En kväll på kyrkogården
| ← Gluntens flamma |
|
Mötet i Domtrappan → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
Glunten
Tror du ej, bror, när den tysta graven
sluter oss i sin kalla famn,
tadlet skall tröttna att bryta staven
så över ditt som Gluntens namn?
Magistern
Nej, kära du, det tror jag ej;
tadlet det tröttnar aldrig, nej.
Glunten
Ja, men om också de flesta döma
omilt och hårt på vår döda mull,
några för oss skola säkert ömma
ta vårt försvar för vänskaps skull.
Magistern
Långt förrän gräs på graven gror,
vännerna glömt oss, hedersbror.
Glunten
Säg inte så du! Om nu du doge,
säkert de illa vid sig toge.
De skulle ledas vid fröjd och gamman,
sörja dig bittert allesamman.
Magistern
Ja, gubevar’s! Det nekar jag ej.
Men huru länge? Var god och säj!
Glunten
Du gör dem orätt. Lita på mej,
de skulle länge sörja dej.
Bägge
Ja, gubevar’s! etc. – Du gör dem orätt etc.
Magistern
Nej, hör nu på
en teckning utur vardagslivet!
Du dör; och då
berättas det – det är nu givet –
posito så:
Vet ni att Glunten är icke mera?
Han dog i natt . . .
av slag.
Glunten (tankspridd)
Vem, jag?
Magistern
Sorgsna, bestörta,
fulla av oro,
vännerna alla skulle säga:
Å, herre Gud, är det sant? Är han döder,
vår vän, vår bror? Vad mitt hjärta det blöder!
Nyss satt han bland oss så frisk och så röder
och kvad en stump för de lyssnande bröder.
Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder
en sådan kamrat.
Ja, döden skjuter så blindvis, som Höder,
och Loke skrattar, men Balder förblöder;
och eken faller, som rankorna stöder.
Men svampen frodas, som märgen föröder.
Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder
en sådan kamrat.
De klaga så
och dystra stå
och tycka livet öde.
De skiljas åt,
gå var sin stråt
kanske vid tårars flöde.
De träffas se’n
vid lampors sken . . .
och minnas knappt den döde.
Glunten
Fy fan, så du fantiserar och andas gravluft
i livets vår!
Tror du att man profeterar, för det man
idel elände spår?
Magistern
Säg vad du vill!
Tiden din tro nog kurerar.
Bägge
Men varför gräla så?
Tids nog vi få ändå
veta, vem av oss två
sådant får bäst förstå.
Glunten
Till dess lägga vi ad acta
det här olyckliga ämnet, bror;
dock vill jag på förhand sakta
dig säga något, som knappt du tror.
Magistern
Kanske ändå,
om det sig stöder på facta.
Glunten
Ajo, gu’nåsl Men var tyst som graven,
jag är av samma tro, som du.