Patron
| ← Gamle Johannes |
|
Riksdassbönnras marsch → |
| Ur Räggler å paschaser, boka numra ett 1895 (texten ur Bonniersutgåvan 1960). |
Fäll taler di ille ôm patron, men d’ä itnô te rätt sä ätter.
Nock ä de fäll sannt, att han va ett rennt rykränn ätter kvennfôlk, satt dä va falitt för jäntan te gå på vägen, når patron va i sockna. D’ä nock sannt.
Söp gjord’en, d’ä åg sannt.
Å int va’n just så gömmenheli i affärder nô. En vet’el valls han va immot handelsharrkäran i Götebôrg, når di feck allt dä rôtne byggnationsverke tå’n. Å att’en klådd bönnra å sög ut stattôrpan, dä neker'a int häller för. Ett hällvätt va dä ve bruke, d’ä fäll sannt mä.
Å fäll kan dä var nôa sanning i att han plåg ihjäl frua si, för ja såg sjôl, når’n ga’a en sinkadus, å att dotra ble veli tå hanses årninger mä’a, d’ä fäll mä sannt.
Men på dä hel tage va patron en go å rejäll kär. En kunn int komm te’n på kantore, utta att en feck en sup äller två tå’n, å allti hadd’en nô rolitt te säj ôm jänter å friing. Nä, kunjak dä spard’en allri på, å lessen dä va’n allri. Nä’, satt patron va ingen dåli kär, d’ä sönn te säj.