberget, skall därföre alltid pligta med kroppen, så att den, som blifwer befunnen med malmtjufnad, skall utan anseende till huru mycket malm han stjäl, första gången löpa 2 gångor gatulopp, och gå en månad i halsjern, att arbeta wid grufwan, hwilket straff, då han andra gångne igenkommer, fördubblas, men tredje gången skall han intet allenast löpa 6 gångor gatulopp, utan ock gå i halsjern och arbeta ett helt år igenom. 1684 d. 20 Dec. KF. 3 §, BergsOrdn. 1 T. p. 340; Och skall för den, som befinnes taga wed ifrån grufwebacken, den inwändning icke hjelpa, att han den antingen till skänks eller eljest bekommit, utan han pligta, efter Rättens godtfinnande, med risslitande. ibid. 4 §. Stöld wid stora Kopparbergsgrufwa af jern, wid byggnaderne ofwan eller nedre i grufwan, som är fästat, fastnaglat eller inmurat, det ware sig litet eller mycket, jämwäl ock den, som afstympar och afhugger jernkedjor, samt läder och hamplinor, som wid Grufworne till uppfordring eller eljest brukas, anses, jämte skadans ärsättande, lika som malmtjufnad; Och skall den, som wid Grufwan stjäl brytarestänger, kilhackor, knoster, nafrar, kilar, lutor, gångjern, samt lås på Grufwebodar, och den redskap där inne är, jämte jernredskap i hyttor och råsthus, anses därföre lika med dem, som wid Grufwan stjäla wed. 1721 den 17 Oct. KF. MW. 1 T. p. 304. Den som i Grufwan, Grufwekamrar och bodar, eller annorstädes, neder uti och wid Grufwan i Fahlun, fördristar sig att stjäla eller snatta kläder, som antingen arbetarne eller andre ifrån sig lägga under deras arbete och syssloors förrättande, både neder uti och ofwan dagen wid Fahlu Koppargrufwa, bör därföre lika ansedd och straffad blifwa med dem, som wid Grufwan stjäla med och hwarjehanda grufweredskap. Börandes denna Förordning, så wäl som Kongl. Förordningarne den 17 Oct. 1721 och den 20 Dec. 1684, en gång om året uppläsas, så wäl på allmän sammankomst wid Grufwan, som ock eljest wid Grufwedrängsmönstringen och SmältareTingen. 1728 'd. 19 Januarii, KF. MW. 1 T. p. 755. Det i 1684 års Kongl. Förordning utsatte gatuloppsstraffet, skall till spöslitande efter lag förwandlas. 1739 den 5 Maij, KF. 3 §, MW. 2 T. pag. 1489. Så Smältare och deras drängar, som Rostwändare wid KopparBruken, hwilke afhända och borrtstjäla för Bergsmannen och hans Bruk allahanda, såsom kopparlappar, koppartappar, skär- och trottssten, werk för werkmalm wid kallrosterne, och annat slikt, däraf Bergsmannen lider i sin handtering en stor skada, skola fast det wore af ringa wärde, sitt brott med penningeböter ej få bättra, utan löpa 4 resor gatulopp. Komme ren annan gång igen, att han med slikt tjufweri lagligen öfwertygad blifwer, löpe då dubbelt emot förre gången, men tredje resan, som han med sådane fel öfwertyges, miste lifwet, såsom för annan tjufnad. 1692 den 16 Nov. KF. 25 §. BergsOrdningarne, 1 T. p. 454. Om Smältare och arbetare wid Silfwerwärken, samt de som där hafwa om silfret wård, stjäla eller försnilla silfwer, test och wärkbly, så skall den brottslige icke allenast löpa 9 gatulopp, utan ock uti wanliga halsjern försändas till Marstrand 4 år att arbeta. 1691 den 1 April, KF. ibid. p. 423; hwilket ytterligare blifwit faststält med den tilläggning, att gatuloppsstraffet i spöslitande skulle förwandlas. 1739 den 15 Maij, KF. 3 §, MW. 2 T. p. 1489. Den resande, som ifrån Gästgifwaren alldeles borrttager häst eller redskap, pligte som för annan tjufnad. 1734 den 12 Dec. Kongl. Gästg. Ordn. 18 §, MW. 2 T. p. 1143. Förhåller Hyrkuskdräng något af det, som han kan i förwar hafwa emottagit af dem, som han med körning betjenar, eller undandöljer han, och icke genast för Policen uptäcker och framgifwer, hwad som af förgätenhet kan blifwa i wagnen qwarlämnadt, ehuru sådant honom ej warit i händer betrodt, straffes som för annan tjufnad. Sak samma ware, om Drängen eller Legokarlen hemligen körsel gör, och penningarne sin husbonde undanhåller. 1802 d. 1 Dec. Taxa för Stocholms Hyrkuskar, lika med de föregående. Man kan icke altijd komma honom tjuffssaak uppå som androm nogot hemeligen affhender, förthy thet kan hända at en hafuer tagit wildt, och meent thet hafwa warit sitt, som icke war hans, eller annat sådant, eller ther en stjäl af wanartighet och annar aff rätt fattigdom. Ingom kommer man tjuffsak uppå, medh mindre än han haffuer wetandes och medh wilja lönligha tagit enom androm sitt ifrån. DomareRegl. 35. Då stulit gods, likmätigt KB. den 20 Dec. 1776, mätes efter 18 daler K:mt Riksdalern, bör kroppspligten därföre icke beräknas högre, än till En Riksdaler eller ett par spö. 1777 den 19 Dec. KB. Ugglas, 3 T. p. 119. Den, som på flere ställen, eller särskilde gånger, tagit så mycket, att det tagne sammanlagt öfwerstiger Tijo daler S:mt, bör stånda tjufsrätt. 1762 den 25 Nov. KB Ugglas, 1 T. pag. 96. Sedan afskedade soldaten J. P, som 2:ne gångor förut för stöld blifwit afstraffad, af Kongl. Wasa HofRätt, den 27 Oct. 1788, såsom den där frånstulit 2:ne bönder ett dem tillhörigt skrin af 15 ss:s wärde, blifwit dömd att afstraffas med ett par spö, 3 söndagars uppenbar kyrkopligt och 3 års arbete å Sweaborgs Fästning; så förklarade Kongl. Maj:t, att ehuru bestyrkt blifwit, det J. P. det omnämnde skrinet nedlyftat, och det ett godt stycke från kärran flyttat, samt han sedermera lagt sig å samma skrin att sofwa; dock som han hwarken skrinet öppnat eller därmed borrtgått, och förenämnde hans åtgärd, att han skrinet ifrån kärran flyttat, ej kunde anses innebära säkra bewis, att honom till tjufnad binda, eller att han därtill haft uppsåt; så borde han ifrån tilltal befrias. 1789 den 8 Junii, Högste Domst. Prot. Sedan Kongl. Åbo HofRätt af den anledning, att soldaten C. M, för det han undandöljt redskap, tjenlige till Brännewinsbränning, blifwit af HäradsRätten fäld till 16 R:dr 32 ss:s böter, eller i brist af botum, till däremot swarande Fästningsarbete, och åter, för det han begått stöld af hö, likmätigt 43. Capitlet 1 §. Missgernings-Balken, till 2 Riksd., eller att med spö afstraffas, sig i underdånighet förfrågat, huru C. M. sin dubbla brottslighet borde umgälla; förklarade Kongl. Maj:t, att som KB. den 15 Januarii 1741 förmådde, att de som blifwit öfwertygade om flera brott, för hwilka i lagen särskilte straff woro utsatte, skulle sine förbrytelser med enahanda straff försona, samt C. M, i brist af botum, borde, för den begångna stölden, med spö afstraffas; Så skulle C. M. försona bägge brotten i ett för allt med 6 par spö och en söndags uppenbar kyrkopligt. 1788 den 7 Januarii, Kongl. Rådk. Prot. I afseende på Matrosen N, som af N. HäradsRätt för stöld blifwit dömd till 35 par spö, hwilket straff han genast undergått, men wid HäradsRätten förtegat, det han wid AmiralitetsUnderRätten för rymningsbrott warit angifwen, som därföre dömt honom till 15 par spö; förklarade Kongl. Maj:t, att som dessa 15 par spö, sammanlagde med dem han för stölden redan undergådt, öfwerstego högsta kroppspligt; så borde Matrosen N. nu mera endast undergå 5 par spö, eller skilnaden emellan högsta kroppsstraff och det af honom utståndne. 1793 den 14 Junii, KB. Norell, p. 57. Af den anledning, att åtskillige Soldater wid Pomerske Regementen, sedan de för stölder blifwit dömde till spöslitning, för att undgå kroppsstraffet, ärlagt de i lag stadgade penningeböter, dem de sjelfwe och igenom sine kamerater hopsamlat medelst tiggeri; förklarade Kongl. Maj:t Sig wäl finna betänkeligit, att göra någon ändring uti hwad Lagen om bestraffningssättet i tjufsaker innehöll, eller i den delen utwidga answaret mera för en Garnizon, än för en annan; men ock tillika anse, det något hinder i lag icke mötte GeneralGouverneuren, att genom wites utsättande och wärkställande af spöslitande för den soldat, som med tiggande beträddes, afböja ett sätt, som då det, emot hwad Allmänhetens rätt och säkerhet kräfde, bidroge att fria en tjuf från en mera kännbar påföljd af dess brott, äfwen ledde till oordning och förökade de förbrytelser, emot det lugn och den fred för sin egendom, som Kongl. Maj:t wille, att hwarje laglydig undersåte njuta borde; Och skulle den Officerare wid Pomerske Regementerne dädanefter casseras, som tillät eller onäpst ansåg tiggeri, af de under dess lydno stående soldater. 1785 den 2 Now. Kongl. Rådk. Prot. och Bref till GeneralGouv. i Pomern. Lagwundne Tjufwar, som icke dömas till döden, böra undergå uppenbar skrift och kyrkopligt, sedan de utstått det werldsliga straffet, men dessförinnan, så framt det består i något arbete eller fängelse på längre eller korrtare tid. 1697 den 17 Dec. Kongl. Resol. på Prest. Besw. 7 §, Just. W. p. 1494. Jämnför KK. BB. den 19 Martii, 4 April och 20 Maij 1698, ibid. 1507, 1508, 1510; Och bör, wid lagwundne tjufwars skriftermål, efter utstånden kyrkopligt, ingen warning ske till folket, om någon förewitelse däraf, utan sådant gås med tysthet förbi. 1699 den 10 Oct. KB: Just. W. pag. 1558. J G. v. S, som mwar utländning, icke längre än 3 månader, då missgerningen af honom föröfwad blef, i Swerige wistats, under hwilken tid han till någon wiss Församling sig icke hållit, och således af Församlingen, inför hwilken han sitt brott afbedja och genom kyrkopligten försona skulle, war alldeles okänd. 1735 den 5 Martii, KB. till Swea HofRätt. Att till Consistorierne, i anseende till kyrkopligtens undergående, de Delinquenter böra förwisas, hwilke blifwit dömde för stöld. 1715 den 18 Martii, KB. till S. H. R. se Lagf. Bibl. 3 T. p. 373, 374. Officerare wid Regementerne och Corpserne i Stockholm, må icke wara tillåtit, att i krigstjenst antaga sådane karlar, som för stöld dömde blifwit; men hwad dem angår, som snatteri begått, måge de wid Regementerne i tjenst få antagas, häldst deras wanart genom god disciplin och noga uppseende, till stor del synes kunna förbättras och utrotas. 1766 den 3 Junii, K. B. 3 mom. Ugglas, 1 T. p. 216. Weterlig tjuf ware owärdig, att till krigstjenst tagas. 1802 den 7 April, Kgl. Stadga om Wärfn. 8 §, och den som lidit straff för sådan tjufnad, hwarå fästningsarbete följa bör, blifwe utur Rullan utstryken, och ifrån Regementet borrtkörd. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 14 Cap. 71 §.

Anm. Det är besynnerligit nog, att ehuru 35:te DomareReglan tydeligen gör skilnad emellan stöld, som sker af wanartighet och rätt fattigdom, hwarken straffet i Sweriges lag därefter blifwit lämpat, eller wid lagskipningen mindsta undersökning eller ens fråga uppstår, om brottslingen warit i hungersnöd stadd eller ej. En sådan inconsequence bör icke förmodas hos Swenska Regeringen, att DomareReglorne blifwit i alla exemplar af Rikets Lagböcker tryckte tillsammans med sjelfwa lagen, utan att å dem något afseende skolat hafwas. I 166:te Art. af Kejser Carl den 5:s Peinl. Halsg. Ordn. befrias den tjuf ifrån straff, som under wärkelig hungersnöd, frånhänder någon annan så mycket matwaror, som till hans egen, hustru och barns uppehälle, för den dagen ärfordras; Och i 2 T 20 Afd. 1115 §. af Preusiske Lagen stadgas, att om någon tillgriper annars egendom för att rädda sig eller andra ur trängande kropps eller lifsfara, bör sådant af domaren å högre ort anmälas, till benådnings winnande: Likaledes är i 4:de Boken 33 Art. af Hamburger StadtRecht. blott fängelse utsatt, då, utan inbrott eller wåldsamhet, någon första gången begår stöld, antingen af ungdoms oförstånd, förledd af elakt sällskap, eller i hungersnöd. Uti 1 Cap. TjufwaBalken IslandsLagen förklarades den stöld icke straffwärdig, om någon, som icke kunde arbeta, för sin föda stal mat, och därmed räddade sitt lif i hungersnöd. Baron Puffendorff i dess Jus Nat. et Gent, 2 B. 6 C. 5 §, uppgifwer 2:ne exempel, då, efter hans öfwertygelse, det kan wara tillåtit, att, emot ägarens wilja, borrttaga något af dess egendom, för att därigenom hjelpas ur sin nöd; 1:o, om en, som lidit skeppsbrott eller annan olycka, kommer i främmande land, eller om hans egendom, medan han uppehåller sig på främmande ort, genom hwarjehanda olyckshändelse för honom i fäderneslandet går förlorad, och stadd i yttersta behof, utan wänner eller tillgångar, ingen hwarken will gifwa honom allmosa, eller förese honom med arbete; 2:o, Om en, i främmande land, är oskyldigt förföljd af sin fiende, då ingen annan utwäg för honom gifwes till farans undwikande än att fly; en främmande häst wid samma tillfälle wisar sig, hwaraf han till sin lifsräddning sig begagnar; men ej ser sig i stånd att någonsin återställa, emedan ägarens namn är honom obekant, och han måste sig af hästen på längre wäg betjena. I Frankrike, där något straff af spö eller risslitande icke exsisterar, anses tjufnad öfwer 10 Livres wärde, som begås utan wåld eller inbrott, samt icke förolämpar landtmannen, jämte det stulnas återställande, samt skadestånd och ränta, med högst 2 års fängelse, hwilket andra gången fördubblas. 1791 den 19 Julii, Fr. Nation. Församl. Besl. Code des Juges de Paix. 1 T. p. 225. Code Pénal, 317 §. Om i Preusiske Staterne det stulnas wärde öfwersiger 5 Riksdaler, kan förbrytaren beläggas med 4 weckors till 2 års Tuckthusstraff. Preus. L. 1 D. 2 Afd. 20 Tit. 1125 § Likmätigt 6 B. 17 Cap. 36 §. i Danska och 6 B. 17 Cap. 37 §. i Norrska Lagen, anses det för stort tjufweri, då det stulnas wärde stiger till 20 lod silfwer; Och i förmågo af 1 §. i Kongl. Danska Förordningen den 20 Febr. 1789, straffas första resan föröfwad stöld med 2 månaders till 2 års Tuckthusarbete, hwarwid domaren bör äga ett sorgfälligt afseende på förbrytarens ålder; uppfostran, föregående lefnad; näringsställning: gerningens anledning; det stulnas wärde, i mon af den bestulnes wilkor; om förbrytaren wid samma tillfälle begått flere stölder, eller han bestulit sin husbonde. Endast det stulnas wärde bör tjufwen återgälda, och det i Lagen stadgade twigield, eller dubbla böter upphöra. I 2 D. 20 Afd. 7400 §. af Preusiske Lagen förklaras de, som göra ett handtwärk af skälmstycken i spel, böra afstraffas såsom listige tjufwar, och försändas öfwer gränsen, hwilket, likasom det därstädes stadgade tjufstraff för den som öfwertrycker böcker, till skada för förläggaren, wäl till sina principer är riktigt nog, men hwars bestraffning i ingen annan Lagbok, än den Preusiske, lärer förekomma. I Engelska Lagen och de däröfwer utgifne förklaringar, anses det för stöld, om någon i ett Wärdshus, eller i det hus, som han bebor, med sig tager något, som honom blott till nyttjande är lämnat, t. ex. mat- eller theskedar; om någon lönnligen återtager den wara, som han sjelf pantsatt: om någon, som borrtsändt annan med sine penningar, emot recipisse, fråntager honom dem, i afsigt att lagsöka honom för recipisset. Blotta transporten, änskönt flyendet ej blifwit fullkomnat, anses för stöld, t. ex. om någon beträdes att hafwa fördt en häst ur stallet: om någon träffas i trappan med en wara, tillhörande Wärden hos hwilken han bor eller gästar: om någon, sedan han tagit en persedel, släpper den i golfwet, man hörer dånet, löper till och fråntager honom den. I anseende till wärdet, som i England äfwen tages till grund wid bestraffningen, äro, igenom en Konunge Georg den 2:s Stadga, sådana Documenter, hwilka, ehuru stälde på penningesummor, äro af ingen nytta, och orsaka ingen skada för ägaren, förklarade böra anses lika med redbart mynt. Blackstone, l. c. 17 C. Konung Johan den 3:dje i Swerige war uppfinnare till ett nytt bestraffningssätt för tjufwar, hwari, till heder för sunda förnuftet och mennskligheten, han icke ägt någon efterföljare. Medelst hans bref till Bengt Jöransson den 1 Maij 1588, tryckt i Bilagan N:o 30 till Konung Carl den 9:des Rimkrönika, pag. 225, befalldes Bengt Jöransson, att låta hugga högra händerne af 4 tjufwar, hwilke sedan skulle slås i en bult och tillhållas att trampa ler i 2 somrar, antingen wid Norrköping eller Brånäs; Och om de häldre wille dö, skulle han det icke tillåta. Det Kongliga Brefwet innehåller icke, huru med dem efter lertrampningstidens slut borde förhållas, eller om de skulle frigifwas, och på StatsWärkets bekostnad, regaleras med trähänder, till att med dem på lofligt sätt förwärfwa sig födan.

2 §.

"Stjäl någor å flera ställen, än ett, eller på åtskilliga tider, och hafwer ej förr warit för tjufnad lagförd och straffad; tå skal om hwarje tjufnad särskildt å sin ort ransakas, och ther pröfwas, om han til tjufnaden saker är; gånge sedan dom öfwer tjufwen för altsamman, ther han sidst lagföres, och plichte, som then ther första gången stulit."

P. St. Laga Domstol, då enahanda missgerning å flera ställen föröfwas, X: 21 M. B. Har någon begått flera brott, men ej blifwit lagsökt, LIII: 7 M. B.

S. F. För begångne stölder i Stockholms Stad och på malmarne, som på en gång blifwa uppenbara, och under en lagsökning komma att afgöras, bör kyrkopligten ske i den församling, hwaräst största stölden är föröfwad. 1720 den 6 Julii, Kongl. Resol. 4 §, MW. 1 T. 265.

3 §.

"Warder tjuf för stöld andra gången lagförd; böte fyradubbelt tjufnadens wärde. Orkar han ej böta; plichte med kroppen, som sagdt är, och tå ökes straffet med fem par spö, eller fyra par ris. Kommer han tridje gången åter, och stiger tjufnaden til hundrade daler; warde hängd, ehwad thet är man eller qwinna. Är tjufnaden mindre, miste ej lifwet: utan plichte med kroppen, efter stöldens wärde, och arbete i try år under Konungens hächte. Stjäl han fjerde gången; warde hängd.

P. St. Att kroppsstraffet beräknas efter stöldens wärde, XL: 1 MB. Dömes någon till arbete, och finnes det ej, V: 9 Str. B. Att stöld tredje gången underställes HofRätt, XXV: 5RB.

S. F. Lagens rätta mening och förstånd är, att den, som en gång för stöld är dömd och afstraffad, och sedan med snatteri beträdd warder, bör därföre såsom itererad stöld dömas och afstraffas. 1738 den 16 Febr. RB. Jusleen, p. 20. Domare må ej äga frihet, att, utom lagens tillåtelse, uti mindre brottmål till arbete på Spinnhuset eller annat publikt ställle förwandla den därå utsatte pligt eller böter; men då någre, i synnerhet qwinnfolk, beträdas med itererad tjufnad, eller för någon grof wanart andra gången skola lida straff, måge Domstolarne i Stockholm slika brottsliga personer, på längre eller korrtare tid, efter brottets och personens egenskap, till arbete på Spinnhuset döma. 1766. den 4 Febr. och 3 Junii, KK. BB. Ugglas, 1 T. p. 207, 208, 216; dock icke personer, som äro bräckelige, med sinnesswaghet eller sjukdom behäftade, ålderstigne, och till det där förefallande arbete otjenlige, icke heller sådane mannspersoner, som till starkare arbete pröfwas tjenlige, eller små barn, som icke fyldt sina 7 års ålder. 1741 den 23 Sept. KB. Jämnför KB. den 10 Dec. 1755, Bredberg, 1 T. pag. 357, och den 26 Febr. 1768, Ugglas, 2 T. p. 39: Börandes alla de, som dömas till Spinnhusarbete i Götha Rike, försändas till det närmaste af de där warande Spinnhusen i Götheborg eller Norrköping. 1783 den 15 maij, KB. till Comm. Coll. Jämnför KB. den 21 Dec. 1789, Ugglas, 3 T. pag. 391. Den, som lidit straff för andra resan begången stöld; blifwe utur Rullan utstruken, och ifrån Regementet borrtkörd. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 14 Cap. 71 §. Kommer tjuf tredje gången åter, och stiger tjufnaden till 100 daler; straffes med spö eller ris efter summans belopp, och för all sin tid arbete å Kronans fästning. – Stjäl han fjerde gången, mer eller mindre, straffes med spö eller ris, efter summans belopp, och arbete för all sin tid å Kronans fästning. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. p. 591. Sedan Torparen H. S. M. af Kongl. Åbo HofRätt den 20 martii 1797 för 4:de resan begången stöld, af 4 Riksd. 16 ss:s wärde, blifwit i förmågo af 40 Cap. 3 §. MB, samt KF. den 20 Januarii 1779, dömd att slita 4 par spö, och att efter 3 söndagars uppenbar kyrkopligt, i sin öfriga lifstid till Fästningsarbete hållas; Så förklarade Kongl. Maj:t, uppå H. S. M:s underdåninga beswär, att ehuru H. S. M. en gång för inbrottsstöld, och sedan 2:ne resor för annan tjufnad med spö blifwit afstraffad; dock som ransakningen tillika upplyste, att wid det H. S. M. 3:dje gången för stöld blifwit dömd, det misstag förelupit, att sådant anseddts wara andra gången; Alltså, och då klaganden icke undergått det straff, som på 3:dje resan öfwad stöld följa borde, pröfwade Kongl. Maj:t, med ändring uti Härads och HofRättens utslag, klaganden icke kunna för den emot honom nu åtalade tjufnad, beläggas med det straff, som för 4:de resan begången stöld i lagen utsatt war, utan skulle H. S. M. såsom den där för 3:dje gången utöfwad tjufnad blifwit lagförd, jämte undergående af det, af HofRätten honom ådömde spöstraff och kyrkopligt, i förmågo af 40 C. 3 §. MB, umgälla sin brottslighet med allmänt arbete uti 3 år å Sweaborgs fästning. 1797 den 7 Now. Kongl. Resol. Sedan Kongl. Swea HofRätt, i anseende till Spinnerskan G. S, som för 5:te resan blifwit beträdd med stöld, till 1 R:dr 44 ss. 8 rst:ns wärde, och 4 gångor tillförene för tjufnad straffad, i underdånighet hemställt, om icke så wida hon, icke låtit de henne öfwergångne straff lända sig till rättelse, och hennes wanart syntes wara af swårare beskaffenhet, än att den, med det å 4:de resan föröfwad stöld stadgade straff syntes kunna försonas, men något straff å 5:te resan begångit tjufweri ej i Lagen funnes utsatt, G. S. måtte för dess begångna brott afstraffas med 15 par ris, 3 söndagars uppenbar kyrkopligt, samt lifstidsarbete å Stockholms Spinnhus; Så förklarade Kongl. Maj:t, att som G. S. uti det straff, hwartill hon för 4:de resan begången stöld gjordt sig skylldig, njutit leuteration, och således ännu icke fått känna tyngden af den ytterste i Lagen å tjufnad stadgade bestraffningsgrad; Alltså fann Kgl. Maj:t betänkeligit, att till HofRättens underdåniga hemställan sitt bifall lämna. 1790 d. 5 Julii, Högste Domst. Prot. och Br. till S. H. R. Kyrkopligten bör för lagwundne tjufwar så månge gångor fördubblas, som de med samma synd blifwa beträdde och därföre dömde, så att den, som andra resan sig däruti förser 2 gångor, och den, som tredje gången kommer igen, 3 gångor bör stå på pligtepallen, innan de blifwa absolverade; och sedan böra de, som på korrtare eller längre tid, eller ock uti all deras lifstid äro dömde till Marstrand eller annat fängelse, undergå den werldsliga pligten på det sätt, som domaren dem kan pålagt hafwa; dock att de, som exsequeras till lifwet, ej blifwa med bemälde kyrkopligt beswärade. 1698 den 29 Oct. KB. Just. W. p. 1523. Jämnför KB. den 14 Dec. 1698, Just. W. p. 1529. Den, hwilken oftare, än 3 gångor stöld föröfwat, och med lifwet benådas, skall allenast med 3 söndagars kyrkopligt anses. 1700 den 30 Maij, 1709 den 4 Now. Kongl. Bref till S. H. R. 1720 den 11 Febr. Kongl. Sw. HofR. Univ. MW. 1 T. p. 130.

Anm. Swerige kan lyckligtwis icke skryta med sådant antal listiga tjufwar, att, såsom i England och Frankrike skedt, flere volumer kunna utgifwas med Biographier öfwer dem; dock hafwa twänne gjordt sitt namn odödelige hos Swenska Nationen: Erik Andersson, som sig eljest Göthe kallade, efter hwilken galgen utom Skantstull, där han, i följd af KB. till S. H. R. den 17 Now. 1736 blef hängd, ännu af sämre folkclassen i Stockholm kallas Göthens Malmgård; och Jacob Guntlack, hwilken i fängelset författade eller åtmindstone lät författa och trycka sin lefwernesbeskrifning, däraf flere tusende exemplar debiterades. Han hängdes den 16 Januarii 1771, och är däraf namnkunnig, att han war den sidste, åtmindstone under Kongl. Swea HofRätts juridiska område, som för stöld undergeck dödsstraff. Likmätigt 2, 3 §§. i Kongl. Förordn. den 20 Febr. 1789, bestraffas i Danemark andra gången föröfwad simpel stöld med 3 till 5 års, samt 3:dje gången med lifstids fästnings- eller Tuckthusarbete. Om den, som för 3:dje resan stöld undslipper fästningsarbetet, antingen igenom Konglig nåd eller att han rymmer, å nyo beträdes med stöld, kåkstrykes och bränmärkes han i pannan, samt återförsändes till fästning eller tuckthus, att där, i hela sin lifstid, under sträng tillsyn, till arbete hållas: warandes igenom ett Rescript den 28 Maij 1791, (Fogtman, l. c. 6 D. 6 B. p. 127) förklarat, att det i Kongl. Förordn. den 20 Febr. 1789, för simpla stölder utsatte straff, ej medförer ärans förlust. I Frankrike deporteras den, som andra gången beträdes med tjufnad, men till förekommande af itererade missgerningar, är därstädes den författning widtagen, att den som häcktas, får i fängelset utöfwa flera där tillåteliga arbeten, hwilketdera han sjelf utwäljer; att af förtjensten tillfaller 1/3:del fängelseinrättningen, 1/3:del tillställes delinquenten, att förskaffa sig bättre föda än Publicum består, och 1/3:del hålles oförryckt honom till handa, tills hans fängelsetid är ute, då den honom tillställes, och han således icke alldeles tomhänd därutur släppes. Code Pénal, 16, 17, 36, 37 §§. Jämnför härmed mitt förslag i Lagf. Bibl. 3 T. pag. 352, 353, 354. Att en Swensk yngling J. Ä. 19 år gammal, som på en gång första gången lagsöktes för 7 af honom begångna stölder, efter af gunst och nåde bewiljad lindring till watn och bröd, i stället för spöstraff, förklarades böra sändas till Öen St. Barthelemy, på det han, såsom orden lydde, å en Riket tillhörig ort måtte wisa en förbättrad lefnad och blifwa en nyttig medlem i Samhället, se Kongl. Rådk. Prot. den 11 Julii 1785.

4 §.

"Alt thet stulit är, bör gäldas åter, förr än böter uttagas. Gitter tjufwen thet ej; förnöje målsäganden med arbete, när tjuf ej lif mister, eller til Konungens arbete dömd är.

P. St. Att i gäldbundit bo, bör stulit gods först uttagas, XVII: 2 HB, och att böter äga mindsta rätt, XVII: 16 HB. Huru arbete beräknas, då därtill dömes, V: 1 Str. B.

S. F. Till ärsättning för målsägande, hos hwilken soldater stulit, får soldatens underhåll, hwarunder ock Torpstället förstås, icke angripas. 1700 den 23 Martii, KB. till S. H. R.

5 §.

"Stjäl någor frucht ur trägård, humblegård, rofwogård, eller kålgård, ärter, bönor, ållon eller nötter til full mans bördo, eller lass; eller stjäl och förer bort ett lass af annars huggen wed, timmer och gärdsel; stånde tjufsrätt. Är thet mindre; tå bötes, som om snatteri sägs."

P. St. Tages frukt med wåld i annars trägård, XX: 10 MB. Stjäles eller fördärfwas gärdesgård, V: 8, IX: 5 BB. XX: 12 MB. Tages wed, timmer, m. m. i oskift skog, X: 1 BB; i skift skog, X:5 BB. Stjäles säd eller hö å åker eller äng, XLIII: 1 MB. Tjufsrätt, XL: 1 M. B. Snattarebot, XLVII: 1 MB.

S. F. Uppå Bondens A. O. anförde underdåniga beswär, öfwer Kongl. Götha HofRätts den 28 Sept. 1784 fälte utslag, hwarigenom A. O, för det han på ett ödes hemman borrttagit, 8 stycken af Kronohejderidaren G. B. upphuggne och honom tillhörige timmerträd, blifwit dömd, att, i förmågo af 40 Cap. 1, 5 §§. MB, stånda tjufsrätt, och i följe däraf pligta trädens tredubbla wärde till treskiftes, jämnlikt Kongl. Resol. den 17 Dec. 1697 undergå en Söndags uppenbar kyrkopligt, och dessutom ärsätta G. B. trädens wärde; förklarade Kongl. Maj:t, att som denna gerning, som af A. O. blifwit föröfwad uppå en skog, som han förmente sig och sine medinnewånare tillhöra, och den han icke döljt, ej wore af lika art och beskaffenhet som stöld i gemen, hwilket brott i sig innebegrep en hemlig och lönnlig utöfning, så borde han ifrån tjufsrätts ståndande och kyrkopligt befrias, men i öfrigt det wid HofRättens utslag förblifwa. 1785 den 22 Aug. Kongl. Rådk. Prot. Uppå Kongl. Götha HofRätts underdåniga hemställan under den 28 Now. 1787, om icke, till hämmande af Träd- och Jordfrukters olofliga borrttagande utur träd- och kålgårdar, i städer och på landet, till mindre än full mannsbörda, förbrytaren kunde, i likhet med 43 Cap. 4 §. MB, samt KF. den 30 Apr. 1777, åläggas, förutan den i Lag utsatte snattarebot, samt därmed följande enskilda skrift och aflösning, den nesa inför allmänheten, att, enär brottet sig tilldragit å landet, stånda första Tingsdagen i Häradet, wid Tingsdörren en timme, med något dylikt, som han stulit, i handen, och på samma sätt wid Rådstufwudörr, i händelse den brottslige borde af StadsRätt dömas, samt att å predikstolen, uti den församling där brottet skedt, 8 dagar förut kunngöras borde, för hwad brott han sådant straff underginge; Förklarade Kongl. Maj:t, att då, jämte böter, äfwen straff af skrift och aflösning wore stadgat, för stöld och snatteri af hwad som häldst, och stöld eller snatteri af frukt uti en trägård, antingen den wore belägen nära wid eller längre ifrån ägarens boning, icke kunde komma under namn, hwarken af Nidingsstöld, då ingen annan skada därjämte å wäxterne eller träden föröfwades, eller få namn af inbrott, samt följakteligen någon hårdare bestraffning utöfwer hwad i 40 C. 5 §. MB. om stöld ur Trägård, Humlegård, Rofwo- eller Kålgård, och särskilt i 47 Cap. samma Balk, om snatteri stadgat wore, icke med skäl ägde rum, enär äfwen den brottslige skrift och aflösning undergå borde; Alltså och enär ej heller 43 Cap. 4 §. MB, som handlade om straff för den, som mjölkade annars kreatur, eller KF. den 30 Apr. 1777, angående answar för åwärkan å lefwande gärdesgårdar och prydande träd, till stöld af frukt kunde eller borde lämpas; Så fann Kongl. Maj:t, att det wid allmänna Lagens tydeliga stadgande i ofwanberörde mål, såsom tillräckeligit, måtte förblifwa. 1788 den 16 Januarii, Kgl. Rådk. Prot. och Kongl. Conseille Prot. den 25 Januarii 1788, samt Bref till G. H. R.

Anm. Hwarken i 40 Cap. 5 §. MB, eller någorstädes utsättes straff, om fruktbärande trän eller telningar ur trägårdar, olofligen borrttagas. Hwad i 20 Cap. 11 § MB. stadgas, angående deras fördärfwande är hel annan sak. Anser man de i 40 Cap. 5 §. MB. nämnde ärter, bönor, ållon och nötter såsom frukter, hwilka funnos i den uti samma lagparagraphe nämnde trägård, humlegård, rofwegård eller kolgård, så skulle man komma i nog trångmål, i hwilkendera af desse gårdar ållon och nötter, som wanligen wäxa i skog och mark, skulle hafwa wäxt; men tager man hwart ord för sig af de 4 gårdarne, såsom en generel terme, hwarå intet specielt följer, samt ärter, bönor, ållon och nötter hwardera för sig, såsom specielle termer, de där ej inbegripas under någondera af de 4 gårdarne, så får man genast rätt på meningen. Under trägård, humlegård &c. &c. förstås den frukt, som wäxer inom sådana inhägnade ställen: ärter bönor &c. &c. utmärka sjelfwa frukterne, de måga wäxa hwar som häldst, utom i de 4 i lagparagraphen nämnde gårdarne. Ärter och bönor, som här menas, wäxa ock merendels på åkrarne. Att, såsom lagparagraphen synes utmärka, full mannsbörda och lass af samma slag, skulle anses lika, är uppenbarligen orimmeligit, utan måtte så böra förstås, att hwad som wanligen inbärgas med lass, det beräknas efter lass, och att åter det, som wanligen bäres in, beräknas efter mannsbörda, samt att således egenteligen de finare trägårdsfrugter, som fordra mera omsorg och kostnad i odling och skötsel, räknas för sådane, hwaraf en borrttagen manns börda, medförer tjufstraf å förbrytaren. Mannsbörda och lass äro locala beräkningssätt. Se Herr Lagm. L. F. Linds Arbete, kallat: Domarens pröfning efter Sweriges Lag, p. 30. Med den Actus att snatta frukt i andras trägårdar torde i det närmaste kunna jämnföras, att obuden infinna sig i gästabud, hwarom mig wetterigen uti ingen annan Lag något handlas, än den Isländske, 29 Cap. ManhelgaBalken, som stadgade, att de Snyltegäster, hwilke gingo i annat folks samqwäm, obudne af den, som gästabudet höll, skulle, om de med wåld blefwo utdrifne eller illa medfarne, böta ett öre till Konungen, och förlora hälften i böterne för wåldet. Om någon i Frankrike snattar ur annars trägård trä- eller jordfrukter, anses han, jämte skadestånds ärsättning, till lika böter som för skadeståndet, och en månads fängelse; nyttjas till stölden säckar, korgar, hästrygg, eller tages wed till mannsbörda, med dubbla böter emot skadeståndet, och 3 månaders häckte; men om häst och kärra nyttjas, med 3 dubbla böter emot skadeståndet, samt 6 månaders fängelse. 1791 den 28 Sept. Fr. Nation. Församl. Besl. Code des Juges de Paix, 1 T. p. 302–304. Borrttager någor olofligen annars gödsel, dömes han, jämte skadeståndet till böter, swarande emot 6 dagswärken; men öfwerbewises han, att till egen fördel hafwa nyttjat gödseln, kunna, jämte 3 månaders fängelse, böterne ökas till 12 dagswärken. ibid. p. 302.

6 §.

"Hwar som bryter sig in i något rum, eller hus, til at stjäla, ändoch han alsintet finner eller tager; straffes första gången med nijo par spö, eller sju par ris. Sker thet andra gången; ware twegildt. Kommer han tridje gången åter; plichte med tjugu sju par spö, eller tjugu ett par ris, och fjerde gången med trettijo sex par spö, eller tjugu sju par ris. Hafwer han ock tå något stulit; plichte therföer särskilt, som förr sagdt är."

P. St. Sker inbrottet nattetid, och wåldswärkaren såras eller dräpes, XL: 7 MB. Tjufwaböter, XL: 1 MB.

S. F. Den som bryter sig in att stjäla, straffes efter 40 Cap. 6 §. MB, antingen inbrytandet skedt med större eller mindre wåldsamhet, eller med list och behändighet. 1741 den 29 Januarii, KB. Jusleen, p. 76, ehwad inbrottet skedt genom wägg, golf, tak, prot, dörr, lucka eller fönster, gång öfwer eller genom plank eller annan stängsel, eller någon uppdyrkar, uppbryter, eller på annat wåldsamt eller listigt sätt öppnar skåp, kista, skrin eller mera dylikt. 1745 den 20 Dec. KF. MW. 3 T. p. 2246. Om någon, som brutit sig in, tillika snattat, bör han gälda det åter, och böta hälften af wärdet, och andra gången fulla wärdet. 1746 den 1 Julii, KB. Jusleen, pag. 168. Den, som första gången begår inbrottsstöld, skall straffas med 9 par spö för sjelfwa inbrottet, jämte kroppspligt efter lag, i mon af tjufnadens wärde, och för den, som andra gången därmed beträdes, straffet ökas med twänne års Fästningsarbete; hwarförutan den brottslige bör hwarje gång, efter lag, undergå uppenbar kyrkopligt; men då brottet tredje gången föröfwas, bör det med dödsstraff beläggas, samt ransakningen och domen Öfwerdomarens pröfning underställas. 1773 den 1 Apr. KB. Ugglas, 2 T. p. 162. Är det qwinna, afstraffes första gången för sjelfwa inbrottet med 7 par ris, och dessutom särskilt för stölden, enligt lag, efter tjufnadens wärde, hwilket för inbrottet och stölden sammanlagde risslitande, likwäl icke får öfwerträda högsta kroppspligt; Och som 40 Cap. 3, 6 §§ MB. förmår, att för den, som stjäl andra gången, skall straffet, utom tjufnadens wärde, ökas för mann med 5 par spö, och för qwinna med 4 par ris, samt att när inbrott sker andra gången, bör sådant wara twegild; Så skall, utom denna, å andra gången öfwad stöld och inbrott, i lag utsatte tillökning, den brottslige dömas till 2 års arbete, mannen på någon Kronans fästning, och qwinnan, antingen wid något Rasp- och Spinnhus, eller annan arbetsinrättning, sådan, som den i hwarje landsort kan wara att tillgå. 1773 den 30 April, KB. ibid. p. 166. Det i 1773 års Kongliga Bref utsatte dödsstraffet, för tredje resan inbrottsstöld upphörer, och skall i det stället tjuf, som genom inbrott tredje gången stjäl, ehwad det är litet eller mycket, lifstidsarbete åläggas. 1782 den 25 Januarii, KB. ibid. 3 T. p. 257. Alle tull- och accissedlar, då de ej widare tjena godsägare till rättelse, skola läggas in i de wid hwarje tullport, torg och hamn i staden och äfwen wid Bergstullar upprättade lådor, eller af tullbetjente upphämtas. Desse lådor skola wara föresedde med twänne olika lås, därtill den, som Tullkamaren förestår, och någon annan ledamot i AccisRätten, bör hafwa hwar sin nyckel; och skola sedlarne 3 gångor om året därutur tagas, att wid räkenskapernes öfwerseende nyttjas. Bryter någor upp dessa lådor, och tull- och accissedlar därifrån borrttager; straffes efter 40 Cap. 6 §. MB. 1776 den 19 Sept. Kongl. Landt. St. 15 Cap. 7 §, MW. 10 T. p. 689. Sedan Recruten N, för delagtighet i den stöld af hö, till 2 R:dr 32 ss:s wärde, som å en KamarRådet N. tillhörig, och under dess wid N. Tull belägne Egendom lydande äng, blifwit föröfwad, sedan det däromkring warande plank blifwit sönderbrutit, af GeneralKrigsRätten blifwit dömd, såsom för begången inbrottsstöld; Så förklarade Kongl. Maj:t, att nämnde Recrute, till det i 40 Cap. 6 §. MB. å inbrott i något hus eller rum, stadgade straff icke kunde fällas, utan borde han, likmätigt 43 Cap. 1 §. MB. jämnförd med KB. den 1 Maij 1745, böta det stulna höets sexdubbla wärde med 16 Riksdaler, samt därefter undergå en söndags uppenbar kyrkopligt; men i brist af botum, afstraffas med 8 dagars fängelse wid watn och bröd. 1796 den 11 Martii, Kongl. Resol. Norell. pag. 152. I anseende till Sjömannen C. J. K, som begådt inbrott, men icke tillika stulit, förklarades den honom, jämte 9 par spö, ådömde uppenbara kyrkopligt, hafwa warit obehörig. 1788 den 19 Maij, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till G. H. R. Stjäl eller snattar någor där han på wakt commenderad är, eller ifrån sin Förmann inom Regementet, eller ifrån sin kamerat, eller ifrån fänslad person; straffes första gången med 9 par spö. Sker det andra resan; ware twegilt, och arbete 2 år å fästning, samt pligte dessutom hwarje gång med spö, efter det stulnas eller snattades wärde. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 8 Cap. 7 §. Har wid något af ofwanberörde tillfällen, stöld eller snatteri skedt genom inbrott, eller ur ficka; straffes tjufwen, då han ej lif mister, därföre tillika, efter hwad Lag och Författningar i dessa delar stadga. ibid. 8 §. Eho, som utur fickor stjäl, litet eller mycket, skall utom den i lagen stadgade kroppspligt, uträknad efter tjufnadens wärde, afstraffas, mannen med 10 par spö och qwinnan med 8 par ris; Och om någor flere gångor därmed warder beträdd, så skall så wäl mann som qwinna, ställas wid en påla i halsjern att skämmas en timma, och därefter, med spö eller ris, som ofwanberördt är, utan skonsmål afstraffas. Skolandes de, hwilke uti gerningen gripne warda, fastän de icke gittat densamma fullborda, för blotta tillbudet, lika straff, son nu stadgadt är, undergå, samt brottet wid alla tillfäellen wara urbota, och ej med penningeböter försonas. 1766 den 2 Dec. KF. MW. 8 T. p. 7427.

Anm. Af orden i 40 Cap. 6 §. MB. rum eller hus, skulle kunna slutas att den, som under bar himmel begeck inbrott, t. ex. om å en på åkedon liggande tilläst kappsäck eller coffert, låset frånbröts eller uppdyrkades, och stöld begicks, icke borde straffas för inbrottsstöld. Om någon, som hyrer rum och bor däri gemensamt med annan, bryter sig in igenom fönster eller dörr, och stjäl ifrån hyreskameraten, synes straffet för inbrottsstöld ej böra äga rum, emedan dörren eller fönstret icke hörde någon af dem enskilt till: annan sak torde det blifwa, om han bodt utan hyra. Stjäl någon nyckeln, och därmed sedan uppläser dörr eller kista, tyckes af orden list och behändighet i KB den 29 Jannuarii 1741, kunna slutas, att han bör straffas, såsom för inbrottsstölld. Ingressen till Kongl. Förordn. den 2 Dec. 1766, MW. 6 T. p. 7427, där det såsom anledning uppgifwes, att löse och wanartige personer sig samlat på torg, i Banquens förmak, posthusgången och kyrkor, wid begrafningar eller andra tillfällen, och af den därigenom förorsakade trängsel sig betjent, att ur fickor stjäla penningar och anra persedlar, swarar icke emot beslutet, där icke blott för stöld ur fickor i trängsel, utan för fickstöld i allmänhet, straffet utsättes. Detta tyckes Kongl. Swea HofRätt sjelf hafwa insett, då, uppå Spinnerskan C. L:s däröfwer anförde beswär, att Stockholms Stads KämnersRätt, för det hon från Sjömannen J. B, den hon händelsewis å gatan anträffat, utur fickan stulit en röd Saffians Taskbok af 24 ss:s wärde, med däri förwarade En R:dr 40 ss. Riksgäldssedlar, under åberopande af 40 Cap. 1, 6 §§. MB, samt Kongl. Förordningen den 2 Dec. 1766, såsom för första resan öfwad ficktjufnad, henne i ena bot dömt till 10 par ris och en söndags uppenbar kyrkopligt, Kongl. HofRätten, medelst sitt utslag den 5 Augusti 1801, förklarade 1766 års åberopade Kongl. Förordning till detta mål icke wara lämpelig, utan skulle Spinnerskan C. L, med stöd af 47 Cap. MB, böta hälften af det snattades wärde En R:dr 8 ss, undergå 3 dagars fängelse, samt därefter skriftas och aflösas. Det wore en wälgerning emot mennskligheten, om wederbörande Öfwerdomare, enär de förmärka stridighet i någon Konglig Författning sig förete, genast hos Lagstiftaren sådant i underdånighet anmälde till rättelses winnande, eller om de tilltrodde sig sjelfwe kunna rätta misstaget, sådant wärkstälde igenom allmänna tryckta Kunngörelser och Uniwersaler till underlydande domare, men icke medelst särskilte utslager i förekommande mål. I synnerhet är detta angelägit i anseende till de mål, som icke underställningswis, utan igenom beswär hos Öfwerdomaren fullföljas. Om Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt med dess Förordning af den 2 Dec. 1766 warit, att endast de, som i trängsel utöfwade fickstölder, skulle straffas med 10 par spö eller 8 par ris, huru månge, som icke förstått, att i UnderRättens utslag söka ändring hos de 4 Kongliga HofRätterne, hafwa icke, med förlust af deras existimation i samhället, nödgats blotta sina kroppar och mista sin hud för ett brott, som en annan blott med några dagars fängelse fått umgälla; men äfwen denne har därigenom blifwit lidande, att han ifrån dagen då Underdomaren dömde, och intilldess Öfwerdomstolens utslag blifwit fattat och expedierat, måst uthärda en längre fängelsetid än wederbordt. Jämnför härmed den här ofwanföre p. 145–147 införde händelsen. Till bewis huru lätt för öfrigt de påtageligaste skriffel, äfwen i Kongl. Författningar, oanmärkt kunna passera, kan läsas 85 §. i Kongl. Resolutionen på Allm. Besw. den 17 Aug. 1762, MW. 7 T. p. 5378, där, alldeles i enlighet med den tryckta Författningen och dess Concept, som i Kongl. RiksArchivo förwaras, inom 17 rader på 3 ställen nämnes kakelugnswed och kakelugnar, i stället för kalkugns wed och kalkugnar, samt en efterwerld skulle däraf kunna taga sig anledning att tro, det Gottland på 1700talet beboddes af idel jättar, emedan den enkla kakelugnsweden till eldande af deras kakelugnar, borde wara Tre och en half alnar lång. Jämnför Lagf. Bibl. 2 T. p. 161. Högste Domstolens Protocoll den 25 Maij 1789, lämnar upplysning om ett inbrott, wärkstält i helt olika ändamål än de wanliga. Wid undersökning om anledning till den eldswåda, som år 1788 öfwergeck Hans Excellence RiksMarskalken Grefwe Bondes å Kihlsäters gård befinteliga Bibliothekshus, hwarigenom det, jämte därwarande bokförråd till 130000 daler K:mts wärde, uppbrunnit, yppades det, att en Bondedräng, om 17 års ålder, flere resor sommartiden samma år, genom ett af honom sönderslagit fönster uti därwarande boksamling sig sysslosatt, däraf åtskillige böcker och andra till Bibliotheket hörande persedlar hemtagit, hwilka böcker han, efter det de af honom hemma blifwit genomläste, stundom till Bibliotheket återburit, men hwaraf, då han häktades, åtskillige, till ett wärde af 38 R:dr, hos honom funnits. Sidsta gången nämnde Bondedräng i förrberörde afseende, med upptändt ljus sig i Bibliotheket uppehållit, hade genom hans owarsamhet elden, korrt efter hans borrtgång, uti Bibliothekshuset kommit lös. I England är dödsstraff utsatt för inbrottsstöld, och igenom särskilde Förklaringar stadgat; 1:o, att det war lika, om inbrottet och tjufwens ingång skedt på olika tider, t. ex. hålet den ena natten och ingången den andra; 2:o, om det skedt igenom ingång genom skorsten, medelst rutas eller fönsters sönderslående eller lossande, dyrk, falsk nyckel, eller riglars lossande; 3:o, om någon klappat på porten och wid dess öppnande, den klappande ingått i huset och begått stöld, under förewändning, att uppsöka någon rymmare eller missgerningsmann; 4:o, om en betjent ingått i husbondens kamare, för att stjäla, eller den, som gästade i ett Wärdshus, begått stöld i sin grannes rum; 5:o, om någon betjent, i samråd med en tjuf, låtit honom nattetid inkomma i huset, borde de bägge straffas lika med inbrottstjufwar; 6:o, om nattetid allenast en del af kroppen inkommit, t. ex. en hand med krok eller annat tjufredskap; 7:o, om någon tiggt med wäpnad hand; 8:o, om någon låtit inlåsa sig i ett hus och brutit sig ut nattetiden. Blackstone, 16 Cap. 2 mom. Kejser Justitiani Påbud, att lifsstraff eller lemmars stympande icke skulle wärkställas för andra stölder, än då wåld nyttjades, med eller utan wapn, i hus, på resor eller till sjöss, utmärker nogsamt, att äfwen andre stölder före hans regering med lemstympning blifwit afstraffade. "Pro furto autem nolamus omnino quodlibet membrum abscindi, aut mori, sed aliter eum castigari. Fures autem vocamus, qui occulte et sine armis hujusmodi delinquunt. Eos vero qui violenter aggrediuntur aut cum armis, aut sine armis, in domibus aut itineribus, aut in mari, poenis eos legalibus subdi jubemus." Novell. 134, Cap. 13. Enligt Franska Brottmålslagen, anses stölder, begångne genom inbrott, stegar eller falska nycklar, inom hus, med 8 års arbete i jern, hwilket ökas med 2 år, däräst tjufwen sjelf förfärdigat de falska nycklarne, eller inbrottet skedt nattetid; tjufwen, antingen warit gäst eller betjent i huset, haft flere med sig i följe, eller blifwit träffad med mordgewär. Om det skedt utom huset på port, fönster o. s. w. i afsigt att mörda eller stjäla, straffas den brottsliga till döden, änskönt uppsåtet icke blifwit wärkstält. Code Pénal, 179–185, 729 §§. I 159:de Art. af Kejser Carl den 5:s Peinl. Halsg. Ordn. anses stöld, begången genom inbrott, eller genom steges nyttjande, eller då tjufwen haft på sig mordiska wapn, med lika straff, hwilket äfwen öfwerensstämmer med 2 T. 20 Afd. 1157, 1163, 1167 §§. i Preusiska Lagen. Medelst 4 §. i Kongl. Danska Förordningen den 20 Febr. 1789, är för inbrottsstöld utsatt spöslitande och fästnings- eller tuckthusarbete på lifstid. Både i Franska och Preusiska Brottmålslagarne är mindre straff utsatt, om inbrottet sker i obebodt hus. Code Pénal, 180, 183, 185 §§, Preus. L. 2 T. 20 Afd. 1169 §.

7 §.

"Bryter tjuf sig in genom fenster, eller eljest i gård och hus om nattetid, och får sår, eller warder dräpen; ware ogildt. Sätter han sig til motwärn, ehwad thet är natt, eller dag, ware lag samma. Gjör han them skada, som sitt wärja wilja; ligge i tweböte, och plichte thertil för hemfridsbrott."

P. St. Sker dråp i nödwärn, XXII: 1, XXVI: 4 MB. Ställer sig missgerningsmann till motwärn och dräpes, XXV: 1 MB, eller dräper, XX: 10 MB. Huru i såra- och lytesmål bötes, XXXIV, XXXV Cap. MB. Böter för hemfridsbrott, XX: 1, 2, 4 MB.

S. F. På Konungens befallning kunngjordes, att eho som warse blef någon tjuf komma igenom ett fönster, eller eljest wåldsammeligen inbryta sig i något rum, skulle hafwa frihet, att skjuta honom för hufwudet, där han eljest intet förmådde honom att gripa och fasttaga, allenast därpå noga akt gåfwes, det en slik extremitet icke blefwe brukad i oträngt mål. 1701 den 17 Julii, Öfwerståth. Kunng. Lagerström, 2 T. p. 161.

Anm. I Preusiske Staterne anses stöld, som nattetid begås, med högre straff, änskönt wåldsamhet icke därjämte föröfwas. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 1148 §, hwilket äfwen sträckes till dem, som öfwer natten låta sig inläsa i husen. ibid. 1166, samt om någon å öppen landswäg, eller i Gästgifwerierne stjäl de resandes coffertar, kappsäckar och andra tillhörigheter. ibid. 1178 §. Angående England och Frankrike, se ofwanföre 40 Cap. 6. §. pag. 543, 544.

8 §.

"Tager annar man tjufwen, än then, som rätter målsägande är, eller godset wårda borde; tå äger han tjugonde penningen af alt, thet tjufwen ther hade med sig, som hans egit war."

P. St. Bastas eller bindes oförwunnen, XX: 7 MB. Finnes stulit gods å färsk gerning, LII: 1 MB.

S. F. Den, som upptäcker någon tjufnad, må i det fallet, då ägaren till den borrtstulna summan eller waran, icke förut någon belöning därföre utfäst, wara berättigad till 20:de delen af den dymedelst återstälde summans eller warans wärde. 1766 den 3 Junii, KB 4 mom. Ugglas, 1 T. p. 217. Den, som upptäcker och bewisar tillgrepp, tjufnad eller försnillning af Kronans medel eller tillhörigheter, till högre belopp än 3 Riksdaler 16 skillingars wärde; skall i belöning undfå 10 Riksdaler, hwilka Kronan förskjuter, och af den brottsliges egendom böra ärsättas. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 8 Cap. 6 §.

Anm. Herr Professoren Solander i 3:dje forrtsättningen af sina strödde beswarade lagfrågor, pag. 19, förklarar det icke wara lagstridigt, att gildra för tjufwar, så att de allenast fasthållas, på det man må kunna se och känna igen dem, och de så mycket lättare öfwertygas; men det wara straffbart, att så gildra, det de taga skada till lif eller lem hwarpå han såsom exempel anförer, att för längre tid tillbaka, en person, som ofta mistade jern utur sin bod, till att utforska hwem honom det afhände, upprättat twänne gilder, där det war lättast, att sig i boden inbryta, samt på det ena gildret satt en pistol, laddad med kula, och på det andra en bössa, laddad med hagel: om natten därefter hade den, som ärnade stjäla, sig infunnit, och så snart han fådt hufwudet inunder syllet, och därwid kommit att röra wid gildret, bössan gådt löst och skjutit tjufwen för hufwudet, så att han strax dödt, hwarföre Gildraren blifwit dömd, att pligta full mannsbot, oansedt han betygat, det hans tanka alldrig warit att skada tjufwen till lifwet, utan blott till någon lem. I England anses det för brott emot allmänna rättwisan, att fordra belöning af ägaren, för tillrättaskaffande af tjufgods. Under Konung Georg den I:stes regering, riktade sig flere tjufband därigenom, att de återstälde tjufgods, emot dryga arfwoden, åt ägarne, som då upphörde med all widare ransakning. Den namnkunnige Jonathan Wild, hade under sitt befäl en Corps af wäl öfwade tjufwar: det stulna tillstäldes honom, som återlämnade det åt ägaren emot halfwa wärdet. Till förstörande af denna dristiga plundringsmethode, stadgade Konung Georg den I:ste i 11 Cap. af sitt 4:de Statut, att den, som emottog belöning för tjufgods återställande, skulle straffas lika med sjelfwe tjufwen, däräst han icke yppade tufwen, medelst hans befrämjande till arrest, samt witnade emot honom under ransakningen. Wild forrtfor det oaktat med sin handtering, men blef omsider, i följd af Statutet häcktad och hängd. Blackstone, l. c. 10 Cap. 8 mom.

9 §.

"Wil ej målsäganden sjelf anklaga tjufwen för Rätta; käre tå then, som å Konungens wägnar kära äger, och njute målsägande rätt."

P. St. Huruwida förlikning gäller i brottmål, XX: 4 RB. Will rätter målsägande ej åkära brottmål, LIII: 2, LV: 6 MB. I: 1 Str. B. XXXII: 1 RB.

10 §.

"Hwilken med wilja släpper tjuf, och honom utur wägen skaffar, sedan han gripen och fängslad är; plichte som i StraffBalken, och förr i thenna Balk urskils."

P. St. Släppes fånge med wilja lös. XIX: 1 MB. Om waktkarl släpper honom af försummelse eller wangömo. XIX: 3 MB. Hyses missgerningsmann, LXI: 4 MB.

Anm. I hela StraffBalken finnes ingen §, som utstakar answar om missgerningsmann släppes lös, sedan han blifwit gripen och fängslad. Wäl stadgas i 1 Cap. 1 §. Str. B. 20 dalers bot för den, som lägger missgerning neder och därå ej kärer; men det är hel annan sak.