Phil. 1: 29. Col. 2: 12. 2 Thess. 3: 2, 3. Ebr. 12: 2. Jac. 1: 17. Och i synnerhet den Heliga Andas, 1 Cor. 12: 3. Ty kallas hon en Andans frukt, Gal. 5: 22. En sådan gåfwa, Eph. 2: 8. Som af Gudi både begynnes, förökas och fullbordas, Phil. 1: 6; cap. 2: 13. 2 Thess. 1: 11. Jemför Marc. 9: 24. Luc. 17: 5. Medlet hwarigenom tron werkas, är Evangeliska ordet om Christo, antingen predikadt, hördt, eller eljest med andakt läst och betraktadt, Rom. 10: 17. Joh. 17: 20. 1 Cor. 1: 21. 2 Cor. 4: 6. (Uti hwilket Christus med sin förtjenst, är den rätta grunden, 1 Cor. 3: 11.) Samt det synliga ordet, de heliga Sacramenten, Rom. 4: 10. Col. 2: 12. Tit. 3: 5. Joh. 3: 5. Eph. 5: 26. Medelpersonerna är predikoembetet, 1 Cor. 3: 5. Tron består af trenne stycken: (1) Af kunskap om det oss till saligheten nödtorftigt är att weta, Rom. 5: 10, 14. Job 19: 25. Es. 53: 11. Joh. 17: 3. Fördenskull hafwer tron i Skriften sådana olika namn, som kunskap uti sig innebära, Luc. 1: 77. Rom. 16: 25. Eph. 3: 3. Col. 1: 26. 1 Cor. 1: 24; cap. 2: 6, 7. 1 Tim. 2: 4. 2 Tim. 3: 7. Tit. 1: 1. (2) Sedan af ett wigt samtycke, att man icke allenast wet, hwad till saligheten nödigt är, utan ock håller det utan att twifla för en gudomlig sanning, Rom. 4: 20, 21. Ebr. 4: 2. Joh. 8: 24; cap. 11: 27, 42; cap. 16: 27. Ap.G. 8: 37. Detta bifallande kallas eljest trons lydnad, Rom. 1: 5; cap. 16: 26. (3) Sist af en hjertlig förtröstan på Fadrens allmänna nåd och saliggörande wilja, och Jesu Christi allmänna dyra förtjenst, hwilket den botfärdige syndaren genom tron trösteligen emottager, Joh. 1: 5, 12; cap. 17: 8. Rom. 5: 17. Gal. 3: 14. Luc. 8: 13. Ap.G. 8: 14. Jac. 1: 21. Ap.G. 10: 43. Och sig helt tillegnar, Job 19: 25. Högaw. 2: 16. Joh. 20: 28. Gal. 2: 20. Luc. 1: 47. Es. 53: 4. 1 Cor. 1: 3, 4. Utan att twifla, Rom. 4: 19, 20. Ebr. 11: 1. Och frimodigt, Eph. 3: 12. Ebr. 11: 1. 1 Joh. 5: 13, 14. Ebr. 4: 16; cap. 10: 22. Genom tron allena på Christum blifwer menniskan rättfärdig och salig, 1 Mos. 15: 6. Es. 53: 11. Marc. 16: 16. Luc. 1: 45; cap. 8: 48. Joh. 5: 24; cap. 17: 3, 20, 24. Ap.G. 13: 38–40. Rom. 3: 24, 28; cap. 4: 3; cap. 5: 1; cap. 10: 10. Phil. 3: 9. 1 Pet. 2: 6. Ebr. 4: 2. Dock gör oss tron icke rättfärdiga såsom genom wår förtjenst, ty uti rättfärdiggörelsens och wår salighets werk är hon satt twärt emot förtjensten, Rom. 3: 24, 25, 28; cap. 11: 6; cap. 4: 4, 5. Gud tillbjuder alla menniskor tron, efter han alla predika låter, Luc. 24: 47. Ap.G. 17: 30. Men att icke alla genom ordet bekomma tron, dertill äro menniskorna sjelfwa skulden, Ap.G. 7: 51; cap. 14: 4, 6. Matth. 23: 37. Trons omedelbara werkan: en nådig syndernas förlåtelse, Ap.G. 10: 43. Barnaskapet, Joh. 1: 12. Rättfärdigheten, Rom. 4: 5; cap. 10: 4. Föreningen med Christo; samwetets frid, Rom. 5: 1. Andans wittnesbörd, cap. 8: 16.
Om trons medelbara werkan, Rom. 5: 3, 4. 1 Joh. 5: 4. Gal. 5: 6. På det wår tro må blifwa emot djefwulens listiga anlopp fast ståndande, som oss till förtwiflan bringa will, måste wi städse betrakta trons rätta grundfäste, som är Guds öfwerswinneliga och omätliga nåd och barmhertighet, 2 Sam. 24: 14. 1 Joh. 4: 16, 17. Jer. 31: 20. Os. 11: 8, 9. Ps. 30: 6. Ps. 117: 2. Es. 54: 7–10. Micha 7: 18, 19. Rom. 5: 21. Christi oändliga förtjenst, Ap.G. 20: 28. 1 Joh. 1: 7. Es. 43: 24; cap. 53: 4—6. Joh. 1: 29. Rom. 5: 8–10. 2 Cor. 5: 19–21. Gal. 3: 13. Col. 2: 13, 14. 1 Pet. 2: 24. 1 Joh. 2: 1, 2. Ebr. 5: 7–9; cap. 7: 24, 25; cap. 9: 14, 24; cap. 10: 14. Uppb. 1: 5. Christi stora kärlek, Joh. 6: 37. Matth. 11: 28. Luc. 15: 4. Es. 65: 2. 1 Tim. 1: 15, 16. Evangeliska löftenas allmängiltighet, Ps. 145: 8, 9. Hes. 18: 23, 32. 1 Tim. 2: 4–6. 2 Pet. 3: 9. 2 Cor. 5: 14, 15. Guds gudomliga löfteseds fasthet, Rom. 3: 4. 2 Tim. 2: 13. 4 Mos. 23: 19. Hes. 33: 11. Joh. 5: 24; cap. 8: 51. Ebr. 6: 16–18. 1 Joh. 5: 10. Den Heliga Andas wittnesbörd i wåra hjertan, Rom. 8: 16. Gal. 4: 6. 1 Cor. 2: 12. 2 Cor. 1: 21, 22. Eph. 1: 13; cap. 4: 30. 1 Joh. 5: 9. 2 Cor. 13: 5. Bönhörelsens wisshet, Matth. 18: 19; cap. 21: 22. Joh. 16: 23.
Om en sannskyldig lefwande tro och dess kraftiga werkan, Uppb. 1: 2. Hab. 2: 4. Matth. 8: 13; cap. 9: 22, 29, 30; cap. 15: 28; cap. 17: 20; cap. 21: 22. Marc. 5: 34; cap. 10: 52; cap. 11: 22; cap. 16: 16. Luc. 5: 20; cap. 18: 42, 43. Joh. 1: 12; cap. 3: 15, 16, 36; cap. 6: 35; cap. 7: 38; cap. 8: 31; cap. 11: 25; cap. 14: 12; cap. 20: 29. Ap.G. 3: 16; cap. 10: 43; cap. 15: 9; cap. 16: 31. Rom. 3: 22; cap. 4: 3; cap. 5: 1. Gal. 3: 8. Eph. 2: 8. Ebr. 11: 1, [et]c. Jac. 1: 6. Jemwäl om en död tro handlas, Matth. 7: 21, 22. 1 Cor. 13: 2; cap. 15: 2. Åtskillnaden dem emellan, Jac. 2: 14, 20, 26. Gal. 5: 6. De swaga i tron skall man upptaga och icke förarga, Gal. 6: 1. Rom. 14: 1, [et]c. Tron sällsynt i yttersta tiderna, Luc. 18: 8. Tron är föreningsbandet med Christo, Eph. 3: 17. 1 Cor. 6: 17. Os. 2: 19, 20.
Trolldom, strängeligen förbjuden, 5 Mos. 18: 10. 2 Kon. 17: 17. Micha 5: 12. 3 Mos. 19: 31. Ap.G. 18: 16.
Trolldoms lekamliga straff, 2 Mos. 22: 18. 3 Mos. 20: 6, 27. Dess ewiga straff, Gal. 5: 20: Uppb. 21: 8; cap. 22: 15.
Träta, Trätsamhet. En wederstygglig synd som kommer mycket ondt åstad, och som man fly bör, Ords. 10: 12; cap. 17: 19; cap. 20: 3. 1 Cor. 3: 3; cap. 11: 6. Gal. 5: 20. Jac. 3: 15–17. Matth. 5: 24, 25. Rom. 13: 13. Tit. 3: 2. Ords. 29: 22.
Trätsamhet beskrifwes, Ords. 6: 12–19; cap. 15: 18; cap. 18: 6—8; cap. 26: 24.
Tunga; jemför Tal, Baktal, Tysthet. Död och lif i tungornas wåld, Ords. 18: 21. Kommer ondt åstad, cap. 28: 16. Ty bör man henne styra, 1 Pet. 3: 10. Ps. 34: 14. Ords. 4: 24. En ond tungas beskrifning; och huru skadlig hon är, Jac. 3: 5–12. Ps. 140, [et]c. Hwad tungan talar måste komma af Gud, Ords. 16: 1. Hot och straff emot onda tungor, Ps. 52: 4–7. Ords. 17: 20. De christna måste beflita sig om en nyttig och sannfärdig tunga, Ps. 15: 3. Ords. 13: 3; cap. 24: 28; cap. 29: 20. Pred. 5: 2. Matth. 5: 37. Eph. 4: 29. 1 Pet. 3: 10.
_876.jpg&oldid=344325){kind=link}