Glunten blir Juvenal
| ← I anledning av Magisterns och Gluntens första bekantskap |
|
Uppsala är bäst → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
Ack, jag är så led vid att leva i denna förpestade världen, där allting går mig emot (filinfo)
Glunten
Ack, jag är så led vid att leva i denna förpestade
världen, där allting går emot,
Och snart vet jag ej vad som återstår mer,
som kan skänka mig lindring och bot.
Magistern
Hur så?
Glunten
Jag har fäktat och arbetat
Nu i nära åtta år;
Och vad har jag, för jag stretat?
Eller säg mig vad jag får?
Magistern
Fria husrum . . .
Glunten
Ja, i skogen.
Magistern
Bra nog kläder . . .
Glunten
Såd´na här!
Magistern
Och förtäring . .
Glunten
Nämn den krogen!
Magistern
Nå men pengar...
Glunten (kastar fram en slant)
Ja, den där! –
Magistern
I en casus så fatal
Återstår ej annat val – Kära bror bli Juvenal!
Glunten
Nej, platt inte jag det vill.
Ack, vad båtar det väl till?
Bleknad ros blir ej mer röd,
Och för mig är glädjen död.
Magistern
Nej, som solen går han nyfödd upp var dag
Och när stjärnor tindra står han i vårt lag,
Ler och ropar : “ Gossar, jag är er korag!
Var I er församlen, där är också jag.”
Därför drickom glädjens skål i friska tag!
Då, min stackars vän, får livet nytt behag,
Sorg och nöd läggs ned i glömskans sarkofag
Och oss vinka fröjder utav tusen slag.
Glunten
Vid närmare . . .
Magistern
Nå?
Glunten
Besinnande . . .
Magistern
Så?
Glunten
I ty jag ej...
Magistern
Säj!
Glunten
Förhastar mej . . .
Magistern
Nej?
Glunten
Så blir jag väl . . .
Magistern
Va sa?
Glunten
Av vissa skäl, . . .
Magistern
Jaha!
Glunten
Trots allt förtal . . .
Magistern
Ah, bah!
Glunten
En Juvenal.
Magistern
Hurra! –
Vivas, floreas
Semperque gaudeas!
Bägge
Hör du ej likt kända ljud?
Re´n han nalkas glädjens gud!
När han andas doftar ljuvlig vår,
Torkas ögats tår,
Läkas hjärtats sår.
Vad den guden är charmant! – Gutår!