Wikisource

Fredmans epistel n:o 7

←  Fredmans epistel n:o 6
Fredmans epistel n:o 7
av Carl Michael Bellman
 Fredmans epistel n:o 8  →
Melodi: Fram med Bas-fiolen, knäpp och skrufva (filinfo)


[ 15 ]

N:o 7.
FREDMANS EPISTEL,

Som synes vara en Elegie, skrifven vid Ulla Winblads säng, sent om Aftonen.


Fram med Bas-Fiolen, knäpp och skrufva,
V:cllo.  - - - - Skjut skrufven in;
Pip och kuttra som en turturdufva
V:cllo.  - - - - för makan sin;

Släng din Peruk och bulta din Hjessa,
Blif ej svartsjuk, blödig och rädd;
Lät mina ögon tårar prässa
Uppå Ulla Winblads bädd.

* * *
Fader Berg gutår, mitt bröst mig klämmer,
V:cllo.  - - - - Mitt hjerta känn,
Hur det klappar vid hvar Ton du stämmer,
V:cllo.  - - - - Och svider sen.

När jag ser dig så tänk att jag finner
Kyla, svalka, ro i mitt bröst,
Ty med ditt glas du mig påminner
At mot kärlek finnes tröst.

* * *
Men mitt öga ser som i en dimma
V:cllo.  - - - - Just Fröjas graf;
En Paulun kring hvilken Lampor glimma.
V:cllo.  - - - - Drag skorna af; [ 16 ]

Helga det rum, där skönheten kastar
Sina Liljor döden till rof.
Du min Vestal til målet hastar,
Och min själ är i behof.

* * *
Si den hvita barmen hur han flämtar.
V:cllo.  - - - - Knäpp litet grand.
Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
V:cllo.  - - - - Utaf min hand.

Si hännes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet, styrka och färg.
Hör hännes sång om Jungfrurs öden;
Hör du, hör du Fader Berg?

* * *
Si nu kött och blod i skönsta prydnad
V:cllo.  - - - - Förklara sig.
Mina känslor från förnuftets lydnad
V:cllo.  - - - - Nu draga mig,

Draga mig dit, just dit där du ligger.
Än får du ej lida utaf;
Nu skal du dö min Nymph! — Jag tigger.
Qvickna åter i din graf.



Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Fredmans_epistel_n:o_7&oldid=306005”