Fredmans epistel n:o 27
| ← Fredmans epistel n:o 26 |
|
Fredmans epistel n:o 28 → |
N:o 27.
FREDMANS EPISTEL,
Som är dess sista tankar.
| Gubben är gammal, urverket dras, | |||
| Visaren visar, timman ilar. | |||
| Döden sitt timglas har stält vid mit glas, | |||
| Kring buteljen strött sina pilar. | |||
| Törstig jag skådar min Stjerna och Sol. | |||
| Vandringsman hör nu min Basfiol | |||
| V:cllo. | - - - | Movitz, din tjenare hvilar. | |
| * * * | |||
| Klaraste sköte, ljufliga barm! | |||
| Sorgligt de blommors lif föröddes, | |||
| Som gaf min far, til min sveda och harm. | |||
| Vällust i den säng där jag föddes. | |||
| Men båda sofva. Gutår i förtret! | |||
| Sjung Movitz, sjung om hur ögat gret. | |||
| V:cllo. | - - - | Vid de Cypresser som ströddes. | |
| * * * | |||
| Raglande skugga, brusiger min, | |||
| Skapad at Bacchus gå til handa; | |||
| Bläddriger tunga af bränvin och vin. | |||
| Känn der far min, känn där hans anda. | |||
| Fröja och Bacchus gaf kring den et sken, | |||
| Movitz lät bland mina fäders ben | |||
| V:cllo. | - - - | Detta mit stoft få sig blanda. | |