Gluntens vigilans
← Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier |
|
På "Flustret", en söndagseftermiddag under rötmånaden → |
På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
1
Glunten
Nu har jag sprungit mig trött och fördärvad
ur hus och i hus kring helaste sta’n;
inte en skilling ändå är förvärvad
och redan lider det långt fram på da´n.
Nyss tror jag, slog hon tre.
Fem skall likviden ske.
Råd mig nu du, som är gammal och van!
Magistern
Säg mig först och främst din summas valör,
borgenärns namn och slikt,
som denna saken rör!
Glunten
Femtio riksdaler skall jag likvidera
hökar Liljegren, och skulle jag mankera,
gör han säkert allt att mig få chikanera,
och så får jag aldrig låna något mera.
Det är säkert det!
Magistern
Lycklig den, som inga värre björnar äger
och vars skuld så litet väger
på kreditens falska våg!
Bägge
Femtio riksdaler etc. – Lycklig den etc.
Glunten
Rätt fatalt det här –
Gud vet vart det bär!
Magistern
Ja, du är då född på en lycklig dag!
Glunten
Jo, jag tackar jag.
2
Glunten
Prata ej strunt, utan hjälp mig till rätta.
Skulden – låt vara, att liten den är –
den skall betalas likväl; och för detta
är det som råd utav dig jag begär.
Var nu misskundelig . . .
sitt inte så och tig!
Får jag till slut kanske nej även här?
Magistern
Svär att du lydigt följer min instruktion,
så garanterar jag dig för din transaktion.
Glunten
Ja, jag svär en ed, för dyr att recitera,
att ett enda ögonblick ej hesitera,
utan flink och färdig genast exekvera
vad du finner nödigt här att proponera.
Det är säkert det!
Magistern
Gå då hem, tag på dig dina svarta kläder,
stövlarna av blankskinnssläder
och din vackra vita väst.
Bägge
Ja, jag svär etc. – Gå då hem, etc.
Glunten
Nå, än sedan då?
Säg, vart skall jag gå?
Magistern
Jo, just till din moster, min heders bror.
Glunten
Jag var dum, som svor.