←  Fredmans epistel n:o 20
Fredmans epistel n:o 21
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 22  →


[ 54 ]

N:o 21.
FREDMANS EPISTEL,

Hvarutinnan Han 1:o Afmålar Natten med deß nöjen. 2:do Tyckes liksom för ögonen ställa ett slags Aequilibrium emellan Vinets och Kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbarar öfvervigten.


  Skyarna tjockna,  
Stjernorna slockna,
Stormarna tystna, som örat upfylt,
Staden i dimma,
Tornena glimma,
Månen försilfrar hvad solen förgylt.
Hundarna skälla,
Portarna smälla;
V:cllo. - - - Spänn nu din bas.
Hvart man sig vänder
Pottor i gränder
Klinga i gatan, hej lustigt Calas!
 
* * *
Ställ dig vid bänken,
Ragla mot skänken,
Känn dig nu före, hvar står din Butelj?
Grumla’n och skaka’n,
Och under hakan
Sätt nu Fiolen och klunka och svälj; [ 55 ]
Spotta och trampa,
Fila och stampa,
V:cllo. - - - Knäpp lite grand.
Himlen dig löna,
Se på den sköna,
Sömnen i ögat och ljuset i hand.
 
* * *
  Käraste Bröder,  
Hjertat det blöder,
Nu har jag flickor och flaskor och ljus,
Horn och Basuner,
Kistor, Pauluner;
Se Fader Berg med sin läder-carpus;
Ulla i särken;
Rör Speleverken,
V:cllo. - - - Hoppa och fläng;
Vänner och fränder,
Klappa med händer,
Släng, edra Satar, släng lagom, släng, släng.
 
* * *
  Låtom oss stimma;  
Ljusena glimma
Rundt ikring väggar, paneling och tak;
Nu för jag ordet;
Skinkan på bordet
Svept uti blommor, som reta vår smak; [ 56 ]
Alting oss retar;
Spelman arbetar,
V:cllo. - - - Och gör en drill;
Flickorna blunda,
Lät oss åstunda
Lät oss åstunda hvad hjertat det vill.
 
* * *
  Den som bedröfvad  
Blifver bepröfvad
Båd utaf lycka och afund och tid,
Glömme sin lycka;
Afund at trycka,
Gör han hvar tima här lustig och blid,
Dansar i Salen,
Tömer Pocalen,
V:cllo. - - - Ropar gutår,
Slänger med armen,
Tager i barmen
Tumlar med Nymphen i sängen där står.
 
* * *
  Den som med pilar  
Vakar och hvilar,
Gör för sin sköna alting hvad han gör,
Suckar och brinner,
Tappar och vinner,
Tar en bit skinka och bränvin och smör. [ 57 ]
Hurra Camrater,
Trät som Soldater;
V:cllo. - - - Stäm Fader Berg.
Vi oss förlusta,
Låtom oss rusta,
Än har vår himmel sin svartblåa färg.
 
* * *
  Släng edra Satar;  
Står du och pratar?
Sluta med pålskan det Fan far i dej.
Hurra Courage!
Släng ert Bagage,
Kasta Fiolen åt helfvite, hej!
Hej han är rutten,
Kasta’n i Putten;
V:cllo. - - - Lustigt, ge fyr!
Lät mig få hurra,
Supa och surra;
Venus jag följer, med Bacchus jag flyr.