Magisterns flamma
| ← Vid brasan på Magisterns kammare efter en stor middagsbjudning |
|
Gluntens flamma → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
1
Magistern
Ack, i Arkadien även jag har varit,
varit där länge, varit där förgäves;
dock, när jag minns den gyllne tid som farit,
ännu mitt bröst av längtans suckar häves.
Tindrande stjärna,
strålande tärna,
varför, varför fick jag ej bli kvar?
Bröt jag kanske emot gudars lagar?
Ack, mot mänskors bröt jag ej!
Bägge
Varför, varför fick jag (du) ej bli kvar?
2
Magistern
Om blott ett hopp att henne se jag närde,
strax i mitt fönster satt jag hela dagen;
kom hon då ej – vad plåga mig förtärde!
Kom hon – o Gud, hur blev jag ej betagen!
Herrar, betjänter,
stadsbor, studenter,
alla ville bums jag ta i famn,
och förtjust, utom mig utav sällhet,
glömde jag för henne allt.
Bägge
Varför, varför fick jag (du) ej bli kvar?
3
Magistern
Och när se’n allt var tyst i Odinsstaden
och endast månen vakade vid ljuset,
minnes du då, hur ofta serenaden
ljöd invid hörnet av det vita huset?
Tills att därinne –
ljuvliga minne,
följ mig, följ mig genom livet hän! –
hon, förrådd av böljande gardinen,
lyssnande i nattens frid.
Bägge
Varför, varför fick jag (du) ej bli kvar?
4
Magistern
O! “var du är jag frågar flyktig vorden”,
skönaste hägring på min ungdoms himmel!
Flydde med dig ock hoppet bort från jorden
följer dock minnet mig i världens vimmel, ‘
ack, men addio,
idolo mio!
Ej en ton mer sjunger jag om dig.
Ty jag fruktar, att den gamla gnistan
lever under askan än.
Bägge
Varför, varför fick jag (du) ej bli kvar?