Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier
| ← Magisterns misslyckade serenad |
|
Gluntens vigilans → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
1
Glunten
Bror, jag är ledsen vid livet, just jag,
ledsen vid bråket och flärden!
Ingenting finnes som är mig i lag,
jag tar farväl utav världen.
Ja, jag vill dö,
bäddas i snö,
glömma hur bittert jag lider.
Magistern
Käraste du,
inte ännu!
Än komma gyllene tider.
Glunten
Ja men, bror,
om du tror,
är det rent åt fanders.
Forna da’r
var man karl,
då var “etwas anders”!
Bägge
Gutår!
Magistern
Snart kommer våren. Re’n vindarnas troppar
sjungande gå över stad, över land.
Bägge
Isarna brista och böljan hon hoppar,
lekfull och fri mot sin älskade strand.
Magistern
Då blir grönt i varendaste dal
Glunten
Lärkan drillar och göken han gal
Bägge
På var tuva ställs nu till en bal,
rätt gentil för en sådan lokal.
Då blir grönt i varendaste dal,
lärkan drillar och göken han gal.
2
Glunten
Ja, det är visst allt för trevligt det där,
bara man inte mår illa;
och nog är våren oändeligt kär
matsedel hit, Lazarilla!
Säg, ska’ vi ta
supen, va’ sa’,
bara blott en av de minste?
Magistern
Nå, så låt gå!
Brännvin för två!
Randigt! – Läs högt nu! – Vad finns de’?
Glunten (Läser matsedeln)
Inlagd sill,
Holländsk sill,
Norges sill i papper,
sillsalat ...
usel mat!
Aldrig mer attrapper!
Bägge
Gutår!
Magistern
Tålamod! Snart skola Kungsängens liljor
visa dig vägen till Ekelundshof.
Bägge
Snart vid “Fördärvet” på sviktande tiljor
kloten de dundra till sexornas lov.
Magistern
Och på “Flustret” står Norberg och glor
Glunten
I vit jacka och blankade skor.
Bägge
Och när ångbåten kommer, min bror,
finns det böckling ombord, som jag tror.
Och på “Flustret” står Norberg och glor
i vit jacka och blankade skor.
3
Glunten
Käraste vän, vad den supen var bra,
och din beskrivning på våren!
Båda de ligga – ja, tack skall du ha’ –
just som en balsam kring såren.
Posito att
redan jag satt
där ner i båten och klunka’.
Magistern
Posito sen’,
jag vore en,
som stod vid dörren och dunka’
Glunten
Men se nu,
är det ju,
helt och hållet annat?
Och till maj,
aj,aj,aj,
är det långt förbannat.
Bägge
Gutår!
Magistern
Solen med lågande kyssar re’n väcker
jorden, sin unga, sin slumrande brud.
Bägge
Se hur han ler, då hon sömnig sig sträcker,
kastande av sig sin snövita skrud.
Magistern
Och re’n vaknade framtitta två ...
Glunten
Hennes sötaste barnungar små.
Bägge
Lilla sippa med ögon så blå,
och gullviva i strumplästen grå.
Och re’n vaknade framtitta två
hennes sötaste barnungar små.