←  Dumt fôlk
Illackt fôlk
av Gustaf Fröding
Nils Uttermans harrgårsfal  →
Ur Räggler å paschaser, boka numra ett 1895


Boen satt å åt,
kärnga satt å gråt,
barna rände
sôm möss ikring,
dä va ett stort illände
för ingenting.

Boen gräla å gnall:
”dra för fanken i vall,
tvi ett tocke läte,
en får inga ro te äte!”
Kärnga va blek,
barna skrek,
trättinga tog te,
o, ack å ve,
men vafför i all väla
di larma å gräla
å rett ôpp sä alltmer
å vänd ôpp å ner
på allt mälla take å gôlve,
dä vesst di int sjôlve,
men hele sockna vet,
att dä va illackhet,
för når allt kommer kring
di illacke trätter för ingenting.