←  Svampinjoner
Den främmate jänta
av Gustaf Fröding
Fleck-Fredrek  →
Ur Räggler å paschaser, boka numra ett 1895 (texten ur Bonniersutgåvan 1960).


Dä kom e jänt te sockna,
di kall’a Julia,
ho va så fin, satt tockna
finns knafft i Kallsta sta.

Ho svängd å ho fansér sä
på mang finuli sätt
å geck å promenér sä
å rök på segarrätt.

Ho pek mä fingre ôt mä
å sa: ”nä, se på den!”
satt ja ble Gu förlôt mä
för flat te pek igän.

Å mett i skogen skrek ho:
”säj, får ja bröllôp snart!”
Å jaggu svarte eko
på stunn: ”ja bröllôp snart!”

Å den sôm allt ble stôlli
tå allt dä här va ja,
för dä va skrömt å trôll i
den härna Julia.

Men ja ä bar en bonnsôn
å ho ä långe fäst
ve en di kaller Jonssôn,
sôm läser te bli präst.