Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 203
| ← Cap. om N. malms Västra Del. |
|
Cap. om Norra Broarne. → |
III CAPITLET.
Om Norre Malms Östra del, eller Östra
Malmen fordom kallad.
§. 1.
Östra delen af Norre malm, hade af ållder ett annat utseende än nu. Ladugårdslands- eller Packaretorgs-viken, som den nu kallas, gick upp till lilla trägårds-gatan på ena sidan, samt till gamla Ladugårdslands-bron på den andra. Blasie-holmen nu i Syd-Väst förenad med fasta landet, var då derifrån skild, medelst ett utlopp af Norre ström, Näckeström kalladt, förbi Arsenalen och Kungs-Trägården, neder i Packartorgs-viken. Ifrån Brunsviken sträckte sig en arm, öfver nu varande Roslags tullgården, igenom Ingemars-Hofs ängarne, in uti Träsk-sjön, och vidare åt Träsk-torget, qvarteret Sumpen, under gamla Ladugårdslands-bron till Packartorgs-viken; hvilken rännil eller vattudrag, skilde Ladugårdslandet ifrån Norre malm och öppnade en båtfart, emellan Brunsviken, (som den kallades 1499), Norre ström och Saltsjön; som förmenes hafva blifvit kallad: Kattrumper-Sjön, i anseende till dess långa och krokuga gång. Häraf är förmodeligen Kattrums-Tullen, som Roslags-tullen blifvit kallad, och Rumpenäs, som efter Cantz. Rådet Berchs anteckningar, anmärkes 1452 hafva varit en tomt, Östan vid S. Örjans gård, omkring Johannis Kyrkogård, besagde Spetal tillhörig; hvilken på lifstid borrt-arrenderades, med villkor, att Spetalet sedan skulle få behålla åbyggnaden.
Denna farled är nu igenfylld; och ehuru spår dertill ännu finnes, samt gamla mäns berättelser derom, som långt för detta intygat, att man i deras barndom, med små båtar rodt på Ingemarshofs ängarne och der fiskat; hvartill kommer att åtskillige järnringar, af större slaget, funnits qvarsittande, uti de Västra bergen, vid Träsket, nedanför den så kallade nya vägen, som synes vittna, att man der fordom hamnat med farkoster[1]; hafver dock denna båtfart, blifvit bestridd; icke såsom omöjelig, om vattuminskningshypothesen antages; men af den grund, att Träsket och Ingemarshofs ägor, förmenes vara högre belägne, än både Brunsviken och Saltsjön; hvilket dock genom afvägning, icke blifvit utrönt; och att Norra malmen 1649 icke varit bebyggd längre upp, än till Kammakare-gatan och Brunkebergs Capell, och båtfarten således, icke synnerlig angelägen eller nödvändig, att för Transportens skull, genom konstens tillhjelp, befordras. Denna farled blifver således ansedd, såsom ett aflopps-dike, ifrån det högre belägne Träsket och Kattrumpersjön, såsom ett namn, hvilket endast skall blifvit Träsk-sjön tillagdt.
På den af Wittingh i Jacobs minne bifogade Charta, är hela denna farled, ifrån Saltsjön allt intill Brunsviken utmärkt, med åberopande af gamla Chartor och Palmsköldske samlingarne om Stockholm, i Upsala Bibliothek förvarade.
På en annan Geometrisk deliniation, öfver den afbrände Norremalms Östra och Västra del 1686[2], är denna vattuledning ifrån Packar-torgs-viken ända upp, förbi Häckelverket, intill Träsket marqverad, till 10 alnars bredd, efter Scalan, med tvänne broar deröfver; den ena midt för Bergsgränden, och den andra åfvanför qvarteret lilla Italien och Häckelverket. Packar-torget är på denna afritning en reguliere fyrkant, viken i en rät linia med pålverk, till 150 alnars längd, midt för Hamn-gatan och Smålands-gränden. Öfre delen af torget var intagit af Stadens Material-gård. Man har velat nämna detta, i synnerhet angående viken och vattuledningen; för att visa, huru utseendet deraf, på något mera än 100 år blifvit förändradt; och huru det för ännu 200 år tillbaka, ifrån den tiden, icke kan bedömas, efter hvad det nu är. Om man öfver detta vattudrag, hade en tillförlåtelig Charta; kunde icke allenast möjeligheten, utan ock verkligheten, af den i fråga varande communication, emellan Brunsviken och Salt-sjön ådagaläggas; hällst man icke eller gerna torde kunna bestrida, att vattnet den tiden, stådt högre än nu.
Till upplysande af detta ämnet, förtjenar här intagas hvad Öfverståthållaren Gyllenstierna, uti skrifvelse till K. M:t af d. 3 Julii 1686 angående medel till vidare eldsvådas förekommande, anfört rörande Träsket och Brunsviken.
”Det har E. K. M:t år 1669, i nåder gifvit och förundt Staden, till Manufacturernes inrättande, den gamla repare-banan, med de der befinteliga hus, vid gamla Ladugårds-bron; hafvandes E. K. M. på den orten, enkannerligen haft afseende, till det stående vattnet i Träsket, som till Färgeri skall vara tjenligt, och att detta är strax vid sjön
belägit, derifrån allt afföras kan; sedermera har Borgmästaren De la Vallée författat en dessein öfver Brunsviken, huruledes den skall kunna ledas uti Träsket och således samma reparebana förbi och ända genom Norremalm till Salt-sjön; hvilket förslag E. K. M. har i förleden Höst låtit communicera Dess Cammar-Collegium, att gifva sitt betänkande derutinnan. Såsom nu efter bemälte De la Vallées uppsatte Memorial, äro författade åtskillige stora nyttigheter, som igenom detta vattuledandet kunde tillflyta E. K. M., Staden och det allmänna bästa, i det man icke allenast kunde hafva friskt vatten i dess trägårdar och stall, utan ock i alla husen på Norre malm; utan skulle ock lända till manufacturernes märkeliga befordran, varandes desseinen nu så mycket beqvämligare att ställas i verket, som nu de husen merendels äro uppbrände, de der stodo i vägen; altså förmodar man i underdånighet: att E. K. M. allernådigst lärer befordra detta verket till fullbordan. Det kommer fuller Hännes M:t, E. K. M:ts högtälskelige Fru Moder, genom detta vattustannandet att mista några ängestycken vid Ulrichsdal; men som Hännes M:t deremot, kan hafva stora nyttigheter häraf; så underkastas E. K. M:ts nådigste behag, till förmå Hännes K. M:t, att gifva Dess nådiga Samtycke dertill; det man nu i begynnelsen och sedan ängarne äro afslagne, må stämma det ordinarie utloppet af Bruns-viken, då man strax får se, huru stor skada ängarne kunde deraf taga, och huruvida detta låter practicera sig; finner man då skadan vara för stor, och några svårigheter, till denna desseins fullbordan; så kunde man med ringa möda, åter öppna det förra utloppet, och låta vattnet gå af ängarne igän. Man förmodar att E. K. M:t sig detta verket, så mycket högre till nådig befordran, låter vara recommenderat, som detta profvet med ett ringa, efter De la Vallées förslag, nemligen högst 200 d:r S:mt står att göra; tagandes ock samma ängar alts ingen skada, att vattnet går öfver dem; utan blifva deraf fast bättre”[3].
Om nu besagde Communication emellan Salt-sjön och Brunsviken i de älldste tider varit practicabel; och den samma ännu af en De la Vallée 1686, blifvit ansedd möjelig, att i verket ställa; torde man väl böra medgifva, att vattnet i Brunsviken, som haft sitt utlopp vid Ålkistan; i den mån sedermera aftagit, att Communicationen med Träsket, derigenom blifvit afbruten; och att De la Vallées project, som förberört är, grundat sig på utloppets fördämning, för att genom vattnets stigande, kunna återställa ofta nämde vattuledning.
Härtill kan ännu läggas, hvad angående vattukonsten i Kungsträgården, blifvit anfört; att Karpdammarne vid Roslags-tullen, hade sitt vatten från Träsk-sjön, ännu 1702.
Att dömma om förhållandet nu, till sanna förhållandet, för 4 à 500 år tillbaka, gifver ett ganska opåliteligt utslag. Näckeström som var en gren af Norreström, finnes icke mer; trenne holmar i Norreström, som i gamla handlingar, tydeligen äro åtskilde, hafva blifvit gjorde till en; hela vattudraget ifrån Ulf-Sunda- till Riddare-fjärden, talar redan om ett förestående lika öde, med nu i fråga varande farled; innom 50 år, skall man blott på gamla Chartor, uppsöka Brunkebergs fordna läge; att förtiga mångfalldiga flere förändringar, som lära, huru osäkert det är, att dömma om förenämde vattuledning; utan tillgång till samtida handlingar och afritningar, som för så gamla tider tillbaka icke finnas; då knapt någon älldre lärer kunna uppvisas, än ifrån medlet af 16 årahundradet.
Den bro som vid vårens början 1739 aldraförst vid Packare-torget, till en genare communication med Ladugårdslandet, anlades; intygar, att man ännu af denna gamla canal, åtminstone velat draga den nytta, som af ett aflopps-dike, ifrån Träsket var nödvändig; i hvilket ändamål, gamla Ladugårds-bron och bron på Humlegårds-gatan, ännu fömodeligen underhållas. Denna rännil och Packartorgs-viken, som hafva ett stinkande vatten, hafva i senare tider blifvit för så vådelige och skadelige, för de kringboendes hälsa ansedde, att man tillstyrkt deras igänfyllande såsom en nyttig och nödvändig anstalt. (Odhelii tal om dödligheten i Stockholm).
§. 2.
Igenom den redan nämde gård- och gatu-refningen 1637—1640, som var nog alfversam, minskades gårdarnes antal, på den bebodde tracten; hvartill kom 1640 års vådeld, som lade hela Östra delen af Norre malm i aska. Ehuru svår och olyckelig den var för dem, som således misste sin egendom, var den dock mycket bidragande till N. Malmens och dess Östra dels ordenteligare indelning, i anseende så till gator, som qvarter och tomter. K. Regeringen gaf samma år d. 5 Mart. 1640, Magistraten tillstånd; att som en ny gata var lagd, genom Bysse-Skyttar-gården (Rännare-banan), på Norre Förstad, och några tomter vore öfverblefne på båda sidor; hvilka så väl vid samma gata, som alla andra nylagde gator, borde med hus och gårdar bebyggas; så ägde Magistraten, de samma att försälja; och skulle å dem, som närmast torget lågo, gode stenhus uppsättas. Den afbrände tomters åter uppbyggande, blef sedermera icke allenast företagen och fortskyndad; utan gaf ock omsider anledning, till Norra malmens indelande, i tvänne särskilde församlingar, som förut varit tillhopa i S. Clarae Kyrka: hvilket åter föranledde till S. Jacobs Kyrkas snara fullbordande.
§. 3.
Östra malmens eller S. Jacobs Församlingsgränsor, äro i beskrifningen om Kyrkan utmärkte. De utvidgades med sjelfva malmen 1670, då Stadsplanket eller staqvetet utflyttades; med den tracten, Öster och Norr om S. Johannis Kyrka, som kallades: Sanden, och nu nya vägen och Surbrunnen.
Om Regerings- och Smedje-gatornes bättre bebyggande, kan här tilläggas: att efter den, samma gator öfvergångne eldsvåda, d. 26 Sept. 1652, Drottn. Christina d. 12 Octob. s. å. gifvit Magistraten befallning, att tillhålla hvarje tomt-ägare, att uppbygga stenhus: och att de som dertill vore oförmögne, skulle tomterne försälja till andre, som det ville och kunde göra. Här må intagas en berättelse om flere eldsvådor, som öfvergådt Norremalm.
1689 d. 24 Jan. ifrån kl. 1 om natten intill middagen, afbrann Smedje-gatan på båda sidor, allt ifrån Nord-Västra ändan, intill Bergs-brunnen, och så mycket som byggdt var, emellan Brunkeberg och b:de Smedje-gata, ned till Regerings-gatan, der stenhusen på Västra sidan blefvo obrände; men trä-byggningarne inne i gårdarne afbrunno.
Den 20 Nov. s. å. brunno några qvarter på Norre malm, midt emot Barnhuset.
1690 d. 14 Mart. om natten, brunno åter på Norre malm 3 gårdar, för Secreteraren Mörlings Enka, Cammer. Wulf, och Styckgjutare-gården blef något skadd.
1691 d. 21 Nov. vid midnattstid, brann Herr Axel Sparres och Husgeråds-Mästaren And. Andersson Drakenstiernas stora stenhus, tvärt emot hvarandra, på båda sidor om gatan, inemot Kungsholms nya långa bro.
1693 d. 21 Decemb. brann sal. Gr. Axel Lilljes sköna stora hus vid Norremalms-torg, vid kl. 11 om natten.
1694 d. 12 Nov. emellan kl. 6 och 8 om morgonen brunno 2 gårdar i M:r Samuels gränd på N. malm i hörnet emot Gr. Gustaf Oxenstiernas träbyggning[4].
Sedan under särskildte articlar, Kyrkorne, Prinsessans Palais, Opera-huset, med flere allmänne och enskilte inrättningar, blifva omförmälte; bör ock här någre strödde underrättelser, om en del af de större husen och några private egendomar, meddelas. De kunna hvarken tillfredsställa andras fordran eller egen önskan; men den upplysning man derom af ägande rätts handlingar skulle kunnat erhålla; har antingen blifvit vägrad, eller och hafva sådane Documenter icke blifvit samlade och förvarade, utan genom vangömmo förstörde.
§. 4.
Castenhof eller bostellet för Chefen vid Kongl. Lif-Gardet, är en Staden tillhörig egendom; hvarom Magistraten vid frågans afgjörande, om hyra derföre, af Inqvarterings-Commissionen, lämnade den underrättelse: att det 1645 begynt byggas af Staden, till Kämners-Kammare på Norre malm, hvilken byggnad fortsattes till och med 1649, då kostnaden sig bestigit, till 12,210 d:r 3 ö. S:mt; att till samma byggnad år 1650, ytterligare åtgådt 9916 d:r 20 ö. S:mt; att Dr. Christinas Privileg. d. 9 Febr. 1650 utvisa, att Staden blifvit förundt upprätta, uti Norra Förstaden, ett särdeles hus (det nu varande så kallade Castenhofs-huset, som förmodeligen fådt sitt namn af Casten Hof, som der var Vinskänk), hvarest jämte Justitiens fortsättande, ett skänkeri af främmande drycker, skulle anställas; att sedermera eller 1664 d. 10 Mart. K. Carl XI. genom Nådig Resolution befallt, att Magistraten skulle utse och reparera ett hus, till vånings-rum för främmande Ministrar, hvartill K. M. äfven projecterat Stadens hus på Norre malm, sedan Kämners-Kammaren och fängelser, blifvit derifrån flyttade, samt att Staden skulle inlösa, det mindre huset vid torget, till Värdshus för Resande. Derefter 1680 har Öfverste Hastfehr, bodt uti Stadshuset på Norremalm, utan hyra; men 1694, hafva för de rum Öfversten då derstädes innehaft, 400 d:r S:mt, blifvit, under Borgerskapets contribution inräknade, hvilken summa allt till år 1762, blifvit till Staden erlagdt; då den öktes till 533⅓ d:r S:mt, som af Inqvarterings-Commissionen sedan blifvit betalte.
Ingen anledning finnes, att Castenhofs-egendomen, är vorden inköpt, till boställe vid K. Lif-Gardet, eller af sådane medel, som K. M. till dylika behof, skulle hafva beviljadt Staden; utan tillägga Stadens Privilegier, af åren 1456, 1557, 1579, 1636, 1655 och 1676, Staden att njuta och behålla, sina bodar, källare, hus, gårdar och tomter samt torn; och all den fördel deraf plägar falla och ökas kan.
Uti ytterligare infordrad förklaring, har Magistraten andragit; att Stadens Hufvud-böcker utvisa, att kostnaden på Castenhofs-huset, blifvit tagen af Stadens enskilte medel; hvilke alle, icke äro andre, eller af annan beskaffenhet, än sådane, som till allmänne behof blifvit Staden beviljade, dock utan att berörde dertill använde kostnad och utgift, sedermera är vorden Staden ersatt, eller någon öfverenskommelse derom gjord, enär huset blef till boställe inrymdt, utan som Protocoll. d. 23 Febr. 1680 visar; har Magistraten, till följe af K. befallning, angående inqvartering för Öfversten Hastfehr, då resolverat att betala för honom halft års hushyra, uti det då varande, så kallade Gr. Liljes hus, vid Norremalms torg; men då han måste derifrån afflytta, så ville Magistraten uppdraga honom logementer, på Stadshuset dersammastädes, hvilka emedlertid borde repareras, och skulle den förfallne hyran 800 d:r K:mt, betalas af Stadens Cassa. Att ifrån 1680 till 1694, ingen hyra för huset blifvit uppförd eller betald; synes deraf härröra, att någre inqvarterings medel, den tiden icke varit; utan att de blifvit 1688 d. 16 Julii, aldra först i nåder bevilljade; men att hyran ifrån 1694 och sedermera blifvit erlagd, anses vara derifrån kommit, att K. M:ts instruction, för Stads-Cammereraren, af d. 2 Febr. 1694 uttryckeligen befaller, att ingen må utan hyra, nyttja någon Stadens lägenhet; och emedan Inqvarterings-ordningen 1720 utsätter 1600 d:r K:mt för Öfversten af Lif-Gardet; ty har Inqvarterings-Commissionen, för Castenhofs-huset, betalt samma hyra till 1766[5].
Till Stadshusets reparation på Norre malm, der Kämners-Kammaren och dess fängelser vore; som ifrån långliga tider varit betäkt med näfver och bräder, och hvarpå en våning skulle byggas, till uppbörds-Contoir, anslogs 1695 en summa af 2666 d:r S:mt.
Bredevid Castenhof är för detta Leyelska huset; sedermera President. Baron Celsing tillhörigt.
Apotheket Lejonet vid torget och hörnet af Regeringsgatan, såldes af Borgmäst. Erich Rosenholm, till R. Rådet Johan Rosenhane d. 27 Julii 1660 för 5300 R:dr. År 1669 såldes det af Fru Brita Ribbing, till Apothekaren Dan. Roberg för 8166⅓ d:r S:mt och har sedan kommit till Lif-Medicus och Apothekaren Vertmüller, hvars Son, Doctor Vertmüller deraf nu är ägare.
Om det Kgl. Stallet på N. malm, hvars Östra del skänktes af Dr. Christina 1647, till Riksmarsken Gr. Jac. De la Gardie, varder vidare förmält, angående gamla Arsenalen; hvad åter Västra delen beträffar; så inhämtas af original donations-brefvet på Pergament, af d. 20 Junii 1647, att Dr. Christina skänkt den, till R. Rådet och Cantzlie-Rådet Gust. Oxenstierna Gabrielsson, Öster om Norremalms-torget, med den grund och tomt som b:de Stall, med sin fulla längd och bredd, var byggdt uppå, allt ifrån Norre gatun, neder till sjön; jämväl ock så mycket af den der hos liggande tomt, näst Väster om, som Kronan tillkommer, och andra ingen skälig praetension, på, hafva kunna, hvilkas rätt förbehålles: och skulle Herr Gab. Oxenstierna hafva magt och tillstånd att i possession taga, berörde Västra del af Kgl. stallet och derhos liggande tomt; så snart ett annat stall, på en annan ort, färdigt blef. m. m.
Om Generalen Baron Duvalls vid Malmtorgsgatan belägne hus, förmäles, att tomten 1645 af Dr. Christina blifvit skänkt, till Trompetaren Christ. Jordan. Huset afbrändes 1652. Tomten såldes till Kopparslagaren Ch. Sigell, gift med Borgmäst. Bunges Syster. Efter Sigells död 1675, köpte Bungen det af hans Enka, för 25,000 d:r K:mt. Ansenligen förbättradt och tillökt, inbördades det efter Bunges död 1696, af hans Måg, Assessor Kalling, för 40,000 d:r K:mt. Det ägdes sedan af R. Rådet Pehr Kalling; och kom genom köp, ifrån Landshöfdingen Insenstierna till hans Svåger Generalen Baron Duvall.
Håfmarskalken Jennings hus, Öster under berget i Södra hörnet af Regerings-gatan och tvärgatan till Fiskar-torget (Packartorget), Hamn-gatan kallad, blef d. 13 Apr. 1644 af Skräddaren Jöns Arvidsson upplåtit, till Gen. Qvartermästaren, Olof Hansson Oxehufvud, till Helgö, för 1600 d:r enkelt K:mt, till 426⅔ R:dr. Specie räknat och till vängåfva 35 R:dr in Specie. Detta hus beboddes i senare tider af R. R. och Riksmarskalken Gr. Lieven, der Han ock afled 1781; äges nu af Fröken Fredenstierna.
Ankarkronske huset midt emot beläget, tvärt öfver Reger. gatan, är efter Landshöfdingen Theodor Ankarkrona, Fidei-Commiss i hans slägt.
Öfverståth. Clas Fleming köpte af Staden 1644 d. 25 Maji, tomten på Östra malmen, vid Hamngatan; hållande i bredden på Östra sidan vid Regerings-gatan 56 alnar, och på Västra sidan vid Brunkeberg 56 alnar, samt i längden på Södra sidan vid Hamn-gatan 63 alnar. R. Rådet och Presid. Gr. Lagerberg ägde sedan denna tomten, som blef med ett ansenligt stenhus bebyggd, af Öfver-Intendenten och sedan Presid. i Cammar-Collegio Gr. Cronstedt, som var Gr. Lagerbergs Måg. Det tillhör nu Håfmarskalken Baron Düben.
Baron Adelsvärds hus på Reger. gatan, köptes af R. R. och Riksmarskalken Gr. Gyllenstierna; som tillhandlat sig det, af Brodren, efter Riks-Grefvinnan Horn; sedan förmäld, med R. Rådet Grefve Bark. I Salonnen ser man ännu 2:ne dyrbara speglar, som hafva varit en Kgl. present.
Det huset vid Regeringsgatan som K. Carl XI:s Gemål, Dr. Ulrica Eleonora, kort tillförne, sig tillhandladt, till en inrättning för fattige; afbrände i 1686 års eldsvåda, och skänktes tomten sedan, de fattige till en nådegåfva. År 1694 d. 14 Julii lämnades Magistraten nådigt tillstånd, att försälja den samma, och att Summan derföre förränta, till de fattigas nytta och förmån.
Framledne Stats-Secreteraren Falker hade ett Stenhus vid Jacobstorg; hvartill tomten blifvit skänkt af K. Johan III, åt Befallningsmannen på Stockholms Slott, Jon Nilsson, den 4. Maji 1571. År 1645 bekom Vinskänken Siegert Kraft, som länge varit K. Gustaf Adolphs Vin- och Mundskänk, på dess resor till Lifland och Preussen, Confirmation å samma tomt, den han sig tillhandlat af förenämde Jon Nilssons Arfvingar, och hvarpå han låtit bygga ett stenhus.
Fru Anna Trolle ägde vid Jacobs Kyrka ett hus som vid gaturefningen 1637—1640 blef nederrifvit, hvaröfver hon mycket ond gjordes. Hännes tillmälen i vredes mode, gaf anledning till detta gensvar, som finnes i Palmskölds samlingar och flerestädes anteknadt.
Ach! Hjertans Syster hull,
Hvi gjören I Er så dull,
För en så ringa skull,
Som är dock rätt af null?
Om Ert hus vor af gull,
Dertill med perlor full;
Så skall det dock omkull,
Alt ned till mark och mull
Och det för gatan skull
Min gamla Anna Trull[6].
Banerske eller Djursholmske huset, så kalladt, på stora trägårds-gatan, var ibland de ansenligaste stenhusen på 1630-talet: kallades sedan det Bjelkeske och ägdes 1771 af Grefvinnan Sack. Efter 1634 års författning om stenhus-byggnad, blef från samma hus, ända till malmtorget, de der då varande träkojor nederrefne.
Hela Västra delen af trägårdsgatan, ifrån Grefve Pipers 2:ne hus till Enkhuset, intages till större delen, af trenne ypperlige hus, som tillhöra afledne Håfmarskalken Baron Carl De Geers arfvingar; hvartill ock hör en liten trägård och lusthus, på andra sidan vid Kungsträgårds-muren, och hvarifrån, är en ingång till Kongl. trägården.
Enkhuset vid Hamngatan midt emot Kungsträgårds-muren vid Norra ändan, har fordom varit en Sparre tillhörigt. Det afbrände i vådelden 1686. Sedan tomten länge stådt obyggd, sattes huset åter i sitt förra stånd, på 1720-talet, af K. Räntmästaren Lagersparre. När han för otrohet i tjensten afsattes och huset tillföll Kronan; gafs det åt Grefvinnan Woinarofski, som på sin Herres vägnar, hade en stor penninge-summa att fordra af Kronan. Hon ägde det ännu 1733, efter Tillaei Charta; men sålde det sedan till Stockholms Borgerskap, till en Enkhus-inrättning. Detta vackra stenhus med sina flyglar, är instängdt af ett järn-staquet. Till Corps de logis är en stentrappa, och öfver porten läses: Loflige Borgerskapets Enkehus. Se vidare härom Articeln: Inrättningar ad pios usus.
Ända upp till S. Johannis är denna delen af Malmen tämmeligen väl bebyggd, och äro i synnerhet Regerings-gatan på Östra- och Drottninge-gatan på Västra malmen, i anseende till de många kostbara hus och byggnader derstädes, minnes-märken af Drottning Christinas och Regeringens i Hännes minderårighet, omtanke och försorg, att gifva Norremalm, ett för Hufvud-Staden ordenteligt och värdigt utseende. Åminnelsen deraf torde vara i dessa gators namn förvarad.
Kronans i förenämde måtto, omförmälte gamla repare-bahn, vid gamla Ladugårds-bron, som skänktes Staden d. 27 Martii 1669, till Manufacturers och Färgeriers inrättande; blef, sedan Träsk-sjön igänväxt, och vattnet derifrån, ansågs ensamt nödigt, till vattukonsten i Kungs-trägården, samt Träsk-rännilen igenfyldes, hvarefter handtverkarne afflyttade till Kungsholmen, på Magistratens, genom Öfverståthållaren Gr. Gyllenstiernas gjorde hemställande, till Kongl. Regeringen 1703, omsider till tomter indelt, att emot tomtörens erläggande till Staden, af Borgerskapet cultiveras och bebyggas.
Åfvanföre och omkring Johannis och S. Olof hafva dels berg och högder, dels sumpige och lågländte rymder, icke varit de tjenligaste, utan mycken kostnad, att kunna bebygga. Således finner man hus och kojor på denna tracten, så nedsunkne i jorden, att taken äro i lika läge med gatan, och hafva till tomtens hägnad, planket på taket; på de högre och förmånligare belägne ställen, äro åter flere vackre stenhus i senare tider uppförde, samt åtskillige trä- och malmgårdar anlagde.
Gyllenborgske malmgården näst intill Norremalms sur-brunn, byggdes under de förre Riksdagstiderne, och ämnades till ett stort Vårdshus; som då, i anseende till en mera lönande rörelse och näring, kunde betala en ansenligare och deremot svarande hyra. Denna byggnad bestående af ett stort stenhus, med många rum, såldes och inreddes sedan till Cassern.
Ingemarshof, hvarest i senare tider varit Värdshus; köptes af Bergs-Rådet Sandels, som der lät uppföra ett vånings-hus af sten, med sina flyglar. Cammar-Rådet Gust. von Stockenström, som sedan deraf varit ägare, sålde denna egendom 1797 till Cammar-Herren Gr. Nils Gyldenstolpe. Utom åbyggnad och en vacker trägård, är derunder tvänne rikt bärande ängar och andre tillhörande ägor, vid Roslags tull-gatan, allt in till tullgården.
Ingemarshof ägdes fordom af Ingemar Frodbom, som förmodeligen gifvit egendomen sitt nu varande namn. Han var gift med en Hising. Det berättas, att han skänkt en liten del deraf, i hörnet af Roslagstull-gatan och vägen till Ladugårdslandet, åt en sin trogne tjenare Claes; hvaraf Värdshuset Claes på hörnet, ännu behåller sitt namn.
Belle vuë, en Malmgård, som nu innefattar hela lands-udden emellan Roslags- och Norr-tullarne, ägdes till en del af Håf-Intendenten Pasch, som först nedlade någon kostnad, på dess odling och prydnad. Angående ett planks uppsättande och underhållande, vid stranden af Brunsviken, som går intill denna egendom, att hindra varors olofliga inpracticerande; hade han en långvarig process, hvilken sluteligen af Riksens Ständer, till hans fördel, afgjordes. Vid sin död lämnade Paschen detta ställe, till Håf-Intendenten Rehn, som derå gjorde hvarjehanda förbättringar; men sedan R. Rådet och Öfverståthållaren, Baron Carl Sparre blef deraf ägare, har denna malmgård med sitt nya namn, Belle vuë, fådt förnyad fägring, vidsträcktare ägor, flere åbyggnader och en Engelsk park, att någorlunda svara emot granskapet, af det vackra Haga.
Vid flere egendomars förändrade namn, kan man här icke spara en anmärkning, öfver ett bruk som föranledt, nästan utan ändamål, till mycken oreda och ovisshet, i synnerhet vid topographiske beskrifningar. Af nämde älldre handlingar, i det föregående, underrättas man om ett Lögjaboda, som skall legat emellan Brunsviken och Brunkebergs ände, samt om en flot-mosse emellan Vässby och Lögjaboda äng; som förmodeligen i denna nejden bör sökas; men hvilkas läge, dock nu är så mycket svårare att igänfinna, som med ägors sammanläggande och afskiljande, äfven de älldre namnen blifvit ombytte och förglömde. Man har uti föregående Capit. angående de af Clarae Kloster uthyrde lägenheter, nämt detta Lögheboda, som med beskrefne villkor 1499 bortarrenderades, till Mattes Guldsmed; och af beskrifningen om dess läge, i Solna Sochen, emellan Brunsviken och Brunkebergs ände, förmenes med tillhörande ägor, hafva varit, det nu kallade Belle vuë, tillika med Borgmästaren Liidbergs, dervid nästgränsande egendom eller malmgård. Namnet Löghobothunn, som detta ställe äfven i handlingarne kallas, gissar man kunna härleda sin upprinnelse, af det lögningsgrund, som finnes på Belle vuë ägor vid Brunsviken.
- ↑ Wittinghs Jacobs minne, p. 3.
- ↑ Denna svåra eldsvåda öfvergick N. malm d. 8 Jun. 1686, ifrån Hamn-gatan hela Reger. gatan uppföre, till lilla bron vid Häckelverket, och ifrån canalen till Olofs Kyrkogård, hvarvid i båda församlingarne afbrändes 646 gårdar, och 3 väder-qvarnar; hvaraf Staden i Contribut. och inqvart. p:gar, måste sakna 5502 d:r S:mt. (Öfverståth. relation 1686). Uti tvisten emellan Bryggaren Erich Andersson Vestman kärande, och Carl Mårtensson svarande, om upphofvet till denna vådeld; dömde Kongl. Rätten, d. 9 Julii 1687, att Carl Mårtensson, skulle värja sig med 12 Manna Ed, att det var våda, och ej försummelse, eller vilja hans, att elden hos honom lös kommen var.
- ↑ Öfverståth. Ämbetets bref i K. Riks-Archivo.
- ↑ Finnes anteknat i en handskrift af Herr Claudius Örnhielm, om monumenter i Upland, som nu förvaras i Nescherska Bibliotheket.
- ↑ Öfverståth. Ämbet:s Handlr i K. Riks-Archivo.
- ↑ Jacobs minne, som vid beskrifn. om husen i Jacobs
församl. lämnadt flere nyttjade underrättelser.