Rammelbuljången i Backa
| ← Nypenrosa |
|
Gå på dompen → |
| Ur andra delen av Räggler å paschaser från 1897. |
Se dä va så, att gamle Jan i Backa skull ha bröllôp för dotra si. Nu ha Backafôlke allti vôr storgo tå sä, å når di hadd kolifäj da va allt brännvinspegasen itänt varrer än på nô ann ställ.
Ja va bjudd, ja åg, å Anna Lek ho va allt bjudd ho mä, för ho hadd gått fram för prästen på samm gang sôm brura.
Ja, ja klev fäll in, ja. Dä va mö fôlk där, bå insocknes å utsocknes. Å dä va mang storkärer mä, bå Annersch Annerscha i Otterstan å Selver-Pär i Tranås, å nämnkärn i Blaxere - d'ä hômmen di kaller Leveransen, för dä att han lever å regärer så mö sôm'en gär. Mang pôjker å jänter va dä åg ä gunås va allt di varst bråkstakan mä äg - en di kall Kalle Gla å en di kall för Lars i Hôsera å Däng-Jan va allt mä, han åg. Å längst bål i stôga satt Anna Lek breve gamle Leken. Ja kast yga bål ôt Anna te, men ja tords int gå fram, utta helt mä ner ve dôra iblant di are tôrperpôjkan. Å brura å brugummen di satt fram ve bole sôm ett par målate träbocker å sa allri ol. Men gamle Jan han geck ikring å persvader ôss te dreck brännvin, å dä va ingen, sôm sa näj te dä. Vi tog bå en å två super, inna nôn hant te säj mock. Ja va int van ve brännvin ve den tia, så ja bynnt å bli veli mä däsamm.
Nu va dä så, att dä här skull var ett rektitt finnt bröllôp å däfför hadd di fått e, sôm hadd vôr köks hos major Frykmark te komm dit å kok mat å årn mä alltihop. Å på bole va dä ett grannt ôppställ mä tallrecker å bonker, å i vråa så hadd di ställt ôpp ett så kallt smörgåssbol å där va allt möjlitt framsätt å mang, mang brännvinsputäler.
Mällerti hadd prästen blitt ätter ve körka å dä dröjd fali länge, inna att han kom. Å mennas va dä ingen, . sôm tords rör ve maten, å vi stog där bar å glodd ot hôrann å va ännsôm litt andäckti.
"Ja, mennas så tar vi en klonk", sa gamle Jan allt imälla å hälld i glasa. Å så tog vi ôss en klonk.
D'ä int så gôtt å stå tocken där å bar bälj issä brännvin å hôll käfft å int få mat te. Hôlls dä va, så bynnt dä kok hett immä, satt ja gäm vell gär nô stôllit, å ja såg att dä va på samm vis mä di are pôjkan å käran. Di lysst rött i syna å ble besönnli i knäveka .å en kunn se på dôm, att di hälst vell dans rilen äll gär hallingkast. Men dä va ingen, sôm tords rör en lem, för vi vänt var stönn, att prästen skull komm in, men valls dä nu va, så dröjd dä allt mä prästen.
"Ja, mennas så tar vi ôss fäll en klonk", sa gamle Jan han å tonga slang allt litt för'n, för persvaderinga bynnt å ta övverhanna mä'n. Å så tog vi en klonk å ställd ôss te titt rackt fram å va still igän.
Ja kännd påmmä att dä kom ännsôm e rasenhet immä bar tå brännvin å för dä att ja int feck rör mä. Ifall bar att nôn hadd stött vemmä mä armbôgen, så skull ja tvart ha kast rocken tåmmä å dängt'en. Dä vesst'a å däfför kröp ja unna, så langt ja kunn.
Da feck'a se Selver-Pär å Leveransen stå å bläng på hôrann å dä va just itnô himmelrik i yga på dôm. Di va int vider vänner, för Leveransen hadd lur Selver-Pär på en skogsaffärd, å di sa att Selver-Pär hadd pinnt pänga ur Leveransen på ett fintlitt kuntrakt.
Di hadd komm å stå breve hôrann å ja kunn se att di tôk sä bort, för dä att di int skull tramp hôrann på liktonan.
"Ja, mennas så tar vi ôss fäll en klonk te", sa gamle Jan å heck te ett tag. Men i däsamm kôm allt prästen.
"Nu börjer den rätt finheta", va de en, sôm sa. Men så fali finnt ble de fäll int, för vi va int recktitt stadi på bena, å den möne andackta va blidd ännsôm e rasen elektrisstet i ôss.
Å så kom da ho, sôm hadd vor köks när Frykmarks, in mä buljången å så skull den fin härrskappsmäddan bynn på.
"Dä va en go buljång de här", sa Leveransen te prästen, för han töckt fäll att han skull vis, att han förstog sä på tock där han. Men da händ den ulöcka att han i däsamm kôm te snör te Selver-Pär mä armbôgen, satt Selver-Pär feck dä het spa i syna å ner imälla västen.
"Hutt", skrek Pär å ga Leveransen en boffel, satt'en kom farnass bål i vråa där ja va. Å i däsamm bynnt dä dask å däng å vrôl å flyg ikring mä all möjli lösör gômmen stôga. Ja såg, att Kalle Gla å Lars i Hôsera va fram på gôlve å hôpp baglängs å tjoa å skrek. Jäntan å käringan bynnt å gråt å antur sä. "Still där", röt prästen te, men dä va allt försennt te säj nô, sôm kunn var te nôa nötte.
Sjôl rännd'a å slog ikring mä ôt all hôll mä bägg knytnävan. Vafför ja slogs, vet int ja, men ja kunn int lätt bli, för brännvins pegasen va immä. Dä va ell gammel bonn där, sôm int dä ja vet hadd gjort mä ett kofen te urätt, men ja feck tag i kärn å slängd'en bål övver en bänk sôm en skinnfäll. "Häj", skrek'a å skull just gär samm res mä en aen gôbbstacker, men da va dä nô, sôm hang sä fast i armen påmmä. "Släpp mä", skrek'a å dängd'et i vägga. Da feck'a se att dä va Anna Lek, jänta mi, sôm ja hadd gjort så ill ve, å da klack dä te immä å ja ble sôm en skensk häst. Va sôm senna skedd, dä vet ja int, för ja va blankt iffrå mä.
Men når ja kom te mä igän, låg'a långt ut på jale å grät. Yga va igänmurat påmmä, skael va sönnersläjen å näsa va ôppflôga sôm e väl jäsat brölimp.
Men tänk på di jäntan, d'ä allt nô unlitt mä dôm. För rässôm ja låg där, så satt Anna brevé mä å grät, ho åg, å tôrk blogen ur syna påmmä mä förklä.
"Gå dänna", sa ja, "ja ha slag dä fördarva - ja ä den varst lömmel, sôm finns i hel vala - ta Nils, du - han ä ingen fylltratt, han."
Men da grät ho bar varrer å sa, att ja int skull tal så styggt te'a. "Du ä söpen, nu, Agust lelle", sa ho, "men dä ska nock bli bra igän, ska du få se å försök å gå nu, så ska ja hjälp dä hem te mor di", sa Anna ho.
Ja, så strackla vi ôss allt iväg - ja geck å hängd mä armen ôm halsen på jänta å stortöt hel vägen ända hem. Å mor mi å Anna feck hjälp mä å mä klära och lägg ner mä i sänga å så dôrma ja å iffrå allt ilänn på den här jola för den gangen.
D'ä fäll int vart te säj mö ôm valls dä ble senna. Vi pôjker, sôm hadd vor mä, kom inför härasrätten - sômma va in på häckte i Kallsta, å sjôl feck'a svi läng å väl för pleckta, sôm ja feck betal. Å valls dä nu va, så kom ja allt liksôm te räcktnes mä te di där bråkstakan, sôm va di varst utskrekne i hel sockna. Å di kall bröllôpe i Backa för den stor rammelbuljången i Backa, å hôr en kom så kast di fram nô om, att dä va gôtt te få buljång å att dä skull bli ätterrätt ätter.
Men för allt dä le ja ha litt för den buljången, så vell ja int att den vôr ogjord, för gômmen den feck'a se va gôtt dä kan finns i ett kvennfolk å dä ä ännsôm att den buljången skull hôll ihopp Anna å mäj, satt dä int ha blitt nôa ufre hemm i stôga hemm när ôss, sôm dä allt hällers plär kunn bli mälla gefte.