←  Fredmans epistel n:o 66
Fredmans epistel n:o 67
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 68  →


[ 226 ]

N:o 67.
FREDMANS EPISTEL

Til Mutter på Tuppen.


Fader Movitz, Bror!
Spänn igen dina skor,
Kom tag ditt Valdthorn. — Jo kära Mor.
Stampa takten och blås,
Vickla fram ditt krås,
Och stå ej som en gås;
Talja Mustascherna
 Min Son,
Och vältra Fastascherna
 I vrån;
Öpna kärl och sprund;
Du är stark, din hund,
Stolt, frodig, frisk och sund.

* * *

Mor på Tuppen, du,
Är en ståtelig Fru,
En rasker gumma, hör din Filou.
Fast jag just nu i vår
Fyller sjutti år,
Så vet at jag förmår
Brottas med drängarna
 Och slåss,

[ 227 ]

Och tumla i sängarna
 Med tross.
Se min ludna barm,
Sicken knubbig arm,
Och känn hvad jag är varm.

* * *

Sätt peruken rätt,
Valka strumporna nätt,
Tag fram skoborsten, smörj din stöflett;
Där i burken du sett,
Där står ister och fett,
Kom badda lädret hett.
Fall ej på flaskorna,
 Min vän;
Min Son, knäpp damaskorna
 Igen.
Si så där; Charmant!
Nu är du galant;
Kom, kyss din gamla Tant.

* * *

Tag ditt Valdthorn. — Topp.
Lät nu fönsterna opp,
Och blås för Fröjas prägtiga tropp.
Där ser du en vagn;
Ge Valdthornet klang,
Och gör din Complimang.

[ 228 ]

Klappa med händerna.
 Stor tack.
Och hvissla i gränderna,
 Ert pack.
Det gör ingen ting;
Kör med vagnen kring;
Och spring mot Ulla, spring.

* * *

Kors hvad blomster, flor,
Silkesstrumpor och skor,
Och Guldur! Guldur! Guldur! min Bror.
Maka åt Er på bron,
Släpp nu fram den Kalkon;
Blås opp en ståtlig ton.
Fukta pocalerna;
 Och vänd;
Och piska Fiskalerna
 Ur gränd.
Drag för tusand Fan
Far i den Sultan!
I kjol och farbolan!

* * *

Jag ger balen Fan,
Alla Nympher i Stan;
Skenbarlig Satan står i Sultan,
Med sin svarta klo.
Ä de listiga? jo,

[ 229 ]

Jo det må Mutter tro.
Ändå om qvällarna,
 Blixt full,
Så slår jag Mamsellerna
 I kull.
Men god natt, farväl!
Kom slå vad, i qväll
Har Movitz sin Mamsell.