Klang mina Flickor! se skyarna glimma,
Stjernorna försilfra båd vatten och land,
Månan i molnet sin guldgula dimma
Kastar öfver klappträn och såar vid strand;
Lokatten lyser med tassar och klor,
Skylten på stången, den knarkar och hviner,
Och guldgramanen uppå Krögar-Mor,
Glittrar kring Mössan och skiner.
|
| * * *
|
Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken,
Han med bruna kolten och hatten på sned,
Han som nu kasta, och Brickan i huken
Med sin ullgarns vante i brädspelet vred,
Samma Capten som är altid så kär,
Som femton gånger har lägrat Sophia,
Där i Cajutan, om bord på det där
Snau-skeppet Jungfru Maria.
|
| * * *
|
Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska,
Kling klang! mina flickor, slå i för Contant.
Eljest den dära Capten vid sin flaska,
[ 257 ]
Ska ni veta Flickor, är från Alicant,
Om han er vinkar och lockar åt strand,
Och slår i fönstret med knogen på rutan,
Tre, fyra Mösstyg med spetsar och band,
Ligga på stoln i Cajutan.
|
| * * *
|
Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger,
Och den röda Flaggan hur bugtig och rund,
Hon sina snibbar i vågorna smyger,
Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund,
Nalle på däcket i kedjan han står,
Månan i länkarna ljuset fördelar,
Och uti skuggan af seglet — Gutår!
Sitter Birfilarn och spelar.
|
| * * *
|
Kors huru Relingen gungar och vickar,
Och hur stora Masten den knarkar — Nå hör!
Hör hur på kistan Besökaren hickar,
Där Märkrullan ligger vid Stånkan framför.
Här har du Tuben — Bror Mollberg Gutår!
Väpna ditt öga, och klunka ur pipen,
Se där på däcket, den där med grått hår,
Den där gemena — Den Gripen.
|
| * * *
|
Skål mina vackra och kostliga ungar!
Men O Fader Bacchus! jag hickar och dör;
[ 258 ]
Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar,
Uti stånkan ligger båd syn och gehör;
Nog tyckes mig det var sjungande köp,
Sådan en huggare prompt i sig dräja;
Men til at säga hvad sort som jag söp,
Det kan jag just intet säja.
|
| * * *
|
Se hvar han skalkas den tjocka Captenen,
Hjulbent och tokrolig, dum som en spån;
Strumporna glänsa brandgula på benen,
Och de stora Spännena skina på tån.
Klang min Sophia! nu är du för täck:
Håret kring axlarna, Mössan på öra,
Förklä i trasor — Och Fartyget läck.
Men si Capten! Lät oss höra.
|
| * * *
|
Himmel där kommer Capten! — Bia, bia,
Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn,
Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia!
Aj - aj - aj! mitt ryggbast det smålar som gryn.
Söta Capten! — Nå God dam you, din hund!
Aldrig Sophia jag mera vill söka,
Aldrig min fot, ifrån denna här stund
Mer skall i Lakanen spöka.
|
