Å jasså, må dä?
| ← Melangtäras intåg i Kallsta |
|
E gökvis → |
| Ur Räggler å paschaser, boka numra två, 1897 |
Dä va en gammel såger ve bruke, sôm hett Annersch,
å han va tocken, att inge bet på'n. "Å jasså" äll
"å må dä" va allt han sa, hur ill dä än va för'n.
Når di fôr i vala kom te'n å sa, att koléra
hadd komm te sockna, sa'n bar "jasså, må dä, ha
ho dä?"
"Ja, men ho ä allt i granngårn när släkta di,"
sa di.
"Å jasså," sa Annersch han.
"Ja, bror din ä allt när ve te dö han, An-
nersch," sa di.
"Å jasså," sa Annersch han.
Å "jasså, må dä" feck'en allt hett åg. Men når
di tart ôm för'n att di kalle'n "jasså, må dä",
tog'en allt åssä mössa å rev sä i skael.
"Å jasså, må dä," sa'n.
Da va dä en gang, att Annersch kom unner ett
bräras, satt di feck lôv å ha in'en te lasarätte
i Kallsta, å dä va allt ja sôm feck frakt in'en.
Dä va int mö liv kar i Annersch. En öre va
åslet ätter rota på'n å hang mä nö fast. Hôvvsvårn
va te hällta åreven å i halsen bakte va dä a stor
grop.
"D'ä allt slut mäddä nu, Annersch," tänkt ja,
för Annersch låg sôm han va dö. Men dä va int
fritt att ja int tänk, att Annersch skull res sä
ôpp å säj: "å jasså".
Ja så kom vi te lasarätte å feck ôpp Annersch
i sael, där di skul bese'n, ôm dä va nô te gär
ve'n. Å så la vi Annersch på ett bol, å lasarätts-
kvennfôlka kom in mä all lavmanger å verktyg å
bôrker mä ôljer, som di skull begagn på Annersch.
Mällerti bynnt allt doktarn vräng ôpp ärman
å ställ mä bôrkan å klepp å lev mä Annersch, å
da bynnt allt Annersch å vackten ôpp.
"Hur står dä te mä gôbben, har gôbben mö
plåger," frågt doktarn.
"Ånä", sa Annersch han - "fast nock känns dä
litt unnlitt."
"Ja, ja ska allt säj gôbben, att dä ä allt all-
varlitt dä här," sa doktarn. "Han har ett stort
hôl i hôvve å hôvvesvårn ä allt mäst åsleten den
på'n."
"Å jasså?" sa Annersch han å drog allt på't.
"Å ena örat ä åsletet," sa doktarn.
"Å jasså, ä dä dä, ja dä va allt kônstitt,"
sa Annersch han.
"Å en kan se in i svalje på'n gömmen nacken."
"Ja dä va allt besönnli, hocken skall ha trott
tocke," sa Annersch han.
"Å d'ä allt frågan, ôm gôbben kan bli bra,"
sa doktarn. "Vi vet int ôm dä int kan te å mä
bli dön."
"Å jasså", sa Annersch han å gjord ett litt
fresten te få ôpp näven te nacken. "Ja dä blir
allt varst fö kärnga dä," la'n te, når'n hadd
grönn ätter e stönn.
"Men ja ska allt gär ett försök te lapp ihop
gôbben ja," sa doktarn, för han ble änn sôm rasen
för dä, att inget bet på Annersch, å så bynnt'en
sy å plåstre på'n igän.
Å han lapp allt ihop Annersch, å Annersch han
lever allt än han å ä ve go häls, fast att han
ser allt litt skarvat å lagat ut.
Men når han blir dö en gång å kommer te hemmel
å änglan sier te'n: "nu ä du allt sali, Annersch,"
så ä dä int fritt att ja int tror att Annersch
sier: "å jasså, ä ja dä, hocken skull ha trott
tocke!