Se hvar Movitz sitter där
Vid sin tafla tyst och kär,
Ler och målar
Med et ljuft besvär.
Verkstan glimmar glad och ljus,
Full med pottor, krukor, krus,
Glas och skålar,
Guld och glitter-grus.
Prägtigt sig en ställning för vårt öga höjer,
Där den spända duken sträckes kall och flat;
Framför sitter Movitz och sin pensel böjer,
Bildar en herdinna med sit blomster-fat;
Af des munn, söt som succat,
Hvarje kyss värd en ducat.
|
| * * *
|
Gubben ser för rolig ut,
Med filtmössa och surtout,
Penslar, Stifter,
Blandas hvar minut.
I lifstycket hvitt och blått
Har han mässings-knappar fått,
Tröjan skiftar
Purpur, gult och grått.
[ 224 ]
Af grönt sidentyg märk Ögonskärmen prålar,
Som den röda näsan ger en skugga grön.
Två glasögon vid hvar tinning skjuts med nålar,
När han tyst proberar sina färge-rön.
Movitz gör din Tafla skön;
Drick och tag din arbetslön.
|
| * * *
|
Töm din flaska, gif dig tid,
Sen i din Olymp i frid
Värm dit snille
Och din tekning sprid.
Blunda vid hvart pensel-drag,
Gif din skönhet det behag
Som du ville
På din bröllops dag.
Än sjelf Fröja kring hans vackra ämne sväfvar,
Än en Astrilds pil hans bröst til intet gör;
Än han vid den lätta Penseln ler ock bäfvar,
Än innom et rosigt flor två prickar strör.
Movitz du ej tekna bör
Hvad Apelles blott tilhör.
|
| * * *
|
Se Herdinnan trind och snörd,
Uppå Astrilds vingar förd,
Hvar hon sitter,
Stor til blod och börd.
[ 225 ]
Håret som bland pärlor knyts,
Uti mörka bucklor bryts;
Blodet spritter;
Ögats eld förbyts.
Bröstet sväller högt, och hvar gång Nymphen andas,
Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin.
Framför bröstet flor och blommor sammanblandas;
Tröjan snörd och lifvet är af Carmosin.
Knapt Apellis pensel fin
Bildat har så skön Cousine.
|
| * * *
|
Movitz i sin andakt dör,
När han sist i vågor strör
Tvänne prickar
Med et flor framför.
Märk hans eld är fin och stor;
Täckt de gömmas i et flor.
Gubben nickar,
Och på Nymphen glor;
Nymphen hon småskrattar, runkar hufvud, tiger,
Lossar på sit pärlband, knyter sin salopp,
Fläktar med solfjädren, sen med små intriger
Narrar gubben från sin tafla stiga opp,
Där han i sin blomster-knopp
Bildar Fröjas vackra kropp.
|
